Våra barn behöver räddas ifrån repressiv narkotikapolitik

Maria Larssons senaste artikel har retat upp många läsare på Newsmill. Tillsammans med Robert DuPont försöker hon göra gällande att Sverige för en narkotikapolitik som är förenlig med respekten för ”mänskliga rättigheter och moderna humanistiska värden”. Det är synnerligen anmärkningsvärt, då allvarliga övergrepp och kränkningar systematiserats i den politik hon förespråkar.

Bortsett från narkotikapolitikens egna företrädare och apologeter kan varje rationellt tänkande människa förmås inse att den i själva verket är extrem i sin repression mot droganvändare. När unga människor systematiskt förnedras och kränks av det samhälle som är ställt att skydda deras rättigheter, då ekar drogfrihetens välmenande lovord med all rätt av tomhet. Nyligen framgick i media att narkotikapolisen i Lund tvingat en 16-årig flicka klä av sig naken i ett rum med glasdörr, där alla förbipasserande hade fri insyn. Flickan hade berövats sin frihet efter att polisen bedömt att hon var märkbart påverkad av narkotika. Hon tvingades förstås lämna ett urinprov, vilket sedan inte visade några spår av illegala droger. Det kan ifrågasättas om detta hade blivit en nyhet ifall drogtestet visat på att flickan var påverkad. Enligt Justitiekanslern har polisen trots allt haft som rutin att tvinga av personer som misstänks vara narkotikapåverkade sina kläder. I ett relaterat ärende har Sveriges Radios program Kaliber avslöjat att unga människor som tvångsvårdas på statliga ungdomshem över hela landet, systematiskt utsätts för kränkande övergrepp.

Barn och ungdomar sätts rutinmässigt i isoleringsceller som bestraffning, där de likt den 16-åriga flickan som frihetsberövades av polisen i Lund, tvingas klä av sig nakna. Den som inte lyder personalen på hemmet berövas sina kläder med våld. Då det saknas toalett i cellerna har barn tvingats urinera på golvet inne i cellerna, vissa har kräkts flera gånger. Därpå har de tvingats städa upp sin egen avföring för att släppas ut ur isoleringscellerna. Följande står att läsa i ett isoleringsunderlag för en ung flicka, daterat 25 Januari 2008, som Kaliber tagit del av: 11:45 Torkar spya 12.00 Spytt igen 15.45 Får städa upp spyorna 16.45 Har spytt 16:50 Hon får städa av rummet (Ber om att gå på toa.) 17.00 avbruten isolering Statens Institutionsstyrelse, SIS, har i sin rapport medvetet mörkat systematiska övergrepp och lagbrott. Ansvarig minister heter Maria Larsson. Istället för att tala klarspråk om Sveriges brott mot såväl FN:s barnkonvention som förbudet mot tortyr och annan grym, omänsklig och förnedrande behandling, hänvisar Maria Larsson till barnkonventionen i ”att staterna ska vidta åtgärder för att skydda barn från olaglig användning... [av] narkotika.” Detta i en artikel som beskriver svensk narkotikapolitik som framgångsrik, oproblematisk och i förenlig med respekten för mänskliga rättigheter och humanistiska värde

Med anledning av de allvarliga övergrepp och kränkningar som uppdagats inom ramarna för såväl statens tvångsvård av unga som svensk narkotikapolitik, är det nödvändigt att kräva svar på exakt vilka åtgärder Maria Larsson åsyftar i sin artikel. Avser Maria Larsson till exempel att staten ska tvångsomhänderta ”mellan 1,2% och 1,8% av alla barn i Sverige [som] uppskattas leva i familjer där minst en förälder har använt cannabis under det senaste året” i syfte att skydda dem? Det må förvisso vara sant att det finns människor som kan hävdas falla offer i fråga om missbruk. Men i ett eget bruk av narkotika står per definition inget brottsoffer att finna, då brottsdefinitionen som sådan inte baseras på skadeprincipen. Dess grund finner vi istället i att narkotikabruket väcker anstöt hos vissa grupper i befolkningen, som lyckats driva igenom såväl hatkampanjer som krav på tvångslagar. Vad gäller respekten för droganvändarnas mänskliga rättigheter är resultatet av kriminaliseringen uppenbart. I sammanhanget är de sanna brottsoffren idag de människor vars rättigheter systematiskt utsätts för kränkning under den svenska narkotikalagstiftninge

FN:s särskilde rapportör i tortyrfrågor, Manfred Nowak, utredde nyligen de övergrepp och kränkningar av mänskliga rättigheter som sker inom ramarna för den internationella narkotikapolitiken. Enligt Nowak utgör idag narkotikapolitik den främsta orsaken till övergrepp och kränkning av mänskliga rättigheter världen över. I sin rapport ges hård kritik mot såväl kriminaliseringen av drogbruket som användandet av tvångsvård och tvångsmässiga drogtester. Enligt Nowak utgör sådana tvångshandlingar, som genomförs mot den enskildes vilja, ett brott mot rättigheten till fysisk integritet som är likvärdigt annan grym, omänsklig och förnedrande behandling. Orden är talande, inte bara då de definierar ett brott som är nära besläktat med tortyr, utan också är en form av behandling som människor i Sverige systematiskt utsätts för av den svenska staten år 2010. Enligt FN:s särskilde rapportör i tortyrfrågor krävs ett paradigmskifte för att komma tillrätta med de övergrepp och kränkningar som idag legitimeras utifrån den förda narkotikapolitiken.

Istället för att definiera narkotikaanvändare som kriminella framhävdas i hans rapport vikten av att ersätta det omänskliga synsätt på droganvändare som ligger till grund för dessa kränkningar. Det gäller således att erkänna droganvändares mänskliga rättigheter och skydda dem från övergrepp av de slag som illustreras ovan. En sann humanistisk syn betraktar drogberoende som ett bland många andra vanliga hälsoproblem snarare än som ett brott, vars förövare det står fritt att kränka och förnedra. Svenska forskare har i årtionden varnat för denna utveckling, vars konsekvenser nu framstår som uppenbara. Ändå låtsas Maria Larsson som att allt är i sin ordning. Hittills har det politiska etablissemanget varit enigt i sin vägran att lyssna på några andra röster än de som tillhör de mest hårdförda extremister i narkotikafrågan. Nu är det dags att tala klarspråk om hur Sverige som konsekvens av detta, systematiskt bryter mot både barnkonventionen och det internationella förbudet mot tortyr och annan grym, omänsklig och förnedrande behandling. En narkotikapolitik som realiseras i rena förföljelser av droganvändare har ingen plats i en demokrati som önskar vara värd namnet.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/22843

9 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Väl talat Erik!

Permalänk | Anmäl #1 Rolf A, 2010-05-25, 20:25

Frågan är om den jakt på oss cannabis brukare kan falla under lagen om "hets mot folkgrupp"??

På dom senaste 10 åren så har bara USA lagt ut över 500 miljarder $ på ett krig mot drogerna som är dömt att förloras.

Detta samtidigt som CIA har stora ekonomiska intressen i att opium odlingen i gyllne triangeln hålls vid liv.

" CIA och Turkiets regering omsätter 150 miljarder dollar varje år på det Afghanska opiumet som flygs till Turkiet utav Amerikanska armén för att där, i underjordiska kemilabb, omvandlas till heroin."

( http://www.divshare.com/download/11375329-116 )

(USA övertog och bekostade odlinen av opium vallmo i den gyllene triangeln redan under Vietnamkriget för att bla. droga sina soldater så att deras empati reducerades till nästan noll)

Samtidigt så ligger det i CIA+s intresse att kokainodlingen i, framförallt, Colombia får fortsätta under CIA´s kontroll.
Även här har CIA (läs: USA9 stora ekonomiska intressen

Samtidigt så är, i synnerhet, dom amerikanska fängelserna fulla av fångar som inte har begått något annat brott än att röka cannabis.

Problemet är när dessa kommer ut så hat många av dom byggt upp ett grundmurat hat mot samhället samt blivit "uipplärda" av "riktiga" brottslingar och har därigenom förvandlats från cannabisbrukare till förhärade brottslingar som, i förlängningen, kan utgöra ett reellt hot mot samhället.

Samtidig så gick Johan Pehrson (Fp) ut i en debattartikel som publicerades på SVT:s hemsida den 18 mars i år
att ”alltfler unga människor kommer tidigt i kontakt med droger”.

I artikeln redovisar han ingen källa till uppgiften. Artikeln skrevs i samband med alliansens omdebatterade förslag om att tvångsdrogtesta ungdomar.

( http://svt.se/2.35188/1.1931155/frihetsfraga_att_barn_ska_slippa_droger?... )

Vilket senare visade sig vara en lögn för det enda statistiska underlag som finns på nationell nivå när det gäller ungas kontakt med narkotika är CAN:s så kallade skolundersökningar.

Undersökningen görs i form av enkäter till elever i årskurs 9 och gymnasiets årskurs 2.

Enligt undersökningarna har ungas kontakt med narkotika i princip inte förändrats de senaste tio åren. Det gäller både andelen som svarar att de använt narkotika och de som svarar jakande på att de någon gång haft möjlighet att använda narkotika.

Om man tittar på Folkhälsoinstitutets statistik över cannabiskonsumtionen i åldersgruppen 16-84 år så har det inte heller skett någon ökning mellan 2004 och 2008. Det finns inga uppgifter tidigare än 2004. (SVD 26-04-10)

Jo, jo, nog verkar det som om detta kan falla under benämningen. "Hets mot folkgrupp"

.

Permalänk | Anmäl #2 Bengt Hesdorf, 2010-05-25, 21:29

#1 Rolf A,
Tackar så mycket,

#2 Bengt Hesdorf,
Nej, hets mot cannabisanvändare ryms inte inom lagen om hets mot folkgrupp. Även svenskar är som etnisk grupp undantagna ifrån skydd i denna lagstiftning. Tidigare var också homosexuella undantagna, hets mot personer pga sexuell läggning tillkom i lagstiftningen 2002.

Permalänk | Anmäl #3 Erik L Andersson, 2010-05-25, 22:42

Tack för ett verklighetsbaserat och humanistiskt inlägg i drogdebatten! Ser fram mot den dag då inte längre moralfascisterna äger debatten.

Permalänk | Anmäl #4 Hanna Eriksson, 2010-05-25, 22:59

En välskriven artikel som tar upp hur våra barn och våra familjer ofta drabbas av svenska myndigheters hänsynslösa krig mot narkotikan och därmed även mot den relativt spriten ofarliga cannabisen.

Svenska politikers hänsynslösa framfart mot många familjer där t.ex. cannabis nyttjas beror i grunden framför allt på våra politikers lyhördhet för världens ledande hänsynslösa stormakt, USA.

Permalänk | Anmäl #5 Börje Lundberg, 2010-05-26, 14:04

Tack till er båda Börje och Hanna,

Det är inte för att skryta, men i det här fallet måste jag nog ändå säga att min artikel äger. Jag tvivlar på att vi kommer se någon replik från Maria Larsson.

När det sedan gäller svenska politikers lyhördhet, även om jag är medveten om USAs inflytande så är min förståelse snarare att våra politikers lyhördhet och lojalitet främst står till de extremister som finns inom vårt egna lands gränser.

Här är en gammal artikel från ENCOD angående WFAD 2008, som kan sätta lite perspektiv på detta. Arrangörerna till WFAD är samma människor som står bakom RNS, Hassela and the likes. Huvudmannen bakom tillställningen tycks ha stått Bejerot särskilt nära.

http://www.encod.org/info/World-Forum-Against-Drugs-i.html

Permalänk | Anmäl #6 Erik L Andersson, 2010-05-26, 17:19

En länk till IHRA's blogg angående WFAD 2008, där bland annat aktuella vantolkningar av FN's barnkonvention tas upp.

http://www.ihrablog.net/2008/09/overcoming-stockholm-syndrome-five.html

Permalänk | Anmäl #7 Erik L Andersson, 2010-05-26, 17:45

Klockrent, Erik!

Nedan är en kortare rapport skriven av frilansjournalisten Rasmus Fleischer. Den behandlar förvisso inte narkotikapolitiken särskilt mycket, men den ger en del insikt om paraplyorganisationen Carnegie-institutet (som står RNS och andra väldigt nära) och dess arbetsmetoder. Mycket läsvärt.

http://www.eudoxa.se/content/archives/2005/03/eudoxas_rapport_3.html

Permalänk | Anmäl #8 Darius I., 2010-05-26, 19:01

#8 Darius I.,
Tackar för länken!

Permalänk | Anmäl #9 Erik L Andersson, 2010-05-26, 21:55