Du har fel om oss unga feminister, Ebba Witt Brattström!

"När Politisk Korrekta Klubben hade sin urpremiär på F12 i Stockholm nyligen, diskuterade insatta och feministiskt medvetna mediemänniskor om allt är politiskt. Ja, svarade de alla unisont."

Leffler verkar tycka att det är en berömvärd inställning att hävda; att allt är politiskt. Rimligen borde det vara mer berömvärt att diskutera vad som borde vara politikens gränser, för att människor själva skall få frihet att söka forma vad de anser vara en lycklig framtid för sina egna liv - så långt det går utan att skada andra i detta sökande.

Formuleringen "allt är politiskt" röjer, som jag ser det, en farlig inriktning, där dessa "medvetna och tänkande människor" skall bestämma vad vi övriga måste förstå o rätta oss efter. För, det kan väl aldrig vara så att en medveten o tänkande människa kan komma till andra slutsatser än just de som de "insatta och feministiskt medvetna mediemänniskor", som Tove Leffler tydligen anser sig tillhöra?

Naturligtvis kan tänkande människor komma fram till andra slutsatser än denna grupp Leffler räknar sig till - utan att för den skull eftersträva försupna män som tvingar sina kvinnor till sex. Det känns som en "halmgubbe" att skrämmas med, o för att dölja det som är långt farligare; det tyrani som ligger under ytan varje gång någon hävdar att allt är politiskt!

Mjuk tyrani, säkert, men icke desto mindre tyrani, när man hävdar att ha nått den absoluta upplysningen, som sedan politiker skall påtvinga det stora flertalet i samhället.

För; tydligen är det politikerna som skall leda oss på den gyllene vägen: "Däremot tycker jag att dagens politiker är historielösa. För mig är det nämligen uppenbart: Här kan man inte ligga på latsidan." Alltså; det är politikerna som skall se till att samhället inte tar två steg tillbaka - vilket vi får förmoda att Leffler menar kommer hända om vi vanliga medborgare får allt för mycket frihet att forma våra liv efter egen skalle.

Detta sagt, så har politikens gränser inget att göra med att kvinnor o män ex skall ha lika lön för lika arbete. Eller att det är, eller åtminståne borde vara, omanligt att dra sig undan sin lika del av hemarbetet. Vad är det för man som inte kan sköta sin del av det gemensamma ansvaret? En som utnyttjar den han säger sig älska!

Dagens unga feminister gör samma misstag som de äldre.
De för sina samtal med likasinnade i en intellektuell anda
som inte bara utestänger alla andra utan också medvetet
avstår att debattera med de som tycker annorlunda.

"När Politisk Korrekta Klubben hade sin urpremiär på
F12 i Stockholm nyligen, diskuterade insatta och
feministiskt medvetna mediemänniskor om allt är politiskt."

Ja, ack så typiskt.

Det tål att repeteras: feminism är bara en ideologi. Jämställdhet är det egentliga målet. Att vara feministiskt medveten är inte att vara upplyst, bara vinklad. Det betyder inte, som en del mentalt handikappade feminister tror, att om man inte är feminist vill man tillbaka till stenåldern. Bara kanske att man är sunt skeptiskt till postmodernistiska queerteorier och ser allt som inte är krav- och feministiskt PK-märkt som nödvändigtvis ont.

Jahaja, som vanligt luktar det bara lite provocerande artikel med lite utsvävande formuleringar för att uppröra några lättretade.

Men om nu denna artikel ligger på forum om Kvinnors Val 2010 blev jag inte klok på vad du, Tove Leffler, tycker är det ultimata partiet för kvinnor att rösta på?!

Skillnad på RUT och ROT avdrag i värderingarna?
Är dagis det ultimata för riktigt små barn eller möjligheten att välja för föräldrarna hemma/dagis, utan att utarmas ekonomiskt?
etc etc

Du gör det enkelt för dig, Tove Leffler, med några rubrikskapande uttalanden men därutöver mycket luft i budskapet.
För att själv se mig som självklar feminist, tycker jag att det är olika planeter vi befinner oss på när vissa tycker att påhopp och aggressivitet bäddar för framtida utveckling.
Sorry, du är inte trovärdig, bara effektsökare. Den lättaste vägen.

Tove Leffler,
Feministerna har gjort ett förtjänstfull arbete för kvinnors jämställdhet under 1900-talet och de har lyckats. Med envishet har de skjutit fram positionerna. Retorikten och uppropen gav eko i den verklighet kvinnan befann sig och långsamt tuffade tåget på.
Idag har kvinnor och män alla möjligheter att gå bredvid varandra i livet och parollerna börjar låta uttjatade .
Nära nog alla ismer har ett bäst föredatum. Ismen fyller en funktion i en samhällsförändring, den fokuserar samhällsförändringen. När målet är uppnått har ismen ingen grogrund längre. Verkligheten tar sig en ny vändning och plötsligt har den vuxit förbi ismens budskap.
Då börjar de givna formuleringarna låta tomma, skrammel utan substans, det känns som budskapet mals om och om igen och det låter mer och mer ihåligt för varje gång.

Det är här feminismen befinner sig idag. På utdöende. Mission Completed, som Bond sade. Uppdraget är utfört. Män och kvinnor i Sverige är jämställda och längre kan vi inte komma utan att ge oss in i genusträsket med genusforskning, -kunskap, -certifiering.
Och i det ögonblicket har vi hamnat i Moment 22. Män på dagis får inte bidra till gruppen med den maskulina principen för då förstärker man mansrollen i gruppen och det är den man vill bli av med, enl Mats Olssons blog. Läs hans artikel om svenska män på dagis här på Newsmill.

Detta steg är inte svenska folket berett att ta, istället börjar det vakna en ilska över att några ska ta sig rätten att manipulera med oss och göra oss till instrument för sin egen ideologi. Att mannen ska utrotas.

För det är väl det enda sättet att bli av med könsmaktsordningen. Att tro att vi kvinnor skulle kunna ta makten från männen är ointelligent till det har vi inte tillräckligt med fysiska krafter.

Och den här irritationen som uppstår när feminister träffar på folk som inte löser sin föräldraledighet enl receptet.. Indignation och krav på förklaring till varför det blev så här?
De har ingen anledning att förklara sig för feministerna överhuvudtaget. De må ha vilken anledning som helst. 80% av svenska män delar inte på föräldrarledigheten och vilken förklaring de än har så måste den respekteras. De kanske inte känner sig hemma med bebisar och har aldrig lekt med dockor exvis. Det finns ju också en inte liten andel män som är för unga och hetsiga, eller helt enkelt för ointresserade för att kunna se till den omsorg ett litet barn behöver. Eller mamma kanske har ett djupt liggande urbehov av att få vara just mamma och vill ta alla dagar.
Vilket skäl en familj än har för att inreda sin tillvaro efter eget huvud så har inte feministerna med det att göra.

Dessutom tror jag vi är många som skurar våra golv och snyter våra ungar oavlönade även idag. Ser man det som den ultimata framgången, att slippa även de mest fundamentala sysslorna så får man säkert backa flera steg förr eller senare. Vare sig man vill eller inte.

Alltså nu förstår jag inte riktigt... har din mamma kämpat för abort och preventivmedel... ?

Själv är jag snart 65 år och abort och preventivmedel har inte min generation skaffat. Det gjorde generationen innan så att det fanns lagom till 60-talet.

Annars hade det inte blivit den våg av "make love not war" som uppstod då. För då hade vi fortfarande tyngts av massor med ungar som vi inte ville ha. Och abort gjorde min mamma också. För hon tyckte att det blev för mycket med tre barn att uppfostra ensam. Det var när jag var i åttaårsåldern, alltså i början av 50-talet.

Och vilka vi är det som tvingas skura golv, snyta ungar och ha tvingats till sex? Tala för dig själv inte för halva mänskligheten! Tack!

Och att dessa frågor saknas i årets valdebatt beror av att vi kvinnor har allt vi vill ha. Om vi vill.

Det är istället männen som råkar illa ut precis som de alltid har gjort. De tar större risker än vi. De dör därför tidigare. De har tyngre jobb fortfarande. De råkar därför ut för fler arbetsplatsolyckor. De dör oftare i trafiken. De drunknar oftare.

De lever i genomsnitt 4,6 år kortare än kvinnor och män begår självmord dubbelt så ofta som kvinnor. I åldern 15-44 år är det den största dödsorsaken.

Men i din och andras föreställning så är det kvinnor som är offer och män som är bödlar, så därför präglas hela vår massmedierapportering av detta.

Tove, du har fel.

Två steg tillbaka skulle förmodligen innebära att ett normalt jämviktstillstånd skulle inträffa.

Detta går nu att matematiskt bevisa att:

- Sverige är ett kvinnodominerat land där kvinnor har 50 % mer makt och inflytande än män.
- Sverige är ett kvinnodominerat land där kvinnor har 74 % mer samhällsfördelar än män.

Se
http://www.yakida.se/jammakt.html

50%/2 steg = 25%

Och 50-25%-25% = 0% alltså skulle vi uppnå ett normalt jämviktstillsånd. Alltså äkta jämställdhet.

-"Här kan man inte ligga på latsidan. Då står vi plötsligt där och skurar golv utan betalning, snyter ungar (även det oavlönat), tvingas till sex av nersupna män och har inget att säga till om längre." skriver Tove Leffler.
Ska jag som kvinna falla ner i ödmjuk tacksamhet över de unga , som tror att jag är en fullkomligt blåst, hjälplös idiot som inte klara mig i livet en sekund utan dem? Och som får ett liv i totalmisär om inte de unga feministhjätinnorna finns?
Jeeeeezzz.
http://soldatmamma.blogspot.com

En aspekt på jämställdhet som många eminister nämner är rätten till abort. Märk nu, denna rättighet har bara kvinnan. Varför då? Tänk, 2 personer möts på en krog. lite gnista tänts och de hamnar i halmen på natten. Omständigheter gör att 5 veckor senare ringer hon till han och säger att hon är med barn och hon tänker göra abort. Varför har han inte en laglig rättighet att behålla barnet? Om hon hade sagt att hon ville behålla banet så hade han inte haft en laglig rättighet att få till en abort. Feminister, är detta jämlikhet? Om en vill behålla barnet så borde abort inte få göras. Det är rättvisa och jämlikhet.

Nu vet jag motargumentet. "Det är lätt för dig som man att säga som int behöverbära på barnet i 9 månader". Först, det är inte mitt fel som man att naturen har skapat oss så. Sen, 9 månader är en kort tid jämfört med, förhoppningsvis, årtionden av ansvar. Har det inte varit påtvingad graviditet så måste ju kvinnan också stå sitt ansvar och ta konsekvenserna såsom mannen måste göra idag om han inte vill ha barnet.

Det finns många orättvisor och att bara fokusera sig på kvinnornas orättvisa är inte seriöst. Ni borde förstå det feminister.

Jag tror mer på basinkomst än på feminism. Huvudproblemet idag är inte att kvinnor tjänar lite mindre än män gör (i genomsnitt). Huvudproblemet är de globala klyftorna mellan rika och fattiga och att vi totalt sett lever över de ekologiska ramarna. Om vi begränsar oss till Sverige så är huvudproblemet att vi har 1-1.5 miljoner människor i arbetsför ålder som är mer utanför arbetsmarknaden än i densamma. Detta samtidigt som vi har ett system där vi tror att vi oproblematiskt kan och bör knyta de sociala rättigheterna till just deltagandet på arbetsmarknaden. Den dag feministerna tar ställning för basinkomst, för arbetsdelningens skull, för att förbättra deltidsarbetarnas ekonomiska status, för att det är ett instrument för frihet, valfrihet och flexibilitet mm. Den dagen kan jag också bli feminist. Än så länge kör feministerna dock samma spår som övriga partier. Tillväxtlinjen, arbetslinjen, anti-basinkomst-linjen. Läs förresten gärna mitt bidrag här på Newsmill:

http://www.newsmill.se/artikel/2010/06/09/6500-kr-utan-villkor-medborgar...

Märkligt. Ännu en gång har en av mina inlägg inte publicerats trots att den följde Newsmills regler, Sveriges rikes lagar och varken innehöll svordomar eller påhopp. Man undrar varför?

När det händer en gång kan man ju betrakta det som misstag. Men när det händer regelbundet, ja då börjar man som sagt undra.

Nåväl. Jag skrev ungefär såhär till Tove Leffler.

Feminismen har gått från att vara en kamp för kvinnans frigörelse och lika rättigheter till att vara en manshatarideologi som förtrycker män.

Och där har du hela problemet.

Ska bli kul och se om detta går igenom Newsmills filter.

Dagens feminister sitter tyvärr fast i hbt-frågor, könsneutrala äktenskap och hur vi älskar med varandra. Framför allt med vem vi älskar !! Hbt-frågor står alltid högst på dagordningen. 70-tals feminismen ordnade samhällsförändringar som på ett påtagligt sätt gjorde det lättare för oss kvinnor. Dagens feminism är borgerlig. Det finns en ”medelklassvurm” över det hela. Klassanalys och synen på kapitalismen och utanförskapet samt förbättring för fattiga arbetarklasskvinnor saknas helt. Dagens feminism tittar inåt och har pridefestivalen som ett 1.a maj jippo. Bolagsstyrelser. Uj UJ.

Du menar alltså att någon skall betala dig för att skura dina golv och snyta dina barn? Jag förstår inte hur du menar, skall kvinnor ha rätt till detta? De flesta av oss sköter väl dessa sysslor utan betalning, men det kanske är annorlunda för dig och de dina.

Flera tongivande feminister i sverige hyllar scum manifestet där det står män är en underlägsen ras som borde utrotas vilken annan ism skulle komma undan med att hylla sådana texter.En medveten å tänkande person skulle aldrig marchera under sådana fanor som bygger på ont å gott svart å vitt och vi å dom jag skulle kunna ta ett tal av Gobbels & byta ut ordet jude mot man & åka runt i sverige å hålla detta tal under jubel & applåder så ser feminismens rätta ansikte ut

Väldigt intressant och välskrivet inlägg. Jag har några reflektioner..

1. Vad ska jag som man göra för att bli godkänd. Jag har under många år hämtat, lämnat på dagis. Fixat maten på kvällarna etc. Jag har ett mer flexibelt jobb än min fru. Vi har båda s.k. "kvalificerade" jobb vilka kräver utbildning, engagemang/tid, erfarenhet etc.

2. I alla tider har dom som varit aktiva förr haft synpunkter på dom som är aktiva nu. Därav Ebba Witt Brattströms synpunkter på dom som idag driver dessa frågor. Människor som inte tar till sig utvecklingen är dömda att förbli i det förgångna.

/spin

Som kvinna tycker jag att det är obehagligt att vissa kvinnor tar sig tolkningsföreträde och som "feminister" för kvinnors talan. Det är om något kvinnodiskriminering. Precis som att alla, åtminstone en överväldigande majoritet, kvinnor automatiskt tycker lika för att man råkar ha samma kön.

Som nu när Tove Leffler skriver om "oss unga feminister" och därmed blåser upp sina åsikters vikt med x antal tusen andra kvinnors fiktiva stöd.

Mängder av kvinnor har andra åsikter än de mest högljudda s k feministerna i flera politiska frågor. Man kan ju bejaka feminism och strida för jämställdhet och könens lika värde utan att omfatta den politiska ideologi som vissa feminister hävdar är självklar för att man (av dem) ska betecknas som feminist.

I mitt tycke har många feminister som fått genomslagskraft i politiken banat väg för en katastrofutveckling när det gäller kvinnors villkor. Titta bara på dagens läge i Sverige med horder av unga flickor som skär sig, hetsäter eller svälter sig och där många lider av psykiska problem.
Jesus sade: Av frukten ska ni känna trädet.
Och det är en bra prövning av hur det egentligen står till. Jag tycker att den politiskt korrekta feminismens landvinningar bör underkastas en ärlig analys, där brottsstatistik, abortstatistik, självmordssatistik, sjukskirivningstal och olika mätningar av kvinnors allmänna hälsostatus tas i beaktande.

Media, Politik, stat och kommun är numera kvinnornas sak. Politiker är personer som bara värderar kvinnor, kvinnors behov och kvinnors åsikter.

Männens områden är numera:
Hackers, IT-experter, organiserad brottslighet, fotboll och dataspelsbranchen! =)

och eftersom alla brancher som blir mansdominerade växer sig enormt starka - så kommer just feministerna att dra kortaste strået av att männen skräms bort från staliga, kommunala och politiska världen....

det är ju ända kvinnorna som måste föda barnen! ..och män som föredrar att spela dataspel, se på fotboll och sitta hemma i sin etta och jobba med IT-tjänser och mjukvara, för att på kvällen kolla på porr och och dra en tarzan.. - såna män bryr sig inte om att skaffa barn! ... om 30 år så är det nästan bara muslimska män som fortfarande vill bilda familj! (jag lovar!)

då står de över-politiska, super-ideologiska kvinnorna där, med sina biologiska klockor, bland massa andra kvinnor som också har tickande biologiska klockor!

Frågan är vad dessa kvinnor då ska använda sina höjda löner till? smink och hudbehandlingar? för att visa upp sig för de andra kvinnorna eller??? eller kanske dyra barnvagnar - till sina adopterade bebisar??

de kommer stå där, ensamma, massa humanist-utbildade singelkvinnor, omgivna av nästan bara kvinnor....

frågan är vad de ska klaga på då? när patriarkatet håller sig undan och inte syns till på kaffe-latte-stället, på universitetet eller i kommunens lokaler - vem ska feministerna gnälla på då??

jag myser när jag tänker på framtiden! =)..

Skulle vilja ställa två frågor till antifeministiska kvinnor:
Var tror ni att ni hade varit om inte kvinnorörelsen hade kämpat för era rättigheter i hundratals år? Vill ni flytta till länder där kvinnorörelsen inte existerar? Tänk er tanken. Som artikelförfattaren säger, det är inte långt dit..