Publicerad: 2010-05-20 14:05, Uppdaterad: 2011-11-02 16:11
Det finns få ämnen där myterna är så seglivade som när det gäller prostitution. Men en rättspolitik värd namnet kan aldrig handla om att stifta lagar utifrån prostitutionsliberala utopier.
Gerda Christenson är skribent och aktivist inom Kvinnofronten, som nyligen skrivit ett uttalande för prostituerades rättigheter.
"I Tyskland är sexarbetarna numera inkluderade i samhället. De får pension, rättssäkerhet och sjukvård", skriver Helena von Schantz på Newsmill 9/5 2010.
Det är inte sant - annat än på pappret, och i prostitutionsliberalers utopiska önskedrömmar. Enligt den tyska statens egen utvärdering av lagstiftningen (2007) var det endast en (1) procent av de tillfrågade prostituerade som angav att de hade anställningsavtal som "sexarbetare". Ytterligare några enstaka procent hade sjukförsäkring som frilansande "sexarbetare". Utvärderingens slutsats är att lagen inte har fungerat som det var tänkt. Inte alls. Vilket inte är så konstigt, eftersom den grundade sig på just sådana myter som finns i von Schantz artikel, liksom i flera av kommentarerna till den.
Att vara prostituerad i Tyskland idag innebär samma stigmatisering som att vara prostituerad i Sverige, trots ländernas olika lagstiftning. Och det är egentligen inte alls konstigt. Det är ju utmärkande för de flesta förtryck att skammen läggs på den förtryckta. De som däremot gynnats av att prostitution lagstadgats som "sexarbete" i Tyskland, är de män som utnyttjar prostituerade - det vill säga bordellägare, hallickar och torskar, som raskt förvandlats till respektabla affärsmän och deras kunder.
På följdfrågan om varför de inte hade anställningsavtal svarade majoriteten av de tyska prostituerade i utvärderingen att de själva inte ville det. En av orsakerna var att de allra flesta såg på sin egen prostitution som något tillfälligt, som de ville komma ifrån.
Helena von Schantz skriver att vi borde byta ut den svenska sexköpslagen mot en lag som bland annat ska ge alla "rätt till sina kroppar och till sin sexualitet". Men det är det ju inte prostituerades sexualitet som prostitution handlar om. Det är köparnas. Prostitution är en del av en puritansk sexualtradition, där mannens sexualitet är allenarådande. Förutsättningen för prostitution som företeelse är en förväntning om att kvinnans eventuella egna sexualitet "köps bort". Det är just för att "sexet" i prostitution enbart utgår från mannen, som kvinnan får pengar. Prostitutionsköparen beställer och betalar för det som han vill göra eller få gjort - på henne ankommer att acceptera eller säga nej.
Om hon ens får den möjligheten. Av exempelvis Brås rapport 2008:24 "Sexuell människohandel. En fråga om tillgång och efterfrågan" framgår med all önskvärd tydlighet att kvinnors eventuella "fria val" bara är intressant i teoretiska diskussioner - i de konkreta situationer då kvinnans eventuella "frivillighet" ställdes mot mannens kåthet, var det självklart hans kåthet som gick före. Så ser verkligheten ut, bortom prostitutionsliberalismens dimridåer.
De "val" människor gör är sällan oproblematiska, och det gäller inte minst prostitution. I Ungdomsstyrelsens rapport "Se mig - Unga om sex och internet" (2009) redovisas aktuell svensk forskning om ungdomar och sex, däribland prostitutionserfarenhet. Av studien framgår att av dem som hade erfarenhet av att "sälja sex" hade nästan 80% varit utsatta för andra sexuella övergrepp innan prostitutionen. Och Prostitutions- och Spiralenhetens i Stockholm broschyr "24 frågor och svar om prostitution" (2009) bekräftar internationell forskning, som konstaterat att debutåldern för prostitution ofta är i tidiga tonåren, runt 14 år.
Det "fria val" vi i praktiken har att diskutera, när vi ska prata om det som inte är människohandel, utan "vanlig" prostitution, och rättspolitik, är alltså hur samhället bör förhålla sig till att sexuellt utnyttjade barn/tonåringar då, eller några år senare, "väljer" att fler män ska kunna utnyttja deras kroppar sexuellt - men den här gången mot ersättning.
von Schantz skriver om människovärde, men demonstrerar samtidigt sin dubbelmoral i föraktet för den som "städar toaletter" eller "prismärker varor på Willys". För dem, men inte för hennes egna medelklassdöttrar, ser hon prostitutionen som ett rimligt val.
Ändå vill von Schantz, liksom de flesta andra prostitutionsliberaler, endast diskutera prostitution som "en frivillig affärsöverenskommelse mellan vuxna människor". Som om prostitution var en tillfällig och isolerad händelse, som förekom helt utan samband med samhällets övriga könsnormer och könsstrukturer, som om prostitution inte var en global företeelse, ständigt pågående. Hon ser inte, eller vill inte se, att prostitution handlar om sexualisering av makt. Makt utifrån kön, makt utifrån klass, makt utifrån etnicitet.
Nej, prostitutionsliberaler diskuterar inte gärna det faktum att framväxten av hela prostitutionsstäder i Sydostasien är en imperialistisk skapelse, och att män i väst reser dit för att våldta tredje världens kvinnor och barn. De vill heller inte gärna diskutera det faktum att så många av de kvinnor som utnyttjas i prostitution i till exempel Kanada, Sydamerika, Nya Zeeland och Afrika tillhör ländernas ursprungsbefolkningar. Inte heller vill de problematisera att det överallt i världen, inklusive i Sverige, är vanligast att mannen som köper sig sexuell tillgång till en annan människas kropp är både äldre, rikare och vitare än hon (eller han) som blir köpt.
Alla sådana besvärande fakta avfärdar prostitutionsliberalerna oftast med att sådant ju är "en annan sak". Men hur skulle en tankekonstruktion om prostitution kunna definiera vad "prostitution" är? Och hur kan majoriteten av all prostitution bli "en annan sak"?
Helena von Schantz skriver om rättspolitik. Men en rättspolitik värd namnet kan aldrig handla om att stifta lagar utifrån prostitutionsliberala utopier, helt utan verklighetsförankring.
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




3 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Är förbjud mot prostitution för att vissa kvinnor lever under tvång samma sak som att förbjuda hantverkare/snickare/industri arbetare/ alla andra yrken eftersom vissa lever under tvång och tvingas till denna syssla.
#1 John Henry - Din fråga = den mest Intelligenta fråga - som jag hittills under mitt 69-årade liv sett ställas (video ca 3 min) av någon, verkligen...
Slaveri är väl slaveri - oavsett ifall det är löneslaveri med hammare och spik eller annan penningprostitution - som jag ser det i vart fall.
I o f s så kan jag ha fel i det - men det tror jag ej alls själv på (video ca 8 min) - så det så.
Jag vet inte vad jag ska tro om detta med prostitution. Efter att ha levt i sverige över 40 år så är det inbyggt i generna i min föreställningsvärld att alla prostituerade är offer. Det är så inarbetat i mitt psyke att jag inte känslomässigt kan ta in att det skulle kunna vara annorlunda, ens för enstaka kvinnor, dessa fåtal kvinnor vet helt enkelt inte att de är förnedrade.
Men om vi skulle ta och problematisera lite. Artikelförfattaren säger att det är stigmatiserande att vara prostituerad både här och i Tyskland. Att vara stigmatiserad betyder att någon annan (oftast majoriteten) är de som står för stigmatiseringen.
Vad kan vi dra för slutsatser av det?
Skulle kvinnor fortfarande vara offer om samhället inte hade så stigmatiserande syn på prostitution?