Den som ser ett jaktbrott måste anmäla - ett av förslagen i dekretet Lex Jakt

Dekret för införande av Lex Jakt
Vilket bör ske under största skyndsamhet

• Varg skall inte vara jaktbart vilt. Varg bör ses som den mångfalds katalysator, den är. Den genetiska variationen måste ökas och det sker lämpligast via flertalet invandrande vargar. Denna invandring kan skyddas med hjälp från vår ursprungsbefolkning, Samerna. Skyddsjakt på varg bör övervägas extra nogsamt och bör endast ske när alla andra metoder för att skrämma iväg djuret/djuren inte lyckats.

• Kriminalisering av försök till och förberedelser av jaktbrott bör ske ytterst skyndsamt. Landsbygdsbefolkningens oro för att våga anmäla jaktbrott och eller förberedelse till det, måste tas på allvar och dessa vittnen skall skyddas, märkbart.

• Jägarförbundens partnerskap med staten för viltvården dras in. Naturvårdsverkets personal utökas, så att lokal förankring och lokal kännedom upprätthålls av viltvårdare inom Naturvårdverkets tjänst. Viltvårdsfonden styrs om för att täcka denna utökning av personal och deras tjänsteutövning för viltvården.

• Jaktvapenlicenslagen ses över, så att uppskjutning måste ske vart tredje år, för att säkerställa skyttekunskapen och för att upprätthåll kontakt med innehavare av vapen.

• Jakt med fällfångst av lo förbjuds.

• Lagen kring fällfångst bör snarast ses över och bör bland annat innehålla bättre kontroll av att vittjning sker i tid och korrekt av fällorna. Att fällorna inte utgör någon risk för djur och fåglar under icke jakttid ska säkerställas. Kontrollen av funktionsdugligheten av fällor förstärks.

• Jakthundens rättigheter skrivs in som lag och efterlevnaden kontrolleras. En kontrollmöjlighet är via vapenlicensinnehavets varande. En annan via jaktledaren och en tredje via speciell hundkontrollant, inom djurskyddet.

Bakgrund till Lex Jakt - ett dekret till Sveriges riksdag och regering


Vargen berör svenska hjärtan
Det trodde väl "ingen", att vargjakt 2010 skulle ta sig sådana proportioner i uppmärksamhet och att det i dess kölvatten bara fortsätter med protesterna. Forskare, landsbygdsbefolkning och svensken i allmänhet upprörs av denna jakt. Troligen för att vargen står närmre folks hjärta än vad mången trott. Kanske för att vargen mer än något annat djur representerar mångfalden, individualiteten, flocksamverkan och naturens innersta kärna, viljan att leva.
Men kanske främst för att vargjakten inte var befogad och för att den sköttes med sämsta möjliga medel. Vem som helst som innehade jaktvapenlicens kunde få chansen att skjuta varg och få behålla dess skinn. Det innebar som vi alla vet, att både hög skadeskjutning blev resultatet och att illviljan fick råda, då man ringade in alfapar och dödade båda djuren, trots att de hade ungvalpar. Alla de fyra argument som framfördes som skäl till licensjakten på varg, blottlades ett efter ett som inkorrekt.


Myndighetsansvar för de anställda
Personer som är anställda i statens tjänst på Naturvårdsverket, för att kontrollera faunan, hotas av personer som inte tycker lika i rovdjursfrågan. Det sker brott såsom rejäla hot och trakasserier av olika slag mot dessa statsanställda för att de utför sitt arbete. Det syns ytterst märkligt. Inte kan det vara annat än en blunder att Naturvårdsverket inte har korrigerat säkerhets- och arbetsmiljöproblemen för sina anställda.


Respekt mot landsbygdens befolkning genom fungerande lagar mot illegal jakt
En anständighet mot landsbygdens befolkning vore att införa den
kriminaliserig av jaktbrott och anstiftan mot jaktbrott, som legat på regerings bord under en alltför lång tid, närmre bestämt tio år och vilken senast ignorerades att ingå i rovdjurspropositionens beredning under hösten 2009.


Förslag på åtgärd från WWF: s: Försök och förberedelse till grovt jaktbrott kriminaliseras. I jaktlagen (1987:259) införs en ny paragraf 44 a som kriminaliserar försök och förberedelse till grovt jaktbrott genom en hänvisning till brottsbalkens 23 kap.


Med inrättande av denna lag kan lagvårdande myndighet få verktyg till att beivra och att fälla personer för denna typ av brott. En del av brottsligheten har kommit upp i ljuset tacka vare dokumentären "Vargkriget", som sändes 2 maj 2010 i SVT 2. Dessutom kan landsbygdens befolkning äntligen få känna sig trygga fullt ut, bli respekterade och därmed våga anmäla även jaktbrott. Om detta inte åtgärdas snarast förefaller det som om riksdag och regering i princip står bakom männen som bedriver illegal jakt.


Den som ser jaktbrott ska anmäla
Jaktbrott kan även beivras via inrättade av ny lag som tilläggs lagrummet om rätten till jaktvapenlicens; kollektivt ansvar sätts i samband med vapenlicensinnehavaren genom att beivra och att anmäla vetskap om jaktbrott och själv avstå från sådan handling - det ger rätt till jaktvapenlicens efter godkänd uppskjutning och sedvanlig kontroll i brottsregistret. Vi har motsvarande lagar inom den sociala sektorn för att beivra misstänkt barnmisshandel så juridiskt är detta inte något nytt. Dessutom bör uppskjutning ske vart tredje år - som försäkring om god skyttekunskap.


Frivilligorganisationer ska inte agera som tillsynsmyndighet i rättstaten
Svenska Jägarförbundets roll som uppdragstagare åt staten för jakten och viltvården har visats sig precis så oduglig som många svenskar så väl uttryckt under bland annat denna långa vår - 2010, vilken startade med vargjakten. Det ska inte glömmas att licensjakten på varg har tillkommit på grund av jägarförbundets "sakkunskap" om behovet och enorma möjligheter för lobbying för just medel som de får av staten som viltvårdare.


Med osvikliga tilltro till Jägarförbundets kunskap och dess välvilja om vår natur och fauna har statens inrättat "partnerskap" med dem i frågan att förvalta vårt vilt - av bara gammal hävd från 1930-talet utan att ha utvärderat denna verksamhet ordentligt. Av hävd jagar herremän, och i dagens samhälle kanske herremännen också är riksdagsmän, därav "enkelheten" att utlysa/behålla Jägarförbundet som förvaltare. Oavsett sanningshalten i påståendet blir felaktigheten av denna tilltro allt tydligare. Allt fler aktörer visar upp den totala bristen på kontroll som Jägarförbundet har för viltvården. Man är politiskt inte ens överens om begreppets innehåll - var finns "vården" i viltvård?


Jägarförbundet saknar inre organisatorisk kontroll
Svenska Jägarförbundet har gått med på inplantering av några få vargar under en begränsad tid mot att jakt på varg blir årlig - dock är det inte så att ledningen i Jägarförbundet lyckats få med hela organisationen. Både Dalarnas och Värmlands distrikt säger nej till inplantering av varg, de säger även nej till varg totalt. Mörner och hans närmsta kolleger i förbundsstyrelsen säger ja till statens beslut, men förbundet säger: Nja? En av alla sprickor som klart visar att Jägarförbundet inte ens har den interna makt de vill påskina sig inneha, för att förvalta Sveriges vilt.


Hade jägarförbunden varit så välvilliga och kompetenta för vår fauna, som det ständigt proklameras, både genom att staten årligen ger dem gigantiska summor av skattemedel (49 miljoner kronor 2009), för viltvården, hade vi sluppit den mediala uppmärksamheten kring tjuvjägare och andra tillkortakommanden från vargjägare. Det gäller förbundets eget uttalande kring kompetens och omsorg om viltet, men tydligen ändå utan förmågan att "hålla rent framför egen dörr". Då hade vi sluppit se "Vargkriget" på SVT. Istället för att ta itu med problemen har Jägarförbundet försökt ducka - illegal jakt på varg i vårt land av en militant grupp och jägarförbundet blundar? Sanningen mer än naggas i kanten. Jägarförbundet vill jaga, de vill vara största och helst det enda jaktförbundet i landet och man vill inte bli ifrågasatt, jakten är helig - alltså ett egenintresse som ska vårda vår mångfald och åsidosätta djurskyddslagarna?


Ingen viltvård, men utrotning
Jägarnas riskförbund har uttryckligen sagt att de inte vill acceptera varg i vårt land. De personer som figurerade i "Vargkriget" och som var medlemmar i en jakt organisation var det just hos riksjägarna. "Vargkriget" handlade om illegal jakt på varg - till syfte att utrota djuret, med alla till buds stående medel. Och de drar sig inte för rejäla hot mot folk som försöker stoppa dem, det var dessutom avslutningsorden i dokumentären "Vargkriget".


En liten oorganiserad klick av jaktlicenshavare ska bestämma?
Sveriges befolkningsstal var i mars 2010 9 345 135 personer, 2 % av dessa är jägarförbundsanslutna jägare. 484 005 innehar jaktvapenlicens, alltså 5,2 % av befolkningsmängden. Långt många fler än dessa procenttal av befolkningen är naturkännare, naturbesökare, naturarbetande, naturboende. Så att dessa 2 - 5,2 % av befolkningen ska ha 100 % rätt till beslut kring svensk viltvård är inte bara odemokratiskt utan även lagvidrigt. Av de som är innehavare av jaktvapenlicens i Sverige är det endast 38 % som är medlemmar i någon jaktförening.


Jaktvapenlicens innehas totalt av 5,2 % av svenska befolkningen, varav en stor del endast är jägare för någon vecka per år. Kanske en korrekt siffra är att drygt 1 % av Sveriges befolkning som innehar jaktvapenlicens jagar mer eller mindre "kontinuerligt" under året i olika typer av jakt.


Ingen kontroll av jaktvapenlicens idag
En märklighet i samband med jaktvapenlicens är den att när man väl fått licensen så är den livslång. I princip försvinner den aldrig. Grövre brott och rattfylleri upphäver rätten till vapenlicens tills det att brottet är sonat - sedan återgår vapenlicensen utan uppskjutning eller annan kontroll. Det finns heller ingen fast åldersgräns för jaktvapenlicens utan barn kan med vuxna få skjuta också utan egen licens. Idag finns det gott om bevis på jaktbloggar på internet av hur lågstadiebarn skjuter skogens djur både med jaktvapen och handvapen i sina föräldrars närvaro. Det har också hänt en del olyckor då barn blivit skjutna eller skjutit någon av misstag.




Dags att göra en revision av jakt- och fiskekontrollen
Det finns ett stort behov av att titta närmre på landsbygden, naturen, jakten och fisket. Ingen genomlysande, sammanhängande och miljömässig kontroll av jakt och fiskerätten har gjorts, på årtionde. I en demokrati är naturen med dess fauna medborgarnas, främst. Uttalad politik kring mångfald i naturen och undertecknande av EU: s Art- och habitatdirektiv, som är en del av EU:s grundfördrag och därmed lag även i Sverige. Det gör det omöjligt att nonchalera årets uppmärksammade vargjakt och därmed jakten som sådan i vårt land.


Det är inte bara önskvärt utan ett krav att Sverige fortsätter att ha grundmurad inställning till en god djurskyddslag och ett brett perspektiv inställt på mångfald, i naturen. Det som helt saknas är kontroll av att detta efterlevs, vilket är en skandal och helt förbluffande av en nation som vår - vi som ständigt skanderar rätt och riktigt, världen runt kring mångfald och fauna.


Är fällor modern jakt?
Svenska Jägarförbundets ordförande T. Mörners liksom Mikael Karlsson ordförande SNF och informationspolis för Dalarna Stefan Dangardt talde om dokumentären "Vargkriget" i SVT: s "Go morron Sverige" den 3 maj. Under detta samtal säger bland annat Torsten Mörner: "Vi har tusentals av Värmlands tunnelfälla ute i skogarna". Det får mig att undra över fällor, är det jakt? Sköts denna jakt korrekt mot djuret? Det finns otaliga vittnen kring jaktbrott vad gäller fälljakt, såväl på fågel som på däggdjur. Detta är ytterligare brott som begås i viltvårdens namn, brott som måste börja ses över och hanteras samtidigt som det krävs en ny definition i lagen av jakt.


Onödigt många typer av fällor är det som godkänts av Naturvårdsverket.
Nitton (19) olika för mus, trettiofem (35) olika för grävling, tjugosex (26) olika för räv, fem (5) olika för lo, femton (15) olika för skata och kråka, fyra (4) för duvhök - men är inte den fridlyst? Vem kontrollerar att dessa fällor endast är brukbara under jakttid? Vem ser till att jakten med fälla sköts enligt restriktionerna för vittjande av dem? Svaret är enkelt - i princip ingen, här litar man på att jägaren sköter sig. Tyvärr ingen god idé då fallet inte är så. När offret är ett djur som inte kan försvara sig mot jägaren eller staten då krävs i alla fall en tillsyn värt namnet av myndigheterna.


Den uråldriga rätten är en myt
Jakt i sig en "uråldrig rätt" har hörts på senaste tiden som argument och därmed ett godtyckligt ställningstagande till rätten att välja vilket djur som skall få leva, för att denna rätt skall införlivas för befolkningen med jaktvapenlicens. Varför hänvisa till något som inte finns skäl att längre kunna hävda? Då var det för att folk skulle få mat på bordet och freda sig i "laglöst" land, nu är inte behovet där mer än för nöjes skull. Vidare jagas det ju inte idag som förr i tiden, utan idag har jägare ultramoderna vapen, lasersikt, signalspaning och GPS. Inte mycket av gammal tradition när det gäller vapnen.


Skydd av tamdjur är inte samma sak som dödsdom för rovdjur
Skydd för tamdjur på bete, alltså en paragraf i djurskyddslagen - den innebär inte att rovdjur skall skadeskjutas, förföljas, matas med åtel av något slag och eller skjutas annat än för skyddsjakt och då skall föräldrar med valpar/ungar vara skyddade.


Skydd av tamdjur betyder just att tamdjur ska skyddas, vilket kan ske på flera sätt utan att det innebär dödande av rovvilt.


I redovisningen "Faktaunderlag till Viltförvaltningsdelegationen i Gävleborgs län" som tagits fram av Anders Ekholm, representant för denna, åskådliggörs resultat av relativt aktiva åtgärder för tamdjursskydd mot rovvilt i länet, vilket visar att trots förekomst av samtliga "de fem stora", har rovdjursangrepp minskat och är låga i länet. Och att fler effektiva åtgärder finns att införa för skydd av tamdjur. Ett län med mycket rovdjur och en ökad fårnäring visar att rovdjursangreppen är mycket få, en glädjande nyhet som talar för att de skyddsåtgärder som finns för tamdjur mot rovdjur fungerar nära nog till hundra procent, då de används.


Stopp på civila amatörer i viltvårdsdelegationerna genast
Trots dessa "positiva" siffror är risken stor att varje viltvårdsdelegation kommer att medge större jaktuttag på rovdjur och då främst på varg än vad som är behov av för skydd av tamboskap och för naturens välmående, då parterna i viltvårdsdelegationen till huvudsak består av fler civila människor med intresse för jakt än av människor med intresse för och kunskap om samverkan i naturen för att uppnå balanserad mångfald, av densamma.


Därav förkastas de felaktiga nyinrättade viltvårdsdelegationer i länen. Naturvårdsverket är den myndighet som lämpligast ser till naturens balans och skall därmed vara den som råder över jakttryck och skyddsjakt, även i fortsättningen. Personalstyrkan bör utökas rejält, så att lokala förankringar och större lokalkännedom upprätthålls, hit bör också viltvårds pengar styras. Dessutom måste personalens jävförhållanden prövas i vanlig ordning, så kopplingarna till jakt utreds ordentligt innan någon utöver tillsyn på jakt och viltvård.




Jägarförbunden får bedriva den verksamhet de gör som en ideell organisation för sitt intresse men utan styrmedel för viltvården i sig.


Jakthundarnas situation måste säkerställas
I detta dekret finns också all anledning att titta närmre på jakthundens situation, dess liv och hundhållningen som sådan. Jakthunden är i allra högsta grad påverkad av jakten som sker i vårt land, genom sin insatts i den samma. Det borde kräva en stark kontroll av förmågan till korrekt hundinnehav och brukandet av hunden i skog och mark. Inom jakten är vården av arsenal och persedlar mycket viktig del för att jakten skall kunna bedrivas på bästa sätt, varför gäller inte detta hunden?


Har sällan hört så lite om en så känd skandal, som vildsvinshundarnas öde. Det handlar om fel raser, fel injagning, för lite kännedom om "grisens" förmåga och ofta dåligt skytte. Jakthund på "gris" lappas inte så sällan ihop av veterinärer mer än en gång i veckan och sedan? Släpps hunden iväg igen? Har inte veterinärerna en skyldighet att värna hundens liv och hälsa? Alltför många runt vildsvinsjakten känner till dålig och felaktig hundhållning och felaktig jakt med hund, ändå bara fortgår det. Hur är det med jägarförbundens omsorg om viltet här och om jaktkamraten hunden?


Jakthundens rätt kan kontrolleras genom vissa insikter
a) Genom utbildning av jakthund med doftdiskriminering, vilket kort innebär att man lär hunden att använda sitt främsta sinne - doftsinnet, för sökande av vilt och eller undvikande av fel viltslag. På detta sätt undviks vargmöten för jakthund i stor utsträckning och icke jaktbart viltslag undviks också på detta sätt. Jakten blir kortare, lugnare och mer ren.


b) Utbildning av hundägaren kring hundens fostran genom etologiska och moderna träningsmetoder - som det är idag är de flesta jakthundar inte tränade i samverkan via etologiska metoder. Etologi är läran om djurs beteende. Etologiska metoder innebär att människan lär sig förstå hundens språk och dess sätt att lära, och arbetar efter detta sätt med inlärning.


Inlärning via etologiska metoder innebär i stort också att inlärningen sker med positiva belöningar för rätt och ignorans för fel. Redan som valp bör hunden tränas för samverkan med denna metod. För att få hunden/eleven att förstå vad som väntas av den och för att lära sig knyta an till flockvillkoren är det viktigt att flocksituationen, både under direkt träning så väl som till vardags, är av auktoritativt förhållningssätt mot hunden och att sådan stämningen råder i flocken.


c) Hundar är flockdjur vilket innebär att de är intresserad av att samverka med flocken dagligen och oftast stundligen, detta innebär att hundgård endast bör vara en tillfällig lösning för hunden, precis som djurskyddslagen tillskriver, vilket jag vill påstå inte är fallet. Jakthundar sitter alltför lång tid i hundgård och de har alltför lite gemenskap med sin flock rent vardagligt, vilket klart försämrar relationen till ägaren, samarbetet vid jakten och för att inte tala om hundens liv. En jakthund skall dessutom fysiskt tränas upp inför jaktpassen och varvas ned efter att jaktsäsongen är avslutad, enligt adekvat fysiologiska träningsmetoder. Det är inte att springa vid bilen eller cyklas med en vecka till fjorton dagar innan jakten sätter igång.


d) Förutom detta skall hunden hållas väl genom god kondition, årliga vaccinationer, allmän omvårdnad så som kloklippning, pälsskötsel, tandvård och få god kvalité på sitt foder. Rent generellt kan sägas att alltför många jakthundar inte sköts om på det sätt en "jaktkamrat" bör skötas och som stipuleras i djurskyddslagen.


Vargen är en värdefull toppredator
Sist men inte minst är kanske det märkligast att man i princip, aldrig hör i vargdebatten och från beslutsfattare den roll som varg utgör som toppredator. Den "insatsen" är i högsta grad en stor del att ta hänsyn till, varg bygger faktisk upp och håller vår natur "frisk". Särskilt märkligt och dessutom direkt pinsamt är det att man är så tyst om vargens roll i naturen i år, då vi firar EU:s år för biologisk mångfald, något som Sverige initierade under sitt förra ordförandeskap.

Om man talar mångfald kan man inte samtidigt tala om vargjakt, i synnerhet inte på det lilla antal vargar vi ha i vårt land och på den begränsade ytan, de "tillåts" vara på. Mångfaldsstörningen hänger dels samman med mycket hög del av klövvilt då främst älg, i paritet till rovvilt/varg. Dels med andra störningar i naturen så som skogsbruk, kemikalier och utarmning av andra arter.


Mångfald innebär ett slags symbiotiskt förhållande insekter, groddjur, växter, pollinatörer, fåglar, däggdjur emellan. Vargen är det ända rovdjuret i vårt land som året runt lämnar så pass mycket as efter sina måltider att det direkt påverkar övriga djurarters möjlighet att överleva, i synnerhet vintertid. Detta borde göra att vi värnade vargen mångt mycket starkare än vad denna vår har påvisat.


Det påstås dessutom att fjällrävens överlevnad i vårt land direkt hänger samman med vargförekomsten; varg spridd i större delar av landet, då alltså även mot fjällrävens område, ger större trolighet för föda i form av as för fjällräven. Och populationen kan få föryngringar och växa - nu är den nära nog utrotad, i vårt land.


En frisk och varaktig vargstam i hela landet, inklusive delar av renbetesområdet är en självklarhet. Liksom det är en självklarhet att samerna skall ha korrekt betalt för rovdjursriven/dödad ren. Samer, naturfolk eller ursprungsbefolkningar är de som verkligen värnade/värnar naturen - det är det "civiliserade" samhället som stör "gamla vanor" och som även gör livet svårt för dem. Dessutom kan man tycka att samerna borde ha något mer ursprungligt sätt att ta hand om sina renar, genom mer form av vall/närvaro åtminstone tidvis. Det är ju trots allt genom att staten och kyrkan har förtryckt samer som deras geografiska och andra möjligheter att leva i enlighet med traditioner har försvårats.


Med acceptans och uttalande från samerna om mångfald, kan varg lättare vandra in i vårt land från öst och på så vis minska på inaveln i vår vargstam. Naturlig invandring är alltid att föredra, dels eftersom det troligen är det starkaste djuret som klarar denna "resa", dels för att varg inte går att "bosätta" på speciell plats, det är ett vandrande flockdjur som söker optimal möjlighet till att nå partner och för dem att fina eget revir.


Slutligen låt oss inte glömma att våra kära hundar härstammar från vargen.
Vi ska respektera och lära oss mer av detta värdefulla djur och inte utrota det i vårt land.


FAKTA
Sveriges Jägarförbund har 185. 000 medlemmar, därav är knappt 14. 000 kvinnor och 16. 000 är ungdom, (ungdom räknas upp till 23 års ålder). Alltså består jägarförbundet av 155. 000 vuxna män.

Jägarnas riksförbund som nyligen fick en kvinnlig förbundsordförande, Solveig Larsson, har 29. 000 medlemmar - varav 1. 827 är kvinnor.

Sveriges Yrkesjägarförening har 150 medlemmar vilka i huvudsak är arbetstagare på gods, herresäten och i kommuner.

Lite jakthundsstatistik från Agria försäkringsbolag, daterat 2009: 434 jakthundar dog i trafiken, 39 jakthundar drunknade, 12 jakthundar skottskadades, 42 jakthundar skadades/dödades av vildsvin, 23 jakthundar skadades/dödades av varg.

Charlotte Swanstein (1 artiklar)
http://www.fidos.se

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/23107

1 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Henrik Unnë, vem är du egentligen?
Vilka rättigheter tar du dig som människa, du som också
tillhör djurriket, att betämma vem eller vad som får leva och inte?
Är du Gud?

I mina ögon är du en av dem mest egoistiska varelser jag läst om, jag har då inte mött dig ännu. Vet inte om jag ens skulle vilja.
Dig skulle jag vara mer rädd för än en flock vargar!

Att kalla vargens rätt till liv, tom tigerns rätt till liv, för ett skämt visar på hur mycket respekt för natur och djur du har - ingen! Att jämföra Bangladesh med Sverige skulle jag däremot kalla för ett skämt, för Indien är ett fattigt land jämfört med Sverige, inte konstigt då att det är dyrare där att ta viktiga beslut och åtgärder än här. Vi har för det mesta råd och möjligheter att flytta på oss, råd att ta nödvändiga åtgärder i form av att skydda osss eller information på olika sätt, det är ej lätt för en fattig bonde att flytta på sin familj eller att kosta på sig material eller dylikt för att skydda sig.
Dina kunskaper i nationalekonomi verkar vara svaga, lika så kunskapen om hur människor i fattiga länder tvingas leva och hur deras regeringar fungerar.

Ego = är latin för JAG, egoismus = är latin för ÖVERLEVNAD. Din egoism är sjuklig. För är man kunnig inom psykologin och hur djur och människor fungerar, borde du förstå att det krävs egoismus för att överleva - en rättighet som ALLA har, oavsett djuret människan, djuret tigern eller djuret vargen eller andra djur. Den sjukliga egoisten vill ha allt för sig själv och som går över lik för det. Exp på det är när man tar livet av vargar (under jakttiden) ochn skjuter hela kvoten på en dag. Medan vargen river ett offer för att bli mätt och oftast klarar sig på ett djur /vecka beroende på hur stor flocken är. Den äter inte upp allt vilt på en gång för att inte unna grannen något.
Förstår du skilnaden, Henrik Unnè?

Att kalla djur.- och naturvänner för gröna tyder på att du, som andra, behöver en syndabock.
Odjur, bäster....titta dig själv i spegeln och lyssna på ditt eget resonemang - där ser du en bäst, ett egoistiskt odjur. Såna som resonerar som du borde utrotas, för ni stör naturen och det naturliga sätt att leva. Det är ni som är delorsak i naturkatastrofer och ni är inte ens medveten om det. Skövla skogar, utrota djur, breda ut sig och ta all mark i anspråk för egoistisk och ekonomisk vinning, dränera haven och bygga ut tex kraftverk och dumpa smitta under jorden, ja listan kan göras hur lång som helst. Vem är den största bästen? Tycker du att rent vatten, som redan är brist på i världen, skall gå till kraftverk? Istället för till människor och djur?

Hela din artikel är ett skämt. Men att kall dig ett skämt skulle vara ett stort misstag, för såna som dig skall man ta på största allvar. Vet du varför? För att såna som du utgör det största hotet för djur och natur samt hela mänskligheten. Detta är inget pers påhopp, utan fakta!

Ernest Algren

Permalänk | Anmäl #3 sloot gabriella, 2011-09-14, 13:51