Barnpsykiatri
Anders Brynge om BarnpsykiatriFörvirrat av barnläkarna Lagercrantz och Schulman om barnpsykiatri
Publicerad: 2010-05-17 22:05, Uppdaterad: 2010-05-18 10:05
I lördagens DN Debatt förde barnläkarna Hugo Lagercrantz och Solomon Schulman fram åsikten att Barn- och Ungdomspsykiatrin skulle tas över av Barn- och Ungdomsmedicin. Samtidigt kritiserade de barnpsykiatrin för flummighet, ett uttryck som bäst beskriver deras egen artikel.
Om författaren
Överläkare, specialist i Barn- och Ungdomspsykiatri sedan 1982. Verksamhetschef vid Jönköpings barnpsykiatri 1987-2006. Pensionerad i december 2009 och har nu mer tid att reagera när nåt är fel.
Så har det hänt igen. Media, här företrätt av DN Debatt, har tacksamt köpt en saga hopkokad av självutnämnda experter om hur behoven hos barn med psykiska problem ska tillgodoses. Barnpsykiatrin är (liksom för övrigt även skolan) ett av de områden där alla anser sig veta bättre än de som arbetar inom verksamheten. Man kan undra varför. En vänlig tolkning är den upprördhet alla kan känna över utsatta barns situation. Misstaget är att tro att man är ensam om den känslan och att den inte delas av dem som är specialister på att arbeta med dessa barn, och att denna känsla av upprördhet i sig förstärker den egna kompetensen.
Det två författarna har åstadkommit en förvirrad kria. Det är svårt att veta hur den ska uppfattas. Det finns inget sakligt påstående av rang att gå i polemik mot. Efter analys kvarstår egentligen bara en utsaga, nämligen att barnpsykiatrin ska tas över av barnmedicinarna. I artikeln finns inte någon sammanhållen argumentation för detta, utan i stället tvärsäkra påståenden och självmotsägande utsagor på varandra. Exempelvis är empati bra om den praktiseras av barnmedicinare men flummig i händerna på en barnpsykiater. Kunskapen hos författarna om hur barnpsykiatrin arbetar tycks härröra från förra seklet, kanske härrör den från egna randutbildningar eller erfarenheter från 1970-talet. Naiva förhoppningar om att modern epigenetik och resultat från neurofysiologisk frontforskning ska få signifikant klinisk betydelse framförs också. Det är svårt för läsaren att förstå varför detta skulle kunna få en så omvälvande betydelse som författarna vill hoppas.
Utbildningen till barn- och ungdomspsykiater är omfattande och djupgående och vetenskapligt högt uppdaterad. Barnpsykiatrin som disciplin är liksom vuxenpsykiatrin en av de mest evidensbaserade sjukvårdande verksamheter som finns. Barnpsykiatrin är därtill aktionsorienterad såtillvida att den arbetar problemorienterat och problemlösande med användande av alla möjligt tillgängliga metoder, medicinska, habiliterande, psykologiska (inte minst KBT), sociala och pedagogiska. Arbetssättet är helhets- och samhällsorienterat med mobilisering av goda krafter kring barnet från familj, skola, stöd från andra samhällsorgan om så behövs, för att skapa förståelse för barnets problem och insikt om hur man själv kan bidra till en bättre situation för barnet. Den läkare som har att analysera, diagnosticera och behandla barn med allvarlig psykisk problematik måste naturligtvis ha en högt specialiserad utbildning och fortbildning. Det räcker inte med djupt engagemang och empati som författarna vill göra gällande.
Enligt verksamhetens egna riktlinjer skall depressionsdiagnostik och därtill hörande behandling av ungdomar endast ske inom barnpsykiatrin och farmaka enbart ges av barnpsykiatrisk läkare och inte hanteras inom andra specialiteter, till exempel barnmedicin och allmänmedicin.
Så var det sagt. Vem vill ha sin cancertumör opererad av någon anan än en kirurg? För specialiserad vård krävs vård av specialister. Om man bara läser sagan och inte själv tänker vidare kan författarnas artikel skada vården för barn och ungdomar med psykiska problem genom att den grundlöst försvagar förtroendet för denna vård.
Dagens populäraste artiklar
- Desperat vänster kopplar Breivik till borgerligheten
- Ändrat tonläge kring Reinfeldts ledarskap
- Kulturjournalister som försvarar Anna Wahlgren borde läsa boken
- Den svenska schlagern är död
- Östermalm har fler grova våldsbrott än Rosengård
- Invandringens betydelse ignoreras i pensionsdebatten
- Klädkedjorna vägrar släppa sjukt kvinnoideal
- Jag är också politiskt deprimerad
- Kritik av feminism är inte fascism
- Kärnkraften är osäker och oekonomisk
- Desperat vänster kopplar Breivik till borgerligheten
- Kärnkraften är osäker och oekonomisk
- Klädkedjorna vägrar släppa sjukt kvinnoideal
- Den svenska schlagern är död
- Ändrat tonläge kring Reinfeldts ledarskap
- Reinfeldt har rätt för en gångs skull - men ingen förstår honom
- Östermalm har fler grova våldsbrott än Rosengård
- Invandringens betydelse ignoreras i pensionsdebatten
- KD-kritikerna låter som fundamentalister
- Nakenreklamen kränker oss medborgare
- Ändrat tonläge kring Reinfeldts ledarskap
- För kvinnorna är islam själva grundproblemet
- Vänsterns angrepp på kvinnor visar på ideologiskt förfall
- Ta makten över pensionskapitalet!
- Förortspolitiskt program - Idéer för - miljonprogrammen
- Dags att legalisera cannabis!
- Statsvetare: Genialt drag om Reinfeldt avgår nu
- Turkiets premiärminister sällar sig till Iran och Hizbollah
- Allianspartierna befäster sin ställning som de värsta pensionärsmotståndarna.
- Erdogan planerar ny etnisk rensning medan Reinfeldt kryper för honom
Newsmill seminarier
- Expertskattens utformning gör Sverige oattraktivt
- Fribreven måste prioriteras i Livförsäkringsutredningen
- Ändrat tonläge kring Reinfeldts ledarskap
- För kvinnorna är islam själva grundproblemet
- Vänsterns angrepp på kvinnor visar på ideologiskt förfall
- Ta makten över pensionskapitalet!
- Förortspolitiskt program - Idéer för - miljonprogrammen
- Dags att legalisera cannabis!
- Statsvetare: Genialt drag om Reinfeldt avgår nu
- Turkiets premiärminister sällar sig till Iran och Hizbollah
- Allianspartierna befäster sin ställning som de värsta pensionärsmotståndarna.
- Erdogan planerar ny etnisk rensning medan Reinfeldt kryper för honom
3 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Bra artikel!
Att barnpsykiatrin, eller för den delen vuxenpsykiatrin i Sverige inte fungerar som den ska har väl inte undgått någon som har haft personlig kontakt med den.
I dag har vi 5000-6000 barn och ungdomar boende på s.k. HVB-hem efter att de blivit dömda till tvångsvård enligt LVU.
När det gäller den s.k. vården på dessa HVB-Hem så är det ju inte alls så att dessa barn och ungdomar är dömda för brott i domstol.
De blir dömda "I första instansen" av någon kommunal politiker till "Omedelbart omhändertagande" enligt LVU. Eller möjligtvis av en kommunal politisk nämnd. Sedan så fastställer Förvaltningsrätten (f.d. Länsrätten) i de allra flesta fall utifrån yrkande från kommunens, i fråga, yrkande och beslut.
Detta handlar om att alla upp till 20 års ålder kan hamna på ett "hem" och stängas av från omvärlden i form av sina vänner, syskon och föräldrar. Helt utan att ha gjort något olagligt eller ha blivit dömda till ett fängelsestraff i en domstol som har mandat och erfarenhet att döma ut fängelsestraff.
Barnen och ungdomarna "vårdas" på dessa hem under obestämd tid. Så som jag förstår det i genomsnitt 2-3 år och de erbjuds, så som jag förstår det inget som kan liknas vid aktiv psykiatrisk vård.
Det handlar om kontroll och inlåsning.
De barn och ungdomar som är boende på dessa HVB-hem, som till 80% drivs i privat regi i vinstsyfte är inte dömda till fängelsestraff.
Ändå har de det värre än personer i både häkten och fängelser för de tillåts, i många fall, inte ens att vistas utomhus i en timme.
Att få vistas utomhus i en timme om dagen, även om det bara är i en rastgård, är alla häktades och fängslades rätt.
Frågan är naturligtvis hur så många barn och ungdomar hamnar i denna situationen.
Enligt mig så är svaret en synnerligen dålig lagstiftning som ger kommunala socialtjänster möjlighet att fängsla människor upp till 20 års ålder utan dom och utan krav på vård.
Utan tvekan är ju också Psykiatrin synnerligen ansvarig.
Enligt mig går det inte längre inom psykiatrin eller andra delar av sjukvården att skylla på "resursbrist".
Bristande organisation och fel fokus i vården, speciellt inom psykiatrin, är vad det handlar om enligt mig.
Självklart leder detta till ohållbar arbetsbelastning för de inom vården som fortfarande ägnar sig åt just vård.
Enligt mig helt beroende på att allt fler gör allt mindre i vården och att administration och politik väger tyngre än kvalitet och uppnådda vårdresultat.
Det du skriver om är, anser jag ett mycket stort problem. Men det handlar , enligt mig, inte alls om ett akademiskt problem. Det handlar helt enkelt, enligt mig, om en organisation som är synnerligen dåligt skött och som inte längre prioriterar kunskap, erfarenhet och vård.
Jag delar uppfattningen att vården på HVB-hem är frihetsberövande i en omfattning som kan ifrågasättas. Samtidigt vet jag att många ungdomar som hamnar där är i behov av att inte kunna fortsätta att skada sig själva och andra och därför är i behov av att man hindrar dem från det. Det är viktigt att det sker på ett etiskt försvarbart sätt. Detta är emellertid en annan fråga än den som debatten utgick från, nämligen att barnpsykiatrin skulle bli bättre om den utövades av barnläkare och organiserades inom barnmedicinen. Det blir den inte enligt min mening.
Det pågår ett landsomfattande utvecklingsarbete med utökad samverkan mellan barnpsykiatrin och kommunerna med sikte på att göra kunskap och kompetens så tillgänglig som möjligt. Du kan läsa mer om detta på:
http://modellomraden.skl.se/web/psynk.aspx
Hoppas att detta utvecklingsarbete ska bära rätt frukt.
/Anders Brynge