
Publicerad: 2010-05-20 13:05, Uppdaterad: 2011-11-02 16:11
"Bakom de 22 böckerna står i 19 fall av 22 en man. Medlemskap i herrklubben Sällskapet tycks ha varit ett av kriterierna för att få skriva i serien. I Bonniersfären är det allmänt känt att högsta ledningen stundtals har haft jämställdhetsambitioner - hur kunde de släppa igenom det här? Det är både genant och graverande." Det skriver journalisten och fd chefredaktören för syndikalistiska Arbetaren ANNA-KLARA BRATT.
Anna-Klara Bratt är journalist och författare. Hon var bla syndikalistiska tidningen Arbetarens första kvinnliga chefredaktör 1999-2004.
I dagarna har Albert Bonniers Förlags mastodontverk "Sveriges statsministrar under 100 år" kommit ut. "22 män. En historia. 22 Böcker" lyder reklamen. "Lyft fram kvinnorna bakom" manade Karin Eder-Ekman här på Newsmill med hänvisning till den totala mansdominansen bland statsministrarna. Vad betyder det att Sverige, världens mest jämställda land, aldrig haft en kvinna som statsminister? "Här finns en läxa att lära" svarade Per T Ohlsson som tillsammans med Mats Bergstrand varit huvudredaktör för serien, när han kommenterade mansdominansen i SVT:s Kulturnyheterna i onsdags. Inte en läxa man har lärt, tydligen.
Bakom de 22 böckerna står i 19 fall av 22 en man. Medlemskap i herrklubben Sällskapet tycks ha varit ett av kriterierna för att få skriva i serien.
Jag har ännu inte hunnit läsa de 22 banden, men det skulle förvåna mig storligen om ens en fjärdedel av biografierna genomsyras av ett grundläggande genusperspektiv. Författarna är alla etablerade skribenter som har haft lång tid på sig att skaffa sig trovärdighet på jämställdhetsområdet - och struntat i det. Inte bara vet man var de flesta står politiskt utan i vissa fall även hur förhållandet till respektive gubbe ser ut. Med några undantag ska tilläggas.
Att Sveriges statsministrar under 100 år alla har varit män kan man naturligtvis resonera om och lära av men inte göra något åt. Och av Per T Ohlssons kommentar förstår vi att även redaktörerna reflekterat över detta. Att den svenska jämställdheten inte når den absoluta toppen - vare sig i politiken eller i näringslivet.
Inte heller bland publicister och redaktörer kan man tillägga. Men till skillnad från 1900-talets tidiga politiska församlingar finns det i dag gott om kvinnliga författare, historiker och statsvetare. Vad är Bergstrand och Ohlssons ursäkt? Att de bjudit in några socialdemokrater, en och annan liberal och fyra kvinnor?
Bland journalister, inte minst i Bonniersfären, är det allmänt känt att högsta ledningen stundtals har haft jämställdhetsambitioner - hur kunde de släppa igenom det här? Det är både genant och graverande och diskvalificerar dessutom verken som studielitteratur, eftersom sådan bör innehålla såväl redaktionell som personell och strukturell könsbalans på 2000-talet. Det finns nog styrdokument för att hävda att jämställdhet är ett uppdrag för såväl grundskolan som Universitetet.
Könsbalansen bland författarna är till och med sämre än det internationella genomsnittet för kvinnors representation i medier (Global Media Monitoring projekt) i vilken Sverige för övrigt inte ligger högst. Medianen brukar hamna omkring 70/30 och är även känd under beteckningen glastaket. Bergstrand och Ohlsson är inte ens i närheten. Med 86 procent män ligger man i botten tillsammans med mer patriarkala samhällen i världen.
Den närmaste tiden kommer vi inte bara att få se en kavalkad av nu levande statsministrar uppträda i paneler, soffor, intervjuer i tidningar, radio och teve. Lägg därtill de många män som skrivit texterna. På så sätt har praktverket inte bara skrivit herrarnas historia, utan också fortsatt den.
Värt att notera är att redaktörskap, till skillnad från mer organiska processer som när nya branscher växer fram, bygger på en gedigen planering. Redaktionsmöten, funderingar, kontakt med skribenter, gedigen research osv. Det finns egentligen ingen mer gynnsam miljö att bryta förlegade könsmönster i.
Avslutningsvis kan man också säga att just våra statsministrar tillhör de mest omskrivna och kända personerna som passerat svensk offentlighet. Och att skol- och historieböcker sedan länge lidit av en kraftig slagsida vad gäller mansdominans och manshistoria kan knappast ha varit en nyhet för herrar redaktörer. De har helt enkelt skitit i det. Det enda man kan fästa sitt hopp till är att det här, i stället för en fortsättning på en lång patriarkal kultur, i själva verket är dess dödsryckning? Pampig, i så fall. Och påkostad.
Pigga Rättviseförmedlingen, som skaffat över 12 000 förmedlare på FB på bara några månader fick på mindre än en timme ihop fler över 40 kvinnor som tänkbara skribenter/historiker:
Åsa Linderborg, Helle Klein, Barbro Hedvall, Ursula Berge, Yvonne Hirdman, Anita Kratz, Margit Silberstein, Eva Franchell, Maria Abrahamsson, Hanne Kjöller, Johanna Elgenius, Marie Demker, Britt-Marie Mattsson, Lena Askling, Elisabeth Högborg, Elisabet Höglund, Anna Dahlberg, Annette Kullenberg, Ulla Wikander, Gunilla Thorgren, Drude Dahlerup, Cecilia Garme, Ann-Charlotte Marteus, Lisbeth Lindeborg, Malin Siwe, Heidi Avellan, Maud Edvards, Anita Göransson, Gunnela Björk, Anna-Lena Lodenius, Anne Jalakas, Anna-Klara Bratt, Lena Halldenius, Ingrid Hedstöm, Annika Hamrud, Agneta Ramberg , Lena Bejerot, Daniela Marquardt , Monica Saarinen, Cecilia Uddén, Alice Petrén, Ann-Charlotte Altstadt, Gertrud Åström, Petra Ulmanen, Kristina Hultman, Adrienne Sörbom, Maria-Pia Boêthius, Karin Alfredsson, Lena Mellin, osv.
Bonnier släpper i dagarna mastodontverket "Sveriges statsministrar under 100 år". Vilka borde blivit och vem bör bli Sveriges nästa statsminister?

Barometerns Mona-kritik ett uttryck för kvinnohat

Könsfixeringen vid Boken om våra statministrar är fånig

Per T Ohlssons biografi över Rickard Sandler orättvis och förljugen

En kvinnlig statsminister krossar inte politikens patriarkat

Fd rådgivare: Stora delar av Olof Palmes gärning ett misslyckande

Fd toppmoderat: Dagens moderater har mycket att lära av Arvid Lindman

Monas "taktiska allianser" får Per Albin att vända sig i sin grav

"Boken om Fredrik Reinfeldt saknar nästan helt värde"

Kronprinsessan Victoria är ett föredöme för kvinnliga politiker
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




15 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Varför lägga så mycket energi på att tala om vad andra borde ha gjort istället för att göra det själv.
Dvs i detta fall:
Starta ett kvinnligt bokförlag som ger ut 22 böcker om Sveriges statsministrar , där varje band skrivits av en kvinna.
Är inte detta ett av feminismens dilemma. Gnälla på männen istället för att själv göra jobbet.
Världen är full av möjligheter. Det gäller också kvinnor.
Visa hur det skulle ha sett ut istället.
Eller faller det sig mer naturligt att prata om hur dåligt andra gör saker?
Somliga får saker att hända.
En del tittar på när det händer.
Andra undrar vad det var som hände.
Fram till 1921 fick ju inte kvinnor i Sverige rösta i Riksdagsval. Då var det svårt att få fram någon statsminister av det könet fram till 1921. Sedan satt några sossegubbar väldigt länge. Per Albin Hansson, Tage Erlander och Olof Palme bl a.
Elisabet Höglund, Anita Kratz och Eva Franchell? Finns fler namn där som är mer än genanta. Hur skulle t.ex. Elisabet Höglund kunna skriva om Tage Erlander?
Namnen är tragikomiska. Men jag håller med dig om att de kunde göra ett bättre jobb med jämställdheten. Frågan är bara hur mycket med namn som du nämner.
Sluta räkna kvinna-man-kvinna.... och må bättre
Jag tror det är bra ibland att saker inte görs ur ett genusperspektiv - som omväxling till allt räknade "kvinna - man - kvinna - man - kvinna - man...." Jag ni vet det där som de gör på alla tidiningsredaktioner varje dag. Det är sjukt. Vi skulle må bättre om vi istället försökte slappna av lite. Speciellt tror jag det gäller "könsräknare" som artikelförfattaren.
Asch den där listan på tillgängliga kvinnor är ingen garanti för att resultatet blir spännande. Arbetet borde ha letts av en etablerad forskare på professorsnivå för spännande vinklingar på porträtten Att som varit fallet låta ett antal kompisjournalister stå för urvalet av medarbetarna till detta väldiga projekt är nåt erbarmligt amatörmässigt. Resultatet är att det är en slump om det alls finns spännade grepp på nån av statsministrarna.
Vad är poängen med ett antal mycket långa runor värdiga en familjeredaktion?
En historiker som tillämpar spännande vinklingar på kvinnors liv och villkor på arbetsmarknaden är professor Ann-Sofi Ohlander vid Örebro universitet numera pensionerad. Hon syns inte ofta i tv eller i spaltera och finns följaktligen heller inte med på kvinnolistan ovan. Men hennes forskning är fantastisk och hade passat perfekt för att lösa frågan hur man porträtterar svenska statsministrar.
Det är bara att ta ansvar själv; Bonnier är ett vinstdrivande företag och inte någon esoterisk feministförening. Du får väl ge ut böcker under eget förlag Anna Klara!
Jämställdhet handlar om samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter, inte ett 50/50 utfall, något du verkar ha missförstått å det grövsta.
AKB skriver: " Författarna är alla etablerade skribenter som har haft lång tid på sig att skaffa sig trovärdighet på jämställdhetsområdet - och struntat i det." Jag är en av författarna (boken om Felix Hamrin) och har under det senaste halvåret publicerat tre böcker med genusperspektiv: en om liberala kvinnor, en om bemanningsbranschen samt medverkat i en bok om kvinnliga företagare. Jag hoppas AKB har vett att be om ursäkt!
Anders Johnson
Jo, Till Anders Jonsson vill jag säga följande:
1/ Jag skriver med ”med några undantag”. Du är inte heller ensam.
2. Det ska bli spännande att läsa ditt band - återkommer om genusperspektivet.
3. Då förstår du precis vad jag menar!;-)
Andra vill jag gärna hänvisa min & Mian Lodalens bok ”Könsbalans – så jobbar du jämställt”.
Författarinnan är ett levande exempel på marxistiska ideologi som är så vanlig i Sverige idag. Marxisterna nöjer sig inte att alla människor skall erbjudas lika möjligheter i samhället, utan vill med lag tvinga fram att alla blir lika framgångsrika. Ett hopplöst, destruktivt och omänskligt politisk projekt samt totalt onödigt.
Vad är problemet med om alla styrelseledamöter är män eller kvinnor? Det som är viktigt är naturligtvis kompetensen. Fler och fler kvonnor väljer att utbilda sig och blir allt mer kompetenta över tiden och vi har redan några kvinnor i ledande positioner, som förhoppningsvis nått dit av egen kraft och kompetens, inte av marxistisk politisk korrekt. Varför inte låta utvecklingen sköta sig själv på ett naturligt sätt och med tiden kanske vi får se allt fler kvinnliga styrelseledamöter och om så inte blir fallet är det heller inget problem.
Det är inte ojämlikhet att alla inte är lika bra som Slatan i fotboll.
Tänk om och tänk rätt.
#9 Joel Bergqvist uttrycker saken på ett utmärkt sätt.
Varför vill författarinnan ha fler kvinnor i företagens styrelser?
Blir företagen verkligen lönsammare med fler kvinnliga styrelseledamöter?
Den svenske mannen har inget annat än sina bojor att förlora
Så här skriver RÄTTVISEFÖRMEDLINGEN, som Anna-Klara Bratt tydligen är med och driver:
"RÄTTVISEFÖRMEDLINGEN hjälper er som har svårt att hitta annat än män för medverkan i era tidningar, tv-program, historieböcker, föreläsningar, på konserter, klubbar, debatter och galor.
Vi hjälper dessutom gärna till att komma till rätta med
andra skevheter som handlar om att inte alla sorters människor syns och hörs. Kom med förslag!"
Låt mig då få komma med ett förslag: Lägg upp ett register med män och kvinnor som är villiga att åka lad och rike kring för att berätta om hur radikalfeminismen totalt tagit kontroll över media, myndigheter och lagstiftare i Sverige och förgiftat det svenska samhällets demokratiska livsnerv. Och berätta om hur förtryckt den svenske mannen är och hur han på nästan alla områden diskrimineras. Det vore verkligen att låta alla synas och höras. Inte alls PK som du och dina kompisar. Men det kanske inte ingår i din marxistiska radikalfeministiska ideologi att låta alla komma till tals?
Du kan vara lugn. Vi kommer att höras ändå. Den svenske mannen har inget annat än sina bojor att förlora, för att travestera en känd politisk husgud.
#11
Anna Klara
Frågan är långt mer komplicerad än den bok som du hänvisar till.
Läs evolutionspsykologi, humanetologi, "Den generösa människan" , Darwins andra bok, och fundera i djupet vad begreppet "sexuell selektion" och genusvetenskapens begrepp "att göra kön" egentligen betyder för det mänskliga livet - i all oändlighet till det stora slutet.
Vi är alla fångar i det stora skådespelet. Vad vi än vill och tänker.
Anna Klara
De här personerna gör också kön.
Hur skall vi män göra med detta. Skall vi starta en proteströrelse.
http://www.aftonbladet.se/sofismode/