Demokrati och rättsäkerhet

Ulf Bittner om Demokrati och rättsäkerhet

Vilken trovärdighet har Trafikskadenämnden?

Publicerad: 2010-05-16 15:05, Uppdaterad: 2012-02-22 13:02

Läs och begrunda på vilka "lösa boliner" olycksoffer hanteras, när domstolar accepterar Trafikskadenämndens (TSN)uppfattningar gällande konsekvenserna av trafik-, fall-, våldsutlösta skador.
Likheten för den skadedrabbade i Sverige idag har betydande drag påminnande om hur offren i Kafkas "Processen" bli hanterade. EU-domstol och EU-kommission måste med det snaraste se till att Trafikskadenämnden avskaffas.

9 millningar
1 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Ulf Bittner är en av tre i arbetsgruppena AMBU

Arbetsgruppen AMBU som består av Assar Fager, Bert Magnusson och Ulf Bittner, verkar i detta ärende i syfte att värna om EU-rätten och den fria rörligheten på hälso- och sjukvårdens marknad inom EU/ESS. Sen ca1år tillbaka "brinner " vi för denna uppgift då vi redan från början insåg att det skulle vara till hjälp för utsatta människor som har rehabiliteringsbehov. Vi som personer i arbetsgruppen är ej av intresse utan det är sakfrågorna som står i centrum för vårt intresse för att hjälpa utsatta människor att få vård enligt EU-rätten!

Bert Magnusson är ordförande i Nackskadeförbundet, Assar Fager har ideellt arbetat inom HSO och dess handikapp politik över 10 års tid, Ulf Bittner är f.d. egenföretagare och numera förtidspensionerad.

Det finns ett stort behov av att bevaka rättsäkerheten för vårdkonsumenter utifrån EU-rättigheter.
Rättighetsstadgan, som gäller från 20091201, och EU-rätten med därtill hörande EU-domstolens rättspraxis(tidigare EG-domstolens rättspraxis) på hälso- och sjukvårdens marknad gäller fullt ut i staten Sverige. Vi ha sedan tid upptäckt att rättspraxis icke tillämpas fullt ut av berörda inom Sverige och vårt mål är att påverka detta för att rättsäkerhet och demokrati skall gälla fullt ut i EU-medlemslandet Sverige. Vi har därför anmält Sverige till EU-kommissionen för brott mot bl.a. fria rörligheten på hälso- och sjukvårdens marknad. Du kan läsa mera på www.nackskadeforbundet.se

TSN i sin nuvarande form urgröper medborgarnas förtroende för EU, när inget tyder på att EU-domstolens påpekande om att nu gäller dess regelverk även i Sverige. Sverige har inga undantag när det gäller rätten till sjukvård.

Svenska myndigheter fortsätter att hantera dessa problem som om vi inte fanns med i EU, samtidigt som bilden av hur t ex trafikskadade många gånger hanteras av TSN påtagligt påminner om Kafkas "Processen". De förhållanden, som påtalas i detta dokument kan knappast anses vara värdiga ett land, som vill hävda att det är ett rättssamhälle eller lever upp till EU-reglerna.

Den svenska Trafikförsäkringsförordningen (1976:359) anger i § 6 att samtliga försäkringsanstalter som driver trafikförsäkringsverksamhet i Sverige skall tillsammans med Trafikförsäkringsföreningen upprätthålla och bekosta en skaderegleringsnämnd, vars reglemente godkänns av regeringen. Innan en försäkringsanstalt, en representant som avses i 5 § tredje stycket i trafikskadelagen (1975:1410) eller Trafikförsäkringsförening erbjuder skadelidande uppgörelse i en sådan viktigare ersättningsfråga som anges i reglementet för TSN, skall frågan hänskjutas dit för yttrande.

Försäkringsbolagen är skyldiga att rådfråga TSN när det bl. a. gäller ersättning för inkomst-förlust, om den medicinska invaliditeten uppgår till minst tio procent eller förlusten beräknas till lägst ett halvt basbelopp om året eller vid ersättning under invaliditetstid för lyte och men samt ersättning för kostnader och olägenheter, om den medicinska invaliditeten uppgår till minst tio procent.

TSN:s sammansättning

TSN sammansätts av parter från bolag och fackföreningar och är därför en klart korporativ nämnd, som gör den svår att klassificera i ett konstitutionellt sammanhang, även om ledamöterna förordnas av Finansinspektionen (Fi). TSN har en ordförande förordnad av regeringen samt vice ordförande förordnade av Fi. TSN:s lekmannarepresentanter förordnas av Fi på förslag av LO, TCO, SACO, LRF och Företagarnas Riksorganisation.Samtliga har sina namn angivna med hänvisning till någon av dessas korporationer.

Vilka medicinska kunskaper förutsätts dessa representanter besitta, så att de kan ifrågasätta ärendens behandling? TSN:s bolagsrepresentanter förordnas av Fi på förslag av Trafikförsäkringsföreningen. Samtliga har sina namn angivna med hänvisning till något försäkringsbolag.

Alla trafikförsäkringsbolag måste vara med

Ett de facto föreligger så till vida att TSN, genom förordningen, utgör ett monopol i utövande och reglering av det näringsliv, som försäkringsbranschen representerar. Förhållandet att TSN finansieras helt av bolagen, gör att den är svår att klassificera. Detta författningsmässiga monopol tvingar försäkringsbolagen till ageranden, vilka inte står i överensstämmelse med ett normalt näringslivs verksamhet. Begränsningen i försäkringsbolagens verksamhet kan medföra konkurrenshämning, till skada för den försäkrade.

Funktion och konsekvenser

Till TSN måste försäkringsbolagen hänföra alla skadeärenden där invaliditetsgraden uppskattats till minst 10 %. Detta har enligt uppgifter medfört att många försäkringsbolag bedömer de skadelidandes invaliditetsgrad till åtta eller nio procent, vilket innebär att de hamnar under tioprocentsgränsen, vilket automatiskt förpliktar bolaget att vända sig till TSN för ett yttrande innan ett beslut fattas i ersättningsfrågan.

TSN fungerar i praktiken som en dömande instans för ärenden som ska handläggas genom att

1.TNS:s yttrande praktiskt taget alltid följs av försäkringsbolagen.

2.Domstolarna ofta både hänvisar till TSN:s beslut, samt tar intryck av TSN:s uttalanden på ett otillbörligt sätt vid sakbehandlingen.

3.TSN:s beslut tas på de försäkringsmedicinska rådgivarnas sammanfattning, byggda på skriftlig information från journaler och intyg - utan egen undersökning.

4.En skadedrabbad har inte möjlighet att muntligt kunna plädera för sin sak, inte heller låta sig representeras av en advokat eller annat ombud, när ärendet skall handläggas.

5.Det inte finns någon möjlighet för den drabbade att veta om TSN genom försäkrings-medicinska rådgivarnas försorg verkligen informerats om alla fakta som borde ingått i nämndpromemorian.

I sitt examensarbete år 2002 vid Juridiska fakulteten, Lunds universitet tar Ken Hoogesteyn upp ämnet "Whiplash Bevisbörda och beviskrav".

Påvisbara exempel på konsumentskadlig verksamhet i monopolsystemet TSN.

Möjligheten för konsumenten att värdera försäkringsmarknadens variation och kvalitet försämras, då bolag inte klart kan särskiljas från varandra genom förekomsten av detta monopol. Ett generöst bolag kan hämmas genom att tvingas att infoga sig i en gemensam ersättnings-struktur. Bolagets möjlighet att profilera sig minskar, något som leder till att konkurrensen minskar och att den skadade riskerar att få en sämre ersättning. I TSN styr inte det egna försäkringsbolaget, när dess ärenden hanteras. Det får inte ens vara med då, utan där sitter representanter för de andra försäkringsbolagen med och styr. På detta sätt anses besluten vara opartiska. Samtidigt måste alla försäkringsbolagen vara med och betala för TSN:s omkostnader. Den rättsliga ställningen för en skadad, som inte är med i en korporation, kan därvid riskeras att bli särbehandlad på ett sätt som inte hör hemma i en rättsstat.

Trafikskadenämndens tabeller för ersättning till skadelidande kan vara konkurrenshämmande för försäkringsbolagen eftersom bolag kan få svårt att profilera sig som bra och generöst, när det tvingas in i en ersättningsstruktur som ska råda för hela marknaden.

Socialstyrelsens kontroll av läkares respektive försäkringsläkares verksamheter.

För att avgöra om samband föreligger mellan inträffade skador och olyckshändelser krävs ingående kunskap om kroppens strukturer och funktioner, något som varken försäkringsbolagens handläggare eller domare normalt brukar besitta. Därför använder sig TSN och försäkringsbolag sig av konsultläkare med lämplig specialistkompetens.

Läkare, i sin roll som förtroendeläkare åt försäkringsbolag, är formellt endast rådgivande tjänstemän. Därför kan med nuvarande regelverk inte Socialstyrelsen agera mot dem, oberoende av vilka felaktiga medicinska slutsatser dessa än skulle dra när det gäller t ex sambandsfrågor. Om dessa läkare i sina ordinarie tjänstgöringar inom sjukvården framfört samma felaktiga slutsatser som de ev. gör som tjänstemän vid försäkringsbolag eller Försäkringskassan skulle Socialstyrelsen tvingas ingripa mot dem med olika former av sanktioner. Formellt kringgås detta genom att det är försäkringsbolagens handläggare som tar besluten.

Domstolarnas tilltro till vanliga läkares resp. försäkringsläkares bedömningar.

Domstolarna har i stort sett bibringats uppfattningen att påståenden av medicinska rådgivare med ledande positioner vid universitetskliniker är mer att lita på, än utlåtanden gjorda av doktorer, vilka faktiskt samtalat med, undersökt och utrett drabbade.

Hur pass med medicinsk kunskap har de domare vilka i slutändan skall avgöra om uppgifterna om samband mellan händelser och deras konsekvenser är korrekt analyserade av försäkrings-medicinska rådgivare? Vad är i dessa sammanhang avgörande?

Trots många vetenskapliga rapporter om att t ex åldersförändringar i halskotpelaren inte kan ge upphov till smärtor eller andra former av besvär, brukar försäkringsmedicinska rådgivare hävda - även om besvär startade i samband med en trafikhändelse, så skulle de inte ha med själva olyckan att göra! "Istället skulle de bero på de tidigare symptomlösa förändringarna".

Likartade påståenden går lätt hem hos medicinskt fåkunniga jurister, vilka inte genomskådar ett bedrägligt agerande. Resultatet brukar bli att försäkringsbolagen vinner. Ett sådant beteende beskrivs i två akademiska avhandlingar i juridik, dels av jur.dr. Sara Stendahl, Göteborg, från 2003, "Communicating Justice Providing Legitimacy", dels av Jur.dr. och docent Mårten Schultz, Stockholm, 2007, "Kausalitet".

Intresse för medicinska rådgivares agerande i TSN och i domstol har uppmärksammat oberoende juridiska institutioner på hur diskussioner där genomförs - utan hänsynstagande till faktiska händelseförlopp i samband med olyckor, när manipulativa beskrivningar av medicinska förlopp framförs.

Genom att hävda vetenskapligt osannolika samband, som konkurrerande orsaker till besvär, kan domstolen bibringas uppfattningen att käranden "inte mer än klart sannolikt" kunnat bevisa den faktiska sambandsfrågan. Resultatet blir då lätt en dubbel vinst för försäkringsbolaget genom att ersättning inte behöver utbetalas, samtidigt som den drabbade måste betala dess rättegångskostnader. - Tekniskt sett knockout på en redan fysiskt skadedrabbad individ!

På ovan beskrivet sätt kommer besluten i TSN att uppfattas som vägledande för domstolens ledamöter, trots att de försäkringsmedicinska rådgivarnas slutsatser dels bygger på intyg och journalanteckningar, utan att egen undersökning genomförts, dels på manipulativ hantering av medicinska fakta, där t ex neurologiska skador kan tolkas om till psykosociala besvär.

Enligt Läkartidningen innehåller 25% av alla journalanteckningar felaktiga eller uteblivna uppgifter, vilka ger upphov till möjlighet att beskriva en "verklighet", som inte existerat.

På vilket sätt blir ett utlåtande "objektivt" genom att INTE träffa den som skall bedömas? Utan gedigen kunskap om skadors natur eller förmåga att skilja verkliga besvär från bedrägeriförsök, räcker inte ens titulär som professor, för att fungera som sakkunnigvittne!

Hur trovärdiga blir TSN:s och försäkringsbolagens medicinska rådgivares påståenden när de utan egna undersökningar och samtal med skadefall skall konstatera om insamlade pappers-uppgifter verkligen stämmer med verkligheten?

Invaliditetsuppskattning och invaliditetstabeller

Invaliditetstabellerna, som försäkringsbolagen själva konstruerat, har med tiden inneburit att drabbade med nackskador föreslagits allt lägre invaliditetsprocent och lägre ersättningar trots att skadorna idag har samma allvarliga karaktär som tidigare. Samtidigt har varken diagnosmetoder eller behandlingsresultat förbättrats när det gäller den vård Sverige kan ge.

Självfallet är försäkringsväsendets invaliditetstabeller en anmärkningsvärd konstruktion med ett mycket starkt partsintresse. Än märkligare är att sedan lång tid dessa tabeller och deras tolkningar av bolagens egna anställda läkare i stort sett har accepterats utan ifrågasättande av de statliga domstolarna. Istället borde av bolagen helt oberoende specialister på aktuella skadetyper få fastställa både vilka skador som faktiskt föreligger, samt vilken grad av invaliditet som borde gälla.

Idag är det bolagens och TSN:s egna försäkringsläkare som fastställer vilken invaliditet som skall gälla i enskilda fall! Utan egen undersökning men med hjälp av pappersinformation.

Bedömningar som skillnader i fart, bilars vikter, huvudhållning i krockögonblick, kön, under vilken vinkel kraftutvecklingen i krockögonblicket sker saknas regelmässigt i de utlåtanden som bedöms i TSN. Uppräknade är bara några av de faktorer vilka sammantaget medför att ingen skada är den andra lik. Sammanfattande bedömningar om detta saknas regelmässigt.

När dessutom kunskapen om nackskador hos olika läkare varierar, liksom vilka tekniska undersökningsresurser som finns till förfogande dit den skadade förs akut, eller vilka rutiner som används på olika ställen - blir resultatet att många inte i rätt tid får sina skador fastställda. Detta medför att drabbade trots framförda klagomål blir hanterade som om skadorna vore desamma - oavsett hur stora skillnader som råder från fall till fall.

I samband med en krock uppstår inte bara skador på kroppens mekaniska uppbyggnad i form av leder, ligament och muskler, utan även på både kärl, perifera nerver och i hjärnans olika delar, vilka styr och reglerar kroppens alla funktioner. Skador där medför olika besvär. Skador på nervvävnad kan leda till besvär. som av mindre kunniga läkare i efterförloppet lätt kan bli tolkade, som att det rör sig om psykosomatiska besvär utan anknytning till själva olyckan.

Möjligheterna är många att missa faktiska orsaker. Ämnet är svårt att förstå - inte minst för medicinskt fåkunniga jurister, vilka lätt faller i fällan om enkla samband. När besvär beskrivs i form av schablonuttalanden, som att t ex "traumatiska principer" råder, tas det som in täkt för att denna princip gäller i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Några relevanta försök till förklaring ges dock aldrig i de enskilda fallen av den sakkunnige till domstolen.

Domstolsprövning.

Mycket tyder på att försäkringsbolagens attityder har hårdnat betydligt på senare tid, något som avspeglar sig i att under senare år domstolarna tenderat att i allt högre grad komma fram till att skadedrabbade inte kunnat "mer än klart sannolikt" påvisa att deras skador haft med inträffade trafikskador eller olycksfall att göra.

Resultaten av domstolsprocesserna visar att det blivit svårare att vinna mot försäkringsbolag. Trots att samband mellan skador och besvär fastställts ger debatt om konkurrerande orsaker den osäkerhet, som behövs för att drabbad skall förlora processen mot sitt försäkringsbolag.

Skadedrabbade, vilka på felaktiga grunder inte får sina besvär godkända av sina försäkringsbolag, mister möjligheterna att dra nytta av de premieinbetalningar de genom åren gjort för att i det fall att de ev. skulle råka drabbas av olyckor, få en adekvat ersättning.

Förnekelse kan ske genom att hävda att

1.Samband inte råder mellan faktiska händelser och uppkomna besvär.

2.Metoder, vilka antingen inte används på rätt sätt eller inte finns med i svensk vård -enligt försäkringsmedicinska läkare inte är godkända enligt nationella regelverk, trots att EU-domstolen fastställt vad som skall gälla.

Sådana uttalanden medför att kostnader, som försäkringar eller skatter skulle ha betalt, inte kommer att belasta försäkringssystemen utan blir något som drabbar den skadade, som förlorar sin process mot försäkringssystemen .

Anmärkningsvärt är att påtagligt många skadedrabbade med lånade pengar, inteckningar i bostad etc. kunnat åka till utlandet och där blivit utredda, behandlade och i rehabiliterat tillstånd återkommit till Sverige. Likafullt menar de medicinska rådgivarna att metoderna som hjälpt inte är godkända i nationell sjukvård och därför inte kan godkännas, trots att EU-domstolen påtalat att det är internationell kunskap som numera gäller även i Sverige - varför drabbade antingen får lida i tysthet eller i domstol försöka vinna mot försäkringsbolag eller Försäkringskassan.

Till följd av dessa förhållanden väcktes frågan om inte TSN borde avskaffas, särskilt som en genomgång av domar vid Svea hovrätt och Stockholms tingsrätt det (vid 2 skilda tillfällen under åren 1999-2003) kunde påvisa att i 9 fall av 10 drabbade förlorade i process mot sina försäkringsbolag. Påfallande ofta berodde förlusten för drabbade på förnekanden byggda på felaktiga grunder enligt ovan - något som ledde till att en anmälan 2000-09-21 gjordes till EU-kommissionen.

TSN:s position, juridiskt sett, torde inte vara i överensstämmelse med de rättsliga förhållanden som skall råda inom den europeiska gemenskapen.

Trots att snart 10 år har passerat sedan anmälan gjordes, har varken ändring skett i Sverige eller någon reaktion kommit från EU-kommissionens sida.

Det finns all anledning att åter ta upp dessa frågor till granskning så att ändring kan ske med det snaraste. Om EU-kommissionen och EU-domstolen inte snarast ser till att ändring sker så att drabbade kan få den vård de utlovats enligt EU-domstolens beslut, kommer EU-frågor framöver bara förbli något, som helt saknar innehåll ur EU-medborgarnas synvinkel - inte minst för dem som bor i Sverige.

Ordförande i Nackskadeförbundet,Bert Magnusson är en av tre i arbetsgruppen AMBU. Läs mer på www.nackskadeforbundet.se

Stöd Vårdkonsumentupproret via namninsamling http://namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=4643