Har Eurons undergångsprofeter rätt?

Här skall några av profeternas argument granskas utifrån just Greklands situation.

Påstående: Greklands kris beror på medlemskapet i EMU och Eurozonen.

EMU bär förvisso visst ansvar. Grekland fuskade sig in, men det borde EU ha upptäckt. Värre är att Tyskland och Frankrike gick i spetsen, när det gällde att bryta mot normen högst 3 % budgetunderskott. EU-kommissionen saknade sanktionsmöjligheter. Där blir det ändring. Ett problem inom valutaunionen är den gemensamma styrräntan. Det har sagts att enskilda länder kan befinna sig i olika faser av en konjunkturcykel och därför kan få en för låg eller för hög ränta. Men länderna blir alltmer integrerade, varför konjunkturcykelskillnaderna torde försvinna. Dessutom: Om alla följer de s.k. konvergenskraven (framför allt högst 3 % budgetunderskott) minskar behovet av olika höga räntor.

Alltså: EMU har ett visst ansvar, men Greklands situation beror främst på egna misstag.

Påstående: Grekland kan inte ta sig ur krisen pga. medlemskapet.

Profeterna påpekar att Grekland nu inte kan föra egen ränte- eller valutapolitik. Devalveringar är omöjliga. Menar de att Grekland genom att lämna Eurozonen skulle kunna devalvera och därigenom få fart på ekonomin?

Om Grekland utträdde skulle ingen devalvering behövas, eftersom valutan ändå skulle falla som en sten. Greklands enorma skuldberg (som skall betalas i euro, dollar eller annan icke-grekisk valuta) skulle därigenom fördyras till astronomiska höjder. En devalvering gör all import dyrare och får därmed samma effekt som att sänka lönerna, något som profeterna motsätter sig. Grekland är i behov av låga räntor. Men någon självständig räntepolitik kan landet inte föra, vare sig inom eller utanför eurozonen. Problemet utanför blir snarare att ingen vågar låna Grekland pengar. Eftersom staten har lån som ständigt förfaller, kommer landet i så fall tvingas inställa betalningarna, vilket i sin tur kommer att drabba många banker, varigenom finanskrisen förvärras. Även Sverige kan drabbas.

Påstående: Grekland tvingas föra en politik, inriktad på att spara. Det drabbar fattiga och omöjliggör tillfrisknande.

Tyvärr är det sant att många fattiga drabbas och att besparingar inte är en bra medicin för att stimulera ekonomin. Tyvärr saknas i Grekland vettiga ansatser för att dra in pengar från de rika och tyvärr är deklarationssystemet rena skämtet i bokstavlig bemärkelse. Kanske Leif Pagrotsky, rådgivare till Papandreou, kan ge några svenska tips?

Några debattörer menar att Grekland tvingas föra en politik, som redan på 1930-talet visade sig oduglig och som ersattes av keynesianismen. Det förtjänar en kommentar.

Under 1930-talets depression hävdade anhängare av klassiska skolan att arbetslösheten berodde på för höga löner, orsakade av fackföreningarna. John Maynard Keynes visade att krisen snarare orsakades av balansrubbningar i ekonomin.  Hushållens efterfrågan sjönk, produktionen minskade, arbetslösheten steg. Eftersom efterfrågan var för låg, gällde det att stimulera den, vilket kunde ske genom statliga injektioner. Ett faktum är att flera stater börjat göra det, innan Keynes 1936 i en bok (på svenska Sysselsättningsproblemet) presenterat sin teori.

Men staterna gjorde annat, som i stället förvärrade krisen. Den omfattande världshandeln bröt samman och ersattes av protektionism i form av tullar eller importkvoter. Sedan Storbritannien lämnat guldmyntfoten och devalverat, utbröt ett devalveringsraseri. Minst 20 länder gjorde som britterna, varefter relationen mellan valutorna återställts.

Om detta säger Lars Pålsson Syll i en i övrigt välformulerad artikel i Newsmill: "Ekonomierna tog sig inte ur moraset förrän dåtidens dårskap - guldmyntfoten - kastades på historiens gravhög." Han har rätt i att guldmyntfoten spelat ut sin roll - men den var ingen dårskap!  Den möjliggjorde den multilaterala handel, som mot slutet av 1800-talet bidrog till en aldrig tidigare skådad levnadsstandard: Land A fick valuta för export till land B och kunde använda den för att betala import från land C. I slutet av 1930-talet var mycket av handeln bilateral: Två länder gjorde upp om export och import till och från varandra.

Guldet fick viss återupprättelse efter andra världskriget genom det s.k. Bretton Woodssystemet. Dollarn knöts till guldet och övriga deltagande valutor till dollarn. Det skapade stabilitet. Systemet sprack, när USA fick ge upp dollarns anknytning till guldet. Vietnamnkriget hade gett enorma underskott i bytesbalansen.

Nu vållar dollarfluktuationerna problem inom världshandeln. Men inom eurozonen kan länderna handla med varandra utan sådana problem. Det är en förbisedd fördel...

.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/22332

2 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Om Grekland kollapsar ekonomiskt så sätts EMU-projektet i fara. EMU-projektets trovärdighet kommer i sådant att få sig en kraftig törn. Eurons värde kommer i sådant fall att minska på världsmarknaden. Detta är spekulationer och bara ett scenario om vad som kan komma att hända, men tyvärr ett inte helt otänkbart scenario. Greklands situation beror inte enbart på att Grekland är med i EMU-projektet, men att EMU-medlemskapet minskar Greklands möjligheter att agera är det många som håller med mig om.
"Likt forna tiders pest kommer övriga länder att smittas med början i Spanien och Portugal.", Spanien och Portugal har haft stora problem under en lång period. Klarar inte Grekland av att få rätsida på sin ekonomiska kris så kommer alla länder i Europa att drabbas av det, dom länderna som redan idag har problem kommer givetvis att drabbas hårdast.

"Profeterna påpekar att Grekland nu inte kan föra egen ränte- eller valutapolitik. Devalveringar är omöjliga. Menar de att Grekland genom att lämna Eurozonen skulle kunna devalvera och därigenom få fart på ekonomin?", du har helt rätt. Grekland sitter idag fast i rävsaxen och kan inte backa ur krisen genom att återgå till ett icke-medlemskap, inte över en natt i alla fall. Hade Grekland dock inte gått med i EMU så hade dock devalveringen av den Grekiska valutan blivit mindre dramatisk och utdragen över en längre period.

Jag har varit skeptisk till EMU-projektet enda sen den dag jag lärde mig va den gick ut på. Att Grekland och EMU-projektet skulle kollapsa är dock inget jag vill se, konsekvenserna skulle bli allt för stora. På längre sikt vill jag dock se att EMU-projektet fasas ut, Europa är helt enkelt inte moget för ett sådant projekt. Om och när, Europa blir det vet jag inte, kanske aldrig. Jag kan dock inte försvara ett projekt med så stora brister som EMU-projektet har och kommer inte heller att göra det.

Permalänk | Anmäl #2 Johan Wettergren, 2011-06-22, 18:15

Helt positiv själv inför en värld utan euron där Europas länder kan återgå till att konkurrera med varandra och återta kontrollen räntesatsen i sina centralbanker. Historien innehåller flera återvändsgränder det är inget att göra något åt det är evolution. Att knyta ihop flera skilda ekonomier med en gemensam valuta som dessutom endast passar den starkaste ekonomin bland dem har visat sig destruktivt sedan har Grekland ställt till det men om de inte hade haft euron hade krisen begränsat till Grekland och inte ställt till så mycket skada.

Hade resten av PIIGS-länderna hamnat i samma sitts utan Greklandskrisen? Kanske det de hade fortfarande alltför låg ränta vilket gjorde att deras banker tog stora lån de också.

Men hur ska det ske, denna återgång till ekonomisk konkurrenskraft? Genom smärtsam kollaps som väntar i framtiden eller ordnad avveckling medan tid finns?
Personligen så ser alternativ nr: 2 bäst ut. Problemet är politikerna som satsat så mycket prestige på detta politiska projekt och EU själv som aldrig lämnar ifrån sig makt och utan euron finns det inget behov av ECB och utan den finns ingen ursäkt för ekonomisk översyn eller kontroll över medlemsländerna.

Permalänk | Anmäl #3 Tor, 2011-10-30, 15:47