Dansk flexicurity hindrar svensk jämställdhet

Min nyopererade väninna ringde kvart över sju på morgonen. Hon är föräldraledig sedan nio månader tillbaka och behövde akut hjälp med sonen. Det var tänkt att pensionerade svärmor skulle komma, men hon hade fått ryggskott.

- Och som du vet har min man svårt att ta ledigt från sitt jobb, kvider min desperata väninna.

Hennes man har svårt att ta ledigt för att ta hand om sitt barn, han jobbar nämligen i Danmark. Han har knappt tagit ut en enda dag från föräldraförsäkringen, trots att även de danska reglerna ger honom tio öronmärkta dagar efter barnets födelse. Hans arbetsgivare är både nyckfull och synnerligen gammaldags - och anser att en karl inte ska ta något som helst ansvar för barnen. Den man som till äventyrs har behov av att ta ledigt för att vårda sjukt barn eller ta hand om sonen när mamma är nyopererad riskerar att behöva leta nytt jobb dagen efter. Och det är en inställning som tyvärr är vanlig i Danmark.

För några år sedan visade en undersökning att det är kulturen på danska arbetsplatser som främst bidrar till att papporna tar ut så liten andel av det totala antalet dagar. Det gäller både en motvillig inställning från arbetsgivarna och att förutsättningarna för att kunna vara ledig är dåliga. Sedan utredningen gjordes har antalet föräldralediga dagar förvisso ökat i Danmark. För barn födda under 2008 togs det ut 302 dagars föräldraledighet vilket är nio dagar fler än 2005. Av dessa stod kvinnorna för 276 och männen för 26 dagar. Männens andel är alltså cirka 10 procent.

Hur ser det ut i Sverige? Jo, precis som i Danmark har kvinnorna stått för huvuddelen av uttaget. Men under 2000-talet har det skett en tydlig förändring. Männens andel av de uttagna dagarna har ökat från 12,4 procent år 2000 till 22,3 procent år 2009. Vad har lett till denna fördubbling? Låt oss titta på förutsättningarna. Från och med 2002 uppgår föräldraförsäkringen till 13 månader som är inkomstrelaterade. Samma år infördes den andra så kallade pappamånaden, vilket ledde till en markant ökning av fädernas uttag. Ett antal förändringar av de ekonomiska incitamenten under perioden har säkert också bidragit. Bland annat höjde den socialdemokratiska regeringen taket från 7,5 till 10 prisbasbelopp den 1 juli 2006 och de tre månaderna med lägstanivå har höjts till 180 kronor.

I Sverige infördes föräldraförsäkringen 1974 (i Danmark tio år senare) och har hela tiden varit möjlig att dela lika mellan föräldrarna. Men det sker inte. Trots bilder på gullig bebis och brottaren Hoa-Hoa Dahlgren och år efter år med försök att ändra attityderna både hos män och arbetsgivare. Innan den första "pappamånaden" infördes 1995 använde ungefär hälften av alla pappor någon föräldrapenning. Idag, femton år senare, använder mer än 85 procent av alla pappor föräldrapenning.

I Sverige har politikerna valt att försöka styra uttaget - i Danmark har 2000-talets borgerliga regeringar däremot överlåtit det åt "marknaden" och familjerna att själva fatta besluten. Jämförelsen mellan de båda länderna visar två saker. Det första, utöver en allmänt negativ attityd till fädernas föräldraansvar, är att det danska systemet med flexicurity är direkt förödande för jämställdheten och pappornas möjligheter att vara föräldrar. Med ett sådant system hjälper det inte med öronmärkta "pappamånader" - är arbetsgivaren negativ till att papporna tar ut föräldraledighet så riskerar männen att förlora jobbet, och avstår därför. Få som precis har fått ansvar för att försörja ett barn vill bli av med sitt arbete, oavsett om det finns bra rättigheter för arbetslösa.

Den andra slutsatsen är att politikerna ibland måste fatta beslut som går rakt emot folkopinionen, och visa vägen. När Miljöpartiets kongress slog fast att partiet ska driva frågan om en tredelad föräldraförsäkring lades grunden för ett historiskt rödgrönt beslut efter valet i september. Individualiserad föräldraförsäkring borde varit självklar redan från början. Nu kan det äntligen bli verklighet.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/22452

1 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Birgitta Nilsson: Du kan väl ändå inte mena allvar?

Varför tror du att familjer som bor i Malmö jobbar i Köpenhamn från första början?
Kan det vara så att den politik som artikelförfattaren förordar, dvs. centralstyrning, har skapat en situation där det helt enkelt finns fler arbetssökande än arbetstillfällen i Malmö?

Det är alltid tragiskt och frustrerande att läsa artiklar med total brist på insikt. Varför ska du ens försöka dig på att uttala dig om arbetsmarknader när du uppenbarligen inte har någon kunskap i ämnet överhuvudtaget?

Permalänk | Anmäl #1 Benjamin W, 2011-09-23, 15:01