Publicerad: 2010-05-30 21:05, Uppdaterad: 2011-11-02 16:11
Visst är det bra att allt fler svenska företag engagera sig i Kina. Fler borde göra det. Men varför ska de samtidigt solidarisera sig med förtrycket, frågar Olle Wästberg.
Olle Wästberg är tidigare chef för Svenska Institutet. Han har varit konsul i New York, chefred för Expressen och statssekreterare på finansen.
Gustav Rhenman är grundare och VD av fondbolaget Asia Growth Invest, ett företag som investerar i Kina. Han ger inte mycket för demokrati. Åtminstone inte i Kina. Att se Kina som en enpartistat och en diktatur tycker han är "ett västerländskt, inskränkt synsätt".
"Man måste förstå landets historia, att Kina aldrig haft demokrati och därför inte heller efterfrågar det." En i och för sig intressant uppfattning - länder som aldrig haft demokrati vill inte ha det? Skulle vi så fall överhuvudtaget haft några demokratier idag?
Kineserna "är mycket mer nöjda med sitt statsskick än vad vi är med vårt" Också en lite speciell tanke: Många svenskar är missnöjda med författningen i vårt land. Själv skulle jag t ex gärna velat ha större personvalsinslag. Men det kinesiska styrelseskicket innebär enpartivälde, censur, politiska fängslanden. Skulle kineserna tycka att det är bra?
På det här sättet går Rhenman på i en intervju i Veckans affärer (29 april). Den har blivit märkligt lite uppmärksammad. Tystnad är vanligt i förhållande till diktaturer; uppriktigt diktaturkramande är mer sällsynt. Jag har dock hört liknande saker från andra näringslivspersoner - just när det gäller Kina: Kineserna vill hellre ha tillväxt än demokrati.
Svenska företag gör rätt i att investera i Kina. Kina är världens största land och en gammal kultur. Det växer snabbt. Ingenting skulle bli bättre av att omvärlden skulle försöka isolera - bortsett från själva omöjligheten. Sannolikheten för att det inte i längden går att censurera internet, att isolera befolkningen, att förtrycka minoritetsgrupper ökar ju mer Kina blir integrerat i världsekonomin, ju fler människor som reser dit och ju fler nätverk som byggs. Med sina miljarder människor är Kina heller inte entydigt; olika tendenser utvecklas sida vid sidan.
Så visst är det bra att allt fler svenska företag engagera sig i Kina. Fler borde göra det. Men varför ska de samtidigt solidarisera sig med förtrycket?
Diktaturanhängare har alltid argumenterat med att långsiktighet, stabilitet och kraftsamling kräver en "en stark man", folket vill ha bröd inte inflytande. Så sa många under Sovjettiden. Liksom under tidigare diktaturer. I själva verket kommer alltid tider då de folkliga kraven på inflytande och rättstrygghet bryter igenom.
Dessutom är själva utgångspunkten fel. Diktatur hjälper inte ekonomin utan är ett utvecklingshinder. Kina är ett exempel på det.
I senaste Innovation Capacity Index - en av de två mest ansedda mätningarna av innovationskraft i olika länder - ligger Sverige på första plats, följt av Finland och USA. Kina på plats 65. Det andra ledande indexet, Global Innovation Index, toppas av Island, Sverige och Hongkong med Kina på plats 43.
Hur kommer det sig att Kina inte kommer högre, med sina fantastiska mänskliga resurser? Svaret ligger i att demokrati och marknadsekonomi hör i hop med kreativitet och innovationer. Nya idéer kräver andlig frihet, de måste få brytas mot andra i en offentlig debatt. Det givna måste få ifrågasättas och gränser testas.
Det talas mycket om Kina som ett nytt ekonomiskt centrum - också för finansmarknaden. Men är det möjligt med en statligt styrd valuta, en börs utan insyn där vissheten finns att regimen när som helst kan ingripa - utan den transparens och varning som ett demokratiskt lagstiftningsförfarande innebär?
När Svenska institutet för några år sedan stöttade en Staffan Götestam-uppsättning av Pippi Långstrump på kinesiska i Peking var syftet att få en diskussion om starka flickor, könsroller och barns rätt. Det accepterades. Men när föreställningen närmade sig premiär kom som vanligt den kinesiska censuren på besök. Den hade bara en invändning: - Så där får man inte behandla myndighetspersoner! Det krävdes lång diskussion för att Kling och Klang skulle få slängas upp på skåpet.
Nu ser jag att censuren i Shanghai ingripit mot Svenska Teaterns uppsättning av Pappan och Havet. Den är för relativistisk, tycker censuren, Den skiljer inte tillräckligt på gott och ont. Muminpappan är för individualistisk och Mårran inte tillräckligt osympatisk.
Ett land som censurerar Mumin och fortfarande hyllar Mao står i vägen också för sin egen ekonomiska utveckling. I motsats till vad en svenske fondchefen tycks tro är diktatur ett utvecklingshinder och demokrati och mänskliga rättigheter universella värden.
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




10 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Tack för en givande artikel. Detta är en diskussion som alltför ofta lyser med sin frånvaro i debatten om yttrandefrihet och mänskliga rättigheter, som aldrig får tillåtas få gå före ekonomiska intressen hos företag verksamma i Kina, ex Google eller hos EU länder med en Kina-inställsam politik!
Vi kan komma att inom en inte allt för avlägsen framtid konfunderas över att vi betraktade Kina som så stabilt som många av oss gör. Korruptionen, de tiotusentals protesterna på landsbyggden, Tibet, Xinjiang, NordKorea varifrån miljoner flyktingar kan hota att strömma in i Kina när diktaturen faller. Det verkar som att Kinas enorma tillväxt vaggar in oss i en väldigt ljus bild av framtiden som västerländska företag och regeringar vill vara en del av. Det ska sägas att kommunsitpartiet har på många sätt agerat oerhört skickligt. Inte minst vad gäller närmandet till Taiwan och hanterandet av de nationalistiska strömningarna gentemot Japan. Men förtryck, korruption och fattigdom verkar tendera att förr eller senare skapa sina egna dynamiker.
Det som är märkligt är den absoluta tystnaden i alla svenska medier om alla de vanliga och oskyldiga kineser, unga som gamla, av båda könen, som enbart för att de valt att ägna sej åt falun gong förlorar alla juridiska rättigheter, döms och fängslas och torteras på det mest avskyvärda sätt, ibland till döds. Svenska medier kan skriva om diktaturen i Kina och om dess förbrytelser mot mänskliga rättigheter, men aldrig näms orden falun gong. Det är tydligt att den kinesiska regimens mål att rent bokstavligt talat utrota alla falun gong anhängare är tabu att prata om.
Var kommer denna iskalla empatibefriade inställning till just den gruppen av människor ifrån? Är det för att falun gong på något sätt stör vårt rationella och skeptiska svenska sinnelag och därför bryr vi oss inte när kinesiska kvinnor torteras ihjäl i tusental i kinesiska koncentrationsläger, eller blir levande bestulna på alla sina organ för att sen brännas i ugnar?
Vad är det för fel på oss egentligen?
#3 Shimmeringblade tar upp en viktigt fråga om Falun Gong. I den ansedda Jerusalem Post har man kunnat läsa om hur israeliska försäkringsbolag betalar sina kunders resor till Kina, där de får välja från friska fängslade Falun Gong-anhängare som vore de ett skafferi. Detta måste genast stoppas!
Innovation Capacity Index, som Wästberg hyllar, är verkligen något märkligt. En professor Lopes Claros i Frankfurt placerar Sverige skyhögt över alla andra länder. Det skiljer lika mycket i poäng mellan ettan Sverige och tvåan som det gör mellan tvåan och tian.
http://www.innovationfordevelopmentreport.org/papers/ICIrankings2009_10.pdf
Hur förklaras den svenska överlägsenheten? Om man vill veta så måste man köpa en rapport för 50 brittiska pund, ty den är inte utlagd på nätet. Ändå talar sig professorn varm för öppenhet. En text som professorn läser innantill på YOU-tube tyder på han inte vet vad han håller på med. Om en professor sinner inne med en bra lösning eller någon viktig information så tyckar man att denne borde sprida och förklara hur det hänger ihop.
http://www.youtube.com/watch?v=qDTE7Ositxw
Man kan undra om professorn mutades av Wästberg som chef på Svenska Institutet. I texten på YOU-tube säger professorn att i de nordiska länderna så betalar alla sina skatter. Professorn kan inte veta mycket om verkligheten där. Är det detta som har gett Sverige den finna siffran?
Som medlem i Svenska Uppfinnarföreningen och en lokal uppfinnarförening och med lite erfarenhet på området så har jag lite allmänbildning inom innovationer. Jag har sett många misslyckade byråkratiska äventyr från insidan. Om någon har något av värde så är mitt främsta råd att dra utomlands och främst till USA. Bara man kommer till Danmark så blir affärsmässigheten långt större.
När det gäller Kina så tycker jag att de ska sköta sig själva. Om man går tillbaka till 1800-talet så liknade Sverige Kina och USA var mer öppet. Men det betyder inte att utvecklingen i framtiden kan extrapoleras.
Pengar kan täcka över det mesta. De luktar dessutom inte och då det kommer till bolagsvinst finns utrymme för kompromisser med både det ena och det andra.
Jomännvisst!
-När staten gär i förbund med kapitalet då tige alla i församlinga!
-"går"-
Kom ihåg att det var först genom USA:s helomvändning i Kinapolitiken, som öppnade dörrarna för bolagens investeringar. Bill Clinton var ganska hårdförd mot Kina när han tillträdde som president men sedan hände något väldigt stort på kort tid.
Övriga västindustrialiserade världen följde efter och det ser vi nu följden av: en massiv export av arbeten till "världens största fångläger". Bolagen må kritiseras men det var politikerna som bytte kritik mot tystnad.
Det påminner faktiskt en hel del mot eftergivenheten mot Tyskland under förkrigstiden. Alla teg - affärerna gick även då före kravet om den demoratisering av världens största nation.
Och tystnaden fortsätter trots den här artikeln...