Antibiotika

Foto: Scanpix.

Stefan Nilsson om Antibiotika

Stockholmsläkarnas missbruk av antibiotika hotar spädbarnen

Publicerad: 2010-06-10 16:06, Uppdaterad: 2011-11-02 16:11

Antiobiotikaanvändningen är långt större i Stockholmsregionen än i landsbygden. Jag vägrar att tro att barn och vuxna i t ex Upplands Väsby har nästan dubbelt så många allvarliga antibiotikakrävande infektioner än människorna i Robertsfors, Västerbotten, eller att dagisbarnen i Stockholm har nästan dubbelt så stort behov av bredspektrumantibiotika som de i Jämtland, skriver Stefan Nilsson, distriktsläkare i Mora.

40 millningar
6 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Jag arbetar som distriktsläkare i Mora och är allvarligt oroad för en framtid där antibiotika inte längre fungerar

Förslag på bild (givetvis måste väl STRAMA godkänna publiceringen): Figur 3.1.13 sida 14 i STRAMA:S dokument http://www.strama.se/uploads/docs/Swedres%202009%20final%20version.pdf

"Strategigruppen för rationell antibiotikaanvändning och minskad antibiotikaresistens (STRAMA)" bär ett namn som knappast platsar på löpsedlarna.

Men där borde man se det, allrahelst nu under förkylningarnas högsäsong. Gruppen släppte i somras sin rapport över antibiotikaanvändningen och resistensutvecklingen i Sverige 2009. Varje landsortsläkare borde läsa den och tänka att vi nog kan lite bättre ändå. Varje Stockholmsläkare borde läsa den och skämmas, om inte för sin egen del så för sina kollegors.

Varför behandlar ni i Stockholm 342 av tusen barn mellan 0 och 6 år varje år med antibiotika? Varför får 42 procent av dessa bredspektrumantibiotika, medel som bara ska användas i nödfall?

Dagismiljön är en ekologisk dröm för utvecklingen av antibiotikaresistens. På dagis hostar, snörvlar, pussar, kladdar och kravlar barn på varandra. På dagis lämnas barn som fortfarande är infekterade. Dagisbarn är hart när omöjliga att få i adekvata doser av ordinerat antibiotika då de sunt nog spottar ut medicinen, vilket gör att antibiotikahalten i blod och slemhinnor är just så där lagom hög för att selektera fram de motståndkraftiga bakterierna.

Är det då det minsta förvånande att förekomsten av antibiotikaresistenta bakterier är högst i storstäderna, och alldeles särskilt i Stockholmsregionen?

Som distriktsläkare möter jag dagligen barn med ofarliga infektioner. Må vara att de har feber, att de känner sig sjuka, har hosta, ont i halsen, är i behov av vila från dagis eller skola. Men de är välnärda, inte det minsta allmänpåverkade, och travar in på jourrummet till synes opåverkade. I de allra flesta fall klarar de sig alldeles utmärkt utan antibiotika, de har ett piggt immunförsvar och goda reserver, och det är då min absoluta skyldighet att inte skriva ut något till de som intet behöver, och att ta reda på vilka just de är som behöver. Inte för just det barnets skull. Utan för att jag, om inte dagligen så tillräckligt ofta, möter äldre, eller sjuka människor som högfebrila och flämtande efter luft riskerar att drunkna i sina egna upphostningar om inte mitt antibiotika tillräckligt snabbt och effektivt dödar de bakterier som annars dödar patienten. För att jag läser om utbrott av antinbiotikaresistenta bakterier och åtföljande dödsfall på avdelningar där man vårdar de för tidigt födda och de svårast sjuka spädbarnen.

Jag vägrar att tro att barn och vuxna i t ex Upplands Väsby har nästan dubbelt så många allvarliga antibiotikakrävande infektioner än människorna i Robertsfors, Västerbotten, eller att dagisbarnen i Stockholm har nästan dubbelt så stort behov av bredspektrumantibiotika som de i Jämtland.

Jag har inte hört talas om någon överdödlighet i infektioner i glesbygdslänen och jag beundrar läkarna i Västerbotten och Värmland som förmodligen använder kunskap, möda och tid på att korrekt diagnosticera och förklara för oroliga föräldrar varför just deras barn klarar sig utmärkt utan antibiotika.

Är det så att ni läkare i Stockholm helt enkelt inte kan ert jobb, eller är för lata för att sköta det ordentligt? Och att ni genom denna okunskap och slapphet bokstavligt talat tar livet av vårt samhälles allra svagaste medlemmar? Eller varför utmärker ni er så konsekvent i antibiotikaförskrivningen?

Stefan Nilsson (1 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/23568

6 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Antibiotikamissbruket har pågått i decennier och det är på tiden att någon sätter ner foten och får slut på dessa galenskaper. Våra läkare måste vara tillräckligt kompetenta för att förstå att man inte kan skriva ut antibiotika huxflux, för att inte tala om bredspektrumantibiotika!

Sjukvården i Sverige måste rannsaka sig själva och drastiskt minska antibiotikaanvändandet. Utöver det måste någon ta fighten mot övriga länder i EU som knappt har några restriktioner mot antibiotikaanvändandet.

Permalänk | Anmäl #1 David F, 2011-01-10, 15:10

Det finns inga som reser lika mycket utomlands och till exotiska resmål som Stockholmarna så det är inte konstigt att det går åt mest antibiotika och att resistensen är längst kommen där.

Dessutom är kontaktytan i en storstad större än på landsbygden så infektioner sprider sig lättare.

Permalänk | Anmäl #2 Bo T, 2011-01-10, 15:43

Instämmer med föregående kommentar men vill desutom tillägga att jag tror att föräldratrycket är större i storstaden. Färre föräldrar upplever sig ha tid att vara hemma med sjukt barn...

Vänligen

Permalänk | Anmäl #3 Stefan Svärd, 2011-01-10, 18:13

Instämmer också med #1,2,3 men skulle vilja tillägga att privatiseringen av sjukvården innebär att patienter numera ses som kunder. Vilken privatläkare/mottagning vill bli av med sina kunder genom att motsätta sig en antibiotika behandling i tveksamma fall?
Vi befinner oss på ett sluttande plan...

Permalänk | Anmäl #4 Jonas Öhström, 2011-01-10, 18:59

Håller med om tidigare kommentarer, speciellt den angående privatiserade sjukvårdsinrättningar som, i samarbete med sina "kunder" givetvis utfärdar det bästa medicinen som finns att erbjuda...

Orsakerna för överanvändning kan, förutom de som nämns i tidigare kommentarer, vara dels:

-en överdriven rädsla för bakterier som har spridit sig alltmer på senare tid. Den moderna, upplysta människan verkar ha glömt bort det fundamentala evolutionära fördelen med symbios. Utan samarbete med bakterier skulle inte vår organism fungera. Den överdrivna rädslan förstärks också med produkter som är antibakteriellt behandlade med exempelvis silver eller andra kraftiga desinfekterande kemiska ämnen. Även där finns hög risk för resistans, vilket tillsammans med antibiotikaresistans ger multiresistanser.

-för det andra driver också övertron på teknik och teknisk utveckling (utveckling av nya antibiotikasorter) överanvändningen, och på så sätt ägnas mindre tid (finns det överhuvudtaget någon i detta läge?) åt att uppmärksamma själva användningen av potenta antibiotikum. Kloka proaktiva eller preventiva åtgärder med korrekta behandlingar rimmar inte lika bra med storstadens moderna puls/ekonomins ständiga expansion och tillväxt.

Permalänk | Anmäl #5 Jimmy Yoler, 2011-01-11, 11:11

Hej och tack för kommentarerna! Antar att det är OK att delta i diskussionen?
#2/Bo T: Jag undrar om man reser så mycket mer i Stockholm? Med tanke på de ohyggliga bopriserna de tvingas dra runt, finns det pengar över? En undersköterska, för att inte tala om en läkare, här i Mora har rejält mycket mindre boendekostnader, och paradoxalt nog högre lön. Det reses en hel del här också. Och ett "exotiskt" resmål är bättre ur resistenssynpunkt än t ex Thailand, Mallorca etc där massturismen dominerar.
#3/Stefan Svärd: Nog kan det vara svårt att stå emot trycket mot stressade föräldrar, men det är tyvärr en del av vårt jobb och ingen ursäkt.
#4/Jonas Ö: Jag har aldrig arbetat i privat sektor som läkare. Att förklara antibiotikamissbruket på privata vårdgivare är minerad mark att beträda. Men jag tror (obs: tror) banne mig att du har rätt. Fast det är en annan diskussion, och det finns inget alls som hindrar att privat arbetande läkare sköter sitt arbete på ett gott sätt. Mycket handlar om kompetens och trygghet hos doktorn, och kanske en privat arbetsgivare har bättre förutsättningar att skapa detta? Vad vet jag.

Permalänk | Anmäl #6 Stefan Nilsson, 2011-01-11, 23:03