Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Miljöpartiet

Miljöpartiet håller kongress i helgen. Läs (13) Skriv

EMU

Nyval i Grekland. Kan landet räddas kvar i eurozonen? Läs (91) Skriv

Hyresrättens roll i ekonomin

Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv

Religionen och kulturlivet

trygve bång om Religionen och kulturlivet

Lars Vilks tar stora personliga risker för yttrandefriheten

Lars Vilks är en beundransvärd man, en av de få i det här landet som tar stora personliga risker för att undersöka var gränserna går för konstens frihet och för yttrandefriheten. När Vilks attackerades vid föreläsningen på Uppsala Universitet var det inte bara ett angrepp mot en medmänniska utan också mot vår demokrati. Den är skyddad av våra starkaste lagliga medel: grundlagarna, som innehåller reglerna för Sveriges statsskick.


Om författaren

Författare och kulturskribent.

F.d. ordförande i Författarcentrum Syd.

Yttrandefriheten, enligt dessa grundlagar, har till ändamål att säkra ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och ett fritt konstnärligt skapande.

När jag gick i skolan fick jag lära mig att Sverige, åtminstone i teorin, var ett mycket tolerant land. Vi hade och har religionsfrihet. I massmedia och i personliga samtal får vi kritisera monarkin, kyrkan och övrig överhet.

Vi levde länge i landet "idyllien", religionsfrihet betydde knappast mer än att den kristna obligatoriska "morgonbönen" på landets skolor byttes ut mot "morgonsamling" där även andra "uppbyggelsepredikanter" i lugn och ro tilläts framföra sina budskap. Det är skillnad nu när företrädare för yttrandefrihet och upplysning blir mordhotade och attackerade.

Så länge dessa lagar har funnits har det också funnits människor, som testat deras gränser. Vilhelm Moberg gick till hårt angrepp mot monarkin med sitt kända yttrande: "Statsöverhuvud skall tillsättas genom lag, ej genom samlag". I skriften "Därför är jag republikan" hävdade Moberg att "I och med att en enda person upphöjes ovanför lagen upphäver vårt statsskick även det demokratiska rättssamhället."  Haijby-affären där Gustav V beskylldes att ha haft otillbörliga sexuella kontakter med direktören Kurt Haijby framfördes som ett exempel på hur monarkin åsidosätter de rättsstatliga principerna för att skydda monarken. Moberg fick betala ett högt pris för sitt engagemang.

Strindberg och monarkin

August Strindberg skrev bl.a. om monarkin att den "demoraliserar överallt där den finns". Kungamaktens förfall, enväldet liksom överklassens vanstyre av landet är återkommande teman redan i Strindbergs tidiga verk. I Röda rummet (1879) formulerar Strindberg kritiken i slutorden:
"Vad vet egentligen kungliga majestätet om rikets tillstånd och behov?"
Oscar II skriver 1884 om ett av Strindbergs verk:
"Något vederstyggligare än Strindbergs sista s k dikter har jag aldrig sett! Hans hora till sångmö dricker, tvår sig och bestänker alla hon når med det grönbruna rännstensliquidum, samt hånler över de fåfänga försöken att därmed bliva ren och otörstig!"
1884 åtalades Strindberg för "hädelse mot de heliga sakramenten". Det blev den s k Giftasprocessen. Det ansågs att Oscar II och Svenska Akademien var de drivande krafterna bakom åtalet. Strindberg blev frikänd, och många var de som stod bakom honom i denna hans kamp för yttrandefriheten.

Lars Vilks föregångare, som svenskt konstlivs enfant terrible, var Peter Dahl som med sina verk testade yttrandefrihetens och konstens gränser. Hans målning "Liberalismens genombrott i societeten", där prinsessan Sibylla blottar sitt kön för en man med stånd gjorde skandal.  Åklagaren ville förstöra målningen men fann inget tillämpligt lagrum.  Tavlan, som ställdes ut i Göteborg, beslagtogs av polisen som efter ett halvår fick återlämna tavlan till Peter. Den hänger numera på Göteborgs konstmuseum.

Det är i denna tradition Lars Vilks verkar.  Lars Vilks är en beundransvärd man, en av de få i det här landet som tar stora personliga risker för att undersöka var gränserna går för konstens frihet och yttrandefriheten.

Problemet är att många människor i dag tar demokratin för given. Generationerna som upplevt nazism och fascism efter andra världskriget insåg att demokratin var något man måste slåss för. Detta förstår man inte i dag. Man tror att människor som kommer hit från länder utan demokrati ska bli demokrater bara genom att vistas här. Vi måste ta upp kampen mot dem som tillhandahåller de enkla lösningarna, alltså med högerextremisterna och islamisterna. Vi måste tala om att här säger lagen att du inte får slå din fru och dina barn eller misshandla människor vars åsikter du ogillar. Och att kvinnan och mannen är jämlika och att kvinnan röst är lika mycket värd som mannens.  Vi får hävda att vissa kulturyttringar är bättre än andra. Detta arbete måste börja i skolorna.

Vi lever som fria människor i en demokratisk stat. Det är ingen självklarhet när vi tänker på de totalitära stater vars regimer förföljt och fängslat de medborgare som varit kritiska till systemen. Demokratin är en ömtålig planta som vi måste vårda ömt och ibland slåss för med vårt hjärteblod.

 

 

 





Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/22297

5 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Burkatvång hör inte hemma i ett liberalt samhälle handlar en annan tråd om. -Islamism hör inte heller hemma i ett liberalt samhälle, Inte intolerans heller. -Däremot gör yttrandefrihet det.
Att tillgripa hot och våld för att tysta meningsmtståndare hör inte hemma i ett liberalt samhälle. Det hör inte hemma i Sverige heller. Vare sig man säger sig tillhöra en religion som påstår sig vara tolerant och fredlig, men som inte visar det! =Mycket (skit)snack och lite verkstad! -TYVÄRR!

Permalänk | Anmäl #1 Inge-mar, 2010-05-12, 22:31

"Det är i denna tradition Lars Vilks verkar. Lars Vilks är en beundransvärd man, en av de få i det här landet som tar stora personliga risker för att undersöka var gränserna går för konstens frihet och yttrandefriheten."

Instämmer fullständigt.

Vi måste bekämpa islamister, vänsterexstremister som socialister, marxister, national socialister, lenninister, trotskyister, maoister, socialdemokrater, miljöpartister, vänsterpartister och alla andra som vill inskränka våra friheter och rättigheter.

Permalänk | Anmäl #2 Johnny Andersson, 2010-05-13, 02:31

De historiska exempel Bång drar upp handlar om yttrandefrihet i kampen mot etablissemanget där konstnären kommer i konflikt med staten. Vilks däremot förolämpar en minoritet vilket gör att han inte riktigt platsar bland de de personer Bång drar upp.

Då skulle Dan Berners föreläsning i Umeå 1997 där han som nynazist beskrev sin ideologi vara en bättre analogi. Han dömdes till en månads fängelse och doktoranden som bjudit in honom fick en månad villkorligt. Jämfört med det kom Vilks undan rätt lindrigt, eller hur? Men det är kanske inte lika smakligt att försvara rätten till yttrandefrihet för en högerextremist?

Permalänk | Anmäl #3 Thomas Palm, 2010-05-13, 07:49

#3 Thomas Palm

Du anser alltså att det endast är en exklusiv minoritet som har kränkts? Därmed skulle inte kristna och judar kunna känna sig kränkta i de fall som Vilks har haft deras religion som objekt i sina konstverk?

Jag kan säga att jag blev oerhört kränkt av hans nidbilder av Jesus, eftersom jag är kristen. MEN jag insåg ju samtidigt att han har full rätt att göra så här i ett öppet demokratiskt samhälle, som många hoppas att Sverige ska bli.

De religionsutövare som har något i det här samhället att göra, inser därför att det är fritt för dem att vända den här genren av konsten ryggen.

Jag gillar inte Vilks skändningar av religioner, men måste ändå försvara hans rätt till att få göra så här. Trygve Bång har därför rätt i sitt grundresonemang. Men det är ett väldigt stort steg mellan Strindberg och Dahl/Vilks. Den förre – som föresten bortsett från några perioder var djupt kristen, och har ”Korset var hälsad” på sin grav – kunde argumentera för sin sak, alltså gå i polemik med sofistikerade begrepp i sitt resonemang. Det är ganska stor skillnad mot att göra förvriden konceptkost och sedan efteråt inte ha bättre argument än att det rör sig om ”tomtar och troll”. (Det här är föresten något som kännetecknar konceptkonsten överhuvudtaget, och anledningen till att bildkonsten har havererat.) Det bör också påpekas att Giftasskandalen inte var ett angrepp på själva kristendomen som sådan, däremot svenska prästerskapet, som fick symboliseras med oblathanteringen.

Permalänk | Anmäl #4 Kurt Lund, 2010-05-13, 11:42

Tomas Palm: intressant att du tar upp Bernerfallet. Har själv funderat lite på skillnader och likheter med Vilks.

Berner inbjöds, tydligen utan Umeå Universitetets vetskap, att föreläsa om en ideologi han var representant för, nazismen. Vilks har aldrig så vitt jag vet talat i någon ideologis namn. Dessutom var han vid detta tillfälle officiellt inbjuden av Uppsala Universitet. Skillnad.

Att sedan Berner och Karolina Matti, doktoranden, dömdes till straff menar jag är ett uttryck för politisk korrekthet och en överdriven rädsla för det fria ordet. Matti gjorde fel, som studerande och doktorand, som utan universitetets godkännande tog in Dan Berner på en föreläsning i ett sådant kontroversiellt ämne. Men olagligt..knappast.

Permalänk | Anmäl #5 Kenneth Karlsson, 2010-05-13, 22:21


annons:
annons:

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

100 000 gymnasieelever sitter nu och skriver nationellt prov i svenska. Enligt uppgift ingår två Newsmill-artiklar, ...

annons:

Om Newsmill

Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.

 

Läs mer om Newsmill

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

100 000 gymnasieelever sitter nu och skriver nationellt prov i svenska. Enligt uppgift ingår två Newsmill-artiklar, ...

Vad är att Milla?

Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.


 
© 2008 Newsmill. All rights reserved.