Forskare: Även s har ansvar för haveriet i sjukförsäkringen

Alliansens sjukförsäkringsreform, den s.k. rehabiliteringskedjan, har den senaste tiden fått berättigad kritik. Tyvärr har debatten urartat i politisk pajkastning. Oppositionen har gått i spetsen för kritiken, trots att "rehabiliteringskedjan" på många sätt är en logisk utveckling av reformer genomdrivna under socialdemokratiskt styre på 1990-talet.

I oktober 1995 beslutade riksdagen under bred politisk enighet att sjukförsäkringen skulle "renodlas". Detta innebar att Försäkringskassan skulle bortse från sociala och arbetsmarknadsmässiga förhållanden, och istället enbart se till medicinska faktorer vid bedömning om sjukpenning. Renodlingen befästes genom införandet av steg-för-steg-modellen i januari 1997. Denna modell har många likheter med rehabiliteringskedjan, men saknar tidsgränser.

Att enbart fokusera på medicinska faktorer kan låta rätt och rimligt, men i praktiken fick förändringen förödande konsekvenser.

Tidigare hade sociala faktorer kunnat vägas in i bedömningen av arbetsoförmåga; det ansågs till exempel orimligt att äldre som varit sjukskrivna länge skulle behöva flytta eller omskola sig, för att sedan konkurrera med friska på den öppna arbetsmarknaden. Grundregeln var att särskilt svårlösta sjukfall skulle lösas genom att den sjukskrivne återvände till sin tidigare arbetsplats, vid behov med anpassade arbetsuppgifter eller minskad arbetsbörda. Systemet fungerade för alla parter. Staten gick in som en garant så att arbetsgivarna inte behövde förlora på anpassningen.

Renodlingen ledde till att Försäkringskassan förlorade några av sina viktigaste redskap. Förut hade kassan kunnat gå in och "lösa ut" en halv tjänst genom förtidspension, om den anställdes arbetsförmåga inte räckte för mer än halvtidsarbete. Detta fick nu inte längre ske om personen bedömdes kunna fungera i ett annat arbete. Det räckte om ett sådant arbete existerade i teorin.

I praktiken innebar detta att både de långtidssjukskrivna och deras arbetsgivare lämnades i sticket. Möjligheterna till arbetsanpassning försämrades drastiskt. Tiotusentals människor blev kvar i passiva sjukskrivningar, år efter år, utan att vare sig staten eller arbetsgivarna hade någon hjälp att erbjuda. Mellan 1996 och 2002 ökade de riktigt långa sjukskrivningarna - sjukfall längre än ett år - från 44 100 till 125 300.

I den uppskruvade debatten i början av 2000-talet uppfattades den höga sjukfrånvaron bland annat som ett slags dold arbetslöshet. Statistiken visade att en allt större andel av de sjukskrivna var arbetslösa. Det grasserade en föreställning om att detta berodde på att arbetslösa "rann över" från a-kassan till sjukförsäkringen. Men detta stämde inte. Att andelen arbetslösa ökade var ännu ett exempel på renodlingsreglernas skadliga konsekvenser.

Reglerna ledde dels till att många sjukskrivna förlorade sina anställningar. När staten inte längre ville hjälpa till med omställningslösningar fann många arbetsgivare ingen annan råd än att köpa sig fria från problemet, genom att erbjuda sjukskrivna ett avgångsvederlag. Individerna var kvar i sjukförsäkringen, men förvandlades till sjukskrivna arbetslösa.

Reglerna ledde också till att sjukskrivningslängden ökade ännu mer för arbetslösa än för anställda. De arbetslösa körde fast i systemet. De hade behövt ett starkare samordnat stöd från Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och arbetsgivarna för att kunna lotsas tillbaka till arbetslivet.

Renodlingen av sjukförsäkringen var ingen okontroversiell förändring. Läkare var starkt kritiska. De menade att det var omöjligt att enbart använda sig av medicinska kriterier, så som lagtexten krävde. Jurister ansåg att reformen skulle leda till rättsosäkerhet och till att människor föll mellan stolarna. Försäkringskassan klagade över svårigheter att tolka reglerna.

Socialdemokraterna försvarade reformen med att den var nödvändig för att stärka arbetslinjen. Att människor kom i kläm var olyckligt, men tyvärr ofrånkomligt. Reformen kritiserades och försvarades således med samma argument som idag används om rehabiliteringskedjan. Och precis som i dagens debatt fick Försäkringskassans handläggare fungera som syndabockar, trots att de bara verkställde politiska beslut.

Införandet av rehabiliteringskedjans strikta tidsgränser är en logisk fortsättning på den renodling som inleddes av Socialdemokraterna vid mitten av 1990-talet. I Socialdemokraternas version ledde renodlingen till att människor fastnade i passiva sjukskrivningar, utan att få någon ordentlig hjälp. I alliansens version leder den till att man flyttar över sjuka till andra försäkrings- och bidragssystem, framför allt a-kassan.

De tuffa reglerna gör ingenting åt anpassningsproblemen på arbetsplatserna. Istället skapar de en dold sjukfrånvaro. Enligt siffror som presenterades i februari har 82 procent av de 14 300 sjukskrivna som utförsäkrades vid årsskiftet hamnat hos Arbetsförmedlingen. Sex procent är kvar i sjukförsäkringen, medan drygt tio procent har försvunnit ur systemet utan att Försäkringskassan vet vart de tagit vägen. Endast mycket få tros ha återgått i arbete. Många bedöms ha arbetsförmåga, långt färre är anställningsbara.

Men rehabiliteringskedjan är alltså inte alliansens eget påfund. Grunden för reformen beskrevs tydligt av Socialförsäkringsutredningen, som leddes av den tidigare sjukförsäkringsministern Anna Hedborg (S). I slutbetänkandet, SOU 2006:86, skrev utredningen att det borde betraktas som en "halv seger" att gå från skrivning till arbetslöshet. På så sätt skulle en "positiv spiral" byggas, där alla hade något att vinna.
Det är där vi står idag, i Socialförsäkringsutredningens positiva spiral. Vi har fått en kravförsäkring som på administrativ väg friskförklarar människor, istället för att varsamt lotsa dem tillbaka till arbetslivet. De långsiktiga effekterna av detta gigantiska utförsäkringsexperiment är ännu omöjliga att överblicka.

Det som nu behövs är en gemensam omprövning av politiken. Båda blocken måste inse att den renodlingsprocess som inleddes under 1990-talet och som nu har fortsatt med rehabiliteringskedjan är en historisk återvändsgränd.

Vad som krävs är en ny helhetssyn. Istället för att flytta runt problemen, med ett enormt mänskligt lidande som följd, fordras ett ökat samarbete mellan Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och arbetsmarknadens parter. Företagshälsovårdens roll måste förändras. Särskilt viktigt är att stimulera till effektivare anpassningsåtgärder ute på arbetsplatserna.

Hur dessa uppgifter ska lösas är något som staten, arbetsgivarna och facken måste ta itu med gemensamt.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/22464

9 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Det Björn Johnson och Daniel Melén helt missar är att socialdemokraterna aldrig skulle hitta på något så groteskt som att utförsäkra de sjuka. Det är en inhuman ickelösning, ett alexanderhugg.

Permalänk | Anmäl #1 Mats Forssblad, 2010-05-18, 09:55

Nå, det får vi aldrig veta. Det var S som tillsatte Hedborgs utredning, men det var Husmark Pehrsson som tog emot slutresultatet. Jag tror att resultatet mycket väl hade kunnat bli något liknande med en S-regering, fast sannolikt betydligt bättre förberett och utan de uppenbara lapsusar som blev resultatet av alliansens framstressade beslutsprocess,

Permalänk | Anmäl #2 Björn Johnson, 2010-05-18, 12:03

Socialdemokraterna ville mycket riktigt ändra på sjukförsäkringssystemet, ,men att som Husmark & Co, sätta ihop det hastverk som vi nu har, det tror jag få andra hade gjort.

Idag har vi arbetande personer som är helt utan rätt till sjukförsäkring, enkom för att deras sjukdomar varat över 550 dagar.
Skrämmande i välfärdens Sverige.

Och den lilla utväg Alliansen sa fanns, att få en "Förlängs jukpneg i vissa fall" för de allvarligaste sjuka, innebar i verkligheten att den som arbetar till viss del och får detta beviljat förlorar rätten till sjukpeng på den tid han/hon arbetar.

Detta kan på intet vis skyllas på Socialdemokraterna!
Nej, skriv om, skriv rätt!

Permalänk | Anmäl #3 William Hemberg, 2010-05-19, 21:24

Var i artikeln hittar du något som motsäger det du just påstod, William? Läs om, och läs inte in något som inte står i artikeln. Och läs gärna även min bok "Kampen om sjukfrånvaron", som i detalj dokumenterar det delade politiska ansvaret för dagens situation. Politiska beslut, fattade i bred politisk enighet, skapade den höga sjukfrånvaron. Sen har politikerna turats om att skylla problemen, först på arbetsgivarna, sen på de sjukskrivna, läkarna och socialförsäkringsadministrationen.

Permalänk | Anmäl #4 Björn Johnson, 2010-05-19, 23:18

OK, jag läser om ...

Permalänk | Anmäl #5 William Hemberg, 2010-05-20, 15:23

Dragon's call is cool and free browser mmorpg game as runescape,hot game!it's new Free multiplayer games on 2010,u can play with your friends and pk with other players on Arena.website:http://dc.gamedp.com/

Permalänk | Anmäl #6 piter, 2010-06-25, 04:53

lovely beauty Breitling A2133012-G5-739P For Sale spell classic fabricate further Swiss Swiss A9259.S.S.S handcrafted jewelry that has Piaget Piaget GOA32065 sold decades to achieve. Master Tourbillon Q1658420 conceive yourself in that mens Girard Perregaux replica the heart of importance replica watches at work, an important Esperanza 0605097 rock further at that Fake Rado Coupole whopper roister or married Classic Pilot 3255-04 you be present. first cartier watches thing's first, you should have your let on produce leaders

Permalänk | Anmäl #7 dai278350493@gmail.com, 2010-07-16, 08:03

Nå, det får vi aldrig veta. Det var S som tillsatte Hedborgs utredning, men det var Husmark Pehrsson som tog emot slutresultatet. Jag tror att resultatet mycket väl hade kunnat bli något liknande med en S-regering, fast sannolikt betydligt bättre förberett och utan de uppenbara lapsusar som blev resultatet av alliansens framstressade beslutsprocess,

Oday torrents

Permalänk | Anmäl #9 vero216, 2010-08-03, 08:30

Läs om, och läs inte in något som inte står i artikeln. Och läs gärna även min bok "Kampen om sjukfrånvaron", som i detalj dokumenterar det delade politiska ansvaret för dagens situation. Politiska beslut, fattade i bred politisk enighet, skapade den höga sjukfrånvaron.
by catfish

Permalänk | Anmäl #10 funboos, 2010-08-20, 11:02