Så blir man världsmästare i företagsklimat

Det är på sin plats att påminna om Stefan Fölsters uppdragsgivare, Svenskt Näringsliv.
Trots namnet företräder dom inte näringslivet i stort. Inte de 99 procent av Sveriges verksamheter som inte är börsnoterade. SN företräder börsnoterade företag och finansmarknadsaktörer.
Vad har då SN för mål? Att fattiga ska få en ordnad ekonomi? Den som tror på det räcker upp handen.
Lägre skatt på kapitalinkomster? Givetvis.
Att kommuner använder skatepengar för att ge reklam till börsnoterade skol- och vårdföretag? Givetvis.
Att var och en får bestämma om man vill betala skatt eller inte. Självklart.

Det saknas belägg för att ett avreglerat samhälle är mer framgångsrikt än ett med sociala skyddsnät. Men att det avreglerade samhället gynnar människor som lever på kapital istället för arbete står utom allt tvivel.

MISSTÄNKLIGGÖRANDE ISTÄLLET FÖR DEBATT

Olof Lindberg kan inte tänka sig att någon på Svenskt Näringsliv kan vilja göra gott åt andra än sig själv. Ett visdomsord säger att "På sig själv känner man andra".

Nu vet vi alltså hurudan person Olof Lindberg är.

En kreativ debatt fordrar att man istället kommer med kompletterande eller alternativa förslag.

Beträffande vikten av kreativitet kan några tillägg göras, som det för en organisation som SN inte är "Politiskt Korrekt" är ta upp. De skulle ge Olof och hans likar inom media oförtjänta angreppspunkter.

Kreativitet frodas där det finns personligt ansvar och en känsla av att något går att förändra, d.v.s. befogenheter att göra något. Det största motståndet reses av byråkrati och detaljerade regler. Samt beroendet av kollektiva beslut med kollektivets rädsla för misstag.

När en styrelse med tio ledamöter skall besluta, kan en god idé inte genomföras förrän sex av ledamöterna blivit övertygade. Vanligen räcker inte ens det, eftersom ledamöternas civilkurage inte är tillräckligt för att ta strid.

Goda idéer innebär nästan alltid en kritik av det bestående, vilket många i kollektivet själva varit med om att skapa. Det bär således emot för de flesta i kollektivet att bejaka en ny idé.

Detta är de grundläggande mekanismerna under den politiska sektorns oförmåga att skapa välstånd. I ett privat vårdhem kan chefen genomföra små detaljförbättringar, som gör vården mer attraktiv. I det som sköts offentligt är det "regler och rutiner" som styr.

Det är således viktigt att, där så kan ske, överföra verksamhet till privata operatörer, som får verka på en verkligt fri marknad, där kunderna har faktisk valfrihet mellan olika leverantörer.

Till Olof Lindberg!

Se Dig om i världen!

USA, ett stort land i väst som tidigare alltid försökt hålla statens inblandning på ett minimum.

Det finns inget land i historien som varit så framgångsrikt och haft en så stark och blomstrande samhällsutveckling som USA. Skillnaden är inte bara uppenbar, den är utomordentligt stor.

Mvh
/Thomas Ek

Åström och Ek
Jag är själv privat företagare. Jag gillar eget ansvar och valfrihet. Jag skulle önska att det fanns något sånt som en fri marknad med faktisk valfrihet.
Företagare är ett alldeles för luddigt begrepp. Jag tror att vi inte förstår varandra eftersom vi associerar olika.
Egenföretagande är en sort. Ointressant i sammanhanget eftersom det bara är ett sätt att försöka överleva utan tryggheten av en anställning.
Små företag är bra. Dom ägs oftast av någon inblandad i verksamheten, har inte bara kvartalsekonomi i fokus, lägger inte ner bara för att vinsten ibland är låg, är inte börsnoterade, känner sina anställda personligen.
Såna företag bryr sig inte Svensk Näringsliv om. Tro mig. Jag har som representant för mitt företag suttit på många möten med Almegas teknikföretagsgrupp och häpnat över attityden mot löntagare och över avsaknaden av intresse för att begränsa karteller och marknadsmanipulation.
Om ni tror att SN arbetar för ett sunt småföretagarklimat så tror ni fel. Dom organiserar internationellt engagerade storföretag.

I era kommentarer anar jag en viss naiv okunnighet. Samma okunnighet som SN rider på nämligen att regleringar är problemet för företagandet. Så är det inte. Problemet att driva ett företag är att många andra företag fuskar med ekonomisk redovisning så att ärliga företags lönsamhet försvåras.
Vi skulle behöva bättre övervakning, inte slappare regler. Och vi skulle behöva en ekonomiskt trygg allmänhet som efterfrågar våra tjänster, inte rikare rika.

Slutligen vill jag påminna Ek om att USA genom sin konstanta krigföring har en av världens största offentliga sektorer i krigsindustrin. Folk brukar glömma det och tror att USA är framgångsrikt utan statlig inblandning. Inget kunde vara mer fel.

ÄMNET VAR INTE PERSONLIGA ANTIPATIER

Olof Lindberg fortsätter att skjuta på pianisten istället för att lyssna till musiken.

Både Thomas Ek och jag har nog förstått att Olof tycker illa om SN. Mer naiva än så är vi inte. Men det är inte vad debatten handlar om.

Fölster citerar: "Alla regler gör att vi förlorar förmågan att vara hänsynsfulla. Ju fler föreskrifter, desto mer förlorar människor sin känsla av personligt ansvar".

Det är ett synnerligen relevant uttalande. Det är typiskt för det förmyndarsamhälle Olof Lindberg tydligen ivrar för. Den socialistiska grundsynen är det mest utvecklingshämmande som finns. Jag har sett ett flertal av de socialistiska samhällenas funktion i verkligheten. Och kan jämföra med intrycken från de flesta staterna i Europa och USA med både jättestora och små företag.

Hur ofta har vi inte hört den ansvariga politikern besvara frågan hur en åldring kunde misshandlas så upprörande på det kommunala vårdhemmet: "Vi får se över våra rutiner."

Det är inte rutinerna som gör jobbet. Det är människor. Politiker kan vi inte välja för att de är duktiga i arbetsledning, eftersom det inte syns utanpå dem. När det är fel människor som anställts för jobbet, kan inga rutiner i världen kompensera för misstagen.

Det är den som anställer fel folk som skall kritiseras, inte rutinerna.

Den sista undersökningen jag såg från Svenskt Näringsliv om affärsklimatet hade de ett jättelikt bortfall, det fanns inte någon bortfallsundersökning. Om SF vill förbättra världen kan han börja i den egna organisationen.

I Aftonbladet anförde SF ett ekonomiskt resonemang som helt negligerade att vi internationellt befinner oss i den värsta ekonomiska krisen sedan 1930-talet.

Han låtsades som att vi inte alls befann oss i ett läge av makroekonomisk chock och det inte alls var någon fördel att kunna devalvera kronan vid behov. Vilket vi alltså fortfarande kan eftersom vi har kvar vår valuta. Till skillnad från de som har euron.

SF framför viskande kritik som kan verka sofistikerad. Men den framstår inte som sofistikerad för mig.

Det vore önskvärt om även Svenskt Näringsliv och nuvarande regering vore mer öppen för nya lösningar. Jag tycker att de uppvisar stor rädsla för allt det nya som vi med nödvändighet måste ta till oss, ta kommandot över och utveckla.
Nämligen nya tekniska och andra lösningar för att skapa ett hållbart samhälle. Regeringen måste ta rejält radikala grepp för att exempelvis utveckla och förnya infrastrukturen, tänker då i första hand på järnvägstrafiken som kan effektiviseras för att utgöra smörjmedel för industrin.
Näringslivet måste helt enkelt delta i denna process och våga ta risker. Man väljer tyvärr alltför ofta den enklaste vägen, att investera i det befintliga och därmed konservera och hindra att nya industrinäringar kommer fram som kan stärka Sverige som industrination.
Regeringen har ett stort ansvar att minska oljeberoendet. Den som vågar nu, kan räkna med stora framtida framgångar.

Olof Lindberg,

"Vad har då SN för mål? Att fattiga ska få en ordnad ekonomi? Den som tror på det räcker upp handen."

Jag räcker upp handen. Det är trots allt självklart för näringslivet att så många som möjligt har råd att köpa varor och tjänster, således ju fler fattiga som ökar sin köpkraft destå bättre. Va f-n tror du lågpriskedjorna är dom företag som går bäst i sämst tider, är det för att ägarna inte vill att fattiga ska ha råd eller?

SNs mål tordes ju vara samma mål du och dina socialisters gelikar har dumjöns genom "att Sverige skall återta en tätposition i den internationella välståndsligan."

***

Doktor Eleph@nt

"I Aftonbladet anförde SF ett ekonomiskt resonemang som helt negligerade att vi internationellt befinner oss i den värsta ekonomiska krisen sedan 1930-talet."

Men suck. I en form av linjär statistisk jämförelse så visst, det är ekonomsikt sämre nu, men det är strikt i siffrornas värld och inte helt säkert utjämnade eller balanserade. I verkligheten: Har du det sämre nu än säg dina far eller morföäldrar hade det på 30-talet, rent ekonomiskt? Så länge en svensk medborgare inte frivilligt avsagt säg det sociala välståndet (dvs frivilligt väljer att bli uteliggare utan socpengar) så är det omöjligt att ha det lika fattigt, ekonomiskt, som en hel del folk hade det i Sverige på 30-talet. Levnadsstandarden är så väldigt väldigt mycket högre idag än den var för 80 år sedan, så pass att Svenska "getton" idag är i klass med medelklassbostäder i USA. Fatta att fattiga svenskar är mest fattiga pga att dom direkt eller indirekt valt att vara uteliggare, alla andra har faktiskt tak över huvudet och en soc peng, därmed inte sagt att det skulle vara enkelt, men det är skillnad på fattiga och fattiga, och dålig ekonomi och dålig ekonomi.

den som hyllar säljbara utsläppsrättigheter som en innovation är antingen fullständigt ignorant eller momsfifflare själv. Att Fölster inte skulle känna till skandalerna som omger dessa säljbara utsläppsrätter verkar osannolikt.

ST
Man kan lätt tro det. Att alla vill samma sak. Om man säger att värden ska bli bättre stämmer det säkert men ju mer detaljerad man blir desto mer skiljer sig målen åt.
Min uppfattning är att SN visserligen vill att ekonomin ska växa men inte att alla nödvändigtvis ska få ta del av det. Tvärtom. Dom delar i högsta grad den nyliberala synen att drivkrafter för enkla människor måste vara att dom ska ha det svårt om dom inte anstränger sig medan förmögna människor istället måste försäkras att deras inkomster inte vägs emot deras prestationer. För dom är det, till skillnad mot enkelt folk, inget problem att kunna tjäna pengar utan att anstränga sig.
I praktiken tar detta sitt uttryck i att SN motarbetar trygghet för löntagare men lobbar för skyddade förmögenheter.
SN stöder också enligt min mening destruktiva delar av vår ekonomi såsom riskkapitalverksamhet, börsberoende kvartalskapitalism och utförsäljning eller avreglering av nationellt viktig basverksamhet och infrastruktur.
Detta är inte bara destruktivt för demokrati och för befolkningen i stort. Det är också negativt för alla de småföretag som bygger upp vårt land. I lika hög grad beroende av fungerande infrastruktur, etableringsfrihet, sund konkurrens och rättstrygghet som människor utan ärvda pengar.

Jag håller med Olof, det mesta iaf. Kapitalisterna spyr gärna ut dimridåer så att folk ska tro att de bryr sig. Och är man ekonom på något som heter någonting med näringsliv, ja då har man alldeles säkert det egna kapitalet högt på intresselistan.

O.Lindberg

Du anför som vanligt en massa fördomar utan den minsta tillstymmelse till grund eller argument. Man undrar ju lite varifrån denna starka antipati mot alla framgångsrika människor kommer ifrån. Kunglig avundsjuka?

Ingen har mer att vinna på att vanliga människor får det bättre än företagen, förutom de vanliga människorna själva förstås. Dessutom är det omöjligt för verklig ekonomisk tillväxt att fördela sig så snävt som du påstår att SN skulle vilja att den gjorde. Verklig ekonomisk tillväxt fungerar inte så, det är bubbeltillväxt som gör det.

Så när du påstår att:

"Dom delar i högsta grad den nyliberala synen att drivkrafter för enkla människor måste vara att dom ska ha det svårt om dom inte anstränger sig medan förmögna människor istället måste försäkras att deras inkomster inte vägs emot deras prestationer"

ljuger du, vilket tyvärr är ditt främsta kännetecken.

Högre levnadsstandard är resultatet av ökad produktion följt av ökad konsumtion. Konsumtion är en funktion av efterfrågan och köpkraft. Efterfrågan och köpkraft är det som gör företagens investeringar lönsamma, då deras ökade produktionsförmåga möts av höjd eftefrågan och köpkraft hos konsumenterna. Konsumenterna är "vanligt folk", varför det i allra högsta grad är i företagens intresse, stora som små, att vanligt folk får det bättre.

Att vanligt folk har fått det så otroligt mycket bättre under de senaste 200 åren beror till största del på att företagen har återinvesterat sina vinster i kapitalvaror som gjort arbetskraften produktivare, vilket har mynnat ut i ständigt stigande löner.

Att du betecknar riskkapitalverksamhet som destruktivt visa också hur djupt din okunskap går. Det samma gäller dina övriga klagomål, som inte har någon annan grund än din vänsterideologi och romantisering av statens, politikernas och byråkraternas välvilja.

Det är nog höjden av hyckleri att utmåla SN, storföretag och förmögna människor till girigbukar som bara tänker på sitt eget bästa, medan man både implicit och explicit hyllar politiker och byråkrater som altruistiska änglar. Storföretag och förmögna människor är småbarn i jämförelse med politiker och byråkrater vad gäller korruption och att sätta sitt eget intresse före alla andras. Ibland undrar man verkligen vilken värld du lever i.

Hej Kaj
Att vi inte lever i samma värld har vi upptäckt för länge sedan. Eller sanarare att vi inte tolkar den på samma sätt.
Jag bryr mig inte om att kommentera dina skolboksförklaringar. Dom är lika tröttsamma som alltid.
Att köpkraft och återinvestering i produktion är av godo förstår vi uppenbarligen båda. Även att bubbelekonomi är av ondo.
Just därför är jag kritisk till nyliberala reformer och SN:s agenda som syftar till att låta inkomstklyftorna i samhället öka väsentligt. Resultatet blir, i väntan på ditt teoretiskt självreglerande önskesamhälle, att bubbelekonomi och investering i icke produktiva tillgångar ökar.
Jämnt fördelade tillgångar används i större utsträckning till nödvändig konsumtion än om redan mycket förmögna får ännu större köpkraft.
Ditt hat mot politisk makt delar jag inte. Jag ser ingen skillnad på privat eller politiskt maktmissbruk. Utom att konsumentmakt är svagare som motkraft än rösträtt. Det är maktunderläget för den stora delen av befolkningen som är problemet. De som verkligen bygger samhället.

Tänkvärda rader. Mitt untryck är att kommuner, generellt sett, är lite rädda för det kreativa och innovativa. Tyvärr finns en kultur på många ställen att man inte skall anstränga sig för mycket och därmed äventyra ledighetskommitténs sammanträden. Nytänkande kräver ofta engagemang och arbete, men framför allt intresse.

Ja, jag saknar den dimension som Fölster tar upp inom kommunen där jag arbetar.

ST
Jag tycker att det är väl godtroget att anta att en klubb för sveriges mäktigaste och rikaste elit vill alla väl.
Det ligger närmare till hands att dom arbetar främst i eget intresse, som alla lobbygrupper gör.
Dessutom. Att propagera för sänkt skatt på ränteinkomster som sändebudet för dom rikaste gör här ovan och anföra som skäl att fattiga ska få bättre förutsättningar att spara är närmast stötande. Ungefär lika renhårigt som att kidnappa en gammal halt kärring för att kunna parkera i handikapprutan utanför NK.

O.Lindberg

Ja, det är ingen överraskning att ekonomisk verklighet är tröttsamt för dig, när det motsäger alla dina ideologiskt betingade fördomar. Naturligtvis försöker du inte argumentera emot dem, du har ju aldrig någonsin försökt argumentera för dina påståenden, precis som vänstermänniskor brukar göra. För dem räcker det att man tycker något, eftersom det inte finns någon sanning eller verklighet, det finns bara åsikter.

Vad är det då för reformer SN förespråkar som är ämnade att kedja vanligt folk i fattigdomens fängelse? Till exempel det här:

"Eller om en stiftelse i Michigan som hjälper fattiga till ett dra-åt-helvete-kapital. Arbetande låginkomsttagare som väljer att delta uppmuntras att spara. För varje krona de spar får de en krona till. För många har det blivit en vändpunkt i livet. I Sverige och de flesta länder hindrar förmögenhetsprövade bidrag och hög skatt på räntan att fattiga spar. Därmed missar de många av livets möjligheter som att handla när det är billigt, att öka utgifterna bara för att man vill pröva ett jobb i en annan stad, eller rent av att starta eget."

Man uppmuntrar folk att spara mera och belönar dem som gör det genom att matcha deras sparande krona för krona. Med andra ord uppmuntrar man folk till att hushålla med sina inkomster och ackumulera kapital, dvs EXAKT det som ALLA borde göra i dagens ekonomiska klimat, staten mer än någon annan. Säg mig, Olof, hur i hela fridens namn får du detta till en elak plan att försätta arbetarna i ekonomiskt slaveri. Jag menar, hur paranoid får man vara egentligen?

Det är VERKLIGT sparande, det som Fölster flaggar för i sin artikel, som leder till VERKLIG ekonomisk tillväxt. Av alla aktörer på marknaden är det ingen som kommer ens i närheten av nationalstaten vad gäller ansvarslöshet, korruption och bedrägeri. Ta vilket Västland som helst. Så skuldsatt att de aldrig kommer att kunna betala tillbaks. Inte för att de någonsin har haft den minsta tanke på att göra det, det är ju skattebetalarna som får lida för det, inte politikerna.

Hur skulle det vara om du lyfte huvudet från sanden och tog dig en titt på din älskade stat och dina idoliserade politiker och byråkrater, i stället för att halstarrigt upprepa uttjatad vänsterpropaganda hela tiden? Kan du också vara så vänligt och peka ut exakt vad i Fölsters artikel som är ett försök att lura vanligt folk till att få det sämre, så att storföretagen kan få det bättre (vilket i sig är en paradox utan statlig inblandning)?

Hur skulle det vara om du för en enda gångs skull faktiskt lade lite argument bakom dina påståenden? Klarar du av det?

Och förresten, på tal om rösträtt. Vad är det Fölster säger om det? Jo det här:

"ntressant för många kommuner, och för Rosenbad, borde den e-demokrati vara som Estlands regering infört sedan åtta år. På nätsidan "Idag bestämmer jag" kan Estlands medborgare logga in för att följa regeringens kabinettsmöten. Agendan är offentlig och underlagsmaterialet finns där för alla att läsa. Inom loppet av trettio sekunder kan alla se vilka beslut som fattats. Varje minister är också uppkopplad under regeringsmötena och har direkt tillgång till allt material. Det har förenklat hanteringen. Mötena är numera mycket kortare."

Ja, den där Fölster och SN är verkligen ondskan personifierad, eller hur?

Nå, följande citat av dig säger väl allt som behöver sägas om dig:

"Att propagera för sänkt skatt på ränteinkomster som sändebudet för dom rikaste gör här ovan och anföra som skäl att fattiga ska få bättre förutsättningar att spara är närmast stötande. Ungefär lika renhårigt som att kidnappa en gammal halt kärring för att kunna parkera i handikapprutan utanför NK."

Du måste verkligen vara en sann människohatare som anser att ett reformförslag som mer än någon annan skulle gynna vanliga lönearbetare är stötande. Murray Rothbard sade att det inte är något fel i att inte förstå nationalekonomi, som trots allt är en mycket specialiserad diciplin. Men att tala om nationalekonomi utan att veta det minsta om det, som du gör, det är moraliskt oförsvarbart.

Estland nämns i denna diskussion. Estland kan knappast betraktas som en ekonomisk förebild. Landet har drabbats hårt av finanskrisen.

Den estländska ekonomin har sedan krisen krumpit med nästan 20 procent. Arbetslösheten har ökat från 2 procent till nästan 16 procent. IMF har prognosticerat att ekonomin endast kommer att ha en tillväxt på 0.8 procent i år. Lönerna har sjunkit drastiskt. Ekonomin prognosticeras, också, anmärkningsvärt, att inte kunna återhämta sig till nivåer före krisen, ens vid 2015. Ett av de få positiva livstecken hos Estland, jämfört med länder som Lettland, är att landet inte är lika skuldsatta, som andra krisdrabbade länder, bl a genom att den estländska staten hade ett budgetöverskott innan krisen.

Terrty K

Tänk om du skulle läsa först och kommentera sedan? Estland nämndes som ett exempel på modern demokrati, det hade ingenting med ekonomi att göra. Snart sagt alla länder i Europa har drabbats av finanskrisen. I Sverige förlorade AP-fonderna över 220 miljarder kronor år 2008. Sverige är långt ifrån ett föredöme vad gäller handhavande av statsfinanserna.

Jag har läst artikeln. Just för att jag läste artikeln reagerade jag på att Estland nämns. Artikeln heter också "Så blir man världsmästare i företagsklimat". Vidare säger sig artikelförfattaren "ha studerat framgångsrika länder och kommuner". Det är ord hämtade direkt från författaren själv. Därför förväntade jag mig att han skulle just nämna sådana exempel. Det har dock inte artikelförfattaren gjort på ett bra sätt. Att Estland tas upp i detta sammanhang är ironiskt med tanke på de data jag presenterade. Sveriges ekonomiska tillstånd är bättre än de staterna som finns i Baltikum. Är detta någonting du disputerar?

Terry K

Vad författaren gjorde med sin artikel var att marknadsföra ett forum för innovativa lösningar, varav Estlands e-demokrati var en av dem. Att ta bort trafikskyltar var ett annat, inte heller det med direkt koppling till ekonomi. Sist och slutligen var det berättelsen om stiftelsen i Michigan som var det enda med direkt koppling till ekonomi. Forumet som Fölster flaggar för är helt enkelt en plats där man kan hitta alternativa lösningar. Om man tycker att någon av dem är intressant kan man fundera på att förespråka dem i sin hembyggd.

Bra att du ändå läste artikeln, om man får tro ditt ord. Tyvärr förstod du den inte. Att Sveriges ekonomiska tillstånd är bättre än länder där krisen framskridit längre är knappast en merit. Men för att inse det så måste man tänka några steg längre, på det som man inte ser direkt. Det är alltför få som orkar göra sig det besväret.

Hej Kaj, ja det var sannerligen bra exempel som du försvarar på hur "man blir världsmästare på företagsklimat". Jag utgår att du är en av dem som tar ner trafikskyltar i frihetens namn i din bygd för att minska olyckor också. E-demokrati lär inte hjälpa, så länge de grundläggande institutionerna i Estland är icke demokratiska och uppmuntrar till korruption bland landets eliter.Tur att du orkar göra dig besväret med att tänka längre än de flesta andra Kaj Grussner. Slutligen, det var du som var först ut med att jämföra Sveriges ekonomi med Estlands när jag visade på Estlands ekonomiska data. Så den jämförelsen får du själv stå för.

Terry K

Du tycks fortfarande inte förstå att artikeln handlar om mer än bara bra företagsklimat. Reformbanken är ett forum i vilket man samlat nya och innovativa lösningar på en rad olika problem och fenomen. Poängen är att man måste vara innovativ och nytänkande för att skapa ett bra företagsklimat och att det finns en hel del exempel på innovation och nytänkande man kan ta efter. Men det är givetvis inte begränsat till företagsklimatet, det gäller samhället i stort.

Det är med att läsa tycks inte vara din starka sida. Trafikskyltarna var ett exempel på nytänkande, men jag skrev ju utryckligen att det i sig inte hade en direkt koppling till företagsklimat eller ekonomi i stort. Om du vill ha en meningsfull diskussion så får du faktiskt börja läsa vad som skrivs och tänka efter litet före du kommenterar. Annars går all tid åt att rätta dina fel. För övrigt var det städerna själva som tagit ner skyltarna, inte frihetstörstande aktivister. Men det missade du ju också.

Var har jag jämfört Sveriges ekonomi med Estlands? Ingenstans förstås, jag bara påpekade att Sverige inte är något föredöme det heller. Du tycks fortfarande inte klara av att tala om flera saker på samma tråd, är det faktiskt så svårt? E-demokrati är ett sätt att engagera medborgarna och göra politikerna mer ansvariga inför sina väljare. Det är ingen dålig sak, oberoende om landet har ekonomiska problem eller inte.

Men snälla Kaj.
Inte ens du går väl på att SN bryr sig om låginkomsttagare.
Fölster är deras lydiga språkrör. Det han säger och vad SN gör är två skilda saker.
SN vill ha lägre skatt på kapitalinkomster så dom skickar ut Fölster som får säga att det vore bra för människor som har ont om pengar. Vad gör SN för låginkomsstagare? Håller tillbaka deras lönehöjningar. Försöker minska transfereringar från rik till fattig. Motarbetar anställningstrygghet och social trygghet.
Jag vet att du också tycker att det där är bra men det är väl ärligare att säga att man vill försämra för låginkomsstagare för att uppnå andra fördelar än att ljuga och hävda att det är för de svagas skull?

Och inte ens du kan väl tro att SN propagerar för internetval för att öka demokratin eller för att det skulle gynna de som inte har så mycket resurser?
Vilka slipper man om röstningen sker i datorn? Gamla, fattiga och lågutbildade förstås. Dom du säger att Fölster ömmar för.
Det är ju så dumt så man skäms.

O.Lindberg

Om du kunde släppa din klasskampsideologi för en sekund så skulle du kanske förstå. Det ligger i SNs intresse att låginkomsttagare får mer pengar över. Om konsumenterna har det bra så har företagen det också. Det finns ingenting bättre för företag, stora som små, än välbärgade kunder. Så även om SN inte är låginkomsttagarnas intressebevakare så förstår de att de även är i deras intresse att låginkomsttagare har det bra. Det är det som är det fina med marknaden. Intressena är mycket oftare gemensamma än motsatta. I din vänstervridna värld finns det dock bara motsättningar.

Låg skatt på kapitalinkomster uppmuntrar till sparande och investering, det gynnar också de som har ont om pengar. För vilka brukar dessa människor vara? Arbetslösa eller folk som går från jobb till jobb. Det är kapitalackumulation som möjliggör de investeringar som skapar jobb och som gör arbetarna mer produktiva, vilket i sin tur leder till högre löner. Att beskatta sparande är en av de mest skadliga man kan göra, för att inte tala om att de skadar småsparare oproportionerligt mer än förmögna människor. Tycker du inte själv att det börjar bli dags för dig att tänka efter lite innan du brölar ut dina fördomar och din propaganda, vilket tycks vara det enda du gör i det senaste inlägg också.

"Håller tillbaka deras lönehöjningar. Försöker minska transfereringar från rik till fattig. Motarbetar anställningstrygghet och social trygghet."

Maken till grundlös paranoia får man leta efter.

"Vilka slipper man om röstningen sker i datorn? Gamla, fattiga och lågutbildade förstås. Dom du säger att Fölster ömmar för."

Var i hela fridens namn fick du det här vanvettiga svamlet ifrån? Ja, du har verkligen mycket att skämmas över. Med vänner som dig behöver de fattiga sannerligen inga fiender.

Kaj
Man skulle kunna tro det, att det låg i SN:s intresse att låginkomsttagare får mer pengar.
Det ligger definitivt i vår nations ekonomiska utvecklings intresse. Och det ligger i svenska små och medelstora företags intresse. För att inte tala om låginkomsttagares eget intresse förstås.
Varför arbetar då inte SN för att låginkomsttagare ska få bättre ekonomi? Den frågan är ju relevant, eller hur?
Det du kallar grundlös paranoia är tvärtom en beskrivning av verkligheten. SN är det närmaste vi kommer korporativ makt i sverige ídag. SN centralstyr avtalsförhandlingar mellan branschparter som borde vara självständiga att bestämma fördelningen av mervärdet mellan sina företag och löntagare. Istället tvingas SN:s medlemsföretag ställa in sig i ledet av aggressiv omfördelning av vinsten från löneutrymme till aktieutdelning.
Jag har själv suttit som företagsrepresentant inom STD i Almega inför avtalsförhandlingar med våra anställda. I min bransch är det självklart att ökade intäkter fördelas så att löner och vinst stiger lika mycket. Inför ett år då vår bransch förväntade sig 6% ökade intäkter och tänkte oss förhandla mot samma löneökningar sitter SN:s representant och säger åt oss att ge ett lönebud på 0%! Dom är faktiskt inte riktigt kloka.
Jag kan bara komma på en förklaring till att SN agerar på ett sätt som är orimligt för företag där ägaren arbetar tillsammans med löntagarna och där verksamheten är i fokus. Det är att dom skiter i oss. Dom arbetar för storföretag där ägarna aldrig en förstår vad företaget sysslar med och där bara styrelsarvoden och aktiekurs står i fokus.
Bara en ideologiskt förblindad nyliberal kan anse att den konstanta minskning av den andel av produktionsresultatet som går till anställdas löner vi sett i sverige de sista 25 åren är till fördel för löntagare.
SN arbetar för att företagsägare ska bli rikare. Du tror att dom gör det för att det gynnar alla.
Fattar du hur blåögd du är? Fattar du hur lite du vet om det du har åsikter om? Livet är inte som i böckerna du läst.

O.Lindberg

Att anklaga SN för centralstyre är väl ungefär så långt ifrån sanningen man kan komma i ett land som i 100 år styrts av socialdemokraterna och facken med kollektivavtal som följd. Det kräver märkbart färgade glasögonen för att helt ignorera de två huvudarkitekterna till den dysfunktionella svenska arbetsmarknaden. Som vanligt kommer du bara med propaganda och lögner om hur de elaka storföretagen förtrycker löntagarna, i klassisk socialistisk anda. Inte ett ord om vad facken har sysslat med, inte ett ord om alla företag som de har kört i botten med sina strejker och bojkotter. Och förresten är det aktieägarna som vinsten tillhör i första hand, inte löntagarna. De har fått sitt redan då vinsten skall disponeras.

Det är för övrigt omöjligt att löner och vinst stiger lika mycket, eftersom lönerna är en kostnad och vinsten resultatet av intäkter och kostnader. Det är nog den som inte förstår det som inte är riktigt klokt. Bara de senaste 10 åren har man sett hur fackföreningar drivit jobben utomlands med sina helt orimliga krav på höjda löner oberoende av lönsamhetsutvecklingen. Man kan ju verkligen fråga sig vilken kompetens en intressebevakar har, då han jublar över någon procents löneförhöjning som efter några år leder till massuppsägning.

Du är den sista som ska tala om förblindade ideologer, se bara på dina hysteriska inlägg på den här tråden. Det är exakt ingen som har framhållit

”att den konstanta minskning av den andel av produktionsresultatet som går till anställdas löner vi sett i sverige de sista 25 åren är till fördel för löntagare.”

det är dina egna fantasier. Vad som har sagts, däremot, är att det är till allas fördel att det verkliga sparandet ökar. Att så mycket av produktionsindustrin har försvunnit från Sverige är facken ansvariga för.

”SN arbetar för att företagsägare ska bli rikare. Du tror att dom gör det för att det gynnar alla.”

Det är nog helt otroligt att du fortfarande inte klarar av att läsa skriven text. Vad jag sade var att det gynnar företagsägarna att låginkomsttagarna får det bättre. Till skillnad från dig så förstår jag det tämligen uppenbara faktumet att det finns saker som gynnar BÅDE företagsägare OCH låginkomsttagare. Men i den vänstervridna värld du lever finns ju bara motsättningar.

”Fattar du hur blåögd du är? Fattar du hur lite du vet om det du har åsikter om? Livet är inte som i böckerna du läst.”

Hahaha! Kommer från gubben som inte ens kan läsa skriven text och som aldrig har läst en bok i hela sitt liv. Du kanske finner obildning och okunskap romantiskt, Olof, men i en debatt som denna är det bara patetiskt.

-Det är farligt med generaliseringar därför att ett positivt omdöme med en annan synvinkel blir till något helt annat: ett ifrågasättande, och det kanske med all rätt. Jag fäste mig vid begreppet "framgångsrika länder", det kan naturligtvis dissekeras sönder och samman i sina minsta beståndsdelar, men det skulle föra lite för lång här. Men ändå: framgång är ju normalt sett att hylla, men vad framgång baserar sig på är kanske intressantare, och vad är framgångsrika länder? Länder med hög levnadsstandard, baserade på vad, hög bruttonationalprodukt och hur den uppnås, inte är det väl gammal planekonomi det handlar om eller fördelningspolitik? Välstånd mätt i termer av socialt välbefinnande där alla är ständigt stolta men aldrig glada eller hur det var han uttryckte sig, han som tyckte om ordspråk numera Godsägaren kallad. I de framgångsrika länderna där borde ju de framgångsrika människorna bo, de som äro fria och icke satta i skuld, är väl då de som kan ifrågakomma. Var finns då dessa länder fyllda av mjölk och honung? Ingenstans blir det förbluffande svaret, det som finns är länder framgångsrika i vissa avseenden som av tillskyndare kallar dem som framgångsrika och då kräver det exemplifieringar, vilka länder som kan ifrågakomma. Makroekonomierna som styr börsernas index och valutatransaktionerna välden över av hypernervösa eller hypercoola börsmäklare är väl de länderna som kan komma ifråga att ta del av hyllningarna.
Då hamnar man i antingen i Japan och det som förut betecknades som det japanska undret, nu ett minne blott efter alla skandaler där, eller också hamnar man kanske i USA, men där minnet solkats av bolåneskandalerna bland bolåneinstituten Freddie Mac eller Fannie Me, där millioner människor både i USA och Europa blev lurade av värdelösa "paket", paket som aldrig öppnades därför att ingen hade tid eller ifrågasatte lögnerna om snabba klipp. Det lade grunden till den globala finanskrisen, som ännu är långt från överstånden med millirdskulder och milliardbehov att lånas upp av för att täcka det värsta. I Europa bland länder betecknade PIGS eller andra ej så hedervärda omdömen. Så vad blir det kvar av begreppet "framgångsrika länder" och den nästan devota hyllningen till dem? Maktfullkomlighet baserat på kapital, totalitärstyrda ekonomier, eller ekonomier baserade på lögner, eller krig, krig om naturtillgångar ännu outnyttjade, i hav, i berg i dagen eller under jordskorpan. De nya idéer som dessa framgångsrika länder uppvisar snarare skrämmer än lugnar sinnet, allt som gynnas är kreativa idéer som går att omsätta i snabba cash. "Framtidstro",
-skriver Fölster, och javisst, men framtidstro för vilka? För den vanliga lilla människan där arbete är ett dåligt betalt och slitsamt måste, eller för en elit som tycker att arbete är ett förnöjsamt och välbetalt tidsfördriv, genererat av av kreativa idéer?
-I Sverige: är vindkraft en kreativ idé, eller är etanol en kreativ idé? Eller förslaget om etanolpumpar i obygden för att tillgodose ett förväntat behov, som dessvärre inte behagar infinna sig? Är elbilar en kreativ idé för andra än storägare i Vattenfall när elpriset får skena hejdlöst?
Är sjukvården i Sverige kreativ, friskolor som genererar tiotals miljoner till de som satasat endast för inköp av möbler?
Kreativism som gynnar fåtalet är det vad som skall eftersträvas? -Detta skrivet som privatperson utan partitillhörighet eller -sympatier.

Kaj
Här är ett citat från en rapport från SNS. En pålitligt borgerlig institution, finansierad av näringslivet. Skillnaden mot kamporganisationer som SN och Timbro är att SNS publicerar kunskap även när det inte passar in i kampen för större klassklyftor. Det ska SNS ha en eloge för.
Den gamla styrelseräven Karl Henrik Pettersson skrev i sin SNS- uppsats Fast Lön om fördelningen av företagens resultat sett ur en rad olika aspekter.
Bla beskrivs detta faktum:
"Ungefär 40 procent av förädlingsvärdet i industrisektorn tillfaller idag kapitalägarna i OECD-länderna. Det är en historiskt mycket hög siffra. Kapitalandelen i Sverige ökade under femtonårsperioden 1980-95 med åtminstone 10 procentenheter. Det är en närmast ofattbart stor omfördelning från arbete till kapital på relativt kort tid."

Det är inte löneökningar som tynger våra företag, det är kapitalägarnas vinstuttag.
Denna förändring pågår alltså samtidigt som arbetslösheten ökar och våra sociala skyddsnät monteras ner.
Jag ser ett samband, gör inte du?

För övrigt är KHP:s uppsatser och övriga ekonomiska filosoferande mycket läsvärda:
http://www.karlhenrikpettersson.se/

Jag ville med mina tidigare inlägg uppmuntra till ett kritiskt tänkande mot det som står i artikeln. Skribenten Ebbe Cederblad ger en bra kritisk syn på det som står i artikeln, samt skribenten som kommenterade utsläppsrättigheter. Sedan, Kaj, är det uppenbart att du gjorde en jämförelse med Sverige, när jag nämnde Estland. Det är klart och tydligt för vem som helst att läsa i den här tråden. Sedan är jag säker på att jag har minst lika bra läsförmåga som dig själv och med stor sannolikhet bättre. Därför är det inte på plats att du raljerar.

Sedan har Mr. Lindberg också rätt i det mesta han påpekar. Jag skulle även anta att förädlingsvärdet som tillfaller kapitalet i OECD länder, förmodligen, idag, är större än vad som nämns ovan.

O.Lindberg

Kapitaluttag har ingen direkt effekt på företagens vinst, eftersom kapitaluttaget begränsas av företagens lönsamhet. Det är transaktion som syns i balansräkningen, inte resultaträkningen. Efter att bolagsskatten har betalats. Det är heller inte kapitaluttaget som gjort att mer och mer av produktionen har flyttats till utlandet.

Att det sociala skyddsnätet ”monteras ner”, som du uttrycker det, beror helt och hållet på att vi inte har råd att upprätthålla det längre. Det kostar för mycket, pengarna räcker inte till. Därför måste vi skära ner de offentliga utgifterna, ordenligt. Det är det enda sättet att göra Sverige konkurrenskraftigt igen. Lägre skatter, mindre regler och större individuellt ansvar.

Det Fölster skriver i sin artikel handlar om det. Att tro att höga skatter, mer regler och mindre individuellt ansvar på lång sikt gynnar den vanliga människan är en illusion, eftersom det ekonomiskt inte går ihop. Det leder till mindre företagande och färre arbetsplatser, som i sin tur tvingar fram nedskärningarna i den offentliga sektorn. Skillnaden är bara att nu har den vanliga människan varken jobb eller skyddsnät, tack vare sådana som dig. Som jag sade tidigare, med vänner som dig behöver den fattiga inga fiender.

Terry K

Nej, vad jag gjorde var att påpeka att Sverige också har ekonomiska problem. Sedan konstaterade jag uttryckligen att de två sakerna, e-demokrati och ekonomiska problem, har väldigt litet med varandra att göra. Nog är det märkligt att det skall vara så svårt att förstå skriven text.

Lindberg har inte gjort något annat än just det , påpekat saker. Det kan vem som helst göra. En annan sak är att argumentera för sina påpekanden. Det är där det brister hos Lindberg.

Kaj Grüssner du uppger att du här anarko-kapitalist. Du skojar väl va?

Nej, det gör jag inte.

"Nej, vad jag gjorde var att påpeka att Sverige också har ekonomiska problem."

Ja genom, att ta upp Sverige som ett svar på mina ekonomiska data om Estland. Alltså, en jämförelse.

"Sedan konstaterade jag uttryckligen att de två sakerna, e-demokrati och ekonomiska problem, har väldigt litet med varandra att göra."

Alltså, SN:s verksamhet handlar inget annat än om företags lönsamhet och företagande. Min poäng var att Estland har demokratiska underskott i statsapparaten, vilket, vad gäller finansiella krisen, har förvärrat krisen hos landet. Problemen ligger i de samhälleliga institutionerna och de folkvalda politikerna som ska företräda befolkningens intressen. Med andra ord, i Estlands fall, är e-demokrati endast kosmetika.

Försök att förstå vad jag menar innan du sjunker så lågt att du anmärker på min förmåga att läsa. Det verkliga problemet är att du inte gillar det jag skriver, då det inte stämmer överens med dina övertygelser.

Kaj, jag skulle enkelt kunna ironisera över anarko-kapitalism. Men avstår, det är väl bra att man utvecklar som du gör en egen position. Kan du skriva en artikel om. Men det finns nog inte så många - inte jag heller - som kommer dela denna uppfattning.

Terry K

Det här börjar bli löjligt. Att påpeka att Sverige inte är har det mycket bättre ställt än Estland är inte att jämföra de två. Jag påpekade det för att du använde Estlands ekonomiska problem som någon sorts argument mot e-demokrati, trots att de två inte har någonting med varandra att göra. Implikationen var att eftersom Estland har så dålig ekonomi är e-demokrati ingenting att ha för Sverige. Jag påminde dig om att Sverige inte heller har det så bra ekonomiskt, för att sedan fortsätta med påpeka att e-demokrati kan vara en bra idé oberoende av ett lands ekonomiska ställning. Om du inte vill ha din läsförmåga ifrågasatt så får du faktiskt sluta upp med sådana här barnsligheter.

Vad SN:s verksamhet handlar om är av föga betydelse, men den är inte så snäv som du försöker påskina. Den här artikeln är ett bevis på det, även om du gör ditt bästa för att inte förstå det. Reformbanken handlar om att samla innovativa lösningar på olika samhällsfrågor på hög så att de kan tjäna som inspiration åt andra, inte hur storföretagen skall göra större vinster.

Estlands eventuella demokratiska underskott kan man diskutera, men e-demokrati är definitivt ett sätt att öka folkets insyn och förmåga att påverka. Det är bra mycket bättre än den vanliga modellen, där lagarna skrivs av små arbetsgrupper ledda av statliga tjänstemän tillsammans med diverse intressegrupper.

Jag har inga problem med vad du skriver, förutom att det att du kommer med irrelevanta påståenden som dessutom är falska.

Dr. Elefant

Jag rekommenderar att du läser Murray Rothbards och Hans-Hermann Hoppes böcker och artiklar i ämnet. Bara de två har producerat åtskilliga tusen sidor i ämnet. En bra början är Murray Rothbards "For a New Liberty".

Tror säkert att du tror att du kan göra dig lustig över anarko-kapitalism, men eftersom du inte har en aning om vad det är så lär dina försök få dig att framstå som en pajas. Det har jag sett ganska många gånger förrut.

Kaj
Jag försöker förstå hur du tänker.
En förklaring är att du verkar undvika att skilja på olika privata företag, ägandeformer och verksamheter. Däremot skiljer du noga på privat och offentlig produktion.
Det leder dig till den märkliga slutledningen att all privat verksamhet är samhällsnyttig och att all offentlig verksamhet är skadlig.
Du som förenklar alla ekonomiska resonemang till deras teoretiska specialfall borde väl istället anse att all verksamhet som skapar sysselsättning och verkliga mervärden är av godo och all verksamhet som bara flyttar pengar och skapar inflation är av ondo?

En stor del av det privata näringslivet idag ägnar sin verksamhet åt att flytta pengar och berika sig utan att skapa varken arbetstillfällen, varor eller tjänster. Det är ett problem naturligtvis. Finansmarknaderna och statliga lotterier har samma mycket blygsamma samhällsnytta. Dom flyttar runt pengar till några få människors glädje på många människors bekostnad och samhällsekonomin behöver ingendera av dom. Människor sysselsätts förstås både inom finansmarknaderna och lotterierna men de hade gjort mycket mer nytta någon annan stans.

Vi har också nått en utveckling där ökat lönsamhet i det privata näringslivet i allt mindre utsträckning kommer befolkningen eller den produktiva ekonomin till godo. Storföretag lägger ner verksamheter med god lönsamhet eftersom avkastningen i kedjebreven på finansmarknaderna är ännu högre. De extremt höga ersättningarna i finanssektorn gör att ledare och ägare i stora producerande verksamheter tar ut vinster som skadar de egna företagens konkurrenskraft.

Skattesänkningar och friare regler råder inte bot på några av dessa problem. Tvärtom. Det skulle ytterligare gynna storföretagen med anonyma ägare på samhällsnyttiga mindre företags bekostnad. Små företag, som mitt, har inget problem med regler, beskattning eller trygghetslagar. Vi har problem med stora konkurrenter som tjänar sina pengar på finanstransaktioner och kan bjuda under oss med dumpade priser för att få marknadsdominans.

Om SN brydde sig om Sveriges ekonomisk utveckling skulle dom engagera sig i icke börsnoterade små företags förutsättningar. Det gör dom inte.

O.Lindberg

Det är bra att du försöker förstå hur jag tänker, men trots våra många utbyten tycks du fortfarande inte kunna greppa det. Jag tror du har för många ideologiska fördomar i vägen.

Jag vet inte hur du får det till att jag inte skulle skilja på privata företag. Det finns bättre och sämre. Men skillnaden mellan privat och offentligt är alltid mycket större, eftersom de verkar på helt olika grunder och under olika förutsättningar. Ett offentligt ägt företag eller verk behöver inte bry sig om lönsamhet. Det får inte sina intäkter från frivilligt betalande kunder, det får sina intäkter från Skatteverket. Det behöver inte bry sig om att tillfredsställa sina kunder, eftersom kunderna inte har något val. De måste betala. Inget privat företag kan tvinga sina någon att köpa dess tjänster eller produkter. Om man inte förstår hur avgörande denna enorma skillnad är så kan man omöjligen förstå sig på något annat som har med ekonomi att göra heller.

”Det leder dig till den märkliga slutledningen att all privat verksamhet är samhällsnyttig och att all offentlig verksamhet är skadlig.”

Återigen hittar du på saker som inte har någonting med verkligheten att göra. Jag förstår inte varför du hela tiden måste göra som Krugman, dvs att hitta på att din meningsmotståndare har sagt något han inte har sagt och sedan argumentera mot detta påhitt. Varför gör du så? Vad försöker du uppnå med det?

Privata företag som är olönsamma är inte samhällsnyttiga, eftersom de förstör resurser genom att binda dem i olönsamma verksamheter. Det är till skada för hela samhället, det är därför det är så viktigt att låta sådana företag gå i konkurs. På så sätt frigörs resurser och kan allokeras till bättre ändamål. Det här har jag upprepat många många gånger, bland annat då jag har förklarat varför stimulanspaket inte är bra.

Offentlig verksamhet behöver inte nödvändigtvis och i alla lägen vara så skadlig, men tyvärr har den offentliga sektorn i de flesta länder vuxit sig så stor att den blivit en enorm börda, en börda som den privata sektorn inte kan bära. Folk brukar säga att den privata sektorn inte kan existera utan den offentliga, men faktum är att det är precis tvärtom. Det är den offentliga som inte kan existera utan den privata, eftersom det är den privata som förser den offentliga med finansieringen.

Dina ständiga försök att förminska värdet av utbildning och kunskap tär också rejält på din trovärdighet. Du har inte läst nationalekonomi eller ekonomisk historia, du behärskar inte ekonomisk teori. Därför försöker du på alla sätt påskina att allt sådant är oviktigt. Det är ungefär lika intelligent som att säga att en läkare inte har nytta av kunskap om medicin och anatomi.

Det vore intressant att se vad denna ”ökade lönsamhet i det privata näringslivet” egentligen består av, med tanke på hur många företag som lagt ner sin verksamhet i Sverige. En förklaring till den här illusionen är att man börjat mäta företagens vinster i nominella termer men arbetarnas löner i reella termer. Gör man på det sättet ser det givetvis ut som att företagens vinster skenar i väg medan arbetarnas löner stampar på samma ställe. Det är också ett gravt felaktigt sätt att undersöka fenomenet.

Det där med att ”storföretagen lägger ner lönsamma verksamheter” är också en tämligen barnslig myt. De som upprepar den sätter likhetstecken mellan lönsamhet och ett resultat som är större än 0. Det håller förstås inte. En verksamhet, framför allt kapitalintensiva verksamheter som tungindustrin, måste ha en avkastning på investerat kapital som är stor nog för att täcka kostnaden för nyinvesteringar. Det räcker inte med en vinstmarginal på en eller två procent, det kan i många fall krävas minst 8-10 procent, ibland mer. Men återigen hamnar vi tillbaks till det där att förstå ekonomisk teori och ekonomisk kalkylering, vilket beklämmande få behärskar.

”Skattesänkningar och friare regler råder inte bot på några av dessa problem. Tvärtom.”

Återigen ett av dina många ogrundade påståenden som du försöker belägga med uttjatad propaganda, något som har blivit ditt varumärke.

Skattesänkningar som finansieras genom minskade offentliga utgifter skulle ge mycket mer utrymme åt företagande, eftersom det då skulle bli mycket lönsammare att idka företagsverksamhet. Det skulle alltså uppmuntra fler till att starta eget. Färre regleringar skulle göra det mycket lättare, då företagaren inte behöver ägna otaliga timmar och på att fundera hur han ska göra för att uppfylla lagens krav, eller betala konsulter för att hjälpa honom. En så grundläggande sak som att fylla i skattedeklarationen är en mångmiljonindustri här i Norden. I USA är det en mångmiljardindustri.

”Små företag, som mitt, har inget problem med regler, beskattning eller trygghetslagar. Vi har problem med stora konkurrenter som tjänar sina pengar på finanstransaktioner och kan bjuda under oss med dumpade priser för att få marknadsdominans.”

Mer ideologiskt nonsens. Det faktum att compliance kostnaderna hela tiden stiger är ett av de största hindrena för småföretag att växa, för att inte tala om en arbetsmarknadslagstiftning som gör varje anställning till rysk roulette. Att ”storföretagen” skulle tjäna sina pengar på finanstransaktioner som sedan används till att dumpa priserna i deras huvudsakliga verksamhet måste vara något av det löjligaste jag hört dig säga, och det är inte att säga litet.

Kaj
Det är ju nästan komiskt att du häpnar över mina ideologiska fördomar och jag över dina. Men när du kallar min egna praktiska erfarenheter av företagande för ideologiskt nonsens känner jag mig säker på att du är ute och cyklar. Allt som inte stämmer med din extrema syn på samhälle och ekonomi är inte nonsens bara för att du vill att det borde vara det.

Ur din harang här ovan kan jag ändå sålla ut att du kan inse att det finns viss nationalekonomiskt skadlig privat ekonomisk verksamhet och att viss offentlig verksamhet kan vara av godo.
Då är ju den intressanta frågan hur vi kan se till att de goda verksamheterna maximeras och de skadliga minimeras. Eller hur?
Du och dina ideologiska fränder som tex Norberg menar att utan skyddsnät går parasiterna under av sig självt.
Det är lika begåvat som att vilja återinföra dödsstraff för att få slut på alla mord när vi vet att mord inte ens är mindre vanligt i länder som redan har dödsstraff. Det funkar inte Kaj. Alla vet att hög risk inte avskräcker risktagare. Fundera på hur många som kallar sig anarko-kapitalister och fråga dig sedan om det är världen eller du som är galen.

Även om vi inför totalt personligt ansvar kommer ett samhälle utan ekonomisk reglering att svämma över av lurendrejeri. Alla vet det Kaj, sluta larva dig.

Din analys av drivkrafter för kundnytta är som vanligt ett klockrent exempel på dina skygglappar. Den ekonom som enbart erkänner ekonomiska drivkrafter vare sig det är på leverantör- eller kundsidan skulle inte kunna visa sig i ett akademiskt sammanhang idag utan att bli betraktad som en pajas.
Människan agerar inte enbart rationellt och inte bara egennyttigt. Alla andra har förstått det, varför inte du?

O.Lindberg

Du hävda dina påstådda ”erfarenheter” hur mycket du vill, jag har för länge sedan börjat ta dem med den stor skopa salt. Oberoende vad du har för erfarenheter, påstådda eller inte, så är det nonsens att antyda att storbolag, oberoende av deras huvudsakliga verksamhet, får sin verkliga inkomster från ”finanstransaktioner” (vad nu det betyder i praktiken) som sedan används till att finansiera underpriser i bolagets verkliga verksamhet. Myten om predatory pricing, som underprisförsäljning kallas, avlivades för länge sedan efter att man grundligt förklarat att det helt enkelt inte funkar. Det finns inget historiskt exempel där sådant ens skulle ha försökts, än mindre lyckats, i någon verklig omfattning.

Vad gäller ökade regleringar så innebär det alltid ökade kostnader för bolagen, eftersom det blir att hålla reda på och mer att rapportera. Det säger sig självt att det gynnar storföretag, som har helt andra förutsättningar än småbolag att sköta sådana saker. Den enorma mängden speciallagstiftning på finansmarknaden är en orsak till att den domineras av jättebolag. Mindre aktörer har helt enkelt inte råd med uppfylla alla lagar och regler, det kostar för mycket. Det är ju inte utan orsak småbolagen har lobbat hårt för att höja gränserna för lagstadgad revision, till exempel. För storbolag är revisionsarvodet en parentes, för småbolag är marginalerna mycket mindre.

Du vet mycket väl att jag länge har kritiserat privata bolag på basis av deras verksamhet, så din låtsade förvåning är enbart löjlig. Vad gäller maximering så är det viktigast att världens begränsade resurser används så effektivt som möjligt. Det förordar minimal offentlig sektor, som av sin blotta natur inte är lika effektiv som den privata.

Dina löjliga förvrängningar får du också gärna lägga ner, om du kan. Vad jag sade var att det är viktigt att låta företag gå i konkurs så att resurserna frigörs och kan allokeras till lönsammare ändamål. Det är så de utnyttjas effektivast. Vad det har att göra med mord och dödsstraff undgår mig, men å andra sidan brukar dina försök att använda liknelser aldrig lyckas.

Att hög risk inte skulle avskräcka risktagare är ju också något som bara du kan säga utan att försöka belägga det. Det är helt uppenbart att bankerna inte skulle ha tagit sådana risker som de gjorde om de vetat (eller åtminstone trott) att de själva bär hela risken. De explicita och implicita garantierna staten och statliga institutioner försåg dem med uppmuntrade dem till att kraftigt sänka på sina kreditgivningsstandards. Eftersom de kunde sälja lånen dagen efter att de hade givit dem så behövde de ju inte bry sig om låntagarens betalningsförmåga. Utan Fannie och Freddie skulle de själva ha måsta sitta på lånen i 30 år. Under sådana omständigheter skulle de vara mycket försiktigare med att ge lån. Det är ju fullständigt uppenbart att man ger bankerna perversa incentiv då man i praktiken eliminerar risken för kreditförluster. På en fri marknad balanseras människans naturliga girighet av den lika naturliga rädslan för förlust. På dagens överreglerade, kartelliserade marknad finns det nästan inga skäl att vara rädd längre. Då är det inte så konstigt att det går som det går.

Det är inget annat än ren intellektuell ohederlighet att antyda att jag har förespråkat ett samhälle utan ekonomisk reglering. Tvärtom är det ju precis det jag hela tiden har efterlyst. Vad du tydligen inte förstår (fortfarande) är staten inte behövs till att reglera, tvärtom är det statliga interventioner som ligger till grund för de problem vi ser idag. Det måste du veta, om du överhuvudtaget har förstått det jag har skrivit. Men i sann krugmansk anda så hittar på saker och argumenterar mot dem i stället för det jag egentligen har sagt.

Jag vet inte vad du försökte säga med ditt sista stycke. Försöker du påstå att företag inte bryr sig om huruvida deras kunder eller inte? Försöker du påstå att statliga institutioner har incentiv att hålla sina ”kunder” nöjda? På en fri marknad kan företag som inte håller sina kunder nöjda inte överleva, så enkelt är det. Jag har dock mig veterligen inte påstått att det inte skulle finnas några andra drivkrafter, men vi vet ju sedan länge att du inte bryr dig om vad din meningsmotståndare faktiskt säger.

Människan agerar inte enbart rationellt och inte bara egennyttigt, säger du. Jaha, så vadådå? Människor fattar aldrig medvetet ett beslut som de tror kommer att försämra deras tillvaro, men ibland leder deras beslut till att de får det sämre. Sådant händer, för vissa mer än andra. Det är ju en rätt gammal klyscha det där, men säg mig Olof, kan du ge några exempel på när folk inte har agerat rationellt och egennyttigt? I vilka situationer agerar människor medvetet emot sin egennytta? Det kan ju vara intressant att utforska.

Kaj:

Ja det är möjligt att det blir löjligt. Inte så mycket från min sida dock. Du har hakat dig vid detaljer som du vägrar släppa. Jag tog upp Estland och du belyste Sverige som ett svar på detta. Jag kan inte hjälpa att du gjorde det. Du fortsätter att ifrågasätta att du själv gjort detta, vilket i sig är otroligt barnsligt. Isåfall, är det du som får stå för att det möjligtvis har blivit löjligt. Jag kommer inte att vika mig för sådant här trams.

Jag har inte heller gjort några implikationer om e-demokrati och Sverige. Artikelförfattaren sade sig ha undersökt framgångsrika länder. Dessutom representerar artikelförfattaren en organisation som utvärderar framgång utifrån lönsamhet och företagande. Jag kan inte hjälpa att det är de premisser de utgår från. Jag anser att demokrati och finanskrisen visst är sammankopplade. Om politiker och privat sektor hade tagit ansvar, hade krisen i Estland kunnat bli lindrigare. Mitt ställningstagande var att e-demokrati är kosmetika i ett sådant sammanhang. Det står jag för. De representativa politikerna har inte varit ansvariga inför sina väljare. Det är ett grundläggande problem, som enligt mig inte kan lösas genom e-demokrati. Med andra ord, är jag inte så imponerad av artikelns innehåll vad gäller en del områden. Till skillnad från dig är jag inte det. Låt det stanna där. Alla kan inte tycka samma sak som du. SN är dessutom ingen organisation som är engagerad i demokratifrågor, såvida det inte innebär att företag implementerar sådana lösningar åt stat och kommun genom t ex e-demokrati.

Det som jag har antytt är att organisationen utgår från faktorer som lönsamhet, effektivitet, innovation som ger vinst, etc. Detta är ju ett faktum. Vad deras verksamhet handlar om har stor betydelse, då artikelförfattaren representerar organisationen. Detta är inte skrivet av en person som privat företräder enbart sina egna idéer. Några falska påståenden har jag definitivt inte kommit med.

Terry K

Jaså, nu är det jag som hakar mig vid detaljer? Vem är det som tjurskalligt vidhållit att jag jämfört Sverige med Estland när jag helt uppenbart inte har gjort det? Vad du fortfarande inte tycks förstå är att bara för att man påpekar att ett annat land också har ekonomiska problem så betyder det inte att man gör en jämförelse. Alltså vad i hela fridens namn är det som är så svårt at förstå här?

Jag vet inte med vilken kompetens du kritisera Estlands e-demokrati, men Fölster tycks ju anse att den har fungerat ganska bra. I vilket fall som helst så är idén intressant och har stort potential. Vad gäller hans premisser så är det nog snarare dina egna fördomar du ger uttryck för. Bara för att man är associerad med en viss organisation så betyder det ju inte att man inte kan tala om något som inte direkt hör till dess kärnverksamhet.

Krisen i Estland, liksom i andra länder, beror på strukturella brister i det ekonomiska systemet. Politikers och framför allt den privata sektorns ansvar har väl ingenting med demokrati att göra. Politiker kommer att göra det de gör, att ta ansvar har aldrig varit kännetecknande för dem. Tvärtom. Finns det någon enskild grupp som ljuger, fuskar och bedrar mer än yrkespolitiker? Det gäller oberoende av regeringsskick. Man kan ju också fråga sig var väljarnas ansvar ligger, varför har de inte röstat bort dessa oansvariga politiker? E-demokrati för ju folket närmare politikerna och leder till mer transparens, det kan väl knappast vara av ondo, eller hur?

Det är förstås din rätt att tycka vad du vill om artikeln, du behöver inte spela martyr bara för att jag ifrågasätter dina åsikter och påståenden. Om du inte klarar av sådant har du nog inte mycket på Newsmil att göra.

”Några falska påståenden har jag definitivt inte kommit med.”

Jo det har du, när då påstår att jag jämförde Sverige med Estland.

"kan du ge några exempel på när folk inte har agerat rationellt och egennyttigt? I vilka situationer agerar människor medvetet emot sin egennytta? Det kan ju vara intressant att utforska."

Jag tror att jag kan svara för Olof här eftersom det är mitt område. Det korta svaret är att när, eller snarare om, du växer upp och skaffar barn Kaj, då kommer du inte alltid att handla egennyttigt. Du kan tänka på det när du byter blöjor, om du verkligen gör det för egen rationell vinnings skull eller för en annan människas skull. (De flesta kvinnor känner redan till det här, vilket kan förklara varför bara ungkarlar utan empati är nyliberaler.)

De långa svaren finns avhandlade i de här rätt bra länkarna, den undre kommer till och med från marknadsekonomisk tidskrift, publicerad redan 1990, så ja, det ligger något i det Olof säger att ingen skulle vilja hävda dina åsikter 20 år senare utan att framstå som en pajas. Men man får tacka för underhållningen. Läs och lär nu lite om moralfilosofi, det kommer att komplicera din värld, men du kommer att kunna argumentera klarare förutsatt att du förstår det som skrivs.
http://www.nordling.tv/egoaltru.htm
http://www.nordling.tv/moralkateg.htm

David

Ditt område ja, hur väl du behärskar det är en annan sak. Ad hominem kör du fortfarande med.

Du tycks inte riktigt förstå innebörden i ordet egennytta. Att handla egennyttigt är att göra det som man tror att kommer att öka ens egen välfärd.

Det att du inte tycker att byta blöjor på sina egna barn vara i ens egennytta får mig verkligen att hoppas att du aldrig skaffat barn. Varför skulle en förälder känna sig bättre om den lämnade sitt barn liggandes i sin egen avföring? Man ska nog vara en rätt vidrig människa om man hellre gör något "roligt" än sköter om sina barn. Sådana finns ju förstås men jag hoppas att du inte är en av dem.

Att byta blöjor i sig är sällan något jättekul, men som normal förälder känner man sig nog mycket bättre efter att man har gjort det i stället för att ha lämnat barnet gråtandes och farit på öl med sina kompisar. Det är därför man som vanlig förälder väljer att byta blöjor framom öl med kompisarna. Det förbättrar ens eget välbefinnande. Det är att handla egennyttigt och rationellt.

Så ditt löjliga poserande får dig bara att framstå som en pajas, precis som Olofs förakt mot kunskap och bildning. Vad gäller just bildning så börjar det bli uppenbart att du inte har någon heller, med tanke på vad du skriver. Antingen det eller så är det sämre ställt med utbildningen än vad jag trott.

Det att ingen av er tycks kunna greppa det tämligen uppenbara faktumet att det ligga i en persons intresse att göra livet bättre för andra människor förundrar mig. Jag menar, att berika andra människkor är det bästa sättet att bli rik själv, så varför skulle inte folk hålla på med det.

Men tydligen är det för konkret för dig. Fortsätt du att fundera på huruvida stolen är kvar i rummet eller inte efter att du har gått ut och stängt dörren, eller på ljudet i skogen eller meningen med livet eller vad som helst annat, värdelöst humbug rödvinsfilosofer som du brukar hålla på med och lämna det seriösa till oss andra.

Svar till Kaj Grüssner.

Svenskt Näringsliv gör ju ganska uppenbart bort sig med sin dåliga undersökning av affärsklimatet i Sverige. Det ju denna som du så intensivt för att inte säga fanatiskt försvarar. Så vem gör bort sig egentligen? Tänk på det anarko-kapitalisten.

Moderaternas näringspolitiske talesman får kanske inte kritiseras Newsmill?

Jag skrev som kommentar på den artikeln att små orter ofta hamnar långt uppe eller långt nere i rankingar. Det beror på de små talens tyranni och handlar om en statistisk effekt. Om Åtvidaberg under en längre följd av år avancerar på rankingen kan man kanske dra lite växlar på det men knappast under enstaka år.

Svarsfrekvensen är bara 55 %. Ingen bortfalllsundersökning.

Det är lite tragiskt egentligen att man som man kan se i pressen att politiker och tjänstemän runt om i landet tar Svenskt Näringslivs dåliga undersökning om affärsklimatet i Sverige på så stort allvar. Att moderaternas näringspolitiske talesman gör det är ännu mer tragiskt.

Eftersom jag nu kommit igång så vill jag fråga om man egentigen mäter det man säger sig mäta.

Företagarnas uppfattningar om affärsklimatet i kommunen är väldigt tungt viktat i undersökningen. Medan objektiva kriterier är relativt mycket lägre viktade. Därför undrar jag om man inte lika gärna kan sätta rubriken: I vilken kommun är företagarna mest optimistiska? som rubrik på undersökningen.

Och detta kan ju ha helt andra faktorer som påverkar det. I vissa landsändar kanske man är mer optimistiska än i andra landsändar.

Elefant

Har jag försvarat någon undersökning gjort av Svenskt Näringsliv? Eller vad pratar du om? Har nog mest talat om helt andra saker än Fölster och SN.

Kaj
Att handla egennyttigt gör alla, filosofiskt sett. Men det innebär inte att handla så att man ökar, eller tror sig öka, sin egen välfärd. Det är att handla så att man ökar sin egen tillfredsställelse. Denna subtila men helt avgörande skillnad betyder mer än du tror. Den kullkastar nämligen hela drömmen om den självreglerande kapitalismen.

Att läsa så mycket och så extrem ekonomisk teori som du utan att förstå att fri marknad är ett drömtillstånd som aldrig kommer att uppnås och att varken producenter eller konsumenter beter sig ekonomiskt rationellt fördunklar uppenbarligen både omdöme och förstånd.

Du värjer dig t.o.m mot förklarande liknelser. Är du rädd att tappa dina illusioner?
När vi talar om risk som avskräckning är alla handlingar som medför stora risker adekvata jämförelser vare sig det handlar om våldsbrott eller ekonomiskt lurendrejeri. Konsekvenserna kan vara hur fruktansvärda som helst, det räcker ändå inte för att brotten ska upphöra. Om du så skulle arkebusera storskojare skulle många ändå fortsätta. En del för att dom inte tror på egen otur. En del för att dom älskar faran. En del för att dom inte kan motstå vinsten.

Läs lite psykologi också. Nationalekonomi är ett humanistiskt forskningsfält.