Arbetslinjen är oförenlig med bidrag överhuvudtaget

På liknande sätt som i Skärholmen borde försök göras med alla regleringar inom arbetsmarknaden bortagna och för säkerhets skull alla försök till monopolbildning från facket förbjuda. Området kan vara ett län eller delar av ett län. Det som räknas är var arbetet utförs och inte var företaget har sitt säte eller personen bor, vilket gör det möjligt att pendla ut till den normala arbetsmarknaden. Omvänt kan arbetslösa pendla in för att arbeta till en lägre lön. Möjligen måste socialhjälpen justeras ner för att öka incitamentet att ta de nya lägre lönerna. Men det får naturligtvis inte leda till svältliknande förhållanden med folk flyende till andra län. Alla får naturligtvis flytta hur de vill. Åtminstone borde personer upp till 25 år omfattas. Ett lämpligt län skulle kunna vara Västernorrland. Länet är på allmän tillbakagång. Sundsvalls sjukhus säger upp åtskilliga hundra personer. Här skulle alla kunna sparken på ett bräde och sedan görs en upphandling efter kompetens och alla får säga vad de kan arbeta för. Länet hade för hundra år sedan tio procent av landets befolkning och idag är nere på omkring tre procent. Kramfors, Sollefteå och Ånge är verkligen på dekis med en årlig befolkningsminskning 1-2 procent. Landsbygden håller helt på att dö ut. De andra tre kommunerna i länet ligger lite bättre till men är ändå problemkommuner. Kanske något för landshövdingen Bo Källstrand.

Ja, kära Henrik Unné, jag håller med dig om att alla som blir sjuka och inte orkar jobba bör fraktas direkt till ättestupan och kastas ner där. Jag hörde nyss om en kvinna som fick hjärnblödning vid 39 års ålder och som sen fick leva med personlig assistans dygnet runt tills hon dog nio år senare. Vilket slöseri. Man skulle ha låtit henne ligga kvar där hon låg när hjärnblödningen kom så att hon dog direkt.
-
Och tänk på alla gamlingar på ålderdomshemmen, och tänk på alla knarkare och hemlösa, och tänk på folk som drabbas av ärftliga sjukdomar så att de inte kan jobba och annat patrask. Nej, jag säger som Lars Ekborg, bunta ihop dom och slå ihjäl dom. Jävlar i min lilla kofot vad Sverige skulle spara pengar. Och tänk vad folk som Henrik Unné skulle kunna förbättra sin redan goda ekonomi ytterligare när dom slapp att via skattsedeln betala för slödder som inte kan försörja sig själv. Vilket är bäst, att åldringarna på ålderdomshemmet får käka morotspuré på skattebetalarnas bekostnad tills dom dör eller att Henrik Unné slipper betala skatt så att han får råd att köpa sig ett nytt stiligt hus på Hawaii? Det kan väl inte råda någon tvekan om att det är Henrik Unnés behov som måste gå först, eller hur?

Du är inte riktigt KLOK ska jag tala om för dig.

Otippat att du skyller din arbetslöshet på nån annan. Givetvis är det det onda fackets fel.

Det är väl bara att sänka lönen eller? Erbjud marknaden vad den vill ha! Sluta böla på newsmill och skriv lite jobbansökningar istället!

Måste hålla med skribenten ovan. Det ska mycket till för att det ska behövas socialbidrag. Var själv beroende av det en kort period i min ungdom, sedan skaffade jag mig en yrkesutbildning.

I mitt nya yrke jobbade jag i många år utan att vara medlem i facket och utan att jag ens märkte av dem. Och jag har aldrig behövt socialbidrag igen.

Hemligheten är att utbilda sig till något som efterfrågas av arbetsmarknaden. Sedan är nog dina artiklar här på Newsmill knappast något som höjer dig hos arbetsgivare som googlar ditt namn.

Det är LAS som är den stora boven till allt elände i den svenska jobbpolitikern. Den som är ny är alltid underkastad, varesig han är brilliant eller en stolsovare.
Samhället har varit förgiftat av LAS i många år nu. När de ska förstå att LAS är detsamma som att leva på bantningspiller istället för att äta "riktig mat". Kuren gör mer skada en nytta, och är ett större problem än socialbidragaren.

Klart att du ska hålla med Ann. Det är ju "godhet". Det är precis vad Unné säger :). Jag tycker att staten ska sluta vara "ond" och ge sjuka resurser på det sättet som de gör. Dags för lite "godhet"!

Till Ann sidbrant: Vem har sagt något om "ättestupan"? Har du aldrig hört talas om frivillig privat välgörenhet? Frivillig välgörenhet är den frihetliga lösningen på problemet med vuxna människor som inte kan klara sig själva, och som inte själva rår för det. Välfärdspolitik däremot innebär att de människor som kan klara sig själva görs till slavar åt de behövande, eftersom välfärdspolitiken bygger på tvång.

Till Peter Ingelstad #3: Se mitt svar till Ann sidbrant ovan.

Till default persson #4: Om jag levde i ett fritt, kapitalistiskt samhälle, hade jag antagligen hittat ett nytt jobb inom högst några veckor efter det att jag förlorade mitt gamla jobb. Jag är nämligen varken kräsen eller avundsjuk. Så jag hade inte begärt mera än vad en arbetsköpare var villig att betala mig. Och facket hade inte kunnat hindra vederbörande arbetsköpare från att anställe mig till en, med svenska mått mätt, låg lön (jag skulle nog ha varit tvungen att nöja mig med en låg lön, eftersom jag inte besitter några speciellt värdefulla yrkeskunskaper - jag jobbade som excenterpressare i 30 år, och excenterpressning är en gammaldags teknologi, som inte används så mycket i Sverige längre).

Alltså, jag vill inte vara otrevlig, men du verkar totalt sakna all verklighetsförankring.

Socialbidrag är hjälp med hyra, lite pengar till mat och liite extra, för att kunna spara ihop till t.ex. skor och dylikt som man faktiskt behöver här.

Det är inga stora summor vi pratar om. Jag gick till soc för några år sedan och fick ca 4500 i månaden att klara mig för, och för detta krävdes motprestation som var ett heltidsjobb. Jag blev helt enkelt utnyttjad som slavarbetskraft av kommunen.

När jag var liten hade min ensamstående mor, trots heltidsjobb, inte råd med mat till oss barn ibland. Vi fick käka så mycket vi kunde på skolan istället. Det är uppenbart att du inte över huvud taget vet vad du pratar om när det gäller ekonomi.

A-kassa och soc är verkligen inte samma sak, men du verkar blandat ihop dess? A-kassa är dessutom en försäkring som man betalar för, och som redan innan förra valet var överfinansierad.

Sen förstår jag inte varför du vill vrida tillbaka klockan ca 100 år på arbetsmarknaden?

Att pressa lönerna är det bara en grupp som tjänar på. Arbetsgivarna. En sådan obalans på arbetsmarknaden har gång på gång visat sig hämma produktivitet i samhällen, och dessutom blir korruptionsnivåerna ofta ohanterliga.

Det har krävts fruktansvärt mycket slit och kamp för att få ett så pass välfungerande samhälle som vi har idag, och du vill i ett svep riva ner alltihop för att du ska få bli utnyttjad till slavarbete?

Du verkar ju hålla på borgarna, så du får säkert som du vill tillslut om de får regera, när a-kassan avskaffas och du blir satt i tvångsarbete för att få rätt till mat.

Till Per Holmgren #11: Du verkar sitta fast i socialisternas vrångbild av verkligheten. Det är inte *bara* arbetsköparna som tjänar på marknadsanpassade löner. En marknadsanpassning av lönerna leder till full sysselsättning (detta förutsätter förstås ett fritt, d.v.s. kapitalistiskt samhälle). Och arbetarna tjänar minst lika mycket som arbetsköparna på att det blir full sysselsättning. Att skapa arbetslöshet genom att trissa upp lönerna över marknadsnivån, vilket är fackföreningarnas "affärsidé", ligger inte alls i arbetarnas intresse. Och vad är det för slavarbete du snackar om? Slavarbetet fanns det gott av i socialistländerna, som Kommunistkina, Vietnam, Kambodja, Sovjetunionen, Nazityskland o.s.v. I ett kapitalistiskt samhälle däremot, måste en arbetsköpare alltid betala en marknadsanpassad lön för att erhålla någons arbete. Och att arbeta för en marknadslön är motsatsen till slaveri. Det är ett frivilligt utbyte av värde mot värde.

Till Per Holmgren #11: Förresten (jag glömde att få med detta i mitt inlägg #12 ovan) A-kassa är faktiskt till ungefär 90% ett bidrag, eftersom A-kassorna till ungefär 90% finansieras med skattemedel, trots att de administreras av fackföreningarna (det är alltså fråga om korporativismen, samma system som rådde i Mussolinis Italien, Francos Spanien och Salazars Portugal).

Summan av pengarna som betalas in till a-kassorna är större än utgifterna i form av just a-kassa och administrativa kostnader.

"Och att arbeta för en marknadslön är motsatsen till slaveri. Det är ett frivilligt utbyte av värde mot värde."

Detta fungerar bara om arbetsgivarna och arbetstagarna är ungefär jämstarka, så de kan förhandla på lika villkor.

Det du förespråkar skulle ju leda till samhällen precis som de du nämner ovan. Folk får välja, jobba och få mat och husrum. Jobba inte och i bästa fall svält, i värsta fall bli satt i arbetsläger.

För att ett arbetsutbyte ska anses frivilligt får inte någon stå under allt för stort hot.

Att tillåta lönedumpning innebär en kraftigt nedåtgående spiral för arbetarna i samhället.
Du kanske kan jobba för existensminimum, men en 17-årig som bor hemma kan jobba för nån krona billigare, då står du där, utan jobb, och kan inte ens tjäna ihop pengar till mat och hyra, även om du verkligen skulle försöka.
Arbetsgivarna har absolut inget intresse av att erbjuda jobb till alla. Tvärt om tjänar de ju avsevärt mycket mer på att artificiellt upprätthålla arbetslösheten. Ju högre arbetslöshet, desto billigare arbetskraft.

Tillslut är hela samhällsstrukturen förstörd, och endast en liten klick av befolkningen har någon köpkraft, med följd att utvecklingen och välståndet i samhället faller.

Om man säger såhär. Det finns då inte vad jag vet en enda erkänd ekonom som förespråkar din modell, eftersom den, alla gånger den testats, visats sig fungera fruktansvärt dåligt.

Du borde studera ekonomi lite mer innan du skriver såna här inlägg i framtiden tycker jag.

Till Per Holmgren #14: Det är du som borde studera ekonomi. Och dessutom historia och filosofi. Det har jag gjort. Men jag är lekman, så jag har sluppit att bli indoktrinerad med socialistiska irrläror av vänsterakademikerna som härksar vid universiteten.

Om du läser historia, kommer du att upptäcka att det är *socialismen*, inte kapitalismen, som förstör samhällen. Och det är i *socialistländerna*, inte de halvkapitalistiska västländerna, som massorna fick svälta.

Är det slaveri att "tvingas" att arbeta? Det beror på vem som utövar tvånget. Om en *människa* med våld tvingar en annan människa att arbeta är det slaveri. Men att *verkligheten* "tvingar" dig att arbeta, för att inte svälta, innebär inte att du är slav. Verklighetens fakta bara är vad de är. Det är bara ett faktum att jorden vi lever i inte är en lustgård där vi kan överleva utan att arbeta. Socialismen är ett system vars "frihet" bygger på parasitism. Om du skall kunna få en bidragsförsörjning, så att du slipper arbeta, då måste någon *annan* människa producera det du konsumerar. Och *det* är slaveri, när andra tvingas av den socialistiska staten att producera för att du skall kunna konsumera utan att arbeta!

Bara parasiter vägrar att arbeta för marknadsanpassade löner.

Tomten är far till alla barnen. Stolligare männscha får man leta efter. En sektnisse som har svaret på allla lösningar!

"Om bara samtliga arbetslösa fick ta ett jobb till den lön som var tillräckligt lågt för att göra det lönsamt för en arbetsköpare att anställa dem, skulle vi inte ha någon ofrivillig arbetslöshet bland de arbetsföra. Arbetsköpare gör ju det som är lönsamt. Så snart en arbetssökande erbjuder sig att jobba för en lön som är tillräckligt låg för att det skall vara lönsamt för arbetsköparen att anställa personen, gör arbetsköparen det."

Henrik, ditt resonemang håller inte, logiken stapplar och du har inte tänkt igenom vad du skrivit speciellt noggrant.
Lägre löner skapar INTE fler arbetstillfällen
Låt mig belysa detta med ett exempel:

Nisse tjänar 35,000:- i månaden hos sin arbetsgivare.
Börje kontaktar samma arbetsgivare och erbjuder sina tjänster för 28,000:- i månaden.
Arbetsgivaren blir glad, anställer Börje och sparkar Nisse, ingenting har förändrats.

Om en byggnadsfirma behöver 200 byggnadsarbetare för ett byggprojekt kommer de inte att anställa 300 enbart för att kostnaden per arbetare plötsligt har decimerats, det fungerar inte så.
Däremot kan det kanske bli så att lägre löner resulterar i att ingen har råd att hyra någon lägenhet i det nybyggda huset,
en klassisk ”loose/loose" situation mao.

Du förstår Henrik,
lägre löner = minskad köpkraft = lägre omsättning för svensk handels och tillverkningsindustri = uppsägningar och permitteringar = FÄRRE arbetstillfällen.
Ingen komplicerad ekvation egentligen.

Med vänlig hälsning
Jonas

Henrik; om du som ensamstående har 10.000:-/mån i försörjningsstöd så har du minsann lyckats fuska rätt rejält.
Det beräkningsunderlag jag fick då jag var i behov av deras hjälp sa b.l.a Hyra max 4200:- Mat, alla veckans dagar, inkl. lunch 1660:- Hygien 220:- El 330:- Hemförsäkring, A-kassa m.m 600:-

Ibland slår du huvudet på spiken Herr Unné, men för det mesta slår du spiken i huvudet istället.

Till Fredrik Darkie Jönsson #18: Jag får inte 10.000 kronor i månaden i försörjningsstöd. Jag får 5090 kronor varannan vecka i a-kassa, efter skatt. A-kassan är förvisso till 90% bidrag. Men jag har inget dåligt samvete. Det är inte mitt eget fel att jag är arbetslös, och det är inte mitt fel att Sverige är en välfärdsstat. Jag stödjer nämligen inte fackföreningarnas lönepolitik, och jag kämpar mot välfärdspolitiken med näbbar och klor. Jag är ju en av de flitigaste skribenterna här på Newsmill. Jag talar ut närhelst jag får chansen.

Till Jonas #17: Lägre löner, räknat i kronor och ören, skapar visst flera jobb, och därmed *högre* reallöner (eftersom "ryggsäcken" av arbetslösa då blir mindre tung). Säg att arbetsköparen anställer Börje till en 7.000 kronor i månaden lägre lön än han betalade förut, och ger sparken till Nisse. Då får arbetsköparen in 7.000 kronor mera i kassan per månad än han fick förut. Förr eller senare kommer han att använda de pengarna till att betala löner. Och då måste han nyanställa. Om den nyanställde får en lika hög lön per arbetad timme som Börje, kommer de där 7.000 kronorna i månaden att räcka till att anställa någon på en fjärdedels tjänst, d.v.s. en arbetsvecka i månaden. Och det är alltid något, eller hur?

Sedan måste man komma ihåg att om *en* arbetare sänker sina löneanspråk, kan det ha en kedjeeffekt, så att en massa andra arbetare, som ju måste lönekonkurrera om jobben i ett kapitalistiskt samhälle, går med på att jobba för lägre löner också. Då får arbetsköparna *mycket* mera pengar över jämfört med förut, och då får de råd att nyanställa *många* arbetare, med högre sysselsättning som resultat.

"Då får arbetsköparen in 7.000 kronor mera i kassan per månad än han fick förut. Förr eller senare kommer han att använda de pengarna till att betala löner. Och då måste han nyanställa."

Henrik, förklara är Du snäll, varför kommer han att betala ut de pengarna i löner och varför måste han nyanställa.

"Då får arbetsköparna *mycket* mera pengar över jämfört med förut, och då får de råd att nyanställa *många* arbetare, med högre sysselsättning som resultat"

Ledsen Henrik, men jag tror att Du har missuppfattat hur det kapitalistiska systemet fungerar i praktiken, din kalkyl håller inte.
Låt mig förklara varför:

Ett personbilstillverkande företag tillverkar och säljer 10,000 bilar per år, detta är marknaden för dem.
Man har 1000 anställda för att klara produktionen.

Om man nu sänker lönerna så påverkar ju inte det marknaden, bilen man tillverkar kommer inte att bli attraktivare för presumtiva kunder bara för att företaget betalar ut lägre löner till sina anställda.
Alltså, man kommer även i fortsättningen tillverka och sälja 10,000 bilar per år, och man behöver fortfarande bara 1000 anställda för att producera dessa bilar.
Inte kommer man att anställa 1500 personer, varav 500 är överflödiga och sitter och dricker kaffe eller spelar kort istället för att arbeta.

Vi kan ju då leka med tanken att den aktuella biltillverkaren, pga. av lägre lönekostnaderna, sänker utpriset på sin produkt och genom detta säljer fler enheter, ökar sin marknad och följaktligen nyanställer personal.

Tyvärr fins det inget som talar för att det blir på det viset, flera stora europeiska biltillverkare (t.ex. Volvo, Merceders m.fl.) har lagt ut produktion i låglöneländer som t.ex. Thailand.
Man har genom detta förfarande kunnat tillverka en billigare produkt, men detta har inte skapat en större marknad för företaget utan man säljer fortfarande samma antal enheter, eller i värsta fall, färre enheter än tidigare, detta trots lägre lönekostnader.

Titta exempelvis på Japan, som är en av världens största bilproducenter, detta i ett land som också har bland världens högsta industriarbetarlöner.

Ett enkelt logiskt räkneexempel är som följer:
Om ett land har 4 miljoner hushåll och varje hushåll innehar ett kylskåp var, vilket håller i 10 år innan det kasseras och byt ut, så innebär det 4 miljoner sålda kylskåp under en 10-årsperiod, detta är marknaden.
Om man kan tillverka ett billigare kylskåp pga. lägre lönekostnader så innebär inte detta att hushållen kommer att ha två kylskåp i köket istället för ett, marknaden är fortfarande 4 miljoner kylskåp över en 10-årsperiod, så var kommer dina nyanställningar ifrån Henrik, var skapas jobben?

Med Vänliga Hälsningar
Jonas

Till Jonas Hasting #21: Varför använder arbetsköpare de ökade vinsterna de gör när lönerna, räknat i kronor och ören, sänks till att anställa flera arbetare? Därför att de vill göra så stora vinster som möjligt. Och för att göra ännu större vinster måste de sälja mera produkter. För att sälja mera produkter måste de tillverka mera produkter. Och för att tillverka mera produkter behöver de flera arbetare.

Givetvis är det inte säkert att en biltillverkare anställer flera arbetare för att tillverka flera *bilar* om lönerna sänks och vinsterna följaktligen ökar. Det behövs givetvis inte hur många *bilar* som helst. Men människorna vill alltid konsumera mera av *någonting*. Så biltillverkaren kan mycket väl satsa vinstpengarna på någon helt ny produkt i stället - som iPads, iPhones, ny vattenreningsutrustning, nya läkemedel, nya videospel o.s.v. Och då blir arbetare sysselsatta med att tillverka *de* produkterna. Kapitalismen innebär att ekonomin utvecklas hela tiden, så att allt flera av arbetarna sysselsätts med att tillverka produkter som inte fanns förut.