Miljöpolitik utan miljönytta

Regeringen har aldrig sagt nej till höghastighetståg, men underlaget är otillräckligt för att kunna fatta ett ansvarsfullt investeringsbeslut. Med det underlag som finns är det anmärkningsvärt att de rödgröna med Miljöpartiet i spetsen vill riskera statens finanser och starta ett 125 miljarders projekt i höghastighetsjärnvägar genom det investeringsförslag som finns i vårmotionen. De riskerar att göra järnvägen en björntjänst.

Inrikesflyget står i dag för 1 procent av de samlade svenska växthusgaserna och har så gjort sedan 1990. En massiv satsning på höghastighetsjärnväg för att minska klimatutsläppen från inrikes flygtrafik är inget annat än ett enormt resursslöseri med liten miljöeffekt. Medan klimatsatsningar som däremot har stor potential, så som stöd till vägfordonsutveckling och den nya kollektivtrafiklagen motarbetas av MP. Kapacitetshöjningar på järnväg är viktigt, men det går inte att blunda för att närmare 80 procent av det lastade godset i ton räknat transporteras under 15 mil. Realiteten är att avseende utsläpp av växthusgaser i transportsektorn kommer den största andelen från kortväga transporter runt omkring i landet. Att minska dimensionerna på längre och tyngre vägfordon som MP föreslår bara för att det finns ett järnvägsspår i närheten är ingen bra klimatpolitik. Detta riskerar bara att utsläppen ökar och att trafikolyckorna blir fler.

MP har framfört att Storbritannien avser att satsa på höghastighetsjärnväg. Den aktuella sträckan har en resandeprognos på 40-50 miljoner resor per år och ger ett bra samhällsekonomiskt resultat. Det hade varit mer passande om MP tittat på förhållandet för höghastighetståglinjen Madrid - Sevilla. Sträckan har ett större befolkningsunderlag än den tänkta sträckningen för Stockholm - Göteborg. Trots detta räcker inte de 6 miljoner resor som görs på sträckan årligen för att samhällsnyttan ens ska täcka de löpande kostnaderna. Detta trots att restiden har förkortats med 4 timmar jämfört med den tidigare tågtrafiken på sträckan i Spanien. I Sverige kommer restidsvinsten mellan Stockholm - Göteborg att vara 26 minuter om Götalandsbanan byggs jämfört med att uppgradera den Västra stambanan. Miljöpartiets hänvisning till brittiska överväganden avseende höghastighetståg är i detta perspektiv rent av märkliga.

Att framföra att "Med tågmotståndarnas argument hade T-banan aldrig byggts" är en retorik som hörts förr. Det har aldrig utförts en samhällsekonomisk kalkyl av det ursprungliga tunnelbanenätet vare sig före eller efter byggandet av den. Vid sentida utbyggnader av nätet har det dock genomfört samhällsekonomiska analyser och intressant nog visar det på ett resultat plus minus noll. De sträckor det rör sig om har dessutom varit relativt perifert belägna med ett lägre resande.

Det vi vet idag är att en investering i höghastighetsnätet enligt höghastighetstågutredningen ger små positiva klimateffekter och att den ökade kapaciteten kommer först om 15-20 år. Alternativet är att bygga vidare på det vi har med målet att öka kapaciteten och tillförlitligheten så snabbt som möjligt. Kapacitets- och restidseffekterna kommer snabbare och vi kan ta till vara den positiva trafiktillväxten som finns på järnvägen. Det är kanske inte det mest mediala, men en förbättrad kraftförsörjning, fler dubbelspår och mötesspår runt om kring i landet ger snabbt ökad kapacitet och är efterfrågat från norr till söder. Alliansen har under mandatperioden satsat dubbelt så mycket på järnvägsinfrastrukturutbyggnad jämfört med den tidigare MP-stödda regeringen. Vi har ökat anslagen till drift- och underhåll. Detta har skett utan att låna eller att beskatta hela landets företag och konsumenter med kilometerskatt.

Sverige kan mer och ska vara ett föregångsland och då gäller det att ta tillvara de resurser vi har och utveckla dem. Att inte vara för dåligt underbyggda förslag är inte att vara emot järnvägstrafik. Tvärtom det är att ta ansvar för transportsystemet och särskilt järnvägstrafiken.

Jan-Evert Rådhström (4 artiklar)

Anmäl