Finanspolitisk rapport

Enligt tidningsuppgift (DN 27 maj) har Anders Borg vid ett framträdande på Moderaternas framtidsseminarium beskrivit den verksamhet som professor Lars Calmfors bedriver som att han "suttit och kladdat med sin penna". Vad som åsyftas är Finanspolitiska rådets rapport 2010. Calmfors är rådets ordförande och tillsatt av sittande regering. Finansdepartementet har å andra sidan, enligt Anders Borg, jobbat dag och natt för att rädda Sveriges ekonomi. Calmfors har själv kommit med en kortfattad gensaga till finansministerns uttalande (DN 28 maj).

Anders Borgs reaktion på Finanspolitiska rådets rapport kan förklaras av de kritiska kommentarer som där framförts och i jämförelse med vilka kontroversen i DN framstår som en bagatell.

Här några talande citat från rapporten:

"Det går inte att undgå intrycket att regeringen haft så brått att privatisera delar av arbetsmarknadspolitiken att det inte varit möjligt att kunna bygga upp nödvändiga utvärderingssystem." (s. 17)

"För det första redovisar SCB inte längre någon jämförbar statistik över långtidsarbetslösheten över längre perioder. Detta omöjliggör fördjupad analys av långtidsarbetslösheten. /.../ Mot bakgrund av att regeringens uttalade mål för sysselsättningspolitiken är att öka antalet personer i arbete och minska det så kallade utanförskapet är detta en anmärkningsvärd brist i den tillgängliga statistiken." (s. 155)

"Mängden indikatorer med olika innebörd innebär en fundamental oklarhet om vad överskottsmålet egentligen betyder." (s. 8)

"Våra tidigare rapporter har kritiserat regeringen för att ha urholkat utgiftstakets trovärdighet genom att betala de tillfälliga höjningarna av statsbidragen för 2010 redan 2009. Denna hantering liknar i hög grad de kringgåenden som skett under tidigare regeringar och som kritiserats av den nuvarande regeringen." (s. 120)

"Enligt vår bedömning har dock regeringen gått alltför långt i sina satsningar på coachning i ett läge med låg arbetskraftsefterfrågan." (s. 206)

"Slutsatsen från detta avsnitt är att minskningen av sjukskrivningar och förtidspensioneringar började långt innan den nuvarande regeringen tillträdde. Nedgången kan därför inte hänföras till enbart de reformer som aviserats och genomförts sedan hösten 2006." (s. 252)

Finanspolitiska rådets rapport ägnar stor uppmärksamhet åt den Europeiska stabilitetspaktens krav på finansiell hållbarhet och konstaterar att för Sveriges del är problemen mycket mindre än för de flesta andra länder. Den förmodligen viktigaste orsaken anges vara att de offentliga finanserna var så starka när den ekonomiska krisen bröt ut 2008, "vilket både nuvarande regering och tidigare regeringar ska ha 'credit' för" (s. 91).

Vad är då egentligen innebörden av denna "credit"? Man blir lite fundersam när man ser vilka länder som Sverige befinner sig i sällskap med i toppen av ligan för "finanspolitisk hållbarhet". Enligt av Finanspolitiska rådet anförda beräkningar är Sverige, Bulgarien och Estland de enda EU-länder som år 2010 kommer att ligga under den normgivande treprocentsgränsen för budgetunderskottet. Samma länder finns i toppen för beräkningen av den offentliga sektorns solvens.

Genom fokuseringen på de offentliga finanserna tenderar man att tappa ur sikte mer övergripande mål, i första hand arbetslösheten. Denna har ingen tydlig relation till "finansernas sundhet". Detta framgår till exempel av att den som välfärdsmått viktiga ungdomsarbetslösheten i Sverige - liksom i Estland och Bulgarien - ökat relativt snabbt. I april 2010 låg den avsevärt över EU-nivån.

Det finns områden där för allmänheten en tätposition sannolikt skulle te sig åtskilligt mer intressant än på rankinglistorna för "sunda finanser" - till exempel i toppen av ett fotbollsmästerskap eller i en schlagerfestival. Kanske skulle det kunna satsas lite mer på sport och kultur - och därmed också på ungdomssysselsättningen - även om det skulle nagga den "finansiella hållbarheten" lite i kanten?