Sverige i EU hotat vid maktskifte

Mot oss står en vänsteropposition som är djupt splittrad i flera sakfrågor på EU-området men framförallt oenig i den grundläggande frågan om Sverige ska vara med i EU eller inte. Socialdemokraterna är för medlemskapet, Vänsterpartiet emot och Miljöpartiet accepterar nu medlemskapet. Hur vänsterns gemensamma EU-politik i regeringsställning skulle kunna se ut är den stora frågan. För att svensk EU-politik ska åstadkomma skillnad i Bryssel krävs en tydlig regeringslinje. Det har inte vänsteroppositionen idag.

Hittills har främst kravet på att USA ska dra sig ur världen uppmärksammats i de rödgrönas gemensamma utrikespolitik. Om möjligt ännu märkligare är det dock att deras utrikespolitiska programförklaring helt saknar ett avsnitt om Europas gemensamma utrikespolitik. För alla som vet hur dagens svenska utrikespolitik fungerar är det absurt. Nu i dagarna blev detta extremt tydligt, när alliansens utrikesminister krävde och fick gemensamt EU-agerande om händelserna i Gaza medan vänstern gjorde ett gemensamt uttalande utan att beröra EU som aktör. En tydlig EU-politik handlar om grundläggande utrikespolitisk trovärdighet. Det saknar vänsteroppositionen idag.

Vi har genom EU-nämndens arbete de senaste åren kunnat konstatera att vänsteroppositionen är djupt oenig i europafrågor. Analysen bygger på sammanställningar som riksdagens utredningstjänst har gjort över oppositionens agerande i riksdagens EU-nämnd, alltså i förhållande till Sveriges agerande i EU:s ministerråd, under åren 2007 - 2009. Under den perioden fattade EU-nämnden beslut i 1294 ärenden. Våra fyra partier har kunnat nå och förankra gemensamma ståndpunkter i Europapolitiken under hela denna period. Det är ett mycket bra facit av Sveriges första alliansledda mandatperiod som EU-medlem. En sådan samstämmighet är oppositionen inte i närheten av.

Sedan en tid tillbaka överskuggas den europeiska debatten helt av eurosystemets kris. Trots att Sverige inte deltar i samarbetet påverkas vi i högsta grad av eurozonens utveckling och av de åtgärder som dess finansministrar nu sätter in för länder med statsfinansiella problem

Eurozonens framtid avgörs just nu och alliansregeringen har varit aktiv för att på bästa sätt hjälpa de länder som drabbas hårdast av krisen. Det är på Sveriges initiativ som EU tagit till åtgärder för att skärpa den finanspolitiska disciplinen för att undvika liknande kriser i framtiden. Vi har även deltagit i diskussionerna kring hur efterlevnaden av stabilitetspakten för att förbättra eurozonens stabilitet. Här är Sverige ett föregångsland tack vare sunda och goda finanser vilket gett oss goda meriter och inflytande inom EU-kretsen.

Vänsteroppositionen har helt olika förslag på hur den ekonomiska och statsfinansiella krisen ska lösas. Socialdemokraterna röstade i riksdagens EU-nämnd för EU-uppgörelsen om åtgärder mot finanskrisen. De står även fullt ut bakom det ekonomisk-politiska ramverk som de själva var med och drev igenom efter 1990-talskrisen. Vänsterpartiet, däremot vill alltjämt se "en alternativ ekonomisk världsordning" och har länge motsatt sig det ekonomisk-politiska ramverket och Riksbankens oberoende. Det borgar inte gott för Sverige ekonomiska trovärdighet inom EU om vänsteroppositionen skulle komma till makten.

Europafrågor tenderar att inte få så stor uppmärksamhet i svenska riksdagsval. En förklaring är att europafrågorna kategoriseras för sig istället för att man ser att EU-frågor är en naturlig del av de flesta nationella angelägenheterna, som t.ex. ekonomin, jobben och miljön. Att Sverige i valet 2010 får en regering som lyckas driva svenska intressen i EU på ett framgångsfullt sätt är avgörande för vårt lands framtid. Med en regering som är splittrad i centrala EU-frågor kommer Sverige att förlora inflytande.

Birgitta Ohlsson, (FP), EU-minister
Anna Kinberg Batra (M), riksdagsledamot och ordförande riksdagens EU-nämnd
Staffan Danielsson (C), riksdagsledamot och ledamot av riksdagens EU-nämnd
Holger Gustafsson (KD), riksdagsledamot och ledamot av riksdagens EU-nämnd