Vi behöver en mera seriös kritik av facket

CUF har nyligen påbörjat en "kampanj" med kritik av facket. Jag har inte själv sett annonserna som lär ingå i denna kampanj - så jag har bara andrahandsinformation om hur kampanjen ser ut.

Men informationen som jag har om kampanjen - som består av en artikel om kampanjen här på Newsmill, skriven av fyra socialdemokratiska studenter vid Handelsskolan i Stockholm - http://www.newsmill.se/artikel/2010/05/20/cuf-har-fel-om-facket - och en artikel av Anders Utbuldt -  http://www.newsmill.se/artikel/2010/05/14/cufs-knulla-facket-spar-pa-foraktet-mot-politiker  - tyder på att kampanjen själv är ett "djävla skämt". De fyra studenterna är förvisso sossar, så de kan tänkas ha egna syften med sin artikel om CUF, de är kanske inte objektiva. Men de, och Anders Utbuldt (vars politiska hemvist och avsikter jag inte känner till) ger i sina två artiklar *många* exempel på att CUFs kampanj är full av svordomar och runda ord. Facket sägs vara ett "djävla skämt". CUF svingar sig med uttrycket - "Fuck facktet 4ever". CUF kör med foton på ansikten med gröna clown-näsor. O.s.v.

Vad skall man säga om en sådan kampanj? Tja, den är inte värdig. Fackföreningarna utgör ett så allvarligt hot mot vår frihet och välfärd att de förtjänar en mycket mera seriös, och *intellektuell*, kritik än en kampanj som består av svordomar och clown näsor. Och CUF *skulle* klara av att leverera en sådan kampanj.

Det visar Magnus Anderssons (CUF-ordförandens) artikel här på Newsmill -  http://www.newsmill.se/artikel/2010/05/21/darfor-ar-arbetsmarknaden-ett-javla-skamt  . Magnus Andersson framför väldigt bra argument mot facket i denna artikel. Magnus Andersson påpekar t.ex. det historiska faktumet att välfärden i Sverige ökade kraftigt redan tidigt på 1800-talet, då det fortfarande inte fanns någon socialdemokrati, fackföreningsrörelse eller välfärdspolitik. Så Sveriges välfärd kan inte bero på socialdemokratin, fackföreningarna eller välfärdspolitiken. Jag skrev en hel artikel, som jag själv anser vara läsvärd, här på Newsmill om den saken - http://www.newsmill.se/artikel/2009/04/06/kapitalismen-ar-bast . Magnus Andersson påpekar också att fackföreningarna har en tendens att vara invandringsfientliga. Det är en sak som jag ägnade en hel artikel här på Newsmill åt att belysa - http://www.newsmill.se/artikel/2009/02/27/varfor-jag-hatar-facket . Magnus Andersson har vidare tillräckligt med civilkurage för att påpeka att fackföreningarna är så pass cyniska att de gynnar de äldre på de yngres bekostnad. Den saken ägnade många ord på i dessa två artiklar  - http://www.newsmill.se/artikel/2008/12/01/svin-till-foraldrar - och här - http://henrik-unne.blogspot.com/2010/03/bor-vi-aga-pensionarerna.html .

Men det verkar som CUF struntar i att använda sig av Magnus Anderssons goda insikter i fackföreningsrörelsens ondska i sin kampanj - eller alternativt så försöker de "piffa upp" Magnus Anderssons seriösa argument med svordomar och könsord. Vilket onekligen är irrationellt!

Hur skulle då en *seriös* kritik av fackföreningarna se ut? Till att börja med skulle den visa att facket är omoraliskt. Och det är inte svårt. Fackföreningarna i dagens Sverige kämpar ju för raka *motsatsen* till rättvisa. De vill ju att människor skall bestraffas för att de är duktiga, och belönas för att de slarvar! Ett exempel på det är "den solidariska lönepolitiken" som facket slår vakt om. Denna politik går ut på att om en arbetare är mera produktiv än en annan, skall han *inte* för den skull tjäna mera.

Ett annat exempel på att fackföreningarna är fiender till rättvisan är deras stöd till sossarnas progressiva inkomst- och förmögenhetsskatter. Sossarnas skattepolitik går ut på att närhelst en människa visar sig vara mera produktiv än genomsnittet, och därför tjänar ihop mera pengar än genomsnittet, skall hon *straffas* för det genom att drabbas av en speciellt hög, i procent, inkomst- och/eller förmögenhetsskatt. De rika förföljs i socialdemokraternas och fackföreningarnas Sverige bara därför att de begår "brottet" att vara mera produktiva än de avundsjuka massorna.

Eftersom det moraliska också är det praktiska, är det *o*moraliska också *o*praktiskt. Därför bör en seriös kritik av fackföreningarna också rikta in sig på att visa hur fackföreningarnas politik skadar oss alla, inklusive fackföreningarnas egna medlemmar. Ett bra exempel på arbetare som skadas av fackföreningarna är de unga MacDonalds anställda som ibland verkar utnyttjas av MacDonalds. Men när man ser att unga hamburgerflippare utnyttjas av MacDonalds, bör man ställa sig en fråga - "Varför är de där unga hamburgerflippare så svaga att MacDonalds kan komma undan med att behandla dem illa?"

Svaret är enkelt - det är oerhört svårt för de unga att få jobb. Så de är desperata. De måste nöja sig med en tämligen dålig arbetsgivare, som MacDonalds kanske är, därför att det är så ont om jobb hos bättre arbetsgivare. Grundorsaken till att MacDonalds eventuellt kan misshandla sina anställda är att dessa redan är svaga och utsatta. Och det är *fackföreningarnas* fel att hamburgerflipparna är så svaga och utsatta. Fackföreningarna använder sin makt för att trissa upp lönerna på hela arbetsmarknaden. Och det innebär att lönearbetarna blir så dyra att arbetsgivarna inte har råd att anställa alla svenskar som söker jobb. Och då blir de enskilda arbetssökande desperata. De blir illa tvungna att nöja sig med jobb hos dåliga arbetsgivare för att få ett jobb överhuvudtaget. Men om bara fackföreningarnas lönepolitik var mindre "militant", och därför inte skapade så mycket arbetslöshet, skulle de arbetssökande ha flera jobb att välja bland och då skulle de ha råd att vara mera kräsna. Då skulle MacDonalds bli tvungen att skärpa sig för att inte bli utan arbetskraft!

Så du ser. När fackföreningarna använder MacDonalds dåliga behandling av sina anställda som ett argument för att rekrytera medlemmar, drar de nytta av ett problem som de *själva* har skapat! Det är cyniskt så det förslår.

Men åter till CUF.

Problemet med CUF är nog inte att de saknar en *vilja* att göra gott. De menar väl. De utmanar makten. Problemet är att de inte vet *hur* de skall göra för att åstadkomma något gott i politiken. CUFs medlemmar är för de mesta icke-intellektuella. De fattar inte riktigt vad politiken handlar om. Det beror på att de inget hum har om vad den filosofiska grunden för friheten och rättvisan är. De har inte lärt sig de fundamentala idéerna som de behöver för att effektivt slå vakt om friheten och rättvisan. Var finns de idéerna? De finns hos objektivismen. De objektivistiska argumenten för friheten och rättvisan presenterades bl.a. här - http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9175665565  - och här - www.aynrand.org . Läs och begrunda. Vi ses sedan på barrikaderna!

Henrik Unné (226 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/22656

4 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Oknuten kamp,

I fackliga kamp pratas om medlemmarnas intresse, som i konfliktens spel har retirerat sig med företaget och produktionen samt försvara det vinstdrivande tänkandet. Och de representanterna skulle modelleras genom att integreras i konfliktens spel, som han inte skulle vänta sig . Men han skulle försöka att kolla sitt lydande. Han har haft den känslan att hans tillstånd, har satt det spelets konflikt på prov .

Den tomheten skulle fylla honom, som hans kropp skulle simma i stadens kant. Han går till sitt hav, som han kanske inte har låst in i sin berättelse, en kropp skulle passera den feberns medelsklass. Den medelklassens närvaro har blivit knölig samtidigt som att arbetarklassen har spridit sig.

En kropp är som ett tillstånds rörelse, som sitt hav inte har kunnat formulera sitt ansikte. Kroppens retorik har simmat i sidan och ingen har kanske inte sett dess destruktion . Den negationen från andra och en kropp har gått sönder i glömdhet . Och ett minne är i rörelse och den nära har blivit långt från sig själv .

En hemsk tomhet har blivit hans, som konfliktens spel inte har pratat om sitt försvinnande . Och allt har knuffats i sitt huvud utan destination! Hans röst skulle inte bli hörd i fackets avsmalnande, utesluten från arbetarens marknad .

Och det facket vill inte längre prata om alla uteslutna, så länge det inte passa sina medlemmars intresse . Han sitter i en annorlunda situation där han känner sig abstract och i likgiltighet . Han har trott att den skulle vara en arbetar rörelse för alla, men han har gått en lång utesluten sträcka, en process som han har fortsatt i.
Den känslan att hans kropp skulle ackumulera sin uteslutna stock, han skulle inte glömma sitt namn . En kropp har modulerats i sin skolgångs erfarenhet . En lång process har inte slutat, hans tillstånd skulle manifestera en ojämlik rapport. Han skulle hamna i dåligt ställning . Man säger att hans kropps förvaltning, har avslöjat sin modalitets representant, medelklassens närvaro .

Hans kropp är skrämd av sin fruktansvärdhet, som ha skulle simma vid sidan .
Den abstrakta kroppens retorik har snavat i sin extrema virvelvind. Han skulle skjuta sin destination, som hans kamp bjuder till en brutal bön . Han agerar utifrån och han skulle observera att hans fragment av en dröm glider i oklarhet . Han frotterar sig med det facks rival och han skulle samla ihop sin spillra . Han skjuter ut sin bilds fattigdom och hans kropp är ett fragmenterat i programmet i staden kant .

Och hans kropp skulle beskriva ett bortslösande .!

En kropp skulle svämma på masskonsumtionen i medelklassens kultur. Den vita dominante skulle med sin reaktion återkalla sin svaghet att konfrontera sitt porträtt . Att vara sig själv och multiple, men han skulle vara multiple, som han inte har spår . Han skulle gå i den värden, och den staden ängel har vanställt sitt vansinne . Barndomens vansinnig vaknar med sin nya erfarenhet i sin distans till sig själv och andra .

Sidan 225 av min debut Roman (Nyckelhålet)
Hakim Boutayab

Permalänk | Anmäl #1 Hakim Boutayab, 2010-05-22, 09:45

Klart det är osakligt och extremt barnsligt, Men det väcker uppmärksamhet och skapar debatt kring ämnet, vilket är bra.

Permalänk | Anmäl #2 X, 2010-05-22, 10:01

"Magnus Andersson påpekar t.ex. det historiska faktumet att välfärden i Sverige ökade kraftigt redan tidigt på 1800-talet"
Det är ganska så talande. Magnus vill ju bevisligen ha en arbetsmarknad i enlighet med den vi hade på 1800-talet. Vi saknade kvinnlig rösträtt och var i union med Norge. Det var sannerligen bättre förr!
Jag tycker självklart att det behövs en skarp kritik av facket. Det anser både du, jag CUF och Kommunistiska partiet. Jag tror inte att några i den fyrklövern har samma approach till det, och visst kan det vara skönt.

Permalänk | Anmäl #3 B Henrik Jonsson, 2010-05-25, 15:14

Här kommer en mer seriös kritik av CUF:
http://www.youtube.com/watch?v=wDk1RT1AzsI

Permalänk | Anmäl #4 Lars Gäfvert, 2010-05-26, 12:24