Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Mobbning

Under vårvintern har mobbning diskuterats alltmer. Växer problemet och vad ska man göra åt det? Läs (20) Skriv

Incidentberedskapen

Sverige saknade incidentberedskap när ryska flygplan övade mot svenska mål under påskhelgen. Läs (8) Skriv

Politik och PR

Aftonbladet har i en serie reportage granskat relationen mellan pr och politik. Är kritiken befogad? Läs (1) Skriv

Skolan

Adam Ljungkvist om Skolan

Jan Björklund måste förnya sig

Jan Björklund ondgör sig på DN Debatt över ett nytt samhälle. Ett samhälle där elever inte längre är offer för godtyckliga lärare som själva är högst mänskliga och sätter felaktiga betyg. Göteborgs kommun har (äntligen) beslutat om att ge elever medbestämmande i sin egen situation. Istället för att måla upp stora, svarta moln på himmeln borde Björklund välkomna en utveckling mot en mer jämlikare miljö  i en instutition som på många sätt har hackat efter i samhällsutvecklingen.


Om författaren

Jag har själv nyligen gått ut gymnasiet och har verklig erfarenhet av den idag så omtalade skolan.

Jan Björklund skriver om det 'radikala' beslut som Göteborgs kommun(med flera) tog i och med att man bestämde sig för att lärare inte är gudar och även lärare ska ställas till svars. Elever ska kunna betygsätta lärare. Alltså, ha ett reellt inflytande

I artikeln, som är bland det märkligaste jag har läst på ganska länge, slänger sig Björnlund åt alla håll. Han ojar sig över att 'maktbalansen kan komma att rubbas'.

Det är det som är hela poängen.

Låt oss ta ett steg tillbaka och fråga oss varför det skulle vara ett problem? Vi lever i en märklig föreställningsvärld. Vi åtnjuter å ena sidan en demokrati i samhället i stort men på de flesta arbetsplatser och i skolan lyder fortfarande något som (bara i dess bästa dagar) kan kallas 'upplyst' despoti. Få, eller ibland bara en, människa bestämmer allt över en grupp där dessa människor bara ska blint underkasta sig viljan av Ledaren oavsett om denne har rätt eller fel. För varför ska man klaga? Du vill väl inte ställa till med problem?

Det är detta samhälle Jan Björklund nu försvarar. Jag kan förstå honom. Han har användning av denna kultur i sitt eget parti där partipiskan viner åt alla håll för alla som inte tycker som han och hans lilla klick runt honom. Detta antiauktoritära förslag ett hot mot den kulturen.

Ska man förändra samhället så måste man börja i skolan. Det är där morgondagens makthavare men också vanliga människor formas, i en ålder då man är väldigt öppen för nya intryck och tankar, en inställning som så få senare i livet behåller. Att framsynta politiker, oavsett partibakgrund, nu går ut och tittar ordenligt på de underliggande strukturerna i vårt samhälle är en knäpp på näsan för alla dem som påstår att vi lever i en värld fattig på djuplodande världsanalyser och visioner.

Men beslutet väcker också fundamentala frågor. Hur ska egentligen vårt samhälle organiseras? Vi spenderar mer tid på arbetet och med våra arbetskamrater(eller i skolan och med våra skolkamrater) än vi gör med vår familj. Denna kunskap förpliktigar.

Arbetsmarknadsforskare har kommit fram till att i 70 % av fallen där människor har en dålig dag har också deras chef haft en dålig dag. Det är talande. Varför skulle skolan vara annorlunda? Och dessutom, hur kan en endaste människa tillåtas ha så enormt mycket makt över alla andra så till den milda grad att det direkt påverkar deras mentala hälsa, dag efter dag, år ut och år in?

Björklund dramatiserar det hela ytterligare genom att påstå att yrket kommer att tappa i status. Yrket har redan låg status och det är inte elevernas fel utan politiker som Jan Björklund som under många år nedprioriterat vår välfärd(och skola).

Ska läraryrket vara värderat högt? Mitt, och många andras, svar på den frågan är ett självklart ja. Men att värdera något högt, är det samma sak som att gudförklara det?

Lärare tillåts, oavsett vad den mediala myten går ut på, att bete sig till stora delar hur de vill. Speciellt med tanke på att många lärare har en lång vana av att hantera grupper av människor och dessutom i ett sammanhang som är känt för att alla elever är kroniskt rädda för att sticka ut. Det kallas för att vara tonåring. Barn är dessutom ännu enklare att kontrollera. Är det svårt att ha makt(och dessutom missbruka den) i ett sådant sammanhang där maktförhållandena är så förkrossande olika? För att inte tala om frestande när du vet att du har ett sådant övertag?

Det är ingen som vill ta bort all makt som lärare. Självklart ska en lärare vara en auktoritet. Men det måste också finnas en sund grundsyn på att de bara är människor och inte gudar. En lärare måste kunna ställas ansvarig och till svars. Dessutom är skolan till för eleverna. En dålig lärare påverkar främst elever och då är det inte mer än rimligt att elever ska kunna säga till, och, som så behovet finns, säga ifrån. Varför ska detta vara så 'radikalt' är bortom mig, men det säger en del om klimatet i skoldebatten som har förts hittills. Där alla som har en avvikande åsikt brännmärks som 'flummare'. Det är en ointelligent och ohederlig hållning.

Lärare bedöms - och lönesätts - idag av människor som sällan (eller ofta aldrig) verkligen ser dem i sitt sammanhang, i sin genuina arbetsplats: klassrummet. Det är inte hållbart.

Elever ska inte ha totalt makt över en lärarens lön, men våra åsikter ska definitivt spela en roll som sedan ansvariga och kloka rektorer kan ta del av som ett underlag för att sedan sätta löner.

Jag är också en förespråkare för att lärare ska få högre lön, men bara de som förtjänar det. Det finns en drös med fantastiska lärare, och Jan Björklund, om du hade gått ut till skolorna lite oftare istället för att skicka en massa pressmedelanden till medierna hela dagarna, så skulle du se att dina fördomar om att alla elever är populister som bara skulle belöna lärare som aldrig ger eleverna något att jobba med är totalt trams.

Jag har själv haft en del fantastiska lärare men tyvärr också en del tragiska exempel på hur snett det svenska skolsystemet blivit. Jag hade t.ex. en kock som skulle lära ut historia, som slutade med att vi satt och kollade på film hela dagarna. Enligt vad vissa politiker verkar tro är dessa typer av lärare de som skulle belönas i ett system där eleverna har en roll. I själva verket var det ingen som motverkade honom så hårt som eleverna. Skolledningen gjorde inget, föräldrarna visste inget. Det var vi, även de som oftast sov på lektionerna, som engagerade oss och sa ifrån. Tro inte på alla förtalskampanjer. Elever vill lära sig, men vi ställer också krav på de som lär ut. Det är svårt att lära sig av en sömngångare.

Ett annat exempel är maktfullkomliga lärare, och det är detta som är kärnan i hela lagförslaget. Vi vet alla att de finns, från grundskolan till universiteten. Man kan inte förändra människors karaktärsdrag med lagstiftning men man kan förändra hur stor chans de kommer ha att få visa och använda dem gentemot andra. Man kan begränsa deras makt att oförblommat använda den utan kontroll mot elever.

Jag hade en äkta psykopat som hörde hemma i 1800-talets skola som lärare. Alla var rädda för honom. Men ingen vågade säga ifrån. Jag funderade ofta på filmen 'The Wave' som handlade om ett experiment i 60-talets kalifornien där en lärare började använda sig av Nazitysklands metoder för att sortera ut elever som avvek det minsta lilla.

Det var skrämmande att se hur lätt ungdomarna även i min klass började anpassa sig nästan direkt. Och detta var ungdomar, inte barn. Ingen gjorde något på länge. Man vågade nog inte berätta ens för sina föräldrar. Då skulle han få veta och sedan blev man en måltavla, tänkte många. Men till slut fick jag och en kamrat med mig nog.

Just för att Sverige är Sverige så tog vi oss till mod. Vi visste att vi hade mer rättigheter i Sverige som elever än nästan något annat land. Vi pratade med honom efter lektionen, på ett lugnt sätt. Vi tänkte att vi kanske dramatiserade det hela. Det gjorde vi inte. Han exploderade och sedan var vi hans hatobjekt och fick hela tiden gliringar och alltid de svåraste frågorna som ingen kunde. Det låg hela tiden på gränsen. Hade det varit nästan vilket annat land hade jag sedan behövt utstå det i flera år, medan alla andra tysta och rädda kröp för honom. Lärare kan ju inte betygsättas av elever för de är bara populister, eller hur?

Istället gick vi till skolledningen och anmälde fanskapet. Vi vann. Sedan dess behövde varken jag, eller mina medkamrater, oroa oss för hans humörsvängningar. Han var inte Gud längre. I Jan Björklunds värld där lärare är ofelbara varelser så hade detta inte varit möjligt.

Men det finns också andra positiva drag med förslaget. Jag råkade också ha en totalt fantastisk svensklärare, som tyvärr var totalt underbetald och överarbetad. Hon hade en enorm arbetsglädje och entusiasm. Det syntes på lång väg att hon älskade sitt jobb och ja, sina elever också. Det smittade av sig. Även de som nästan aldrig brydde sig kom alltid i tid till hennes lektioner. Alla lyssnade noga. Hon behövde aldrig höja rösten eller skrika på oss. Hon var, kort sagt, ett pedagogiskt geni.

Hade vi fått kunna bestämma så hade vi gett henne väldigt starka rekommendationer som förhoppningsvis hade gett henne högre lön för hennes jättejobb för detta lands unga, osäkra ungdomar. Att ge en arbetsglädje till något som är så viktigt som utbildning ändå är. Vari ligger faran i detta?

Beslutet som Göteborgs kommun(med flera) har tagit är helt rätt och ett tecken på varför Sverige är ett exceptionellt land. Ett land där man vågar tänka nytt och där demokratin och jämställdhet inte bara är tomma honnörsord utan också direkta inspirationskällor till handling. Skolan omdanas nu. Skolan jag gick i var inte usel, men kan vara mycket bättre.

Långt ifrån alla elever är huliganer och långt ifrån alla lärare är gudar. Vi bör se på skolan på ett nyanserat sätt där dåliga lärare bestraffas och bra lärare belönas. Och självklart ska de som ändå spenderar mest tid i skolan, eleverna, kunna ha något att säga till om i en miljö där de själva vistas mest av alla.

Jan Björklund bör ta sig en rejäl funderare på hur han kan forma morgondagens skola, inte dåtidens.

 

 

 





Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/22703

13 kommentarer I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Ska elever betygsätta lärare så ska de också ha den kompetens som krävs. Låt oss säga en 5-7.5p kurs på universitet.
Jag tror att väldigt få ungdomar är mentalt mogna att handhava det ansvar det medför.
Ett troligt scenario är att lärare och elever ingår en ohelig allians där de ger varandra högt betyg för att det skulle gynna alla.

Varför kan inte svenska politiker bara säga som det är: svenska skolan måste förstatligas och få mer pengar. Det går inte att ha 30-40 elever per lärare.

Permalänk | Anmäl #1 Fredric Nomael, 2010-05-23, 11:58

Mycket välskrivet och många bra synpunkter. Men tror du inte - om elever får direkt inflytande över lärares lön - att denna makt inte skulle kunna, och förmodligen skulle, missbrukas? Vilket betyg skulle en duktig, ambitiös lärare få av elever som ogillar krav? Förmodligen ett lägre betyg än den bussiga läraren som ger alla godkänt oavsett prestation.

Permalänk | Anmäl #2 Anders Nordmark, 2010-05-23, 12:34

Adam, när ni elever ställer samma krav på er själva som på lärarna kan diskussionen bli intressant. T.ex att följa de tider, trivselregler och förordningar som gäller i skolan. Då kan vi i nästa skede börja tala om fundamentala frågor och om att förändra samhället.

Du ger heller inget svar till Björklund, varför ska eleverna bestämma över lönerna på sin arbetsplats? Vilken argumentation finns för detta? Att vissa lärare är dumma?

Permalänk | Anmäl #3 Atte Mattila, 2010-05-23, 13:45

Som uppväxt tillsammans med den gamla rödvinsvänstern på 60-70-talen har det slagit mig vilka yrkesval dessa rödvinsrusiga vänsterflummare valde.

Det var framförallt tre yrken som var extremt populära nämligen;

1) Lärare
2) Journalister
3) pedagoger

Detta har gett som resultat att vi idag har en skola som är exrtemt vänstervriden (detta gäller fö. även "gammelmedia" samt våra förskolor)

Med detta i åtanka så är det kanske inte så konstigt att vi har den flumskola som vi har u dag där elever totalt saknar respekt för lärarna eller, för den saks skull. vuxna över huvud taget.

Det räcker med att titta på hur rangordningen ser ut på skolgårarna:
Den som kan slåss, eller på annat sätt (oftast våldsbaserat) det är i slutändan denna som åtnjuter störst respekt bland kamraterna.

Detta måste tas med i beräkningen för tydligen så krävs det ett visst mått av styrke demonstration för att åtnjuta respekt i dagens skola.

Som jag kan se det så är ett återinförande av skolagan samt att en förälder skall kunna "ge sitt barn en lusing" inom rimliga gränser helt befogat.

(S) hade förmågan till att gå från ytlighet till ytlighet när dom genomförde sina "reformer"
Att tex. gå från pennalism (som beviserligen förekom) till totlförbud för all aga är ett typexempel på (S) misslckade skolpolitik.

Jag har svårt att förstå hur man kan fortsätta föra en politik som bevisligen är ett totalt misslyckande och som, i sin förlängning, kan hota hela samhället (inkl. skolan) istället för att våra politiker för en gångs skull, erkänner ett misslyckande och försöker att hitta en "gyllene medelväg" mellan, i detta fallet,pennalism och totalförbud (mot aga)

Tyvärr så är det en realitet i dag att elever misshandlar, inte bara varnndra, utan även sina lärare, både fysiskt och psykiskt.

Det är dags att se över både skollagen och föräldrabalken innan situation går oss ur händerna.

Tillåt lärarna och föräldrana att ge både fysika och psykiska tillrättavisngar utan att det, för den saks skull, skall behöva gå så långt som misshandel.

(tyvärr går det så långt som till misshandel i dag pga. all uppdämd ilska som man har varit tvungen till att undertrycka pga. en idiotisk lag son hör stenåldren till)

Permalänk | Anmäl #4 Bengt Hesdorf, 2010-05-23, 14:53

@#1: Artikelförfattaren visar ju att eleverna visst är mogna och kan ta ansvar. Jag har två tonårsbarn och de vet precis vilka lärare som funkar och vilka som inte gör det. De kan tydligt förklara varför. Den ström av tonåringar som passerar i vårt hus och delar vår kvällsfika vet också. Det behövs inga universitetspoäng för att veta om man lär sig något eller inte.

@#2: Läs artikeln en gång till så får du svar.
Men jag skall ta en egen anekdot från min egen gymnasieetid 1985 då Björklunds skolideal fortfarande var rätt levande. Tredje året på N-programmet hade vi all gymnasiehistoria, 6h i veckan. Vår lärare var en äldre man med mentala problem som kom och gick som han ville. Det var en jäkla soppa minst sagt. Jag och tre kamrater gick till rektorn och klagade. Rektorn sade: "Ja, ni måste förstå att Lars är lite mano-depressiv." Ingen förändring. Jag älskade historia, men hatade läraren och tentade av ämnet, eller snarare den menlösa historieboken och fick en fyra.
Denna enväldiga lärare gav sedan klassen ett snitt på 4,4 utan att någon reagerade. Du kan säkert ana varför skolan accepterade detta? Mer makt åt vuxna i skolan på elevernas bekostnad gör att mer sopas under mattan. Tyvärr.

@#3: Vem ställer krav på vem? Läs artikeln och min kommentar en gång till så får du svar.

@#4: Svammel....

@Adam: Nu är det så att jag tycker artikelförfattaren har fel i alla fall. Det är nämligen lika fel att betygsätta vuxna som barn på det sätt som sker. I alla fall från ett motivationsperspektiv.

Varken betyg eller högre lön motiverar till bättre prestation på det sätt som antyds i debatten. Denna slutsats vilar på en ganska solid vetenskaplig grund. Att man ändå populärt tror på detta beror på förenklade gamla behavioristiska modeller från psykologins stenålder. Ännu värre är att bestraffningar inte gör någon lärare (eller elev) bättre. En utebliven löneförhöjning kommer att tolkas som just en bestraffning.

Betyg kan givetvis ändå fungera motiverande för vissa, barn som lärare.
Men för väldigt många (majoriteten om man läser forskningen) är det ytterst destruktivt. Varför skall vi tvinga på skolan motivationssystem som är destruktiva för kanske fler än hälften av de som verkar i skolan?

Själv förespråkar jag att eleverna själva skall få välja om de vill ha betyg, men att skolan alltid skall kunna avkrävas kvalificerade utvecklingsplaner och utvecklingssamtal. Detsamma gäller lärarna. De arbetar väl på professionell arbetsplats? I mina 20 år i arbetslivet så har jag alltid haft årligt utvecklingssamtal med min chef. Börja där .

Permalänk | Anmäl #5 Jens Rosbäck, 2010-05-23, 15:49

Adam Ljungkvist har helt rätt. Rötäggen ska bort, både bland elever och lärare. Sen behövs det inga kommunistmetoder.

Permalänk | Anmäl #6 Bo T, 2010-05-23, 17:03

Författaren argumenterar utifrån en, som jag tycker, felaktig premiss. Han tycks mena att läraren är där för den enskilde elevens skull. Varje elev har sina egna speciella åsikter, värderingar och erfarenheter. Utifrån dessa värderingar och partikulära situation bedömer eleven lärarens prestation.

Detta är inte lärarens uppdrag. Det är inte meningen att hon skall tillfredställa den enskilde elevens önskemål. Alltså, det är inte eleven som är kunden. Lärarens roll är vidare än så. Hon skall svara mot hela samhällets behov av att våra barn och ungdomar får en god undervisning. Det är samhället i en vidare bemärkelse som är kunden. Vad mina barn lär sig i skolan är inte bara en angelägenhet för barnen, det är en angelägenhet för alla oss andra också. Det betyder att ansvaret för att lärarna gör sitt jobb ligger hos den politiska makten. Om uppföljning av att lärarna gör sitt jobb delegeras till eleverna så frånsäger sig politikerna sitt ansvar för lärarnas prestation. Dessutom gör de skadan värre ändå eftersom de förändrar skolans fokus från långsiktig utveckling (lära för livet) till kortsiktig tillfredställelse (en lärare som jag tycker passar mig just nu).

Min, som jag tyckte då, sämsta lärare under gymnasietiden var en miljöhippie som trodde på vindkraftverk på gärdet. Hade jag haft makten att sätta betyg på henne så hade hon då fått lägsta möjliga. Hon passade inte alls in på hur jag såg på livet och vuxenvärlden just då. Hon var, med andra ord, en person som jag, utifrån min egen speciella erfarenhet, just då inte ansåg passade som lärare. Idag, tjugo år senare, värderar jag henne högst. Hon lärde ut saker som håller hela livet. Hon utmanade oss att inte köpa "sunt förnuft" i en period av mitt liv när "sunt förnuft-inställningar" var vad man sökte efter. I gymnasiet ville vi alla bara passa in (även de rebeller som fanns ville passa in i rebellgruppen), vi gjorde allt för att hitta "sunt förnuft-inställningar" till livet. Lärare som tog den lätta vägen skulle fått höga betyg av mig. Tyvärr har de visat sig värdelösa i det långa loppet.

Min poäng är att det för det första inte är elevernas jobb att utvärdera lärare. Eleverna är inte de enda som får bära konsekvenserna av vad som sker i klassrummet. För det andra menar jag att eleverna inte är kompetenta nog. Eleverna ser inte hela vidden av de erfarenheter de gör i skolan. Nej, en dialog är gott nog. Representanter för skola (lärare och ledning), samhället (akademi, näringsliv och kommun) och elever bör föra en dialog i någon form av forum om utbildningen och vad som är god utbildningskvalitet.

Permalänk | Anmäl #7 nafetS, 2010-05-23, 17:06

Jo visst, elever ska få vara med och påverka. Ofta lär skolan ut en bred demokratiform (alla ska vara med, allas åsikt är lika viktig osv) som sedan inte alls tillämpas i arbetslivet. Visa mig en enda arbetsplats med platt organisation, där alla får komma till tals och alla får vara med och påverka?

Sen stämmer det att elevernas egna ansvar allt för ofta glöms bort i debatten. Kom i tid, gör läxorna, ha med studiematerial, sen kan du börja ställa krav.

Låt även rektorerna vara pedagogiska ledare som utvecklar sina anställda och skolans pedagogik, istället för att vara administratörer.

Permalänk | Anmäl #8 David Tingsgård, 2010-05-23, 20:37

Hej Mannen !
"Men det finns också andra positiva drag med förslaget. Jag råkade också ha en totalt fantastisk svensklärare, som tyvärr var totalt underbetald och överarbetad"
Hur vet du att hon var underbetald? Var hennes kollegor överbetalda. Risken med ditt förslag är att man väljer "snälla" lärare. Och snälla lärare är inte alltid bäst på att lära in.
Nu ska jag läsa hela din artikel. Jag tycker för övrigt att Kamrat Björklund gör sig bäst på KA4. Lämna av !!!!!!

Permalänk | Anmäl #9 Lennart Nilsson, 2010-05-24, 21:40

Björklund ska låta bli hemskolningen! JA, han ska låta bli den svenska skolan överhuvudtaget!

Permalänk | Anmäl #10 Jonas Lagander, 2010-05-25, 08:59

Såväl Adams som kommentatorernas erfarenheter av bra och inspirerande lärare liksom av en och annan märklig kuf i katedern, talar för att elevernas röster om lärare och deras undervisning bör få höras. Att sätta betyg på lärare låter inte särskilt genomtänkt och inte heller att direkt uttala sig om lönesättning. Eleverna bör dock i ett öppet samhälle där alla ska ha rätt att ge sina synpunkter på all maktutövning som berör dem, få utvärdera lärarnas undervisning och uppträdande i övrigt. Rädslan för att eleverna skulle premiera kravlösa lärare är en grov underskattning av eleverna. Formen för utvärdering kan vara en s.k. SWAT-analys, att tala vad som är bra, vad som inte är bra, vilka möjligheter och vilka risker som kan finnas med lärarens upplägg och genomförande av undervisningen. Krav på elevernas utvärderingar bör vara att de innehåller redovisad grund med exempel, att de innehåller argument och stödargument för ståndpunkter, att ståndpunkterna är relevanta för att bedöma undervisningen och att kritik framförs i hyfsade ordalag. Genom att delta i sådana utvärderingar lär sig eleverna ge underlag för sina ståndpunkter, de lär sig artig framställning även när inte samstämmighet råder och de lär sig framför allt att de som medborgare i ett öppet samhälle alltid har rätten att göra sin röst hörd och lyssnad till och att all maktutövning får kommenteras och kritiseras, helt i linje med läroplanens värdegrund.
Lycka till Adam
Göran Linde

Permalänk | Anmäl #11 Göran Linde, 2010-06-09, 13:24

The same logic holds true for Breitling replica watches as well. The original models are exorbitantly priced; and so, there is more than ample demand as well as availability of cheaper replicas of the same.rolex
rolex watches
omega watches
fake rolex
rolex replica The market for cheap replica watches is therefore quite buoyant.

Permalänk | Anmäl #12 liumang, 2010-07-21, 13:36

Damberg införa obligatorisk undervisning som ger dem en möjlighet att nå godkänt. Enligt deras erfarenhet ger sommarundervisning att sex prövningar av tio ett godkänt betyg. Tyvärr så var det endast 3.9 procent av totala antalet i 7:an till 9:an som deltog, med totalt 12 procent som inte nådde målen, med andra ord endast en tredjedel av dem som borde deltagit i sommarundervisning deltog de facto i sommarundervisningen. Detta ger förvisso en del stöd åt Margareta Pålssons argument att de som uteblir under terminerna också uteblir i sommarundervisningen.
cam balkon
alüminyum

Permalänk | Anmäl #13 epoksii, 2012-07-07, 23:14

Kommentarsfältet är stängt på denna artikel.



annons:
annons:

Newsmill-bloggen

Newsmill till TV4 News

 Nyhetsbolaget, som bla producerar Nyheterna i TV4 och TV4 News tar över Newsmill. För våra ...

annons:
annons:

Om Newsmill

Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Newsmill är en del av TV4-gruppen.

 

Läs mer om Newsmill

Newsmill-bloggen

Newsmill till TV4 News

 Nyhetsbolaget, som bla producerar Nyheterna i TV4 och TV4 News tar över Newsmill. För våra ...

Vad är att Milla?

Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.


 
© 2008 Newsmill. All rights reserved.