Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv

Publicerad: 2010-05-31 13:05, Uppdaterad: 2011-11-02 16:11
Genom sin hantering av Elisabeth Olsson Wallins utställning "Jerusalem" signalerar Världskulturmuséet att religion, sexualitet och maktkritik är en otillåten cocktail. Och när kvinnors och hbt-personers rättigheter hamnar i konflikt med den religiösa makten är det alltid den religiösa makten som drar det längsta strået. Det skriver prästen och författaren LARS GÅRDFELDT.
Lars Gårdfeldt är präst och författare.
Världskulturmuséet i Göteborg är en institution med stolta ambitioner. Man vill vara en arena "där många och olika röster kommer till tals" och "där kontroversiella och konfliktfyllda ämnen kan tas upp". Allt enligt muséets hemsida. Vidare vill man ge sina besökare en "kombination av kunnande, konstnärskap och delaktighet" och "upplevelser som roar, oroar, utmanar och inspirerar". Det är inga dåliga mål för en statlig institution. Än bättre skulle det förstås vara om muséet lyckades leva upp till ambitionerna. Men där har muséet hitintills haft problem. Inte alltid. Inte när det gäller ämnen som är fria från religionskritik och alternativa religionstolkningar.
Men när religion och sexualitet hamnar i samma cocktail som kritik mot religiöst förtryck - då blir det genast problematiskt för vårt stolta Världskulturmuséum. Då infinner sig en ängslighet och undfallenhet inför dem som vill begränsa andra människors rätt att formulera sig religiöst och sexuellt. Första gången vi såg det hända var 2005. Muséet presenterade den angelägna utställningen No Name Fever - AIDS i globaliseringens tid. Medverkande i utställningen var den franska muslimska konstnären Louzla Darabi. Hon bidrog bland annat med ett verk där ett heterosexuellt par är fångat i en kärleksakt. Kvinnobröst och könshår är tydligt urskiljbara i verket. Och passionen är inte att ta miste på. Därutöver är erotiken sammankopplad till religion, till islam och till några ord ur Koranen. När Louzla Darabis verk nådde publiken, blev ilskan och upprördheten massiv gentemot muséet. Och konfronterad med vissa muslimers uppretade känslor valde muséets ledning att plocka ned konstverket. Plötsligt var muséets hela målsättning som bortblåst.
Alla de där stororden om att vara en arena "där kontroversiella och konfliktfyllda ämnen kan tas upp" och där "många och olika röster kommer till tals" gällde inte längre. Det blev uppenbart att vissa röster "roar, oroar och utmanar" i alldeles för hög grad för att passa in i muséets verksamhet. Louzla Darabi censurerades och som grädde på moset presenterade muséet en förklaring på sin hemsida vilken i praktiken kom att ställa den ena gruppen muslimer mot en annan grupp muslimer. De muslimer som "kände sig allvarligt uteslutna, stigmatiserade och förlöjligade" genom konstverket och som var "sårade, förbryllade eller arga" blev tongivande. Och kvinnliga, feministiska uttryck för muslimsk livsuppfattning - som Louzla Darabis egen - fick stryka på foten. Kritiken mot Världskulturmuséets cencur lät inte vänta på sig efter detta. Fadäsen blev flitigt debatterad i media och har levt kvar i det allmänna medvetandet. Man skulle kunna tro att muséet sedan dess har haft tid för en viss självkritik. Det var ju trots allt fem år sedan Louzla Darabis verk plockades ner.
Men dessvärre tycks det alltjämt vara så att religion och sexualitet är en kombination som är alltför känslig för det muséum som vill ägna sig åt "kontroversiella och konfliktfyllda ämnen". 2007 fick så Världskulturmuséet en möjlighet att återupprätta sitt rykte och ge plats för en gestaltning av religionen som även rymde maktkritik. Det var konstnären Elisabeth Ohlson Wallin som erbjöd muséet premiärvisningen av hennes kommande utställning JERUSALEM. Genom Ecce Homo, In Hate We Trust och andra verk har Ohlson Wallin gjort sig känd som en normkritisk konstnär och hennes bilder av konflikten mellan maktens män och de mariginaliserade grupper som makten vill förtrycka röner stor uppmärksamhet såväl nationellt som internationellt.
I JERUSALEM är Elisabeth trogen sitt maktkritiska perspektiv. Det är fotosvit om 25 bilder, vars innehåll och sprängkraft har vuxit inom Ohlson Wallin under de senaste tio-tolv åren då hon kunnat följa det stigande homohatet i Sverige och världen. Liksom den alltmer tilltagande islamofobin. Och den offentliga ängsligheten när det gäller konstens yttrandefrihet. Genom att resa till Jerusalem och skildra hbt-personers liv och kärlek mitt i religionens hjärta, "i själva getingboet" som hon själv uttrycker det, ville Ohlson Wallin rikta fokus mot religionernas ansvar när det gäller förtrycket av homo-, bi- och transpersoner.
JERUSALEM visar staden Jerusalem och dess möten mellan muslimer, kristna och judar, bögar och flator, bisexuella och transpersoner. En tät väv av religion, etnicitet, politik och sexualitet. Kontinuerligt under Elisabeth Ohlson Wallins skapande process har muséet uttryckt sitt intresse för projektet och i april i år började bilderna bli verklighet. På plats i Jerusalem, Tel Aviv, Betlehem och Ramallah skapade hon så de bilder hon så länge drömt om. I JERUSALEM gestaltar Ohlson Wallin förtryck i fysisk form. Människor av kött och blod visar fram sina liv på bilderna. Och på vissa av hennes fotografier kan man precis som i Louzla Daradis konstverk läsa citat ur Koranen. Dessa Koranverser har hon dock i JERUSALEM gett sällskap med citat ur Nya Testamentet, liksom citat ur Tora (den judiska Bibeln, kallad Moseböckerna i kristen tradition). Vad är det då som citeras ur dessa heliga böcker? Jo, det är själva urtexterna till den religiösa terrorn mot homo-, bi- och transpersoner. Koranverser och Bibelverser, som med feministteologen Phyllis Tribles ord kan benämnas som "Texts of Terror".
Ett exempel är den hatiska texten ur 3 Mosebok 20:13 "Om en man ligger hos en annan man som man ligger hos en kvinna, så gör de båda en styggelse. De skall straffas med döden". I Elisabeth Ohlsson Wallins bild projiceras denna terrortext på muren ovanför ett älskande par. Två förälskade män i en lustfull omfamning, med dödsdomen liksom hängandes ovanför sig. Kontrasten mellan parets kärlek och den religiösa textens hat blir chockerande. Troende hbt-personer inom islam, judendom och kristendom lever dagligen i denna kontrast och chockverkan. Och de religiösa urkunderna påverkar alla hbt-personers liv, oavsett om de är troende eller inte. Rabbiner och imamer, präster och patriarker - alla tar de sig rätten att utdefiniera homo-, bi- och transpersoner ur den religiösa gemenskapen. Och nu gör alltså Världskulturmuséet detsamma. Elisabeths Ohlson Wallins fotosvit JERUSALEM anses omöjlig att visa i dess avsedda fysiska form.
Istället föreslår muséet visningar i form av digitala bilder, vid vilka företrädare för de tre olika religionerna skall få finnas närvarande för att uttrycka sina känslor inför de "känsliga" bilderna. Muséet har inhämtat synpunkter från frikyrkliga pastorer och från företrädare för judiska och muslimska organisationer i Sverige. Dessa män - för det har i samtliga fall handlat om män - har fått ge sin uppfattning om utställningen. Och resultatet har blivit ett "nej" från muséets sida. Ingen riktig fotografisk utställning, tack. Endast powerpointvisningar - kanske i samband med den lilla hbt-festivalen i Göteborg. I vart fall utanför muséets egentliga utställningsprogram.
Muséets ledning menar att det är viktigt att inte "stöta sig med dem som är våra vänner", muséet skall vara ett "safe space" för alla, dvs även för de muslimer, kristna och judar som kan tänkas ta anstöt av att man visar fram det religiösa förtrycket i fotografiska bilder. Konsekvensen blir ett bortval av oss andra, av oss homo-, bi- och transpersoner som lever och tolkar våra liv utifrån en judisk, kristen och muslimsk livsåskådning. De hatiska bibeltexter som jag får i brevlådan och i mejlboxen var och varannan vecka - de ska ingen annan behöva mötas av vid ett besök på stadens fina museum. Tänk om någon annan religiös människa - som lever heterosexuellt - blir kränkt av att det religiösa förtrycket mot hbt-personer blir synliggjort. Det får inte ske. Inte på det statliga Världskulturmuséet i Göteborg.
Det är mer än synd. För är det någonstans en utställning som denna behövs, så är det här. Dels för att återupprätta Världskulturmuséets rykte efter blamagen med den muslimska konstnären Louzla Darabi 2005 (vilket var huvudanledningen till att Elisabeth Ohlson Wallin erbjöd just Världskulturmuséet premiärvisningen). Men framförallt för att Göteborg är den plats i Sverige där religiösa farbröder med makt haft ett oproportionerligt stort utrymme att utdefiniera andra människor ur den religiösa gemenskapen (tänk på kvinnoprästmotståndet i Göteborgs Stift och motståndet mot homosexuella bröllop). Det är också i Göteborgsområdet som det har skett en oproportionerligt stor andel hatbrott mot homosexuella. Göteborg hade behövt JERUSALEM.
Nu blir Elisabeth Ohlson Wallin en ny Louzla Darabi. Och från Världskulturmuséet sänds återigen samma signaler: religion, sexualitet och maktkritik är en otillåten cocktail. Och när kvinnors och hbt-personers rättigheter hamnar i konflikt med den religiösa makten är det alltid den religiösa makten som drar det längsta strået. Jag säger som Lena Ph. Det gör ont. Så ont.

Ökad tolerans på statens museer för världskultur?

Rätt att yttra sig är inte samma som rätt att få ekonomiskt stöd för att yttra sig

Jag har inte alls stoppat Elisabeth Ohlson Wallins jerusalembilder

Därför gav jag ND presstöd och därför var det fel av Världskulturmuseet att vika ner sig

Världskulturmuseet bluffar om turerna kring Wallins utställning

Rädslan för hot och våld styr kulturchefernas beslut
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




15 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Världskulturmuséet är ett centrum för vänsterpropaganda.
T.ex. en utställning om slaveriets historia handlade givetvis enbart om slaveriet i Amerika som om det var unikt.
http://www.svd.se/kulturnoje/understrecket/slaveriet-fjattrat-vid-var-hi...
"Mellan 11 och 15 miljoner slavar exporterades från Afrika till Europa och Amerika mellan 1400- och 1800-talet. Lika många exporterades mellan äldre medeltid och sekelskiftet 1900 av afrikanska härskare på savann- och stäppbältet söder om Sahara till araber och berber i norr, men dem ägnar vi sällan några tankar.
Det allra mest förfärliga är att dessa siffror snabbt förbleknar om vi vänder blicken mot 1800- och 1900-talens slaveri. Minst 20 miljoner människor drabbades av östafrikansk och arabisk slavhandel enbart på 1800-talet, när den transatlantiska slavhandeln var historia."
Världskulturmuseet vill visst ställa ut Elisabeth Ohlson Wallins bilder. Museet försöker hitta ett sätt ställa ut bilderna 2011 samtidigt som en stor internationell utställning om normer och normalitet visas. Tvärtemot vad Cecilia Uddén sa i sin radiokrönika, och vad som står i artikeln här ovan så har inte museet fattat något beslut mot att visa Ohlson Wallins bilder.
Peter Skogh
Kommunikationschef
Statens museer för världskultur
Kulturvänsterns interna bråk har inget nyhetsvärde.
Artikeln verkar vara enbart reklam, eftersom hon får ställa upp sin konst i värlkultur museet.
Det är ju kanska harmlöst att sätta upp konst med sexuella inslag om kristendom,judendom.
Men hon skulle aldrig att våga ställa upp konst som hånar/utmanar islams föreställningsvärd.
Feg konst är konst men utan ryggrad.
Öhm, Bertel, läste du artikeln innan du kommenterade?
" I JERUSALEM gestaltar Ohlson Wallin förtryck i fysisk form. Människor av kött och blod visar fram sina liv på bilderna. Och på vissa av hennes fotografier kan man precis som i Louzla Daradis konstverk läsa citat ur Koranen. Dessa Koranverser har hon dock i JERUSALEM gett sällskap med citat ur Nya Testamentet, liksom citat ur Tora (den judiska Bibeln, kallad Moseböckerna i kristen tradition). Vad är det då som citeras ur dessa heliga böcker? Jo, det är själva urtexterna till den religiösa terrorn mot homo-, bi- och transpersoner. Koranverser och Bibelverser, som med feministteologen Phyllis Tribles ord kan benämnas som "Texts of Terror". "
Även om HBT-personer inte är tillnärmelsevis lika utsatta i Sverige som i Iran eller Saudiarabien så existerar fördomar och undertryckande även här. Och så länge det finns måste det bekämpas. Vi kan inte strunta i det bara för att det är ännu värre någon annanstans.
Kom ihåg att Elisabeth Ohlson Wallin hotades av kristna grupper efter "Ecce Homo" och att pastor Åke Green kallade homosexuella en "cancersvulst på samhällskroppen". Kom ihåg hur många hatbrott som begås varje år mot homosexuella i Sverige.
I Afrika och Sydamerika förtrycks homosexuella med kristna argument precis som de i mellanöstern förtrycks med islamiska dito. Att påstå att det bara är islam som är problemet är att blunda för detta. Problemet är om konservativt religiösa läror dominerar - då förtrycks homosexuella. Om en mer liberal syn dominerar är detta problem mindre mindre - och det gäller oavsett vilken religion man talar om. Som homosexuell har man förmodligen lättare att bli accepterad i liberalt muslimska Indonesien, än i konservativt kristna Utah eller Uganda.
http://www.publiceye.org/magazine/v24n4/us-christian-right-attack-on-gay...
Jag skulle definitivt inte kalla Elisabeth Olsson Wallins konst för "feg" - tvärtom - och jag hoppas verkligen att de ansvariga för Världskulturmuséet tar sitt förnuft till fånga och presenterar utställningen i sin ursprungliga form!
Ola Hakefelt #5
Njaa.Ger dig rätt i, att utanför Sveriges gränser är förtrycket mot HBT personer ibland fruktansvärd hård med döden som en realitet.
Hos Sverige´s Kristna,Judar har HBT personer en överväldigande stöd till rätten till sin sexualitet och därav mitt påpekande, att hon slår in öppna dörra,vilket jag kallade för feg konst.
Men, när det gäller Sveriges troende/praktiserande muslimer är situationen diamentralt det motsatta.
Där är dörrarna stängda och HTB personer med muslimsk kulturbakrund lever under förtyck och hot som är förfärlig och detta sker i Sverige varje dag.
Det är där hon borde sparka på dörrarna och ha sin fokus, annars är risken stor att hennes konst blir bara patetiskt, när man undviker att våga utmana, det verkliga/mycket farliga förtrycket som är synlig i vår vardag .
Har hört om ett av "fotografens" projekt. Att fotografera bögar på heliga platser i Jerusalem. Jag har två förslag till. Gris och spritfest i al-Aqsamosken och porrfilmsinspelning i Peterskyrkan.
Bertel Kevin, i Sveriges näst största stad, i centrum, i kulturens centrala mittpunkt, i institutionen för öppet samtal, väljs synliggörandet av de förtryckta bort i förmån för de förtryckta. Ditt argument; "konsten slår in öppna dörrar".
Öppen? Jag ser ett budskap krossat mot en järndörr som en fluga mot en vindruta. Din nonchalans, en del av strukturen.
#7 Robert Pettersson;
-Tack Robert Pettersson, -nu börjar vi närma oss de yttersta utposterna i kulturbärarland, -de utposter där det krävs MOD av bärarna;
-När får vi uppleva det? -Och inte insmetat den heliga konstens och tryckfrihetens namn, där allt, precis allt skall varda dig förlåtet.
Staffan Bengtsson #8
Jag ger dig hälften rätt.
Att hennes konst skulle först förflyttas till mindre uppmärksam omgivning och nu verkar det som hon inte får ställa ut, är en skandal och det verkar som tom Ortodoxa Kristna/Judar har förflyttat sina positioner och hävdar deras rätt att slippa bli kränkta, vilket är riktigt illa.
Så, de öppna dörrar som jag tog för givet, ifall kristendomen,judendomen häklades, håller på att stängas för konsten, i rättvisans namn.Om vi tar hänsyn för muslimer, skall alla trosamfund hanteras lika och följden är förödande.
Vi har/får censur i Sverige.
Det började med Muhammed teckningarna och Vilk,s Rondellhund och nu förändras hela konstvärldens förhållning till religion.
Imamer,präster bestämmer vad som skall visaspå våra museer.
Inte klokt och farlig väg att vandra.
Det är inte fegt att vara nyanserad.
Världskulturmuseet tar varken ställning för hat inom religioner eller mot HBT-personer. Tvärtom arbetar vi aktivt med dessa viktiga frågor.Tills nyligen arbetade vi med Lars Gårdfeldt kring hur vi skulle ta upp dem på museet om ett år.
Vi har lagt upp ett pressmeddelande på vår hemsida där vi förklarar vår ställning i den här diskussionen: http://www.varldskulturmuseet.se/smvk/jsp/polopoly.jsp?d=1573&a=18138&l=...
Lars Gårdfeldt.
Att Elisabeth Ohlsson Wallin drivs av helig vrede tror jag på, men du andas hat mot alla som följer sitt samvete och inte din av hat perverterade teologi. Du har ingen som helst respekt för människor som anser att livet och kärleken är heliga storheter som korrumperas av den promiskuitet du förespråkar. Barnet är heligt. Att skapa ett samhälle som sätter barnets bästa främst är vår livsuppgift.
Det är ganska lärorikt och intressant om få ta del av historie experters berättelser om den svenska historian. Det råder en oerhörd okunnighet bland svenska folket som anser att man ska ha mer mjukare förhållningsätt till invandrare som har inte med sig demokratiska värderingar.
Jag lyssnade på SVT Gokväll där det finns ett inslag om den svenska historian. Där framgick det att i mitten på 1800 - talet i Sverige sattes det igång en process som innebar att för svenska folket var det en intellektuell tid och det fanns ett industrisamhälle. Svenska folket hade faktiskt börjat ifrågasätta den rådande världsordningen, kristendomen var i frågasatt och dess skapelseberättelse, det ifrågasattes även varför en del ska vara finare än några andra ( första tanken på allas lika värde?). Sedan hände något som idag är den första viktigaste milstoplen för den svenska demokratin samt den första regeringen skapades i Sverige. Under ett möte år 1866 hade Adeln i Riddarhuset, Gamla Stan, Stockholm gick med på att upplösa det gamla stånds samhälle med adeln, prästerna, borgarna och bönderna som hade varit i bruk ända sedan medeltiden. Istället skapades en två kammare riksdag med 361 röster (oj rösträtt? oj demokrati?). Hur många som har tänkt på att år 1866 togs det en oerhörd viktigt förändring mot demokrati i Sverige? Hur många tänker på att i mitten av 1800 - talet ville svenska folket redan då ha religonfrihet med idag som är grundtanken att rätten att vara "fri från religon" var det som folket ville och inte vara påtvingade? När svenska folket fick höra nyheten om vad som hände i Riddarhuset, då jublade och hurrade det svenska folket. En adlesman frågade varför pigorna skrattade: en svarade: jo, nu är vi också människor. Det kan tolkas även att år 1866 hände även den första milstoplen för den svenska jämställdheten! Då är min fråga: varför ska en infödd svensk medborgare med rötterna i den svenska historan ge vika åt nikabklädda islamister? Svenska folket vill vara fria från religon! Varför NU 2010 debattera om stat och religon ska vara separerad eller inte, när den separerades år 1866? Det är som att komma 150 år för sent!
Källa: SVT PLAY GOKVÄLL
Världskulturmuseet. Varför finns det? Vem finansierar denna ynkryggarnas sammansvärjning?
Som bög blir man klart irriterad på deras finkänslighet gentemot mörkrets krafter - dem som jag trodde vi förjagat en gång för alla på 60- och 70-talen. Hur fel hade jag inte. Vilket är värst/bäst? Förargade bögar eller frikyrkopastorer? Helst båda, kunde man tro, men VKM siktar på att ingen ska ta anstöt. Hjärtligt lycka till. Det låter som ett mesigt program.
Stäng museet. Sätt dumstrut på de ansvariga, och omplacera dem till barnstunden på biblioteket. Där kan de excellera i sina förment oförargliga plattityder. Eller, förresten: skona barnen. Låt dem bara sitta där med sina dumstrutar och förgylla miljön.
Förargelse och anstöt är kanske trots allt tecken på att något är alldeles rätt, eller?
Jag kommer inte att besöka något Världskulturmuseum. tacka vet jag modig konst.