Problemet måste rationaliseras för att vi skall kunna lösa det.

"Jag tror att de enda som tjänar på att heroin skall vara fullständigt olagligt är den organiserade brottsligheten"

Men det stämmer inte riktigt. Det finns en enorm politisk byråkrati som tjänar på att ha narkotikan olaglig. Människor gör karriär och tjänar pengar på förföljelsen av de som använder olagliga droger.

Droger har en egen marknad precis som andra produkter som t.ex. livsmedel, bilar,resor.

En konsument av droger lägger mestadels sina pengar på sina favoritdroger, t.ex. alkohol eller heroin.

Heroin liksom andra opiumprodukter går inte nämnvärt att kombinera med alkohol då kombinationen ofta är dödlig. Huvuddelen av alla dödsfall till följd av heroinkonsumtion skulle lika gärna kunna beskrivas som dödsfall till följd av alkoholkonsumtion. Konsumenten måste alltså i praktiken välja mellan alkohol eller opium.

Detta är är ett viktigt skäl varför alla opiumprodukter är illegala.
De som verkligen tjänar på att opium/heroin m.m är kriminaliserade är alltså aktörer inom alkoholindustrin.

USA har världens största alkoholindustri och är världens ledande tillverkare av sprit (deras allierade,England, är nr 2).
USA är också det land som har drivit fram den internationella lagstiftningen mot opiumbaserade produkter. USA är "The Principal Force" för att nyttja professor Kettil Bruuns omdöme, bakom det moderna begreppet narkotika som det har fått sitt uttryck i världens lagar mot narkotika.

Narkotikalagstiftningen har sitt ursprung i USAs kamp mot opium. En kamp som kunde föras i praktiken endast sedan de västerländska kolonialmakterna England och Frankrike själva slutade sälja opium i Asien.

I dag tjänar det västerländska etablissemanget sina pengar på världens drogkonsumtion i form av alkohol. Fr.o.m 1500-talet to.m tidiga delar av 1900-talet tjänade det västerländska etablissemanget sina pemgar på världens drogkonsumtion också i form av opiumförsäljning.

England och Frankrike med sina stora alkoholindustrier började stötta USAs kamp mot opium i takt med att dessa länder under 1900-talet förlorade sina kolonier i Asien och därmed möjligheten till stora vinster på opium. Japans krigsinsatser inte minst mot Ryssland var därvid av avgörande betydelse. Japan krigföring i Asien motverkade alltså den västerländska kolonialismen och dess opiumbaserade ekonomi.

De som verkligen tjänar på att opium/heroin m.m är kriminaliserade är alkoholindustrins aktörer.

Att den politiska byråkratin kan göra karriär på att förfölja de som i handling sympatiserar med någon av dessa kriminaliserade droger från tredje världen beror på att den politiska byråkratin är korrumperad och utan sakskäl försvarar den västerländska alkoholindustrins monopolistiska privilegier. Folket betalar med sina pengar och sina liv.

Börje jag uppfattar din argumentation som väldigt ogrundad och dåligt uppbyggd. Jag tycker också att det orerhört barnsligt och dumt att försöka peka finger på någon eller några eftersom det dels skapar spänningar och skrämmer folk, är onödigt, otrevligt, och framförallt så löser det inte problemet. Jag är alltså inte ute efter att filosofera om droger; som du såg på överskriften så är jag intersserad av rationella lösningar.

Givetvis tjänar alkoholindustrin, liksom läkemedels- och tobaksindustrin, på narkotikalagstiftningen i att undanhålla konkurrens. Det är därför de ger ekonomiska bidrag till lobbyorganisationer som tillverkar propaganda mot vissa droganvändare. Även de tjänar förstås på narkotikalagstiftningen, liksom världsledande banker, myndigheter, regeringar osv osv.

När det sedan gäller "rationella lösningar" är förmodligen det mest rationella vi kan säga att någon "lösning på problemet" inte existerar. Frågan är om det öht existerar något "problem" alls i samhällelig bemärkelse. Även om vissa enskilda individer kan få olika problem i livet, så kan narkotikan inte på saklig grund hävdas utgöra ett existentiellt hot mot samhället. Snarare än "hur löser vi problemet" bör väl frågeställningen vara "hur hjälper vi bäst de människor vars drogbruk kan sägas vara problematiskt"?

Jag tror det mest rationella idag är att framställa kravet att droganvändares rättigheter skall erkännas och respekteras. Den rationella lösningen på problemet, om man så vill, står således i att driva igenom ett politiskt paradigmskifte. Till det avseendet bör problemformuleringen ställas till den förda politiken, snarare än till enskilda människors drogbruk - vare sig det i sig är problematiskt eller inte.

"Jag tror det mest rationella idag är att framställa kravet att droganvändares rättigheter skall erkännas och respekteras. Den rationella lösningen på problemet, om man så vill, står således i att driva igenom ett politiskt paradigmskifte."

Mycket riktigt. Dock måste debatten först och främst lyftas från den nivån den ligger på idag, där osanningar och anekdotiska bevis dominerar.

Ingen som mött den tragedi som ett hårt hetsande heroinberoende innebär har undgått att tänka samma tankar som artikelförfattaren. Anhöriga, läkare, poliser, socialarbetare...och narkomanen själv. Många som utsätts för brott som har pengar till droger som drivkraft tänker likadant. Varför inte ge dom vad dom vill ha? Det gäller inte bara heroin, kokain och CS-missbrukare lever i samma hårda driv.

Under hela 1900-talet har otaliga legalförskrivningsprojekt i samma anda som artikelförfattarens startat över hela världen. De har lagts ned. Varför?

Tre förklaringar står i centrum:
1. Det är ett effektivt sätt att snabbt ta död på narkomanerna. Det kan handla om månader. Dödligheten stiger brant.
2. Läckaget från receptblocket blir betydande, drogen säljs eller bjuds på "bredvid" och drar in nya unga i heroinberoende.
3. Metoden stänger alla möjligheter att återgå till ett normalt liv. Efter några års intensivt heroinmissbruk har hjärnans endorfinsystem skadats oåterkalleligt. Resonerat tvärtom..för varje "vit" period ökar chanserna starkt att signalsubstanserna kan återhämta sig. Kontinuerlig tillförsel av droger förstör människor!

De hundraåriga internationella erfarenheterna av legalförskrivning av heroin är mycket nedslående. Trots detta finns det projekt som söker nya & bättre vägar för legalförskrivning. För närvarande - närmast oss - i Schweitz, Danmark och Holland.

Det förefaller som om några kriterier måste vara för handen för att legalförskrivning ska kunna vara en utväg
* Det måste vara äldre mångåriga narkomaner, aldrig yngre.
* Det måste vara narkomaner vars längtan efter rus och kickar suddats ut
* Många andra behandlingsmöjligheter ska ha prövats förut, t ex drogfri rehabilitering, metadon eller Subutes-ersättningsprogram på låg och hög dosering mm.
* Det måste vara narkomaner som har personlig förmåga att leva ett disciplinerat och regelbundet liv
* Den behandlande kliniken måste hålla en hög grad av kontroll över drogen, inte lägga tillgången i narkomanens hand. Den behandlande läkaren tvingas kontrollera sidomissbruk av andra droger, något som är vanligt och som innebär akut dödsrisk.

En heroinisis liv hör till de mest ofria liv som finns - en människa som är jagad i 4-timmarsintervaller (drogens omsättningshastighet). En legalpatients liv innebär också betydande ofrihet - att vara bunden till en klinik som kontrollerar ens leverne via samtal, blodprover etc. Av denna orsak lämnar ganska många legalförskrivningsprojekten och återgår till ett liv som kriminell gatunarkoman...

...ändå upplevande sig själv som friare än som legalpatient?

Det finns inga enkla lösningar. Och aldrig någonsin ekonomiskt billiga lösningar.