Hur värnar Sverige gemensam marknad?

 Vid resa inom EU/EES kan Europeiskt sjukförsäkringskort erhållas av Försäkringskassan(FK). I tillhörande information säger FK att det i allmänhet är vårdgivaren i vistelselandet som avgör vad som anses med tillåten "nödvändig vård". Här följer FK EU-dokumenten fördragsartikel 49 EG och förordning 1408/71.

 Samma dokument ger en unionsmedborgare(svensk) rätt till den vård som han/hon anser sig behöva i annan medlemsstat. Men i den situationen byter plötsligt FK åsikt och anser att det inte är vårdgivaren i utlandet som avgör vilken vård som behöver ges utan begränsar ersättningen till den vård som erhålles i det egna svenska bosättningslandstinget.

Regeringen har tolkat nämnda två vårdsituationer till följande citat "Det bör således inte ha någon betydelse om patienten åkt till annat medlemsland i syfte att motta vård där eller om han eller hon redan befinner sig i ett medlemsland när vårdbehovet uppstår. Principen om fri rörlighet för tjänster torde vara gällande för båda dessa vårdsituationer."(citat ur bordlagd prop. 2007/08XX)

Alltså Regeringens uppfattning av EU-rätten är att den vårdsökandes behov ska bedömas lika generöst som den semestrandes!

Prejudicerande domar

Regeringsrätten avkunnade 30 januari 2004 tre domar. I samtliga fall gick det Försäkringskassan emot. I ena fallet var vården effektivare utomlands och då finns en rätt för unionsmedborgaren att erhålla detta med stöd av fördragsartiklarna 49 EG och 50 EG.

I andra principfallet skulle patienten fått samma vård i Sverige i tid men eftersom Sverige inte i lag(riksdagsbeslut) infört tillåten begränsning av artikel 49 EG så dömde Regeringsrätten ifrån den grundläggande individuella EU-rätten och beviljade ersättning.

Tiden efter de prejudicerande Regeringsrättsdomarna utbetalade FK ersättning för gränsöverskridande vård med stöd av artiklarna 49 EG och 50 EG. Numera avslår FK ersättning utifrån samma artiklar utan att ange vad artiklarna betyder.

Med hänvisning till EU-mål C-224/97 Ciola skriver EU-kommissionen i tolkningsmeddelande 2000/C 43/03 citat; "Genom artikel 49 och följande i fördraget inrättas om fri rörlighet för tjänster. Principen är efter övergångsperioden direkt och villkorslöst tillämplig. Principen ger de berörda parterna rättigheter som de nationella myndigheterna måste respektera och tillvarata, och nationella bestämmelser som strider emot principen får inte tillämpas, vare sig det är frågan om bestämmelser i lag, administrativa bestämmelser eller konkreta enskilda förvaltningsbeslut." slut citat.

Kravet på den respekt som nationella myndigheter och domstolar ska tillämpa emot gemensamhetsrätten återkommer och förtydligas i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna(Rättighetsstadgan) 2007/C 303/01. Rättighetsstadgan är juridiskt bindande sedan december 2009.

Sverige ska granskas

Den rättsosäkerhet som råder har av arbetsgruppen AMBU sammanställts och anmälts till EU-kommissionen vid tiden för Sveriges ordförandeskap 2009.  När inget hände, trots upprepade påminnelser, gjordes en anmälan till EU-ombudsmannen 2010. Någon tid därefter på uppdrag av ordförande Barosso skriver chefen för EU:s marknadsavdelning att en granskning utifrån dokumentationen i anmälan skall påbörjas emot Sverige.(ref. Ares 2010 170432-31/03/2010)

EU:s vårdmarknad

Eftersom vården ingår under EU-fördraget artikel 95 som ger länderna skyldigheten att upprätta en fri inre marknad, så har det uppstått en gigantisk vårdmarknad som innefattar 27 länder.(Sverige gick in i EU 1995)

Detta faktum uppmärksammades av socialministern och handelsministern som marknadsförde svensk sjukvård som en stor framtida exportmöjlighet under Sveriges ordförandeskap. Nu är det så, vilket alla förstår, så måste en fungerande marknad ske på gemensam grund. Vilket för gränsöverskridande vård är enligt EU-praxis att "behandlingen är tillräckligt beprövad och erkänd av den internationella medicinska vetenskapen".

Försäkringskassan däremot erkänner endast den vård som patienten erhåller från det egna bosättningslandstinget!

Alltså på en gemensam EU-vårdmarkand omfattande 375 miljoner människor så hävdar FK att Sverige med 9 miljoner invånare har ett undantag med 20 olika undervarianter i form av landsting. Hur sannolikt är detta?

Här går handelsminister och socialminister under stort pådrag och gör säljinsatser emot vårdmarknaden men tillåter samtidigt att FK förhindrar svenska medborgare att få tillgång till samma gemensamma EU-vårdmarkand.

Under de förutsättningarna uppstår frågan hur trovärdig är Sverige och handelsministern som marknadspart?

Vilken marknadssyn har handelsministern, att sälja fritt utomlands men hindra andra länders vårdgivare få svenska kunder? Är det fri marknad handelsministern? Om inte vad gör regeringen?

Anser fortfarande regeringen att den vårdsökandes rehabiliteringsbehov ska bedömas lika viktigt som den semestrandes vård? Om så är fallet vad gör regeringen för att ändra FK:s tolkningar?

Utifrån upprepade EU-praxis ska myndigheternas skönsmässiga bedömningar, gentemot enskilda, minimeras. Utifrån den aspekten, kan någon svara på vilken kristallkula Försäkringskassan nyttjar när de rättsäkert ska avgöra rätt till ersättning och då utifrån om det är en semestrande som söker vård eller en vårdsökande som är på semester?

Frågan är berättigad eftersom FK gör olika bedömningar från samma EU-dokument.

Svar önskas från regeringen och handelsministern.

Arbetsgruppen AMBU

Assar Fager, Bert Magnusson och Ulf Bittner