Öka rut, sen fasa ut

I debatten senaste tiden har olika aspekter kring rutavdraget lyfts fram. Analyserar man branschen i sin helhet sedan rutavdraget infördes finns vissa fakta som är odiskutabla och som kan befästas genom att analysera köpen på HemQ.se, med erfarenhet från hundratals rut- och rotföretag samt deras 1000-tals privatkunder.

Fördelningen av köpare är utspridd över olika inkomstklasser, i antal är denna fördelning ganska jämn, men jämför man storleken på inkomstgruppen är en större andel av köparna höginkomsttagare. Detta är ett naturligt faktum som även gäller rot-tjänster, bilköp och de flesta andra köp av tjänster och produkter.

Mer än 70 procent av besluten att köpa hushållstjänster tas av kvinnor (enligt statistik av över 300000 kontakter på HemQ.se och Grannar.se) vilket är ett tydligt tecken på att kvinnor gärna gör ett medvetet val att köpa dessa tjänster för att få avlastning i hemmet, i vissa fall är det också avgörande för att kunna göra en jobbkarriär.

Poängen med rutavdraget är att fler än bara höginkomsttagare får möjlighet att köpa tjänster om priset är subventionerat. Skatteeffekten i Sverige i kombination med relativt jämställda löner gör det väldigt dyrt att köpa hushållstjänster. Det blir tydligt när man jämför med den egna lönen efter skatt med priset för tjänsten.

Utvecklingen av branschen har varit enorma 600% på bara 2,5 år. Detta framgår när man studerar siffror för rutavdragets storlek från Skatteverket sedan införandet 1 juli 2007. Omsättningssiffrorna, dvs dubbla rutavdraget, blir då 240 Mkr 2007 till minst 1500 Mkr 2009 (återstår anmälningar från första halvåret 2009). I princip har alltså en helt ny bransch uppstått på mycket kort tid.

Förutom att ett viktigt behov tillfredställs av hushållstjänster finns givetvis andra positiva effekter. Det enskilt största är att branschen ger lokala jobb, ofta en unik möjlighet för många att komma in på arbetsmarknaden och dessutom pengar tillbaka till statskassan.

Enligt en beräkningsmodell baserad på genomsnittligt pris och lönekostnad i HemQ:s nätverk av leverantörer framkommer att varje, av staten investerad krona i rutavdraget ger minst 1,50 kronor tillbaka till statskassan, vilket bekräftas av ett 50-tal tjänsteföretagare över hela landet, se http://www.hemq.se/cldoc/rut_ger_150_tillbaka.htm. Detta tål väl att ställas mot investeringar i tex dagispersonal.

Lika viktigt är den stora mängden av nya seriösa företag som har bildats. Ett exempel är de 240 företag som har ansökt om att genomgå HemQ:s kvalitetssäkring som ställer krav på f-skattsedel, ansvarsförsäkring, nyckelhantering och inte minst en långsiktig personalpolitik där löner och försäkringar i nivå med kollektivavtal är en viktig del. Detta är saker som också kunderna lär sig att efterfråga. Vikten av att svarta jobb blir vita kan heller inte nog understrykas; förutom att de anställda är försäkrade och ingår i pensionssystemet kan de också känna yrkesstolthet.

Den rimliga slutsatsen är alltså inte att minska eller ta bort en subvention utan istället öka den så att tjänsterna tillgängliggörs till en ännu större målgrupp. Det finns flera alternativ. Ett är att öka subventionen på det redan befintliga rutavdraget, generellt eller mot vissa grupper, Ett annat alternativ är att ge arbetsgivarna ett ekonomiskt incitament att erbjuda hushållstjänster som löneförmån. Då når rutavdraget den stora kärnan av behovet; de som försöker kombinera jobb och vardag oavsett inkomstläge. Det är till och med så att låginkomsttagare gynnas eftersom de betalar en lägre förmånsskatt.

Det är alltså runt detta som en diskussion borde fokusera och inte hanteras som ett politiskt slagträ.

På längre sikt ska en subvention kunna fasas ut när branschen väl har etablerats inom lagens ramar, ful-stämpeln tvättats bort och hushållen lärt sig ställa krav på kvalitet och seriositet. I takt med att kunskapen om fördelarna med dessa tjänster ökar kommer hushållen att prioritera köp av tjänster som avlastar vardagen framför mer materiella ting, vilket gör att en riktad subvention kan ersättas med generella bidrag till särskilt utsatta grupper.

Men att i detta läge när branschen är på väg att etableras rycka bort det som livnär den vita sektorn är inte bara ologiskt utan direkt dumdristigt.

Göran Gustafsson (4 artiklar)

Anmäl