Den vetenskapliga bakgrunden till Nordhs artikel

I sin debattartikel i Newsmill har TCO. s ordförande Sture Nordh hänvisat till resultat av den forskning som vi under en längre tid har bedrivit tillsammans med professor John Quigley, University of California, Berkeley, om lärosätens effekter på regionernas patentverksamhet och produktivitet i vårt land Vi har bland annat funnit att de regionala högskolorna i dessa avseenden i genomsnitt har varit mer framgångsrika än de gamla universiteten, ett kontroversiellt resultat som inte har uppskattats av representanter för de gamla universiteten. Vi har tillfrågats om vi skulle vilja berätta om våra forskningsresultat i Newsmill. Detta intresse för våra forskningsresultat är glädjande, så det gör vi gärna. För den som är intresserad av hur vi har vi har kommit fram till våra resultat vill vi hänvisa till våra publiceringar i internationella vetenskapliga tidskrifter (Andersson et al 2004, 2005 och 2009) samt till artiklar i Ekonomisk Debatt (2004 och 2008).

Bakgrunden till våra studier är att det för tjugofem-trettio år sedan fanns åtta högre större lärosäten samt ett antal filialer till dessa i landet. Från och med år 1977 har statsmakterna genomfört en expansion och decentralisering av högskoleutbildningen till ett stort antal regionala högskolor samt nya universitet. Denna politik motiverades av sociala och ekonomiska hänsyn. Från och med år 1996 har de regionala högskolornas dessutom fått resurser för att bedriva forskning. Lärosätena är nu ett drygt trettiotal. De regionala högskolorna utgör sålunda en del av regionalpolitiken för att ge personer på längre avstånd från de gamla universiteten bättre möjligheter att få tillgång till en högre utbildning och för att åstadkomma regional tillväxt genom en bättre utbildad arbetskraft.

Regionala högskolor har en hel del svårigheter att hantera i jämförelse med större väletablerade universitet. Att bygga upp en ny högskola till en hög kvalitet tar tid. Flera av dem är belägna på mindre orter med problem att rekrytera kompetent personal, i synnerhet i ett uppbyggnadsskede. Flera har dessutom ambitionen att bli heltäckande miniuniversitet då de kanske istället borde välja ett fåtal specialområden som kan ge ett tillräckligt antal forskare och studenter. Samtidigt blir en sådan fokusering riskfylld. Om inte valet blir lyckat, har man inget att falla tillbaka på. Hos de gamla universiteten ligger målet om akademisk produktivitet fast sedan lång tid.

Men vid de regionala högskolorna, i vart fall vid vissa av dem, verkar man ge ett större utrymme för den s.k. tredje uppgiften, samverkan med näringsliv och samhälle. En sådan anpassning är inte alltid lika gångbar vid gamla väletablerade universitet, analogt med vad som kan gälla för stora väletablerade företag i relation till nya högteknologiska företag. Våra resultat visar sålunda att satsningen på regionala högskolor som ett genomsnitt har varit en framgångsrik regionalpolitik.

Patentdata
I vår patentdatabas ingår ca 16 500 beviljade patent för perioden 1994-2001 med uppfinnarnas hemadresser (Källa: Statens Patentverk och The European Patent Office). Från 1994 till 2001 ökade antalet patent i landet med dryga 50 procent. Patenten är starkt koncentrerade till ett fåtal av landets 100 arbetsplatsområden, isynnerhet då till storstadsområdena. Patentaktiviteten inom IT-sektorn är koncentrerad framför allt i de tre storstadsregionerna, vilka tillsammans står för 80 procent, varav Stockholm med Kista för 61 procent liksom beträffande biokemi och organisk kemi. Storstadsregionerna har en positiv utveckling i slutet av perioden beroende på ökningen inom IT-sektorn. I Stockholm och Göteborg ökar antalet patent såväl i absoluta tal som relativt ett genomsnitt för riket. Lund - Malmö uppvisar en stor ökning i absoluta tal medan utvecklingen relativt övriga riket har hållit sig på en konstant nivå. De tre storstadsregionerna svarar för bortemot 50 procent av rikets patentaktivitet under den studerade perioden. Regionerna kring Perstorp, Västerås, Gävle-Sandviken och Ludvika ligger dock i topp före storstäderna Göteborg och Stockholm, uppenbarligen betingat av förekomsten av ett högteknologiskt företag i respektive region.

Fallstudier
Region Göteborg
Göteborgsregionen har ett mångsidigt näringsliv och med äldre och väletablerade lärosäten. Denna region har studerats närmare som den högst rankade storstadsregionen i landet mätt med antal patent per capita. Även om Göteborgsregionen har ett mångsidigt näringsliv finns i patentstatistiken en viss koncentration till sex storföretag och en profilering till de teknikområden som dessa är verksamma på: för Volvo inom transportområdet, SCA inom hygienprodukter, Astra-Zeneca och Nobel Biocare inom medicin och organisk kemi, Akzo Nobel inom kemi samt Ericsson inom IT. SCA är nästan lika viktigt för regionens patentaktivitet som Volvo Lastvagnar och Volvo Ford tillsammans. Bolaget har utvecklats till ett av världens ledande inom området hygienprodukter. Astra Zeneca hamnar först på en sjätte plats, strax efter det schweiziskt ägda Nobel Biocare. I Göteborg står dessa sex företag för 40 procent av regionens patentaktivitet. Den ledande teknologiska sektorn i regionen är medicinsk och veterinär vetenskap och hygien, med drygt en femtedel av antalet patent i Göteborg, främst genom SCA: s patent. Inom sektorn återfinns 35 procent av landets patent i Göteborgsregionen. Göteborgs riksandelar av sektorerna mekanik och transport utgör 17 respektive 23 procent. Patentaktiviteten i Göteborg ligger sedan 1998 på en konstant och högre nivå än tidigare.

Region Umeå
Umeå utgör motpol till Göteborg genom att vara den stad i landet med ett äldre universitet som har sämst rangordning av alla, 58: e plats, när det gäller antal patent per capita. Umeå är klart distanserad av flera andra städer i Norrland. Umeå och Lund har under den studerade perioden haft jämförbara folkmängder på omkring 100 000 invånare. Medan Lund utvecklas i positiv riktning från en hög nivå är utvecklingen för Umeå varit den rakt motsatta med ett för år 2001 anmärkningsvärt lågt resultat . Trots att Umeå universitet är en forskningsintensiv miljö med ca 1300 forskarstuderande har Umeå haft svårt för att etablera sig som en innovativ region (Andersson m.fl. 2006). Orsaken är sannolikt att staden saknar innovativ inriktade företag som kan ta till vara på den kompetens som universitetet erbjuder.

Region Västerås

Västerås har tillsammans med Eskilstuna fått Mälardalens Högskola. Västerås har jämfört med övriga landet haft en stark ställning under hela perioden. Den patentaktivitet som Västerås hittills visat upp är bestämd av ABB, som med sina 7 500 anställda är största privata arbetsgivare i regionen. Patentaktiviteten är profilerad till några få teknikområden som elektroteknik och fysik (kärnteknik). Dessa sektorer väger tungt i Västeråsregionen och har ökat sin relativa andel av den totala patentaktiviteten i riket. Det förklarar att regionen, trots en liten IT-sektor, har en stigande riksandel av antalet patent. Västerås andel i rikets patentaktivitet uppgick under perioden 1994-2001 till 3,75 procent.

Karlstad, Karlskrona-Ronneby och Luleå

Karlstad, Karlskrona - Ronneby och Luleå är exempel på arbetsplatsområden med relativt nya lärosäten. De är också bland de nya lärosäten som för den period som vi har undersökt fick mest resurser för forskning. Karlstad ligger på 10: e plats med ett nytt universitet som har profilerat sig på skogsrelaterad forskning. Sture Nordh som är ordförande för universitetet i Karlstad kan glädja sig åt att detta nya lärosäte ligger i topp när det gäller ökning i antal patent med sina 173 procent under den studerade preioden tack vare närvaron av företagen Metso Paper och Kvaerner Pulping som står för 65 procent av det totala antalet patent inom pappers- och pappersmassaområdet i denna region. Varken Karlskrona-Ronneby eller Luleå hamnar särskilt högt på rangordningslistan (33 respektive 65). Å andra sidan visar de upp en mycket hög förändringstakt. Karlskrona-Ronneby ligger tvåa med sin ökning på 85 procent. Högskolan har satsat på IT med ett "softcenter" med nära anknytning till företag inom detta område som är etablerade i regionen som Sony-Ericsson och Telia. Luleå ligger trea med en ökning på 54 procent. Luleå har fått ett tekniskt universitet med en inriktning mot IT och teknik för gruvbrytning och malmbearbetning med nära anknytning till regionens näringsliv. Lärosätena i dessa regioner har fokuserat sig på vetenskapliga ämnen i linje med det lokala näringslivets inriktning något som visat sig var en framgångsrik strategi.

Agglomerationens betydelse

Vi har analyserat ett flera tänkbara förklaringar till att patenten är så starkt koncentrerade till några få av landets 100 arbetsmarknadsområden. Statistiskt signifikanta belägg finns för att innovationsnivån mätt genom antalet beviljade patent är känslig för agglomeration d.v.s. arbetsmarknadsområdenas storlek och "täthet" beträffande olika slags ekonomisk aktivitet såsom sysselsättning och förekomst av stora, medelstora och små företag på patentaktiviteten (Andersson m.fl. 2005). Vad agglomeration och urbanisering kan betyda för landet har estimerats under det kontrafaktiska antagandet att ingen ökning av urbaniseringen skulle ha ägt rum i landet under den studerade perioden 1994-2001. För att simulera en sådan situation har vi antagit att den genomsnittliga förändringen i sysselsättning under denna period tillämpas proportionellt för alla arbetsmarknadsområden istället för den faktiska urbaniseringsprocess som ägt rum och ytterligare koncentrerat ekonomisk aktivitet till större och tätare regioner. Vi har funnit att nettoeffekten av en sådan tänkt spatial omfördelning av sysselsättningen skulle ha minskat patenten med 1.9 procent per år eller med omkring 15 procent över den studerade perioden. Detta är en ansenlig förändring av den samlade innovativa aktiviteten som sålunda inte skulle ha kommit till stång utan den urbanisering som har ägt rum - ett tänkvärt resultat.
Våra resultat visar också betydelsen av diversifiering för innovativ kreativitet, i synnerhet inom verkstadsindustrierna. Men vi har också funnit att en koncentration inom elektronikbranschen och transportsektorn är betydelsefull för den innovativa aktiviteten.

Genom att rangordna kommunerna efter befolkningsstorlek har betydelsen av agglomeration för patentaktiviteter analyseras. Arbetsmarknadsområden med fler än 500 000 invånare har ungefär 2 patent per 1 000 invånare medan orter med ett lägre antal invånare än 25 000 har knappt 1 patent per 1 000 invånare. Dessa resultat tyder på att en viktig förklaring till skillnader i förekomst av patent mellan olika orter och regioner är agglomeration. De främsta regionerna har alla en folkmängd över 100 000 invånare. Gemensamt för de flesta av dem är att de också har ett lärosäte. Umeå är exempel på att ett universitet inte är tillräckligt för att en region skall få hög patentaktivitet. Det verkar finnas en "kritisk massa" i enlighet med Varga (1998) har funnit, även om den för Sverige ligger betydligt lägre än den miljon invånare som han anger gälla för USA. Gnosjö utgör ett motexempel med lägre befolkningstäthet och avsaknad av näraliggande lärosäten men med en hög patentaktivitet.

I rangordningen för samtliga arbetsmarknadsområden ligger Västerås och Gävle-Sandviken som nummer två respektive tre (Perstorp ligger i täten) av skäl som berörts ovan medan Göteborg och Stockholm ligger på nummer 6 respektive 8. Umeå med ett äldre universitet hamnar först på 58 plats - ett oväntat resultat - inte långt från Örebro med ett nytt universitet på 71 plats.

Företagens betydelse

Vi har vi undersökt betydelsen av företagens utgifter för forskning, de sysselsattas utbildningsgrad samt närvaro av högteknologiska storföretags forskningsenheter. Patentaktiviteten är sålunda högre inte bara i regioner med högre befolkningstäthet och sysselsättningsgrad utan i de som har fler företag och en större andel av de sysselsatta i medelstora företag. Patentaktiviteten är dessutom hög där diversifieringen är hög men även där specialisering ägt rum som inom elektronik- och transportbranscherna. Inte oväntat är den också högre i regioner dit storföretagen har lokaliserat forskningsenheter.

De verksamhetsområden som har ökat mest under den studerade perioden är instrument, IT och elektronik. Drygt 40 procent av patenten inom IT-sektorn har kommit till under de sista två åren av den studerade perioden. Ericsson med 1200 patent står för det största antalet och har också den största ökningen under perioden med 232 procent. Därefter kommer ABB med 759 patent men med en mera blygsam ökning på 24 procent. Sandvik och Volvo ligger på tredje respektive fjärde plats, också med relativt måttliga ökningar över tiden. SCA och Telia har däremot haft stora procentuella ökningar med 157 respektive 126 procent.

Genom en enkät har vi fått uppgifter om inom vilka arbetsmarknadsområden som ett tjugotal stora högteknologiska företags på börsens A-lista är etablerade med FoU-enheter. I arbetsmarknadsområdet Stockholm finns ett tiotal av dessa etablerade med sina forskningsenheter. I åtskilliga arbetsmarknadsområden finns endast en av de stora företagens forskningsenheter etablerad, i flertalet av dem finns ingen sådan etablering alls. Ericsson har lokaliserat sina forskningsenheter i närheten av landets tekniska högskolor. Volvo har forskning främst lokaliserad till Göteborg dit huvudkontor och produktion är förlagda. Astra-Zeneca har en forskningsenhet i Södertälje där huvudkontoret för Sverige och produktionen finns och en i Mölndal i samarbete med Sahlgrenska sjukhuset samt en enhet i Lund. Kombinationen av akademisk forskning och forskande företag är viktig vid en kommersialisering av dessa företags vetenskapsområden. Företagens närvaro med forskning ökar antalet patent med 0.3 procent per år. I synnerhet de medelstora företagen är viktiga för den innovativa verksamheten.

Lärosätenas betydelse
Våra resultat bekräftar humankapitalets genom en rad internationella studier välkända betydelse för innovativ verksamhet. Sålunda ökar lärosätenas forskning antalet patent beviljade patent i arbetsmarknadsområdena med omkring 0,5 procent per år. Vi har funnit att effekterna av ökad forskning på regionerna produktivitet och patentaktiviteter har varit starkare än effekterna av ökad grundutbildning. Båda dessa effekter är i genomsnitt starkare för nya högskolor än för de gamla universiteten, ett oväntat resultat. Analyserna ger belägg för att på marginalen har avkastningen i form av en ökad regional produktivitet och patentverksamhet av en decentralisering av högskoleresurser till nya lärosäten har varit större än vad en fortsatt koncentration av resurser till de gamla universiteten skulle ha varit - ett oväntat resultat. Närmare bestämt har vi funnit följande resultat:

*En ökning med 100 universitetsforskare ger en produktivitetsökning med 0,6 procent att jämföra med 0.1 procent för motsvarande resursinsats för studenter, en sex gånger så stor effekt.

*Effekterna på produktiviteten av en ökning i antalet studenter och forskare vid de nya högskolorna är större än för de gamla universiteten: två gånger så hög för studenterna (0,16 respektive 0,08 procent) och åtta gånger så hög för forskarna (4,0 procent respektive 0,5 procent).

*En ökning med 100 forskare ökar antalet patent per år med 0,244 vid de regionala högskolorna att jämföra med 0,016 för de gamla, dvs. en ca femton gånger så stor marginaleffekt. Det är detta resultat som Sture Nordh omnämner i sin debatt artikel. Dessa resultat bekräftar resultaten från analysen av effekterna på regionernas produktivitet. De regionala högskolorna har lyckats olika väl med att välja profil i sin utbildning och forskning beträffande positiva effekter på regionerna. De inriktningar som valts vid Karlstads universitet mot skogsrelaterad forskning, vid Luleå Tekniska Universitet mot skogsforskning, IT och metallurgi samt vid Blekinge Tekniska Högskola mot IT framstår som mer framgångsrika än de vid andra nya högskolor, som i Visby, Kristianstad och Jönköping beträffande effekter på patentaktiviteten.

Effekterna är sålunda mycket starkare för ytterligare en forskare än för en student. De är påtagligt starkare vid nya högskolor än vid redan etablerade universitet. Båda effekterna är starkare för nyetablerade högskolor än för de gamla universiteten. De högre marginaleffekterna i regioner med nya högskolor uppkommer från en lägre nivå på produktiviteten än den som råder i regioner med de gamla universiteten. Vi har därför också beräknat nettoeffekten på bruttonationalprodukten (BNP) jämfört med vad det skulle ha blivit i alternativet med en fortsatt koncentration av dem till de gamla universiteten. Ökningen i BNP blir i runda tal i samma storleksordning i de båda alternativen. Sålunda finns det här ingen påtaglig målkonflikt mellan statsmakternas mål om största möjliga BNP och dess mål om regional tillväxt.

Våra tester visar sålunda att tio ytterligare universitetsforskare till nya lärosäten ökar antalet patent med 2,4 procent medan motsvarande ökning till gamla lärosäten ger en ökning på omkring 0,1 procent, en avsevärd skillnad. Denna skillnad härrör då inte från olika sammansättning mellan teknik- och icke teknikinriktade forskare. Om man analyserar enbart forskare med tekniska specialiteter, finner man en ökning med 3,8 procent för nya lärosäten mot omkring 0,2 procent för gamla lärosäten. Våra resultat visar också att av ökningen av universitetsforskare vid nya lärosäten har stor betydelse för både den lokala produktiviteten och kreativiteten i regioner med en hög andel högt utbildad arbetskraft. Dessa regioner är där effekterna av de nya universiteten på produktivitet och antal beviljade patent är störst. Vi har sålunda funnit statistiskt signifikanta belägg för att produktiviteten blir högre i regioner som har fått fler universitetsforskare. Produktiviteten blir också högre i regioner med nya lärosäten än i regioner med "gamla" lärosäten.

Resultaten visar också att ökningen i produktivitet är starkt koncentrerad till ett influensområde i närheten av lärosätena. Sålunda manifesteras hälften av effekterna inom 5 kilometers avstånd från lärosätena medan ungefär en tredjedel återfinns inom en radie på 5 kilometer från de gamla universiteten, d.v.s. den rumsliga koncentrationen är inte fullt så stark till de gamla universiteten.

Genom att jämföra med utvecklingen under det kontrafaktiska antagandet att det inte skulle ha ägt rum en decentralisering av svenska lärosäten kan man beräkna den aggregerade nettoeffekten på BNP. Universitetsforskarna antas i detta jämförelsealternativ fördelas på de lärosäten som fanns före år 1987 i enlighet med de proportioner för fördelning som då rådde. Vi finner då att en nettoökning i BNP uppkommit till följd av decentraliseringen av lärosäten på mellan 0,01 och 0,07 procent, en ökning som inte är negligerbar.

Kontroversiella resultat
Representanter för de gamla universiteten uttryckt "preferred preferences" och menat att det är ett slöseri med resurser att satsa forskningsmedel på de regionala högskolorna. Sörlin och Törnqvist (2000) har i en uppmärksammad bok drivit denna tes. Men seras statistiska analys som låg till grund för deras slutsatser uppvisade betydande brister (Andersson 2000; Wiebe 2001). Själva har vi med hjälp av moderna ekonometriska metoder studerat effekter på produktivitet och patentaktiviteter i landets olika regioner som en följd av högskolans decentralisering.

Låt oss för säkerhets skull säga att vår analys inte har syftat till att mäta effekter på lärosätenas akademiska produktivitet utan på regionernas tillväxt i form av förändringar i deras produktivitet och innovativa förmåga, räknat i antal beviljade patent. De gamla, väletablerade universiteten har en väsentligt högre akademisk produktivitet än de regionala högskolorna mätt i antal publicerade artiklar i välrenommerade internationella vetenskapliga tidskrifter och licentiat- och doktorsavhandlingar, något som har dokumenterats av Vetenskapsrådet.
Att vi har funnit att nya högskolorna har i genomsnitt genererat en högre produktivitet och patentaktivitet än gamla universitet för respektive regioner är resultat har icke desto mindre visat sig vara kontroversiella. Vi har stött på referees med förutfattade meningar om vilka resultat som vi borde ha uppnått. Det har varit en intressant erfarenhet att se att det även inom vetenskapen kan finnas krav på politiskt korrekta resultat. Om vi hade använt andra metoder skulle resultaten ha blivit de "rätta", nämligen att de gamla universiteten är bättre. Men då vi gjorde om våra analyser i enlighet med de förslag som vi fick fanns de "förargliga" resultaten kvar. Då framkom andra förslag till förklaring av våra resultat. En positiv utveckling skulle ha kunnat inträffa i regioner med regionala högskolor även utan etableringen av de nya lärosätena. Andra drivkrafter skulle vara förklaringen. Även hypotesen att effekterna inte är spillovers från högskolor utan kortsiktiga keynesianska effekter har framförts. Nya högskolor skulle ha etablerats av den tidigare socialdemokratiska regeringen för att ersätta företag och militära enheter som lagts ner. Motivet skulle ha varit att denna regering ville servera valfläsk genom att råda bot på arbetslöshet.

Vi genomförde därför en rad fördjupade analyser med hjälp av moderna ekonometriska metoder och även intervjuer med personer som spelat en central roll då de regionala högskolorna tillkom om motiven bakom deras införande för att studera relevansen av sådana invändningar (Andersson m.fl. 2009) Vi menar att de resultat och argument som vi då fann har stärkt trovärdigheten till våra resultat. Att våra resultat till slut har accepterats för publicering i ledande field journals tycker vi tyder på att vi något sånär har lyckats med bemöta dessa invändningar.

Vi har grundat våra slutsatser på patentdata fram t.o.m. år 2001. Självfallet skulle det ha varit av stort intresse att studera vad som har hänt även under det senaste decenniet fram till dags datum. Men det kostar att köpa in patentdata för denna period från Patentverket. Vi har fått avslag på våra ansökningar om anslag för fortsatta projekt till forskningsråd som Vetenskapsrådet, Formas och Vinnova, trots att vi har uppnått intressanta resultat som har publicerats i ledande internationella vetenskapliga tidskrifter. Vi har därför nu slutat med att på vår fritid och med egna medel forska på detta område, när vi istället kan få finansiering för projekt på andra områden. Om vår genomförda forskningsresa på detta område under bortemot ett decennium kommer vi att berätta närmare i en artikel som inom kort kommer att publiceras i ett kommande nummer av Ekonomisk Debatt.

Slutsatser
Regionalpolitiken inom de allra flesta områdena har medfört ett slöseri med resurser (Andersson 2005). Men utbyggnaden av regionala högskolor har som ett genomsnitt varit gynnsam för regional tillväxt. Analyserna ger signifikanta belägg för att antalet patent har blir relativt sett högre i regioner med nya lärosäten, dock med en ökning från en lägre nivå än i regioner med gamla universitet Våra resultat gäller för nya jämfört med gamla lärosäten i genomsnitt. Vissa gamla universitet har varit framgångsrika samtidigt som flera regionala högskolor inte har varit särskilt framgångsrika. Orsaken till de senare uteblivna framgångar står högst sannolikt att söka i att de inte har lyckats med att fokusera sina resurser till de områden som är av vitalt intresse för respektive regions näringsliv och samhälle utan har velat bli "miniuniversitet" genom att satsa på ett flertal olika områden.
Vid fördelningen av forskningsresurser till olika lärosäten bör staten försäkra sig om en forskning som inriktas på regionernas respektive näringsliv. För flera studieämnen kan många regioner inte erbjuda studenterna konkurrenskraftiga arbeten. Dessa flyttar därför till storstäderna efter sin examen. Det är därför kontraproduktivt om regionala högskolor har en ambition att bli ett slags miniuniversitet med många ämnen representerade. Vidare krävs också ett minsta antal studenter och forskare för att få till stånd en effektiv doktorandutbildning och forskning i ett ämne, en minsta kritiska massa. Därför bör verksamheterna vid de regionala högskolorna fokuseras till ett begränsat antal ämnen. Man bör överväga att lägga ner ämnen vid de regionala högskolorna som saknar förutsättningar i form av en lokal arbetsmarknad. De bör ersättas med ämnen som kan förväntas stödja det lokala näringslivets och samhällets behov. På grundval av våra forskningsresultat vill vi ge följande rekommendationer:

*Framtida satsningar på regionala högskolor bör koncentreras till de som profileras så att de kan förväntas ge avtryck i patentaktiviteten och den regionala tillväxten.

*Inom områden som kräver grundforskning (som "life science") bör framtida satsningar framför allt koncentreras till de äldre universitet som kan uppvisa starka publiceringar i välrenommerade internationella vetenskapliga tidskrifter och/eller patent.

Vår huvudslutsats är att om statens mål är att främja regionernas patentaktivitet och produktivitet, så förefaller nyckeln till framgång att vara att lärosätens forskningsinriktning profileras efter innovativa företags behov i orter av en viss minsta storlek.

Referenser
Andersson, R (2000), "Sverker Sörlin och Gunnar Törnqvist: Kunskap för välstånd". Universiteten och omvandlingen av Sverige", Ekonomisk Debatt, årg. 28, nr 5, s 483-493.
Andersson, R (2005), "Regionalpolitiken bör reformeras", Ekonomisk Debatt, Nr 1.
Andersson, R och Wilhelmsson, M (2004), Högskolepolitikens effekter på regionernas patent och produktivitet, Ekonomisk Debatt, nr 1.
Andersson, R och Wilhelmsson, M (2008), "Hur kan den regionala fördelningen av patent förklaras?", Ekonomisk Debatt, Nr 2.

Andersson, R, Quigley, J och Wilhelmsson, M (2004), "University decentralization as regional policy; The Swedish Experiment", Journal of Economic Geography 4: 371-388.
Andersson, R, Quigley, J och Wilhelmsson, M (2005), "Agglomeration and the Spatial Distribution of
Creativity", Papers of Regional Science, Vol. 84(3), 445-464.
Andersson, R, Quigley, J and Wilhelmsson, M (2009), "Urbanization, Productivity and innovation: Evidence from Investment in Higher Education", Journal of Urban Economics 66, pp2-15.
Andersson, R., Gutman, J., Strömbom, M. och Wilhelmsson, M. (2006)." Clusters of Patents in Sweden", Entrepreneurship and Dynamics in a Knowledge-based Economy, Chapter 9, Routledge (red.C. Karlsson, B. Johansson och R. Stough).
Sörlin, S och Törnqvist, G (2000), Kunskap för välstånd. Universiteten och omvandlingen av Sverige, SNS Förlag.
Varga, A (1998), University Research and Regional Innovation. Kluwer Academic Publishers, Boston.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/22487

1 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Sakligt, differentierat, ypperligt och skarpt.

Permalänk | Anmäl #1 Peter Ingestad, 2010-05-19, 18:32