Utgå från varje medborgares behov av transporter snarare än rätten att få åka ett visst färdmedel

Är det inte äntligen dags att börja tänka framåt och inse att dagens stadsplanering inte kommer hålla i framtiden? Är det verkligen rimligt att låta motorvägar, motorvägspåfarter och parkeringsplatser ockupera dessa enorma ytor i och kring våra städer? Vi fortsätter satsa miljarder på ständigt nya motorvägar som sedan fylls med nya bilar och drabbas med samma infarkter som de gamla. Redan på sextiotalet påpekade trafikforskare att det är omöjligt att bygga bort infarkterna i biltrafiken med nya motorvägar. De nya vägarna lockar bara fler bilister ut på vägarna och vi hamnar i en omöjlig spiral med ständigt ökande bilism och trängsel. Vad som behövs är ett radikal nytänkande kring städernas transportsystem och hur markens bäst bör nyttjas och mod att prova nya transportmedel för att öka flexibiliteten i transportsystemen. Med tanke på bilens känslovärde är det svårt att tänka sig att man helt kan förbjuda bilar i städerna, men vi måste inse det orimliga och odemokratiska i att bilarna skall tillåtas dominera stadsrummet till den grad som det gör i nära sagt alla större städer. Det är en demokratifråga att alla som bor i staden skall ha samma rätt till stadens gemensamma utrymmen. Vägarna är inte till för alla utan enbart för de med bil. Tunnelbanan, bussarna, spårvägarna är till för alla.

De rödgröna samarbetsparterna visade nyligen att de har förstått vikten av samordning av trafikplaneringen då de deklarerade att de vi en valseger tänker riva upp lagförslaget om att avreglera kollektivtrafiken. Trafikfrågor är ett mycket problematiskt område där konkurrens knappast kan anses vara receptet på alla de aspekter som behöver beaktas. Trafiksystem och trafiklösningar tar lång tid att bygga och konsekvenser av de valda lösningarna tar ofta lång tid att se. Detta är det svårt att kombinera med en avreglerad marknad med konkurrerande privata transportföretag som har kvartalsvinster som målsättning. Dessutom tillkommer stora kostnader för byråkratin runt systemen med upphandling, eller tillståndsgivning och sedan löpande kontroller av ett stort antal enskilda företag.

Låt oss hoppas att deklarationen från de rödgröna kan leda till en mindre okritiskt hållning till privatbilismen förträfflighet inom socialdemokratin. Ett välfärdsperspektiv inom trafikplaneringen innebär att utgå från varje medborgares behov av transporter snarare än rätten att få åka ett visst färdmedel.

http://egilbjarko.mpbloggar.se/