Dags att medierna släpper sitt klassförakt för öl

En järnridå har sänkt sig över ölvärlden. På den ena sidan har vi ett växande antal bloggare som skriver nyfiket, oftast initierat, ibland hänryckt och nästan alltid för långt om sin stora kärlek till udda och smakrika öl. De har gjort ölprovandet till en hobby och en livsstil.

Bloggarna vänder sig till likasinnade. Dessa likasinnade blir allt fler, men förblir trots allt en begränsad krets av renodlade entusiaster.

På den andra sidan har vi ett antal papperstidningar - dagspress, matmagasin och den typen av förströelsepublikationer som du hittar i flygplansstolen - som med ojämna mellanrum dyker ner i ölkulturen och skummar av.

Artiklarna skrivs allt som oftast med den plikttrogna allmänreporterns professionalitet och känsla för proportioner - om än inte alltid med någon större kunskap i ämnet än den förvisso viktiga insikten att öl brukar vara gott.  Vem dessa artiklar vänder sig till vet jag inte. Kanske till dem som inte tror sig vara intresserade av öl, ett antagande som läsningen tenderar att bekräfta.

Det finns undantag. Men i stort sett saknar Sverige en kvalificerad journalistisk bevakning av öl och bryggeribransch. Som läsare ställs man inför valet mellan dels ett antal nördforum, dels etablerade medier som betraktar ämnet antingen som ett festligt avbrott eller som något nödvändigt ont.

Här finns förstås mycket att göra och mycket att lära. Här finns ett intresse att exploatera och kanske rentav pengar att tjäna? En marknad?

Marknaden för öl har drastiskt förändrats de senaste tio åren. Att höra någon beställa En stor stark är på många krogar lika tabu som att beställa en negerboll - i vårt upplysta och mångkulturella samhälle uttrycker man sig helt enkelt inte så där. De flesta har ett hum om skillnaderna mellan en lager, en stout, en ale och ett veteöl och gör sin beställning utifrån denna kunskap. Andra frågar efter en lambic eller begär att få veta vilken humle som dominerar. Kunskapen är stor, men nyfikenheten och osäkerheten är större.

Det har gått fjorton år sedan Jämtlands bryggeri och Nils Oscar (under namnet Kungsholmens kvartersbryggeri) började sälja sina produkter; två år senare tillkom Gamla Slottskällan i Uppsala. Dessa pionjärer har efter hand fått sällskap på barrikaderna av ambitiösa bryggare på andra orter. Flera av dem har rentav blivit tongivande: Nynäshamns ångbryggeri, Oppigårds bryggeri utanför Hedemora, Sigtuna Brygghus.

Det senaste tillskottet är något så oväntat som en kvalitetsetikett inom den Galatea-ägda TT-gruppen. Med Jessica Heidrich som bryggarmästare och orden S:t Eriks på etiketten gör mainstreamgruppen TT ett par indieinfluerade öl som funkar även för finsmakarna.

Men på mainstreammedierna fortsätter man att skriva om "gräsklipparöl" och att redogöra för färgen ("lite mörkare") på julölen.

Varför denna eftersläpning?

Det finns en nedärvd syn på ölkulturen, präglad av klassförakt, som levt kvar i generationer; man behöver inte ha sett Thor Modéen in action för att begripa att beteckningen "pilsnerfilm" skapats för att låta nedlåtande. Öl är enklare, drycken anses varken förtjäna eller vinna på att tas på större allvar.

Den attityden finns inte enbart i de fria medierna, den genomsyrar också Systembolagets egen tidning Bolaget. Systemet må ha ett stort och ambitiöst sammansatt ölsortiment, men när Bolaget skriver i ämnet känns texterna igen på den yrvakna tonen och av den häpnadsväckande frekvensen av faktafel eller missförstånd. Behandlingen är styvmoderlig.

Samma nedlåtande attityd går ofta igen när tidningarnas kunniga vinskribenter i välvilja sänker sig ner och inkluderar några ölnyheter i sina spalter. Här bedöms öl utifrån kriterier som utarbetats i vinkretsar. Det må se ut som en välgärning - någon lyfter upp ölen till vinernas upphöjda sfärer, klär smakupplevelsen i gängse vinprovarspråkdräkt - men greppet tar sällan fasta på ölets specifika egenskaper. Ölen flyttar in i vinspalten, men ingen tar någon notis om vad öl ska vara bra för; den förblir en vulgär katt, om än i sällskap av hermeliner.

De bästa bloggarna skriver inte om öl på det sättet, varken som simpel bira eller som ett slags fattigmans-vin på klassresa. De har förstått att ta öl på allvar, att bejaka nyskaparandan, att utforska de udda traditionerna, att aldrig säga nej till att medverka i ett experiment. Men de behandlar ölkulturen som just ölets kultur; de ser till det specifika. De använder sig av en förfinad vokabulär som kultiverats för att beskriva och förmedla tjusningen med just öl. De finner ingen tjusning i att försöka prata vinspråk med sina flaskor. De vet att ölen förtjänar att tas på allvar för vem de faktiskt är.

En del av dessa bloggare är mogna att ta steget in i mainstreammedierna. Det är dags för världarna att mötas, att fälla upp ridån och låta ljuset strömma igenom. Ölbloggarna har skrivit alldeles för länge för en sluten krets, det är dags att låta dem möta verklighetens folk - att tvinga dem att göra sig begripliga för en bredare publik.

Eller så får de etablerade mediernas mat- och dryckesskribenter helt enkelt anta utmaningen. Må bäste skribent få bästa megafon.

Håkan Engström (1 artiklar)
http://blogg.sydsvenskan.se/engstrom/2010/05/26/depraverade-kristdemokrater/

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/23489

5 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Hängivna ölsupporters finns det alltför många av, de brukar märkas framåt småtimmarna när de sparkar ner det som råkar misshaga dem, -och det kan vara alltifrån en människa eller något som bara råkar stå ivägen och hindrar framfarten. Fredagskvällar -lördagskvällar är värst, de hyllande ölskribenterna borde ta sig till några av förortskrogarna vid strax efter stängningsdags vid 1/4-tiden på morgnarna, då har ölnjutarna hinkat i sig tillräckligt för att befinna sig i förstadiet till Nirvanas land, men dessutom är många aggressiva trots den här omvittnat goda smaken och de fina märkena.
-Förresten , -och här slår det mig någonting- är hyllningarna till öl här på Newsmill något slags beställningsverk från bryggarna?
Har den kopiösa svartimporten börjat sätta sina spår?
Då dröjer det väl inte länge innan vi får lyssna till lovsånger om ädla viner och deras inverkan på den mänskliga hjärnan, för det är där det sätter sig när gommen har fått sitt.

Permalänk | Anmäl #3 Ebbe Cederblad, 2010-06-09, 11:19

Nykteristerna förnekar sig inte. Likt extremhögern på invandringsartiklar och flugor på en sockerbit slänger de sig på kommentarsfältet.

Problemet, vad gäller artikeln, är nog helt enkelt brist på kunskap och intresse bland journalisterna, snarare än något klassförakt. Samma brist på kunskap syns ibland när de skriver om viner, men där har intresset väckts till liv.

Det är bara att vänta, snart får vi nog se företag bjuda in till ölprovningar i stället för bara vin- och whiskyprovningar.

Permalänk | Anmäl #4 Stefan S, 2010-06-09, 13:08

Kaliber 26 april 2009: Vår älskade dödsdrog - om alkohol och våld - ”Nazistdåd”, ”ursinnigt kvinnohat”, ”vansinne”, ”ren ondska”. Så brukar förklaringarna låta vid många av våra mest avskyvärda våldsdåd.

Men det finns en gemensam nämnare i väldigt många av dom händelserna - en faktor som spelar en avgörande roll men som sällan, eller aldrig finns med som förklaring. I domstolsreferat och nyhetsinslag görs den till bisats under de svarta rubrikerna. ...

Permalänk | Anmäl #5 Josef Boberg, 2010-06-09, 21:15

Håkan har förstås rätt. Det är märkligt att vinet dominerar så i sverige, som helt saknar vinproducenter.

Men som musikskribent är väl Håkan väl bekant med det här fenomenet med eftersläpning och klassförakt. Media ligger alltid efter, och längst efter ligger de fiiina skribenterna. Kolla tex hur lång tid det tog innan hiphop togs på allvar. Fortfarande skrivs det ohyggligt mycket om musikgrenar som egentligen har upphört att vara kreativa, som tex amerikansk västkustrock, bara för att det var trendigt när journalisterna var unga.

Permalänk | Anmäl #7 Johan Wallin, 2010-06-11, 20:58

För sanningen är den att helgalkisarna på Ebbes lokala pizzeria är ölskribenter som begår våldsbrott?

Permalänk | Anmäl #9 Thomas Fransson, 2010-06-28, 00:53