Carl Bildt presenterar regeringens utrikesdeklaration i riksdagen på onsdagen. Läs (1) Skriv
Nu lägger regeringen fram Sveriges nya strategi mot terrorism. Det finns numera "en verklig risk för terrorattentat i Sverige", skriver regeringen i planen. Läs (5) Skriv
Stefan Löfven sänker sin nya lön och Vänsterpartiet skärper sin partiskatt. Varför agerar inte Alliansen i frågan? Skriv

Publicerad: 2010-05-17 11:05, Uppdaterad: 2011-11-02 16:11
Jag som distriktsläkare ser dagligdags konsekvenserna av att sjuka arbetar men frågan är tabu i dagens offentliga debatt, skriver Bengt Järhult.
Bengt Järhult är distriktsläkare utanför Växjö.
Låt mig berätta om en patient jag haft. Mötet med mig som distriktsläkare i småländsk landsbygd, speglar de stora linjerna; det skeende som vi läser om i tidningar och i nya lagtexter, den förändring i synen på människan och samhällets roll som vi är mitt uppe i.
Det är en 50-årig man som jobbat i familjens lilla byggföretag sedan han var 14 år. Han har ingen annan utbildning än folkskola och är med sitt liv, familj och historia socialt förankrad på orten. Så en dag trillar han ner från ett tak och bryter knä och vrist - fula frakturer, lång vårdtid, mycket smärta och strax har 6 månader gått. Han vill för allt i världen komma tillbaka i det enda arbete han kan, i alla fall på halvtid och med lättare uppgifter. Jag försöker få Försäkringskassan att stödja denna hans önskan med rehabilitering, eventuella hjälpmedel och 50-25% sjukskrivning, kanske på sikt partiell sjukersättning.
Försäkringskassan drog emellertid hans sjukpenning på basen av ett ortopedutlåtande, som sa att tungt jobb var oförenligt med resttillståndet efter frakturerna. Mannen hade ingen A-kassa, stod plötsligt medelslös, men uppmanades söka något arbete som kunde finnas utan att belasta knäet, detta någon stans i Sverige.
Enligt 2008 års lagstiftning ska, med något undantag, alla jobb sökas av den som varit sjukskriven ett halvår, där arbetsgivaren inte anser att det finns några rehabmöjligheter och Försäkringskassan anser att en arbetsförmåga finns. Och det finns i princip alltid enligt Försäkringskassan. Den sönderstressade läkaren, sjuksköterskan eller läraren ska ta ett städjobb i Korpilomolo om det finns, annars vara arbetslös och arbetssökande. Inget fel i att städa i Korpolombolo men är det särskilt klokt av samhället att inte ta tillvara människors kompetens och utbildning vid inträffad sjukdom? Varför har vi inte en offentlig diskussion om detta?
Under mina 20 första år som läkare gjorde man det. I nästan alla fall var det bäst för den anställde att fortsätta i arbetsgemenskapen, på den arbetsplats som han eller hon länge jobbat på, om än i lite andra former, eventuellt i en omplacering. LAS, anpassningsgrupper och ett definierat rehabansvar för arbetsgivaren med en fungerande, något så när partsneutral Företagshälsovård, såg till att flertalet långtidssjukskrivna återkom i arbete, om än ibland med 25 eller 50% delpension.
Statsvetaren Björn Johnson har i en viktig nyutkommen bok just funnit att haveriet av detta system i kombination med strukturomvandlingen av den offentliga sektorn på 90-talet, där inte minst kvinnor drabbades, var den stora anledningen till sjukskrivningsexplosionen i början av 2000-talet. Den explosion som förorsakat de ogenomtänkta beslut och lagar som de sjuka och vi i sjukvården nu lider av. Attityder och fusk, försämrad arbetsmiljö eller läkares intygsskrivande har inte något stort förklaringsvärde till explosionen. Dagens lagstiftning och den s.k. Rehabkedjan bygger på en politisk myt om orsakerna och kommer slå tillbaka på partier på båda sidor blockgränserna
Skulle min snickare flytta? Överge sin livsmiljö och familjeföretaget? Vilka utsikter för jobb finns på den öppna marknaden med hans bakgrund och handikapp? Ekonomisk katastrof naturligtvis! Vad valde han? Jo, att med smärta dagligdags gå tillbaka i företaget och jobba trots att knäet for illa, han och familjen for illa av den ständiga värken och att knä- och vristfunktionen på sikt försämras.
Redan på 90-talet inskränktes synen på arbetsförmågan och gjordes till en fråga enkom om sjukdomen, diagnosen. Processen har nu gjorts än mer rigid med Rehabkedjans fixa tidpunkter och socialstyrelsen s.k. beslutsstöd om längden på sjukskrivningen för varje diagnos. Det är stolligt. Människan är inte sin sjukdom och sjukdomsbegreppet är en kameleont, som inte låter sig beskrivas eller inordnas i fyrkantiga modeller. Inte ens i detta ortopediska fall är det så, än mindre vid muskulära och psykiska tillstånd, de stora grupperna med sjukskrivning.
Människan och hennes arbetsförmåga är en helhet, där självklart psykiska, sociala och kulturella faktorer måste vägas in i en helhet vad gäller arbetsförmåga. Ett nytt försäkringssystem måste i alla fall öppna upp för den individuella bedömningen. Det är inte bara cancerpatienter som kan ha särskilda skäl att ta hänsyn till. Vilka hade fördelarna varit att låta snickaren med stöd av olika slag gå tillbaka med anpassade uppgifter i det lilla familjeföretaget? Kanske skulle han ha funkat ganska väl med fördragbara besvär på 50 eller 75 % och ekonomiskt klarat sig med kompletterande sjukersättning?
Idag kan man inte ens ställa den frågan. Folk ska sparkas ut på en fiktiv arbetsmarknad, punkt slut. För samhället måste det väl vara bättre ekonomi att få tillbaka en sjuk på halvtid eller 75% än att de ska stå som arbetssökande, i praktiken långvarigt arbetslösa och sjuka, ofta permanent utslagna från arbetslivet? Min snickare kommer på heltid i oförändrade arbetsuppgifter med all sannolikhet att brytas ner inom några år med åtföljande medicinska och sociala kostnader. Ska det inte ingå i ekvationen?
Vad kostar sjuknärvaron individen och samhället? Jag som distriktsläkare ser den dagligdags men frågan är tabu i dagens offentliga debatt. Vad händer t ex med den grupp av personer, som efter 1/1 2010 - då deras tidsbegränsade sjukersättning drogs in - gick tillbaka till sin gamla arbetsgivare? För några har kanske egna sjukdomar förändrats eller arbetsplatsen förbättrats, så det fungerar. Men för många torde det vara en sjuknärvaro som långsiktigt har ett pris. Detta följs inte systematiskt av myndigheter . Är det pensionerade forskare av typ Töres Theorell som på eget initiativ ska värdera saken? För det finns inte längre något Arbetslivsinstitut. Det lades av politiska skäl ner, som nästan den första åtgärden den nya borgerliga regeringen vidtog. Inget skulle störa den förutbestämda agendan, den offentliga lögnen, att sjukskrivningsexplosionen en bit in på 2000-talet berodde på felaktiga attityder, på latmasken som krupit in i den svenska befolkningen och som skulle drivas ut med ekonomiska incitament, dvs. sänkta sjuk- och arbetslöshetsersättningar och jobbskatteavdrag för dem med lyckan att ha ett jobb.
Men föreställningen om homo ekonomicus är just en myt, som mest speglar värderingarna hos dagens beslutsfattare. Allt tal om fusk och brist på ekonomiska incitament hos de sjuka att ta ett jobb är bara en förlängning av besuttna klassers fördomar, när de sitter på groggverandan och uttalar sig om sitt tjänstefolk; att olika former av svaghet och oförmåga är ett resultat av bristande vilja och dålig moral.
Varför har jag som praktiskt verksam doktor inte sett denna homo ekonomicus? Visst har jag mött något sällsynt fuskare men som helhet vill mina patienter komma åter till arbetsgemenskap, göra rätt för sig. Det är kränkande av samhället att göra rehabilitering och arbetsåtergång till en fråga om ekonomiska morötter. Visst kan rehabilitering bjuda ett motstånd hos den enskilde, men nästan alltid pga. oro för att krafterna inte ska räcka till, det medicinska handikappet ska vara för stort så att arbetsuppgifterna inte klaras. Det är vårdens och arbetslivsrehabiliteringens uppgift att identifiera och med patienten komma förbi dessa knutar, öka självförtroendet och stärka modet i det som blivit krossat.
Om nu arbetslinjen och ökad tillväxt är det allt överordnade målet för vår samhällsgemenskap, vilket kan ifrågasättas, ställer jag frågan: varför förenas inte kraven på individen med krav på ett arbetsutbud som är diversifierat, mångfacetterat för det stora spektrum som finns alltifrån utvecklingsstörda till sjuka, trafikskadade, socialmedicinskt nedsatta och de av medicinska skäl handikappade. Problemen beror föga på individens bristande vilja att söka jobb och arbeta med något, för det tror jag också många med sjukskrivning och bidrag kan, men på utbudet, möjligheten. För att jobba på Samhall måste man vara ganska frisk. Regeringen har sedan 1/7 08 givit arbetsgivaren laglig rätt att avskeda folk pga. sjukdom. Den reguljära arbetsmarknaden har inte plats och rehabiliteringsresurser för de i praktiken sjuka som mister sin sjukpenning och som ska vara arbetssökande. Lönebidragen är helt otillräckliga.
Låt oss ta konsekvensen av allt tal om arbetslinjen! Då måste samhället se till att det finns ett arbetsutbud som passar alla med även liten arbetsförmåga. Det kan bli mycket dyrt, säkert många gånger mer kostsamt än sjukersättningarna, sjukpensionerna. Detta är testet på om arbetslinjen är något mer än retorik för att halshugga de som drabbats av sjukdom eller har en oförmåga, medfödd eller skapad av livet. Det vi talar om är ett helt annat samhälle än det vi har idag, ett samhälle med verklig solidaritet och där traditionella drivkrafter som vinstmaximering och konkurrens i hög utsträckning slängts över bord. Det är ett samhälle som ser som sitt mål att röja undan slyet längs vägarna och ta fram de stora träden bara för deras skönhets skull!
Regeringen gör om sjukförsäkringen och mjukar upp den bortre gränsen.

Mest rationellt att abortera mitt önskade barn

S hyllar arbetslinjen men har långt kvar

Åtstramningarna i socialförsäkringarna har förändrat attityden till fusk

Nu JO-anmäler vi systemfelen hos Försäkringskassan

Sjukförsäkringen kräver en bred överenskommelse

Billig stenkastning mot försäkringskassan

SVT späder på fördomarna om sjukförsäkringen

Ädelreformen bakom epidemin av sjukskrivna och pensionerade

Frikoppling mellan sjukskrivning och arbetsförmåga minskar förtroendet för socialförsäkringen

Sjukförsäkringen behöver rehabiliteras!

Människor säljer sin värdighet för en remouladsås

Svenska kyrkans diakoner räddade mitt liv

Sverige hade aldrig någon sjukskrivningsepidemi

Den nya sjukförsäkringen är ett totalt misslyckande

Jag är tacksam för utanförskapet

Tuffare attityd mot friska - inte sjuka - bakom sjukförsäkringsreformen

Nya dunkla regler i socialförsäkringen leder bara till förvirring

Sjukförsäkringen måste ha tidsgränser för att inte urarta

Jag vill inte arbeta och bör få betalt för det

Helena Rivières syn på sjuka är inte riktigt frisk

Att bita sig fast i sjukförsäkringen lockar mer än att arbeta

Varje försök att förklara sjukförsäkringen faller till marken

De högljudda aktivisterna i sjukförsäkringsdebatten har tappat kontakten med ett normalt liv

Fallet "Jan" ännu ett exempel på att medierna medvetet missuppfattar

Helena Rivières idéer påminner om Nietzsche

Riviéres fördomar lär inte få fler med psykisk ohälsa i arbete

Tuffa krav är ett ärligt sätt att visa empati

Sanningen om hur fallet "Annica" löstes

Ingen rättighet för kroniker att leva på sjukförsäkring

Sanningen om Annica och de andra sjukförsäkringshistorierna

Höj ersättningen för unga med funktionsnedsättning

Vi Miljöpartister vill satsa på folkhälsoarbetet

Sjukskrivningsfrågan är dagens tvångssterilisering
Tack så väldigt mycket regeringen!

Forskare: Även s har ansvar för haveriet i sjukförsäkringen

DN:s Hanne Kjöller lever på bidrag!

Äntligen en utredning om socialförsäkringarna
Utförsäkrad - den nya sjukförsäkringen i praktiken
Kasserad och ifråntagen rätten till arbete
Veronica Palm skrämmer upp tusentals omförsäkrade


Sjukförsäkringen - en vinstmaskin som heter duga

Moderaterna har bara smutskastningen kvar

"Sahlins kamp leder bara till 140 förtidspensionerade om dagen"

Vi ändrar om och gör rätt i sjukförsäkringen

Sjukförsäkringsreglernas framgång bygger på myndigheternas genomförande

Det måste ske en attitydförändring hos svenska företag

Kritiken mot sjukförsäkringen är överdriven


Media och oppositionens hets om sjukregler har ökat hot om självmord!

Alliansens sjukförsäkring hade varit bättre för min pappa

Den mänskliga faktorn en förutsättning för en väl fungerande sjukförsäkring

Domen över regeringens omänskliga politik blir hård

Vi borde vara tacksamma för att Försäkringskassan räddar välfärden


Därför måste regeringen nu tänka om

Hur mycket kan vi lita på det som sägs av ansvariga personer rörande sjukförsäkringen

Politikernas ansvar att hjälpa alla de nya utförsäkrade

Oron att stå utan pengar obefogad - skyddsnätet finns kvar

Spretiga förslag från vänsteroppositionen


Socialförsäkringsministern och regeringens dubbelspel

Vi erbjuder nya möjligheter för de sjukskrivna

Är det rimligt att deltidsjukskrivna förlorar all rätt till ersättning från försäkringssystemet

Sjukförsäkringssystemet gör stora vinster som staten konfiskerar

Husmark Pehrsson ser inte verkligheten


Mitt bemötande av Gunnar Axen (M) och Cristina Husmark Pehrssons (M) påhopp på mig i Sveriges Radio

Sjuka och arbetslösa - de förrådda!
Öppet brev till Christina Husmark

Två olika verklighetsbilder kolliderar och media är domare

Sjukförsäkringen har kollapsat

Regeringens sjuk(a)politik gör sjukförsäkringen till en fiktion
Regeringens rehabiliteringskedja är ohållbar för individen och ineffektiv för sjukförsäkringen


Öppet brev till Gunnar Axén (m)

Öppet brev till Christina Husmark Pehrsson

Motverkar regeringen sin egen arbetslinje och tvingar ut arbetande personer i ett utanförskap?
Regeringens Sjukförsäkringsbedrägeri
Hetsjakten har gått för långt!

Regeringen har tittat åt fel håll

Regeringen slutför just nu ett genuint försäkringsbedrägeri

Försäkringskassan bara för de friska.
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




13 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Arbetslinjen bygger i de borgerligas tolkning på ett antagande om ekonomiska incitament.
Positiva ekonomiska incitament för den som jobbar via skattesänkningar
Negativa ekonomiska incitament för den som är sjuk eller arbetslös via sänkta ersättningar.
Detta är vad den borgerligas version av arbetslinjen betyder i sin helhet. Precis så enkel är denna teori och denna begreppsförklaring.
Tanken om ekonomiska incitament som mänsklig drivkraft kommer från nationalekonomiska antaganden om människans natur precis som BJ är inne på.
Sjukersättningarna genererade länge oerhörda, oerhörda kostnader för statsbudgeten. Detta var en surdeg som tidigare regeringar inte orkat ta tag i. Den borgerliga regeringen tog tag i den men orkade inte som statsvetaren Björn Johnsson gjort tagit reda på bakgrunden till kostnadsexplosionen.
De borgerligas åtgärder minskade kostnaderna. Men frågan är vad effekterna blir på längre sikt av att man inte längre kan lita på den offentliga rehabiliteringskedjan. Risken är att vi får en explosion av socialbidragstagare som aldrig återkommer till aktivt arbete, vilket genererar oerhörda samhällskostnader.
Om vi fortsätter skrapa på den borgerliga regeringens ideologi så ser vi en jesus-figur kallad för entreprenören. Den enskilde entreprenören ska stiga ner från himlen och frälsa oss med nya arbeten.
Det är riktigt att den enskilde individen kan ha enormt inflytande på skapande av nya arbeten. Men faktum är också att konsumtionen är ekonomins motor. Om en stor del av befolkningen har köpkraft att efterfråga varor och tjänster då skapas förutsättningar för en stor och diversifierad ekonomisk utveckling. I en sådan miljö kan en entreprenör få en chans att verka.
Vi har 1, 1 miljoner fattiga, vilket är en ökning med 250 000 sedan 2006. Dessa personer kan genom sin undertryckta köpkraft bara i ringa grad bidra till ekonomisk utveckling. Det är just här som de borgerligas individinriktade tolkning av arbetslinjen bryter samman.
Bara en effektiv rehab-kedja, en effektiv arbetsförmedling och kompetensutveckling kan föra dessa personer tillbaka till innanförskapet och som skattebetalare. Snabb hjälp och utbildning istället för låglöneproletariat. Det ger högre ekonomisk tillväxt.
Bengt Järhult,
Du berättar en historia som är mycket ömmande. En person i den situationen bör få all tänkbar hjälp, inget snack om saken. Och där tror jag du har hela Sveriges befolkning med dig.
Dock är det ju inte denna situation som Sverige befinner sig i. Sverige befinner sig i en situation där ni läkare urskiljningslöst förtidspensionerat och sjukskrivit folk. Lättaste utvägen för att bli av med patienten.
Jag är en ganska välförsedd människa med många bekanta. Säg att tio bara i min omgivning fuskat och tagit tillfället att förtidspensionera sig, varit sjukskrivna pga att de inte oooorkat gå till jobbet. Och levt väl, varit lyckliga och rest till sydfrankrike för att vandra i Provence Allt på den strävande befolkningens bekostnad.
Jag har jobbat på en akutmottagning i Stockholm. Hur många fejkade ryggåkommor kom inte in? Eller andra som försökte sjukskriva sig om och om igen för att få grund för förtidspensionering, de facto utan grund? Vardagsmat.
Ditt resonemang håller inte, tyvärr
Rätt tänkt. Att skicka iväg folk till Korpilombolo för sakens egen skull är oerhört kostsamt. Samhällets investringar, både på samhällsnivå i form av utbildningar och individens investeringar i form av företag och familj kastas bort med den här politiken.
@Chistina Lundqvist: Fejkade ryggåkommor? På en akutmottagning? Som sen hamnat i Provence? Du måste skoja.
Men viktigare är: skall vi fokusera på de som vill göra rätt för sig, eller skall vi anta per automamtik att alla är "latmaskar"? Vilket samhälle vill vi egentligen ha?
Hur vill vi egentligen bli bemötta på akutmottagningen? Som en misstänkt fuskare eller som någon som faktiskt behöver hjälp att komma tillrätta med sitt liv?
Utmärkt artikel, dock något lång och tappar fokus. "Regeringen har sedan 1/7 08 givit arbetsgivaren laglig rätt att avskeda folk pga. sjukdom" - detta tål att upprepas tusen gånger.
#3 Jens Rosbäck,
Det är ansträngningen som gör jobbet.
Om du hade ansträngt dig så hade du uppfattat att de jag talade om var flera olika personer, inte en o samma.
Hade så varit fallet hade trygghetssystemen varit betydligt mindre belastade. Tre till priset av en s a s.
Enstaka exempel är ju ett klassiskt sätt att visa på statistiska samband... för oseriösa debattörer.
Vad jag sett i artiklar sen 90-talet säger benchmarking mot andra länder att vi är mycket sjukare i Sverige -- och då är majoriteten dimmiga diagnoser.
Mer beskrivningen hos "#2 Christina Lundqvist". Krossade och odugliga leder från fall är, enligt alla artiklar jag läst, betydligt ovanligare.
Det sorgliga är att sjukvården inte verkar kunna hantera sådana olika fall olika.
Jag känner till fall av uppenbart fejkade sjukpensioneringar -- OCH folk som fått sjukdiagnos på rätt dimmiga mentala diagnoser som nog var berättigade. Det är nog svårt att bedöma dessa, utan att ta hänsyn till de personernas hela liv.
Jag är sjukskriven på halvtid för stress för jag hinner inte med allt jag behöver göra om jag måste jobba heltid. 50-50 är väl ändå win-win?
Hoppas Mona vinner i höst så att vi som inte är rika har råd att fixa till huset. Det är dyrt med hantverkare även utan kvitto.
Tack för artikeln.
En bra artikel! Sjukdom, arbetsförmåga, arbetsmarknad måste diskuteras från många sidor. Den allmänna debatten är ofta ensidig.
Sedan är jobb så specialiserade nuförtiden, det krävs utbildning till många jobb. Vad skulle tex Reinfeldt eller Mona Sahlin arbeta med om de inte var politiker?
Dessutom är många arbeten med och förstör miljö och mänskliga rättigheter, den etiska debatten hörs det inte heller mycket av.
Några kommentatorer här ansåg att sjuka fuskar med pengar etc. Men, kan ni tänka ett steg längre? Ett exempel, en person X som var sjukskriven och levde enkelt och odlade sin egen mat tex. Är denna person en parasit på samhället då, när person Y jobbar och gör rätt för sig på storföretaget som förstör miljön på andra sidan jordklotet? Jag kan tycka att person Y jobbar och står i, men gör fel saker, eller hur?
X gör fel eftersom det är fruktansvärt ineffektivt och dåligt för miljön att odla sin egen mat. X parasiterar även på samhället eftersom hon inte bidrar till att betala för alla de samhällsnyttiga saker hon använder som vägar, sjukhus, pengar osv...
Huruvida Y gör fel saker i ditt exempel är snarare en moralisk fråga. Utan Y kommer dock det moderna samhället gå under.
Det är mycket illa att det har gått politik i sjukvården. Jag menar att politiker ska avgöra om en person är sjuk eller inte. Tycker att det ska professionen avgöra, nämligen läkarna.
Att nu notan kommer för slitaget av människor på arbetsplatser med högre krav och press, borde inte innebära några förändringar/försämringar i sjukförsäkringssystemen.
Det är bra att de som arbetar i hälso- och sjukvård säger ifrån baserad på erfarenheter och kunskaper.
Hälsoproblemen kan inte beslutas bort genom att ändra på villkoren. Det är ett sätt att sätta skygglappar för de grundläggande problemen som politiker uppenbart inte vill diskutera för det flyttar fokus från individen till arbetsplatserna och i slutändan arbetsgivarna som egentligen borde stå för notan.
Nu får ni sluta att skylla de negativa effekterna i reformen i sjukförsäkringen på alliansen.
I själva verket så fann en, av S tillsatt, utredning redan 2004 att de åtstamingar i sjukförsäkringen var nödvändiga om inte annat så av rent ekonomiska grunder.
Eftersom vårt sjukförsäkringssystem är uppbyggt och beräknat på att max 55 000 kan utnyttja detta samtidigt och att vi sedan denna beräkning gjordes har blivit fler i Sverige, viket även innebär att fler utnyttjar systemet så började helt enkelt de pengar som var avsatta till sjukförsäkringen ta slut.
Utdrag från:
www.sweden.gov.se/content/1/c6/07/21/24/fdb4ae15.pdf
"Vid sammanträde den 23 september 2004 beslutade regeringen om direktiv (dir. 2004:129) som gav en särskild utredare i uppdrag att göra en genomgripande analys av socialförsäkringarna i ett brett perspektiv. Utredningen har antagit namnet Socialförsäkrings-utredningen.
Med stöd av regeringens bemyndigande den 23 september 2004 förordnande statsrådet Berit Andnor generaldirektören Anna Hedborg att från den dagen vara särskild utredare i utredningen.
Som huvudsekreterare i utredningen har sedan den 1 januari 2005 tjänstgjort docenten Annika Sundén. Som sekreterare i utred-ningen har sedan den 1 januari 2005 tjänstgjort utredaren Anna Fransson (t.o.m. den 14 juli 2006), byråchefen Hans Olsson, ämnesrådet Anders Viklund (fr.o.m. 27 januari 2005), utredaren Petter Odmark (fr.o.m. 1 februari 2005), prognosexperten Carl J Nordén (1 februari 2005 – 31 januari 2006), utredaren Åsa Forssell (1 maj 2005 – 28 februari 2006), fil lic Fredrik Jansson (1 september 2005 – 28 februari 2006), fil dr Pathric Hägglund (fr.om. 13 februari 2006) och departementssekreteraren Anna Westerberg (fr.om. 1 april 2006). Konsulten Jan Bröms har under 2006 arbetat i utredningen. Birgitta Rosenlöf har varit utredningens assistent"
"Utredningens fokus ligger på sjukförsäkringen och de andra socialförsäkringarna analyseras i relation till sjukförsäkringen. Ett väl fungerande samspel mellan sjukförsäkringen och arbetslös-hetsförsäkringen är nödvändigt för att kunna hävda arbetslinjen. Arbetsskadeförsäkringens roll som komplement till sjukförsäkringen ger skäl att diskutera utformningen av den extra ersättningen. Slutligen bidrar pensionsreformen med viktiga lärdomar för en reform av sjukförsäkringen"
"Sverige har ett av världens dyraste sjukförsäkringssystem för att trygga försörjning och inkomst. Den andra av våra utgångspunkter är att mycket av individernas tillfredsställelse med detta riskerar att urholkas av att socialförsäkringarna inte på ett tydligt och konsekvent sätt betraktas och behandlas som försäkringar.
Försäkringar uppkommer genom att människor poolar sina riskbuffertar. Genom eget sparande skulle varje individ, åtminstone i viss mån, kunna skaffa sig sin egen riskbuffert. Men det är ett ineffektivt sätt att hantera risk. Det blir billigare om flera personer skaffar sig en gemensam buffert, eftersom alla inte kommer att drabbas samtidigt och vissa inte alls. Därmed kan de försäkrade hålla nere sitt eget sparande och konsumera mera i nuet, vilket är en välfärdsvinst i sig. Fler kommer också att ha möjligheten att gardera sig mot många olika risker"
"Sverige har halkat ned i listan över de länder som arbetar mest samtidigt som finansieringen av välfärdssystemen påverkas av skärpt internationell konkurrens och en åldrande befolkning. För att även i framtiden kunna upprätthålla generösa socialförsäkringar krävs en effektiv arbets-linje; antalet arbetade timmar måste öka"
"En slutsats av resonemanget är att en tidsgräns på ett år i sjukpenningen är nödvändig. Riktlinjer för sjukskrivningstider liksom en mer formaliserad prövning av arbetsförmågan kan också spela viktiga roller för att ge mer stadga åt sjukskrivningsprocessen.
Återgången från sjukskrivning till arbetslivet kommer för många att innebära omställning till ett arbete hos en ny arbetsgivare. Med framväxten av välutvecklade verktyg för omställning inom sjukförsäkringen är ambitionen att det ska ske inom det år som sjukpenningen som längst kan betalas ut"
"Utredningen gör också bedömningen att sjukförsäkringen behöver en tydlig tidsgräns. Sverige är nästan ensamt om att sakna en sådan. En tidsgräns krävs för att bryta den väntans kultur som råder i dag. Sjukskrivna måste mycket snabbare få den hjälp och det stöd som behövs".
"I dag lämnas den sjukskrivne oftast utan stöd i sina kontakter med de många aktörer som är inblandade i sjukskrivningsprocessen. Behovet är stort av en sammanhållande kraft"
"Bakom utvecklingen att alltfler lämnar arbetslivet till följd av ohälsa ligger en mjuk sjukförsäkring. Andra faktorer än arbets-oförmåga till följd av sjukdom har påverkat bedömningen och sjukfrånvaron har varierat över tid och rum på ett sätt som inte är motiverat av förändringar i hälsoläge eller åldersstruktur. Samtidigt har alla typer av sjukfall förlängts. Resultatet har blivit en ökad utslagning med allvarliga samhällsekonomiska och mänskliga kon-sekvenser som följd.
En reform som skapar en stabil försäkring med lägre utnyttjande och kortare sjukfall är nödvändig. Grunden för en reform som når dit är en självständig sjukförsäkring."
"Kapitel fyra beskriver hur positiva drivkrafter uppstår för individen och systemet när sjukförsäkringen behandlas som en försäkring. Den självständiga försäkringen är en allmän försäkring med enhetliga premier. I definitionen av självständighet ligger att för-säkringen har ekonomiskt ansvar: avgifterna till försäkringen och ingenting annat ska betala för försäkringen. Rättigheter i försäk-ringen kräver avgiftsbetalning. Den utfyllnad som staten betalar för att garantera en grundnivå till alla finansieras av skattemedel.
Avgifterna till försäkringen bör inte vara en del av skattepotten utan betalningen för en försäkringstjänst. Om underskott uppstår, t.ex. till följd av en kraftig ökning av sjukfrånvaron, måste avgifterna höjas eller villkoren anpassas så att försäkringen kan uppfylla sitt åtagande. Avgiftshöjningar slår mot löneutrymmet – mer måste användas för att finansiera försäkringen och mindre återstår för löneökningar"
"Återgången från sjukskrivning till arbetslivet kommer för många att innebära omställning till ett arbete hos en ny arbetsgivare. Med framväxten av välutvecklade verktyg för omställning inom sjukför-säkringen är ambitionen att det ska ske inom det år som sjukpen-ningen som längst kan betalas ut. Men för en del kommer det inte att vara möjligt att hitta ett nytt arbete som passar inom den tiden utan vägen tillbaka kommer att gå via arbetslöshet."
"Samspelet mellan sjuk- och arbetslöshets-försäkringen spelar en avgörande roll för att så ska kunna ske på ett bra sätt. Mycket tyder på att övergången från sjukförsäkringen till arbetslöshetsförsäkringen i dag har för liten omfattning. Trots att den bästa möjligheten att komma tillbaka till arbetslivet kan vara att ge upp sitt nuvarande arbete kan kostnaderna av en mellan-liggande arbetslöshet te sig för stora."
"Mycket skulle stå att vinna om sjukförsäkringen behandlades mera som en försäkring och mindre som ett bidragssystem"
Med etta facit i hand så ser man att alliansen de facto har infört förbättringar i sjukförsäkringen i och med att införa en höjning av skjukperioden till 18 mån istället för, den av S tillsatta utredningens rekommendation på 12 mån.
Det är nästan omöjligt att hitta sakargument för att försvara den sk sjukförsäkringsreformen. Det är också i praktiken lönlöst att försöka försvara det hela; game over. Det är politiskt kostsamt för alliansen och kostnaden ökar med tiden. En sådan fråga självdör inte. Haveriet är så uppenbart att cynismen och de omänskliga attityderna bakom "reformen" dras till ljuset, till allmänt åskådande. Svensson är en mähä men nu reagerar även hon. Tom kyrkan har börjat röra på sig - det moraliska sammanbrottet i samhället blev till sist för mycket även för biskoparna. Förstår inte allians-politikerna hur avslöjande alltihopa är? Hur ineffektivt, självdestruktivt och kontraproduktivt det har blivit - och då räknar jag inte med det politiska priset, det tillkommer. Folk drivs avsiktligt till socialbidragsberoende. Slut med deras ev bidrag till fortsatt samhällsutveckling. Ur denna avgrund återkommer man inte som en produktiv medborgare. Hur mycket har självmorden ökat medan vi diskuterar politik? Uppenbarligen räknar alliansen med att "gastarbeitare" tar hand om de lediga jobben... eller att behovet av arbetskraft i framtiden är ingen viktig fråga.