Stockholm - Capital of Scandinavia, eller Kusinen från landet

För besöksnäringen är det därför enormt glädjande att just Karolina Keyzer har utsetts till stadsarkitekt i Stockholm. Hon hävdar nämligen nödvändigheten av att höja kunskapsnivån om arkitektur hos både allmänheten och beslutsfattare i olika läger. Vi applåderar och tillägger: Kunskap om potentialen i intressant arkitektur, och kunskap om konsekvenserna av dess frånvaro när vi bygger nytt. Inom besöksnäringen - Stockholms största näring - där den fysiska miljön är avgörande, innebär det att boosta respektive bygga bort framgångsförutsättningar för ett besöksmål.

Nyligen har det har gått upp för svenska aktörer inom politik och näringsliv att bristen på intressant samtidsarkitektur ger Stockholm ett klart underläge i kampen om besökare. Att skapa nya landmärken, eller symbolbyggnader, ses därför som nästa givna drag i besöksindustrins kapprustning. På bred front brister dessvärre kunskaperna om vad ett landmärke egentligen är i ett citybranding-sammanhang, och om vad som faktiskt krävs för att en byggnad skall stärka sin orts attraktionskraft. Av den anledningen missar vi gång på gång unika tillfällen att sätta Stockholm på kartan över framgångsrika destinationer. Låt oss därför dela med oss av vår kunskap:

För det första: Arkitekturen i sig har betydelse, långt över storleken i meter över havet

Ett landmärke är inom citybranding inte nödvändigtvis en skyskrapa - eller ens ett högt hus. Sidney Opera House och Guggenheim Bilbao är entydiga exempel på det. Vad som däremot krävs är riktigt skickliga arkitekter. Det finns idag 200 byggnader i världen, vars höjd överstiger 235 meter. Det är alltså inte på något sätt unikt att bygga högt. Den positiva effekt som t ex Turning Torso har haft för Malmös utveckling beror inte i första hand på byggnadens höjd i antal meter, utan på dess arkitektoniska verkshöjd. Arkitekterna bakom de nämnda byggnaderna är inte vilka arkitekter som helst. Utzon, Gehry och Calatrava är alla sk starchitects på den internationella stjärnhimlen.

För det andra: Kontexten har betydelse

En arkitektur som har starka skäl att vara just där den är, är mer kraftfull som varumärkesbyggare för en ort än en generell arkitektur utan koppling till sin kontext. Det handlar inte om att mima en lokal byggnadstradition, utan om arkitektoniska tolkningar av lokala, för sammanhanget relevanta fenomen samt om att addera nya, unika upplevelsekvaliteter.

För det tredje: Offentliga rum har betydelse

Det är inte oväsentligt vad ett landmärke innehåller. Ett offentligt landmärke i form av t ex ett nytt Nobelmuseum, har i det långa loppet en större varumärkesbyggande verkningskraft för sin stad, än ett bostadshus eller ett kontorskomplex - av den enkla anledningen att den gör mer för fler.

Missade möjligheter och nya chanser

Allt medan debatten pågår om var och huruvida höga hus skall förekomma i Stockholm, uppförs nu mitt i stan en storskalig, väl påkostad offentlig byggnad - utan nämnvärda ambitioner om arkitektonisk lyskraft: Kongressanläggningen Stockholm Water Front. Det är ett unikt, missat tillfälle att skapa just det första nya landmärke, som destinationen Stockholm så väl behöver.

Samtidigt uppförs ytterligare två offentliga byggnader: Nationalarenan och Stockholmsarenan - återigen i landet lagoms tradition av medioker byggnadskonst, trots Stockholms målsättning om en "världsberömd upplevelsestad".

Tre helt nya stadsdelar är också på gång i centrala Stockholm: Norra Station, Västra City och Slussen. Det är vår förhoppning att man här på allvar antar utmaningen att skapa hållbara stadsdelar i version 2.0, där inte enbart ekologi och ekonomi har sina givna platser, utan även högkvalitativ arkitektur i byggnader, platser och fysiska infrastrukturer - med samtid och historia i fruktbar samexistens.

I Slussen har politiker klargjort att en anslående byggnad gärna får förekomma. Det räcker inte. Det är nämligen helheten som avgör huruvida Slussen kommer att antingen stärka eller försvaga Stockholms attraktionskraft. När nu äntligen en välgjord stadsplan spikas som grund för Slussens framtid, gäller det att inte missa chansen för Stockholm att leva upp till sin självbild som hela Skandinaviens huvudstad - det moderna, det världsvana och det mest framstående syskonet i den skandinaviska syskonskaran. För att legitimera en sådan tätposition krävs omsorg och professionell kompetens av internationellt klass även när det gäller utformningen av varje enskild byggnad och stadsrum. Internationella arkitekttävlingar, eller bomässor med inbjudna arkitekter i den internationella frontlinjen, borde därför vara självklara tillvägagångssätt när Slussen, Norra Station och Västra City tar form.

Tills vidare är Kusinen från landet, de facto, en mer välgrundad självbild för vår svenska huvudstad än Stockholm - Capital of Scandinavia.

Ylva Lindstedt, praktiserande arkitekt /YAJ arkitekter AB, samt gästlärare /Arkitekturskolan/KTH

Torbjörn Lindstedt, praktiserande bebyggelseantikvarie, samt gästföreläsare /Bebyggelseantikvariskt Program/Göteborgs Universitet

Johan Graffman, destinationsutvecklare med utgångspunkt i platsvarumärken /Graffman AB

Tobias Nielsén, kulturekonom inom upplevelseindustrin /QNB, Volante och Kulturekonomi

Ylva Lindstedt (1 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/22299

6 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

"Kusinen från landet" känns ju som en mycket larvig benämning på en stad med ett otal oerhört vackra byggnader och annat. (skogskyrkogården är ju ingen byggnad direkt) Visst bör man alltid vara öppen för att utveckla och investera i nya projekt men att raljera på detta sätt främjar inte sympatier för artikelförfattarnas profession.
När det gäller vissa exempel som ges kan man ju också nämna att både i Malmö och Sydney (så skall det stavas) så skall man inte glömma att Öresundsbron och Harbour bridge har betytt väl så mycket för både utveckling och varumärken för de båda städerna.

En mer sansad debatt om hur man skall utvecka arkitekturen i Stockholm är dock välkommen.
Globen känns ju inte som ett mästerverk men har lik förbaskat fått mycket uppmärksamhet.

Att dessutom många projekt fördyrats enormt av samarbetssvårigheter och brist på förståelse mellan arkitekter och byggare avskräcker säkert också.

"to make a capital - you need plenty of capital"

Permalänk | Anmäl #1 Mats Sjöholm, 2010-05-14, 21:26

Just det, Stockholm har ett otal oerhört vackra byggnader och anläggningar – från förr i tiden! Det vi med artikeln understryker är att det nya som adderas, måste vara minst lika intressant som det befintliga, för att inte gradvis urholka Stockholms attraktivitet. Och precis som du säger, är det inte bara byggnader som har betydelse i det sammanhanget, utan även broar och andra fysiska infrastrukturer, gaturum och platser - som vi också säger i vår artikel!

Att bygga har alltid varit förenat med stora kostnader. Just produktionskostnaden är emellertid en liten del av den totala kostnaden - det är i förvaltningsskedet som byggnader verkligen kostar pengar. Projekteringskostnaden, dvs kostnaden för ett bygges planering, där arkitekten involveras, är en liten droppe i det havet. Men det är i projekteringsskedet, dvs planeringen av bygget, som vi avgör hur omfattande förvaltningskostnaden skall vara, och också vilka värden byggnaden skall generera på både kort och lång sikt. T ex vilka intäkter en byggnad skall generera. Projekterings- och produktionskostnaderna för Bilbaomuseet, som vi nämner i vår artikel, betalade för sig själv inom loppet av ett år, och under de tre första åren genererade den mer än 500 miljoner Euro till regionen, berättar Hanna Nova Beatrice i sin artikel om arkitekturturism i Forum No. 2 / 2010, som kom ut igår.

Hållbar stadsutveckling, som vi förfäktar, kännetecknas av just ett längre och vidare perspektiv än kostnader och intäkter på kort sikt. Den som har kunskap om potentialen i intressant arkitektur - såväl historisk som ny – och insikt om konsekvenserna av dess frånvaro, har inte råd att avstå!

Permalänk | Anmäl #2 Ylva Lindstedt, 2010-05-15, 17:30

Som boende i Lund kan jag bara säga att vi har ännu svårare att få till en debatt om modern arkitektur än i Stockholm. Men låt mig slå fast att Stockholm måste få bli en stad för arkitekter och inte bara arkeologer.

Permalänk | Anmäl #3 Henrik Norinder, 2010-05-16, 17:30

Som deltidsboende i Köpenhamn under två års tid, kan jag bekräfta att stadens ambitioner i arkitekturområdet genererar både turister och intäkter. Men danskarna har fördelen av att ha också en tradition av byggnadsfinansiering via donationer, som inte finns i Sverige. Ny arkitektur blir inte heller så kritiserad som här, utan kan inlemmas i stadsbilden så att den byggnaderna inte blir sönderkritiserade redan på skrivbordsstadiet.

Permalänk | Anmäl #4 Maarit Nordmark, 2010-05-16, 21:06

Ylva,
Kan bara hålla med dig.
Vad jag mest invände mot var att artikeln var skriven på ett sätt som mest kändes arrogant mot alla som trots allt är stolta över det som finns i Stockholm.
När jag läser din kommentar är den skriven i ett mycket sympatiskt tonläge som definitivt är mer konstruktiv och tydlig och som därför mycket bättre kommer att hjälpa ert syfte.
Dock vill jag nog påstå att guggenheimprojektet i Bilbao är ett mycket lysande undantag när det gäller kostnadskontroll och fullföljande av tidsplan. Det torde finnas mycket att lära från det projektet både för hårda och mjuka värden.
Du vet ju dessutom att varje projekt som inte håller tidsramar och följakligen budget, alltid kommer att konfronteras med hur många dagisköer som kunde försvunnit och höftoperationer som kunde genomförts för de pengarna.
DÄR tror jag det finns anledning att förklara och debattera.
Lycka till.

Permalänk | Anmäl #5 Mats Sjöholm, 2010-05-17, 09:39

Ylva mfl - intressant läsning! Som stockholmare kan jag bara säga att jag är stolt med inte nöjd. Stockholm är fantastiskt på många sätt, men samtidigt infinner sig en avvaktande räddhågsenhet kring nya projekt och ny arkitektur. Många goda idéer och spännande projekt fastnar i olika kvarnar och kommer ut smått oigenkännliga. Stockholms attraktion som turistmagnet ligger helt säkert i att formulera, förankra och förvalta sina kvaliteter och samtidigt utvecklas med sin tid - utan att bli ett nytt Shanghai. En levande stad är en hållbar stad!
Jag ser fram emot arbetet kring en arkitekturpolicy som stadsbyggnadskontoret nu inleder. Läs mer om Arkitektur och politik på Sveriges Arkitekters hemsida och i en artikel i senaste numret av tidskriften RUM
http://www.arkitekt.se/arkitekturpolitik
http://tidskriftenrum.se/v3/?page_id=1857

Permalänk | Anmäl #6 Laila Strunke, 2010-05-17, 15:53