Vilks rondellhund: inte en fråga om yttrandefrihet, utan en fråga om sunt förnuft

Röster har höjts för att konstnären Lars Vilks ska få en chans att tala klart; att få chansen att återigen besöka Uppsala universitet och lägga fram hela sitt budskap (alltså det som avbröts av bråkmakare den 11 maj). Till syvende och sist är det en fråga om yttrandefriheten hör vi debattörer, journalister och även akademiker anföra. Yttrandefrihet har förvisso en central funktion i vårt samhälle och bör försvaras, men det innebär inte att allt urskiljningslöst yttrat bör försvaras eller ges direkta publika arenor. Barnen på skolgården har frihet att yttra att "din mamma är en hora" utan att för den skull få en smäll på käften (eller en dansk skalle) av den horanklagade mammans son eller dotter. Det är yttrandefrihet. Samma sak gäller naturligtvis också när en elev kallar en annan för hund. Men på skolan finns det regler och en ledning som förhoppningsvis lär barnen förstå att man inte ska kalla kamraters mammor för horor och kamrater för hundar.

Förutom att det är ganska billiga och ointelligenta uttryck som talar mer om en själv än om andra så är det uttalanden som framförallt leder till konflikt. Lars Vilks rondellhund provocerar på samma vis då den kopplar ihop något fint (mamma eller Gud) med något som anses nedsättande (horor eller hundar - och Vilks kan knappast påstå att han inte förstått att hundar ses som något mycket fulare bland muslimer än hundfetischistiska svenskar). Skulle jag skapa ett konstverk där jag förnedrar Vilks mamma som hora vore det enbart plumpt, men är Gud som hund egentligen något annat?

Med rondellhunden talar vi naturligtvis inte om direkta personangrepp, men vi talar om något mycket större och också viktigare. Speciellt efter den 11 September 2001 har vi allt mer upplevt en ny polarisering av vår världsordning och samtidigt en militarisering av relationer mellan Väst (i stort kristet) och en muslimsk värld (även om mer diffus). Vilks ämnar kommentera detta tillstånd med sin rondellhund, men blir istället kidnappad av politiska aktörer från båda sidor. Hunden hjälper till att ytterligare polarisera vår verklighet. Vilks konst blir därmed sprängstoff (och det gottar han sig självklart i), inte för att det är en avancerad konstnärlig provokation, utan för att han låter sig lånas som en bricka i det större politiska spelet om vår sköra världsordning - och den är verkligen skör också i vårt lilla land. Hans egen handling är i sig inte annorlunda än pojken som står på skolgården och provocerar sin kamrat genom att yttra "din mamma är en hora". Det är ett rätt banalt yttrandefrihetsärende som i sak snarare borde låna sig till en debatt om god smak och allmänt hyfs än till upprörda röster om yttrandefrihet, men borde också för den vuxne Vilks vara en fråga om att ta ett omvärldsansvar. Kan Vilks inte ta det ansvaret borde rektor vid Uppsala universitet, liksom rektorn på skolan där barn förolämpar varandra med horanklagelser, förklara för honom att på vår skola är den här typen av angrepp inte OK.

Förövrigt uppmuntrar jag alla konstnärer att göra nidbilder av Lars Vilks och hans nära och kära.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/23073

1 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

OK, idag får vi inte göra mohamed hundar och i morgon....

Själv är jag yttrandefrihets fundamentalist du verkar stöda "yttrandefrihet men"

Permalänk | Anmäl #1 Lee Bertin, 2010-06-01, 22:00