Kanska riskerar jag fängelse för den här texten

Innan jag fortsätter ska jag säga att jag inte har något emot privatiseringar, och att jag är öppen för att testa offentlig och privat samverkan (OPS) när det kommer till att finansiera stora, dyra men samhällsnyttiga projekt. Mina synpunkter på det här skandalärendet handlar om en vårdslös hantering, i en fråga som var särskilt viktigt att sköta korrekt. Risken är stor att smarta finansieringslösningar, där kommuner och det privata samverkar, kommer få dålig klang i många år framöver.

Den 4 maj fattades det sista beslutet för att påbörja bygget av ett nytt sjukhus. På mötet fick vi legitimera oss för att komma in. Vi fick en särskild biljett som bekräftade vår identitet. Mobiltelefoner och annan teknisk utrustning skulle vara avstängd. Det fanns utrustning på plats som sökte efter inkommande samtal.

Dagen började med en timmes frågestund med tjänstemännen. Jag frågade landstingsdirektören vad hennes uppfattning var att sjukhuset skulle kosta. Hon svarade 14,5 miljard.

Märkligt nog hade fyra av alliansens landstingsråd skrivit en debattartikel i Dagens industri samma dag, med uppgifter jag trodde låg under sekretess. I den debattartikeln hävdar de att stockholmarna ska få betala 14,1 miljarder för sitt sjukhus. Artikeln avslutas med att tack vare ops-lösningen blir det inte en krona mer.

Men redan kl 10.00 kunde vi konstatera att det åtminstone blev 0,4 miljarder mer. Den felaktiga siffran i tidningen påstods först vara redaktörsfel, och senare hänvisade man till att man blandat samman penningvärden. Fel var det hur som helst, och någon rättelse har inte synts till.

Ju längre tiden gick på fullmäktige, desto mer pengar skulle sjukhuset kosta. Det gick inte att utläsa svart på vitt i handlingarna, men om man som socialdemokraten Ilija Batljan räknade baklänges kunde man komma fram till ett avsevärt högre belopp. Man kunde till exempel se en diskrepans i vad man uppgav att sjukhuset skulle kosta, och vilka siffror som angavs som landstingets finansieringsbehov.

I slutet av mötet nämndes siffror på 22 miljarder. Batljan frågade alliansen, är mina siffror rätt eller fel? Och fick till svar att dom är rätt. Vi började dagen med en nota på 14,1 miljarder och med ett löfte om att det inte skulle bli en krona mer tack vare den säkra ops-lösningen.

I slutet av dagen var prislappen uppe i 22 miljarder, och högre belopp än så har cirkulerat i pressen. Varför kan man inte kan säga den rätta prislappen från början? Det är abstrakt mycket, pengar hur som helst.

I slutet av dagen fattades ett beslut, mot de rödgrönas vilja, att vi skulle gå anbudsgivaren till mötes och fortsätta sekretessbelägga delar av deras anbud. Det är delen om hur mycket pengar entreprenören och riskkapitalbolagen kan stoppa i egen ficka, som fortfarande är hemlig.

Vi som är politiskt förtroendevalda får inte berätta hur stor ränta eller hur stor avkastning entreprenören får för att bygga Nya Karolinska. Det cirkulerar uppgifter i media om kostnaden, som vi varken kan dementera eller bekräfta. Vi har skrivit på ett avtal som gör att vi riskerar att hamna i fängelse, om vi gör minsta försök att berätta för stockholmarna vad deras nya sjukhus faktiskt ska kosta.

Beslutet innebär att vi ska ta större hänsyn till några bolags affärshemligheter, än till finansiärernas, det vill säga stockholmarnas, rätt att få veta vad deras pengar används till.

Eftersom det är ett formellt beslut fattat av landstingsfullmäktige går sekretessen att pröva rättsligt. EU-parlamentarikerna Carl Schlyter (mp) har också lämnat ärendet till prövning hos EU-kommissionen. Det fanns nämligen bara en enda budgivare. Fördelen med upphandlingar är det blir en konkurrens, så att man kan välja en anbudsgivare med bästa bud till bästa pris. Nu får vi istället nöja oss med vad vi fick, utan att kunna jämföra om det är bästa pris.

Alliansen satte sina ideologiska övertygelser framför vett och sans. Att ro i land ett kontrakt på ett nytt sjukhus innan mandatperiodens slut, blev viktigare än ett sjukhus till bästa pris. Stockholmarna får betala ett högt pris för denna ovarsamhet med våra gemensamma pengar, miljarderna (oklart hur många) rullar fritt ur finanslandstingsrådet Elmsäter Svärds ficka.

Om ärendet Nya Karolinska varit en hollywoodfilm så hade den kanske hetat Skandalen och sekretessen. Och jag hade säkert hamnat i fängelse för den här texten.

Helene Öberg (26 artiklar)

Anmäl