Taket i a-kassan är inte längre ett problem

Den senaste femårsperioden har tillväxten av inkomstförsäkringar som kompletterar a-kassan varit betydande. Framför allt har tillväxten skett via många fackförbunds kollektiva försäkringar som följer med fackmedlemskapet. Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen, IAF, konstaterar i en färsk rapport att över 60% av fackförbunden idag har försäkringar som kompletterar a-kassan vid arbetslöshet.

Det finns numera också fristående privata inkomstförsäkringsskydd i olika former, även om den del i arbetskraften som omfattas av dessa inte lika enkelt kan överblickas i offentliga siffror. Vissa grupper på arbetsmarknaden löper oavsett konjunkturläge så liten risk att bli arbetslösa, att de kan tänkas välja att inte försäkra sig mot risken.

Fristående, privata inkomstförsäkringslösningar finns i ett flertal olika alternativ på marknaden för de som inte är, vill eller kan vara medlemmar i facket. Priserna varierar lite mer då riskerna beräknas på individnivå. Men för de allra flesta är priset överkomligt, då premiekostnaden för rena löneförsäkringar följer med inkomsten. Bankernas så kallade låneskydd är en annan försäkringsvariant på tillväxt som innehåller skydd för inkomstbortfall vid arbetslöshet.

I allt väsentligt har det under de senaste fem åren vuxit fram en flora av möjligheter till inkomstförsäkring, med en prisbild som är överkomlig för de flesta inkomsttagare.

Som försäkringsförmedlare har vi kunnat följa efterfrågan på inkomstförsäkring under en god del av en hel konjunkturcykel. I samband med den akuta finanskrisens utbrott i augusti 2008 såg vi en märkbar ökning i efterfrågan. Vi vet att många människor idag betraktar inkomstförsäkringen som en naturlig del av sitt privata försäkringsskydd, ett lika naturligt skydd som hemförsäkringen eller ett eget pensionssparande.

Kostnaden för ett höjt ersättningstak i a-kassan har av de rödgröna angivits till mellan tre och fyra miljarder per år, år 2011 och 2012. Den siffran är sannolikt i underkant. Det finns historiska exempel, bland annat under den tidiga 1990-talskrisen, på hur statens kostnader för arbetslöshetsstöd kan skena långt över planen.

Den politiska frågan om hur arbetslöshetsförsäkringen ska utformas och finansieras rymmer många perspektiv. Flera debattörer har utmålat a-kassan som undermålig, men har valt att inte nämna utbudet av kompletterande inkomstförsäkringar. Bilden som detta agerande skapar medför negativa konsekvenser för löntagare.

Dels vet idag långt ifrån alla löntagare som berörs om att de kan få ersättning utöver a-kassan om de tjänar över taket. Detta säger regeringens Finanspolitiska råd, som nyligen låtit Arbetsförmedlingen undersöka utnyttjandegraden för de kompletterande inkomstförsäkringarna. Undersökningen visade att endast en av tio som slog i a-kassetaket faktiskt fick pengar från en kompletterande inkomstförsäkring. Många är inte kvalificerade för försäkringen, men okunskap om försäkringsskyddet och att man själv måste söka det identifieras också som ett tydligt problem.

Att frikoppla a-kassedebatten från inkomstförsäkringar försvårar också för konsumenterna att få heltäckande, återkommande och genomlysta jämförelser av de försäkringsalternativ som finns på marknaden. Under de senaste två åren kan jag räkna till inte mer än runt en handfull artiklar i massmedia med mer omfattande jämförelser av priser, ersättningsnivåer och konkreta konsumentråd på temat facklig respektive privat inkomstförsäkring som kompletterar a-kassan.

Med en tydligare plats i a-kassedebatten skulle olika kompletterande försäkringalternativ kunna granskas och utvärderas betydligt lättare av inkomsttagarna.

Oavsett ståndpunkt i synen på arbetslöshetsförsäkringen är det idag ett faktum att medel- och höginkomsttagare i stor utsträckning redan har ett fullgott inkomstförsäkringsskydd, vare sig de känner till det eller inte.

Erik Lif (1 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/22807

6 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Vad Erik Lif är noga med att inte tala om är att de sk kompletterande försäkringarna följer villkoren hos grundförsäkringarna. När t ex sjukdomen avskaffades via politiska beslut blev det inte bara utförsäkringar hos försäkringskassan - försäkringsbolag som AFA, AMF och Alecta passade samtidigt på att snuva alla dessa människor på sina privata försärkingar.
Om den kompletterande a-kassan alltså använder den nuvarande regeringens 1984-liknande villkor, så är kompletteringen inte värd ett öre så fort någon stackare 'hamnar mellan stolarna' och ändå får noll kronor.

Permalänk | Anmäl #1 Mats Forssblad, 2010-05-25, 14:09

"Den så kallade arbetslöshetsförsäkringen är en försäkring mot tagande av arbete under viss lön. Dess roll därom är obestridlig."/Ernst Trygger.

Dagens problem är att den där berömda strukturomvandlingen som vi påstås bejaka men egentligen inte alls accepterar konsekvenserna av faktiskt behövs. Tillsammans med ökat företagande i allmänhet. Det ensidiga beroendet av ett fåtal stora industrier grundade före 1934 som blivit den givna följden av den förda politiken höll länge. Men inte i evighet.

Permalänk | Anmäl #2 Tobias Wallin, 2010-05-25, 21:50

Det låga taket i a kassan är ett jätteproblem för alla dom som anser att den typen av försäkringar ska finansieras via fack och de offentliga. Jag vill inte att privatägda försäkringsbolag med vinskrav ska sko sig på enskilda människors rädsla för arbetslöshet eller sjukdom. Det ska finasieras via skatten eller avgifter via en fackförening.

Permalänk | Anmäl #3 susanna svensson, 2010-05-25, 23:01

Problemet är att dessa försäkringar är fullständigt värdelösa för den som redan är arbetslös. Bolagen tar säkert gärna emot försäkringspremien men vilken arbetslös med redan beskuren inkomst som måste vända på varje krona är dum nog att teckna en försäkring som ger noll kronor i utfall och bara utgör ytterliggare en utgift i en redan ansträngd ekonomi.

Hur vore det att skapa incitament så att marknaden kommer igång och därmed skapas nya jobb.

Man kanske skulle använda alliansens "logik" mot arbetsgivarna. Ge arbetsgivarna incitament att anställa mer folk. Om de inte anställer mer folk säg en ny per 10 befintliga anställda så höjer alliansen arbetsgivaravgiften för de företag som inte nyanställer. Det fungerar säkert lika bra som sänkta a-kasse nivåer.

Alliansens politik går ut på att flytta kostnaderna staten har för a-kassan till kommunerna som får ökade kostnader för socialbidrag. Jättebra för statens statistik som kan vissa på sänkta utgifter.

Permalänk | Anmäl #4 Michelle Appelgate Andréasson, 2010-07-14, 01:31

DU FÖRUTSÄTTER ATT ALLA HAR FÖRSÄKRINGAR, DET ÄR FACKEN SOM TECKNAR DEM. lÄRARFACKEN TECKNAR INTE DEN FORMEN AV FÖRSÄKRINGAR FÖR SINA MEDLEMMAR

Permalänk | Anmäl #7 Anne Skåner, 2010-12-19, 17:17

För det första så såg Alliansen till att avgifterna höjdes så kraftigt så många inte längre hade råd att vara med. För det andra så är taket 18700 kr som är väldigt lågt satt. Många många tjänar över det taket! För det tredje, varför ska man tvingas till privata försäkringar, när vi har en arbetslöshetsförsäkring? Den är dyr redan nu och ska man dessutom betala till extra försäkringar då blir det inte mycket kvar av lönen! TÄNK innan du skriver!

Permalänk | Anmäl #8 Vonna Lindström, 2011-02-06, 18:57