Greider har rätt om de proppmätta södermalmsmarxisterna

Liberalism segertåg? Var då?

Jooooo...

Det viktiga idag är nog att "glömma medierna", bortse från den mediala bilden. Bara då kan vi urskilja vad "vänstern" framför allt är. En brokig skara som inte jobbar partipolitiskt. En mångfassetterad rörelse som bärs upp av vanligt folk. De intresserar sig för allt möjligt och är förvånansvärt stridbara och uthålliga. Och fritänkande!

Jag har som vänstertänkare 60+ kommit fram till att det viktigaste vi kan göra är att vända ryggen till det etablerade. Gräv-där-du-står-ideologin alltså. Den trotsiga insikten att kamp lönar sig - om än inte på stört.

Då blir Södermalms-radikaler inget problem alls. Vi behöver inte ens anstränga oss att kasta skit på dem :-)

Problemet är att vi har en medelklassifierad arbetarklass som hellre solidaliserar sig med den inhemska kapitalistklassen än med det internationella proletariatet. Vad har exemelvis en svensk arbetare gemensamt med arbetarna i Kinas fabriker?

Svenska arbetare kan leva gott tack vare att människor i tredje världen slavar för tre kronor i timmen 16 timmar om dagen utan raster och med toabesök endast på nåder.

Vi har en proppmätt arbetarklass, Daniel Suhonen. Däri ligger problemet. Den reformistiska tanketraditionen har för länge sedan irrat bort sig i nationalismens återvändsgränder. Reformerna måste vara globala. Det insåg redan Karl Marx.

Dagens vänster vet helt klart sitt intresse och är inte så vinglande och osäker som en del debattörer vill hävda. Det är en "byrådirektörsvänster" som i allt slår vakt om den offentliga maktens maktutövning över medborgarna. Till det fogas diverse floskler för att ge detta legitimitet.
"Rättvisa" är olika gruppers rätt till bidrag, inte allas rätt till sina egna liv.
"Vänstern" är socialt, ekonomiskt, kulturellt och moraliskt steril. Den är av olika av dess debattörer att döma oförmögen att slå sig ur sin egen intressekamp. Den försöker bara hitta nya uppsättningar floskler som bättre passar in i tiden.

Daniel Suhonens dubbla bokföring lyser igenom. Här skriver han om ”den reformistiska väg mot ett klasslöst samhälle som går över en kraftfullt växande offentlig sektor, höjda skatter, gemensamma lösningar och minskad ojämlikhet.”
Men om man går in på Tvärdrags hemsida så inser man att det knappast blir en ”kraftfullt växande offentlig sektor” om Suhonen får bestämma för där driver han en sossar-mot-tillväxt-linje.
”Möt Lena Sommestad, Stefan Edman, Kajsa Borgnäs, Lars Ingelstam, Alf Hornborg, Cecilia Verdinelli och Daniel Suhonen i en röd tillväxtkritik radikalare än Miljöpartiets!”
http://www.tvardrag.se/text/en-socialdemokrati-efter-tillvaxten
När den Svenska offentliga sektorn växte var ju medan Sverige fortfarande hade tillväxt. Men någon tillväxt verkar inte Suhonen vilja veta av. Att ”släppfesten” dessutom avhålls på Orionteatern på Södermalm är säkert inte heller en slump.

Nej du lille gubben från en satkärring 60+, så har vi ytterligare ett uttryck i Marx anda, free me och låt de andra betala. De som går till jobbet 24/7, eller 5 och låt mig få sitta och diskutera de stora filosofifrågorna över en caffelatte med ett bra bidrag från staten.
Slut med det.
Marx med familj var försörjd av Engels hela sitt liv.Gjorde inte ett handtag. Och visst vore det underbart att bara sitta på kaféer och diskutera medan andra slet i sitt anletes svett, betalar skatt, inte kan göra avdrag, inte kan vara sjukskrivna utan går till jobbet varje dag.
Men serru nu är det slut med det. Nu börjar förhoppningsvis en ny tid. Kommunism handlar om att de ambitiösa ska betala de oambitiösas liv och så fungerar det inte.

Ryktesvägen hör jag att revolutionsgardet söker folk. Anar jag att 60-tals kamikaze-vänster är det som efterfrågas? Samhällsförstörande för samhällsförstörandets skull? En radikalism för radikalismens skull? Låter ganska juvenilt, i ärlighetens namn. Två fattiga är varken bättre än, eller vinner över en, rik. Två förvärvsarbetande är dock bättre än två arbetslösa, oavsett hur rik arbetsgivaren är.

Anledningen att vänstern delats i latte-marxister och mjäk-pragmatiker är för att idén aldrig varit hållbar överhuvudtaget. Mer än 100 år av bevis, och det finns fortfarande tomtar som tror på fördelningspolitikens välståndsskapande kraft. En vacker dag skall alla se sanningen.

Alla i Sverige tycks också ha accepterat att man ska jobba just 160 timmar/mån. Varför måste vi göra det? Och det är ju faktiskt bara "fattiga" som måste. Rika glider ju mest runt.

Men snälla Christina *fniss*

Nån måtta får det väl vara på smutskastning? Karl Marx satt inte på caféer och fjollade dagen lång. Han var arbetsnarkoman och lämnade sällan sin kammare - utom för att gå till bibblan. Han och hans familj levde som statslösa flyktingar i London, som du säger blev de försörjda av Engels. Karl bara jobbade. Hans fru & barn hade det verkligen inte fett. Inte kul heller...tror jag. Sjukdomar & död & stor knapphet präglade familjens liv. Marx var vid sin död en nästan helt okänd person. Ingen bortskämd superstar alltså.

Må han le nöjt i den himmel han verkligen inte trodde på :-)

När du blir lite äldre Daniel...

Så kanske du ser motsättningen i det du verkar för. Att ge människor makt över sitt eget liv är att bekämpa fattigdom beroende och dumheter.Du företräder en ideologi som i handling alltid tar makten ifrån dem. Du jobbar med en illusion om vad rättvisa egentligen innebär och hur den uppkommer. Jag skrattar lite åt din syn på hyresgästföreningens betydelse och existens. Är du intresserad av en öppen debatt här i forumet så kör i vind!!

Joel Muskos,
Vad är det för dumprat? Den som vill bli rik får fasen vara uppe före tuppen, vara en förebild för sina anställda och lämna bygget sist .Kanske att en eftermiddag den rike kan ta ledigt och "hygge sej" som dansken säger, men det viktigaste för en företagsledare är att själv leva efter de regler som gäller för personalen.

"men ändock; efteråt är det så mycket lättare att andas."

Ditt tjafs med Arena kändes som ett obehagligt försök att lägga en del av vänstern i strypkoppel som ingalunda gjorde det lättare att andas

Den här artikeln bevisar väl bara att även den illrödaste rödgardist har funnit det lämpligt med en anpassning till det välfärdssamhälle som man säger sig värna om, att det nu sker i smyg utan uppmaningar om revolution är bara det en hedersam hållning mot det samhälle som föder och göder dem.

Jag anser att fördelningen av skattetrycket är en viktigare fråga än den samlade beskattningens storlek. Det är där den verkliga orättvisan ligger. Alla politiker tillhör etablissemanget - det är en vinstlott att bli riksdagsman. Hur ska de med sina höga löner och privilegier kunna förstå fattiga människors villkor. Det gör de inte heller - annars skulle det inte finnas så många fattiga i Sverige. Pensionärer t.ex. I flera länder beskattar man inte en pension på 10 000 kr, här lägger man på en skatt på 30%. Det är riksdagsmännen med sina höga pensioner som gör det. Radikalism är inte en fråga om fraser - det är fördelningspolitik. Välfärd ja - men låt de rika betala

Långa meningar med ord som "vänstermedvetande" m.m. Men väldigt lite om industrisamhällets och de stora kollektivens borttynande. Och vilka förutsättningar det ger att driva vänsterpolitik. När Göran Greider påstår att vänstern avlägsnat sig från verkligheten är det mest en egen positionsbestämning typ: "jag är mer vänster än du". När Göran Greider pratar om arbetarpolitik är han uppe bland molnen och surfar.

Vänstern har ett problem när man inte förstått att samhället förändrats. Det var välgörande att höra Lars Ohly säga på Gävlekongressen att den marknad för vänsteridéer som fanns på 70-80-talen nu är borta. När hörde man en ledande socialdemokrat säga samma sak? I stället mal vänstern tomning, kokar soppa på spikar och ser saker som inte finns. Verkligheten värjer man sig från att betrakta nyktert. Hur driver man vänsterpolitik i ett individualistiskt tjänstesamhälle där 40% av arbetskraften har akademisk utbildning?

Den frågan skulle jag vilja att Daniel Suhonen vågade närma sig.

Vi är trötta i Sverige på att den detljstyrning som sossarna sedan 30-talet har sysslat med, så trötta att vi ej orkar med andra ideér, så enda sättet till förändring var att bejaka det som hänt och där vi befinner oss. Alltså vi är alla skolade till socialdemokrater vid det och moderaterna var tvungna att nå befolkningen genom en vänstersväng för putta ned den maktfullkommliga socialademokratiska makten. Det fanns absolut inget annat sätt. I och med att vi inte orkar med andra ideér så blir debatten därefter alla "tycker" likadant. Åsikterna varierar inte mellan människor utan mellan tider.

Hej Ebbe!
Det här med REVOLUTION är kanske mest en pragmatisk fråga? I det gamla feodala Ryssland och i det feodala och av krigsherrar härjade Kina var det kanske enklast att ta till vapen? Det var ju ett litet fåtal som styrde...de var lätta att döda eller jaga bort. För att sedan själv bli herre på täppan - i gammal auktoritär tradition.

Jag finner saken såväl ogenomförbar som direkt dum...nuförtiden. Den reformistiska delen av socialismen har alltid tyckt det. Ända sen slutet på 1800-talet.

Revolution betyder ju egentligen bara omvandling i grunden. Det finns många fredliga revolutioner. IT-revolutionen till exempel.

Tyvärr har demokratisk valda, reformistiska vänster-regeringar ofta störtats med vapenmakt av militärjuntor. Chile är ett exempel. Grekland ett annat. Honduras ett alldeles färskt exempel. Det är folk som kallar sig demokrater och liberaler som ägnat sig allra oftast åt att finansiera och ideologiskt stötta blodiga kontra-revolutioner och militärjuntor.

*skakar på huvudet*

Vilken värld lever du i Daniel Suhonen? Jag ser inget liberalt samhälle med fria livsval. Jag ser däremot ett genomreglerat samhälle som utnyttjar sina medborgare till ekonomiskt slavarbete för att kunna betala för en offentlig sektor organiserat efter socialistiska principer som - försvårat (nästintill omöjliggjort) privat ägande, konfiskation av inkomst, organisation av familjelivet enligt socialistiska normer, ekonomiskt misshandlade småföretagare, ett rättspositivistiskt rättssystem, en konstruktivistisk styrning av vetenskapen med genus"vetenskapen" som paradgren, ett välfärdssystem organiserad och finansierad enligt planekonomiska teorier och kollektiva principer - behöver jag fortsätta uppräkningen?

Med ett Europa i kris när den planekonomiska välfärden närmar sig total ekonomisk kollaps, liksom alla tidigare planekonomier gjort, så undrar jag verkligen var du ser någon liberalism. När några finanshajar löper amok för att den politiska makten försummat att reglera denna marknad (på samma sätt som varje marknad behöver regleras) så är detta inget bevis på att någon liberalism (låt oss dessutom skilja på klassisk liberalism och alla nutida avarter som av vänstern kallas för liberalism) har anträtt ett segertåg över världen. Det kanske är din tolkning och ditt budskap för att i lugn och ro, samt sann socialistisk anda, kunna genomföra ett "välfärds"projekt för att dressera människor till den utopiska föreställningen om den kollektiva socialistiska individen.

Jag skulle önska att ni vänstermänniskor kunde uppbåda så mycket kurage att ni kunde erkänna att syftet med statens roll i välfärden är att uppnå planekonomi och socialistisk livsstilsdiktatur. Det är nämligen detta vänsterns politik gått ut på. Att förlama medborgarna i bidragssystem, konfiskera privata medel för att hindra icke önskvärda livsval och framtvinga en politisk lojalitet för att kunna överleva. Jag kan definitivt inte se något liberalt i hela den situation de flesta "välfärdsstater" idag befinner sig i. Jag ser socialistiska idéer som driver samhällen till ekonomisk ruin.

Uppbåda lite mod och diskutera statens roll och funktion! Att driva dogmen om den goda staten är total nonsens. En individ kan vara god eller ond staten är ingetdera! Och när vi kommit till denna slutsats är det dags att diskutera statens roll och maktbalansen mellan stat och individ. Det är individen som är statsbäraren i en demokrati - inte några flummiga kollektiv. Och om individen skall kunna uppfylla sin demokratiska roll så behöver den vara ekonomiskt oberoende från staten och vara berättigad till att träffa sina egna livsval. Staten skall tillhandahälla ett rättssystem ( men inget rättspositivistiskt sådant) som garanterar medborgarna likhet inför lagen och organisera samhället på ett sätt som garanterar alla medborgarna samma förutsättningar. Sedan är det individens sak att bygga sitt liv på dessa förutsättningar utan statens diktatoriska påbud. Den trygghet som behövs i ett samhälle kan organiseras av staten enligt den politiska inriktning som önskas genom lagstiftning bl.a., men inte styras och finansieras av staten. En konfiskatorisk livsstilsdiktatur har inget i en demokrati att göra.

Men vänstern är ohederlig och oförmögen att diskutera balansen mellan stat och individ. Kan de månne bero på att individen anses vara ovidkommande i kollektiva socialistiska dogmer. Denna kollektivistiska klassyn är ett otroligt uttryck för vänsterns förakt för individen - människan. Människan är inget annat än medlem av en klass och som sådan antingen hatad (över-), föraktad (medel-) eller älskad (arbetarklassen). Wow vilken människosyn! Människan värderas inte efter hennes värderingar, handlingar, samhällsinsatser, känslor, social förmåga utan bara efter klasstillhörighet och dessutom kollektivt. Individen är i vänsterns ögon värdelös och försumbar - utom kanske när den förutsätts göra en insats för partiet. När man väljer individer till politbyrån är man väldigt noga med vilka individer man väljer ty någonstans är man medveten om att det är individen som gör skillnad. Resten av samhället definieras i kollektiv, klasser.

Men se det är individen som gör skillnad - i politiken, i vetenskapen, i kreativiteten, innovationen, i samlivet. Är det därför socialistiska samhällen förtvinar och kraschar - för att individen inte kan vara individ? För att statens maktövertag över individen är så total att individen utsätts för en livsstilsdiktatur? I socialistiska ögon tydligen acceptabelt så länge tills individen har uppnått de stadiet som krävs för att tillfredsställa den socialistiska människoutopin. Och sedan har man mage att misskreditera fascismen. Socialistisk människosyn är helt synonym med den fascistiska. Men det vill man inte tala om, man sjunger hellre om proletariatets diktatur. Sådan är socialismen - för att travestera Wiehe.

När vi talar om människosyn bör vi också påminna om att socialismen aldrig gjort anspråk på att grunda sig på moralfilosofiska värderingar som god, ont, rätt, orätt, empati etc. Som alla vid det här laget vet grundar sig socialismen på materialistiska, konspiratoriskt insinuanta, maktekonomiska teorier. Trots dagens fraser om rättvisa låg aldrig rätt/orätt till grund för Marx teorier. Kapitalistens ondska var den obevisade utgångspunkten. Och läser man Das Kapital så finns det inte ens någon definition för kapitalist när ordet väl kommer till användning.

Så alla proppmätta södermalmsmarxister och andra vänsterutopister, för en valrörelse nu fram till hösten där ni klargör vilket individförakt (människoförakt) ni hyser och hur ni vill dressera alla medborgare till den människoutopi ni vill bygga ert samhälle på. Tala om att ni vill ha en stark stat med livsstilsdiktatur för att kunna dressera fram den socialistiska människan. Tala om att ni behöver konfiskera mycket mer av deras egendom för att finansiera er statsdiktatur - det vore väl renhårigt? Men klanka inte på dem som har kommit underfund med att människor är av kött och blod och verkligheten mer komplex och så helt annorlunda den som Marx ville insinuera.

Var liberalismens segertåg kommer in i denna bild är för mig totalt obegriplig!

Jag är nog en typisk representant för medelklassvänstern.
Ett ben i uppväxtens lågutbildade förort Rågsved, ett i min egen släkts mer bildade och kulturellt intresserade värld.
Nu högskoleutbildad med statusyrke, hus i skärgården, eget företag, fabriksny bmw och en årslön på bankkontot.
Jag skäms inte för det.
Jag skäms att vi har en regering som ger mig som inget mer behöver stora skattelättnader. Som inte beskattar kapitalinkomster.
Som ljuger om att minskade socialförsäkringar skapar fler jobb när dom egentligen tänker skapa fler jobb genom att tvinga folk att jobba för lägre löner och med sämre villkor.
Jag tror inte att vi välmående vänstermänniskor ska föraktas bara för att vi inte lever i eget armod.
Det går inte att låtsas vara arbetarklass, lågutbildad eller fattig men det går alldeles utmärkt att vara solidarisk och att vilja ha ett samhälle med minre social segregering.

Vänsterpartiet bjuder upp till en grekisk dans - nästa steg?
(se vidare på min sida: pertti.se)

Fantastisk - och väldigt intellektuell - artikel av en genuint självkritisk vänstermänniska. Även om jag själv är högerliberal så önskar man att den så sekteristiska högern företrädd av Neo och Axess et al kunde vara lite mer så här, enkelt uttryckt. Mer självständig.

Du har alldeles rätt din analys, men som Marx sade, intresset ljuger aldrig. Lattevänstern har det för bra materiellt helt enkelt. Du står i den urgamla konflikten, egoism mot idealism. Du kommer inse att idealisterna som du alltid förlorar i längden.

Sverige, detta pragmatiska socialliberala land, kommer fortsätta den gradvisa förskjutningen mot höger, där även uppenbarligen socialdemokraterna accepterar våra spelregler(69 av 71 miljarder blir kvar!). Mig gör det inget alls men jag kan se hur plågsamt det måste vara ur din synvinkel, framförallt sveket och mumlet från de egna leden.

Södermalmsmarxism kan också ha sin grogrund i materialismen; ett dåligt samvete mot dem i de verkligt "låga" klasserna som befolkar utanförskapets bakgårdar.
Företeelsen är marginell och naturligtvis ur ett snävt 08-perspektiv.
Intagandet av latten på en uteservering på Hornsgatan eller Götgatan kan vara en tröstliturgi i försöken att skölja ner sina dåliga samveten.
Att inte använda sin erövda position i samhället för det osynliga folket.
En rädsla för att själv bli osynlig och marginaliserad.

Jag förstår inte att Daniel Suhonen, som chefsredaktör för en socialdemokratisk tidskrift, använder sig av Newsmill för att smutskasta sina egna läsare. Om det är liberalt så behövs inga andra tidningar än de som redan finns, där senaste glåpord är det enda som utmärker den bästa retorikern. Vad vänstern och sossarna behöver är inte ännu en kritisk röst inom media. Självkritik i all ära, men man kan ju också tänka sig att föra diskussionen inom den egna rörelsen också. Om man nu är med i den, menar jag, så innebär det som regel att man också har en viss ödmjuk lojalitet att följa vissa grundläggande medmänskliga om inte annat, hyfsade om inte direkt mjäkiga eller snälla, bara ärliga så där rent allmänt, uppsåt att kanske stödja de politiska personer och idéer som man säger sig stå för offentligt. Det fanns inom arbetarrörelsens flaggskepp någonstans en passus, som säkert ingen längre vet vad den innebär, att man skulle "dela arbetarrörelsens värderingar", för att arbeta eller verka inom alla dess verksamheter. Men Daniel Suhonen kanske aldrig har fått skriva på en sådan artikel, eftersom han är allenarådande Chefsredaktör.
Greiders bok tänker i alla fall jag läsa helt operkad av den här artikeln. Tack för latten. Feministkaffe det kanske ingen vet vad det är, men det är svart kaffe. Helt utan några sockerbitar och helt utan någon kanel eller kardemumma. Och helt utan några ideologiska pekpinnar. Men man blir lätt anstruken av en viss karriärtörst. Synd att den kom försent. 70-talet hade behövt den här artikeln och dess kommentarer. Men den som sovit sig igenom 80-talet och framåt 90-talet och redan nu 10-talet har missat en hel del. Det är skönt att ha en -ism att skylla allt på. Vad ska nästa sådan -ism heta måntro? Zen-klassism, gore-ism, eu-ism, emu-ism? Globalism. Nymilitarism. Naturism, nej visst-ja, det finns redan och har varit ett av ämnena här på newsmill. Snällism också. Elakism borde finnas som mot-tes. Kan inte låta bli att traggla åtminstone en tes.

Anna
Jag tror att du har fel och att vi närmar oss ett nytt politiskt skifte.
De senaste decenniernas globalt marknadsliberala förändringar har medfört att kopplingen mellan insats och vinst och mellan kostnad och pris nästan upphört att existera. Utom i liberal ideologi där man fortfarande resonerar som om den enskilda människans framgång står i proportion till hennes prestationer. Så är det ju inte.
Många idag tjänar helt enkelt orimligt mycket pengar.
När det dessutom blir tydligt att inget land har resurser att skydda sig mot finansmarknadernas behov av återkommande kriser, för att kunna sälja ut tillgångar och öka kursfallet och sedan köpa tillbaka billigt inför återhämtningen, så kommer något att hända.
Historiskt är det här inget nytt. Återhämtningav makt och kapital har haft många namn, reduktion, mobbvälde, krig, revolution.
Låt oss hoppas att nästa reduktion av orimlig privat makt och kapitaluppbyggnad blir fredligare. Men kommer gör den.

Socialdemokraternas, höger trafik

Socialdemokraterna är inte vänster, detta grundas på nedgång på brist på politisk tydlighet som om de närmar sig nyliberalism . Den tanken att Socialdemokraterna frågor inte reflekterar den Socialdemokratisk marknaden tanke . Som verkar definiera en politik som socialdemokraterna lämnade . Ett tecken på att de inte länge har det monopol att konfronteras med kapitalism, utan samhällets struktur där de är bara hat marginalen kvar . Det grundläggande uppnår övergripandet .

I liberala Stater är det alltmer kontroll Stater . Som säkerhet, frihet Mot ”terrorism” står och organiserar som vänstern har en falsk väg som demokratiska processer där de känner att islamisterna är ett hot . Samtidigt som de diskriminaliserar andra som ett motstående. När extremhögern använder hans dogmatiska retorik .

När vänster tynar bort i utkanten . Den vänster har inte bara rollen som revolutionär och internationalistiska . Men europeiska socialdemokraterna har svikt sig själva som i den demokratiska processens Stater . Det gör ett val blev fixerade på sin motståndare, som de tar utifrån sin verklighet . Det gör att det systemet skulle förväntas enligt Radikal vänster kollapsa . Och detta gör att Europa stadigt har försämrats .

Många organisationer arbetar och Socialdemokratiska tillhör inte länge till vänster som gör att de tagit till höger politik av sina mål samtidigt som de andra går från besvikelser och brytskador, en droppe i följet till den liberala ekonomiska politiken . Detta om vänster är inte bara i Europa utan också i Arabiska värden. Den nyliberal kapitalism är underordnad värden . Krisen för vänster, detta hänvisar till partier som visar i sina programs sociala rättvisa som gör en gräns mellan de Socialdemokratiska och kommunistiska partierna, och vänster eller ny vänster . Arbetar och Socialdemokraterna är inte längre i ideologi eller politik . Socialdemokraterna är till höger politiskt .

Att Staten grundas på den rätts Staten som i princip gör att mänskliga rättigheter och frihet blir något som det civila samhället är stolta för och över den ekonomiska modell som kapitalism, men inblandningen av socialismen gör att de uppnår välfärdsstaten.

Med Reagen-Thatcshers program avregleras den marknaden på nyliberalism som den privatiseringen av marknaden . Och Då Den 11 septembers, ”anti terrorism” lagar som gör många kompromisslösa från olika håll ...

Europeisk vänster illusion är en illusion att Staten är en neutral Stat som står från alla beståndsdelar . Att Varje Stat I Europa uttrycker sin klass intresse . Detta uttryck härskar klassen, i en process formleras den härskande klassen och den processen tar till förvandlingen, den härskande klassen är grunden i det nyliberala systemet. Detta gör att Europas vänster inte vill känna till civila och mänskliga rättigheter och lagar och klassen som Statens interesse. Och inom den ramen har den vänstern sina parametrar . Och hela processen som lagar och institutioner .

I den borgerliga demokratin har vänster fungerat och bygger sina möjligheter att förebygga ett system i en kapitalist Stat. När det kollapsade fanns inte ett behov för att upprätthålla ett system .

Hakim Boutayab

#27

Jag skriver under på din analys Olof.

Det är politisk förändring på gång, framför allt bland de unga vuxna, 25-30-åringar. Just de som ska bära oss in i framtiden.
De är tillräckligt gamla, välutbildade och samhällserfarna för att veta vad de vill. Det är här den röd-gröna alliansen har sitt starkaste stöd. Och Alliansen sitt svagaste.

Men jag tror att deras "praktik" inte kommer att se ut riktigt som förr. Och tur är väl det!

Om man ska försöka titta sakligt på uttalanden om liberalismens segertåg, så får vi inte glömma att det finns en konflikt mellan konservatism och liberalism. Och, halv om halv relaterat, de senaste årtionden har kristen samt muslims fundamentalism flyttat fram sina positioner, och de står i konflikt med liberalismen.

Bra artikel och jag håller till stora delar med. Var finns oppositionen mot dagens ekonomiska liberalism i politiken. Den intellektuella vänstern har kanske blivit liknöjda soffpotatisar som det påstås i artikeln eller saknar bra forum för sina åsikter.
Jag håller med de kommentarer som framför att socialdemokraterna idag inte för en vänsterpolitik utan någon form av vänster liberalism som har kapitulerat för kapitalisternas och näringslivets mantra som samhällets grundläggande styrform. De försöker sedan att skydda visa delar av samhället mot den värsta rovdriften.
Man har ju under cirka 20-30 år talat om att samhället inte längre kan beskrivas som en konflikt mellan vänsterkrafter och högerkrafter. Ändå visar denna artikel med dess kommentarer att många äldre sitter fast i denna uppdelning. Men är den verkligen relevant. Det framstår som en form av internationell ideell "nationalism" (trångsynthet) att ständigt ägna sig åt att smutskasta personer på den "andra sidan" med dess värsta avigsidor. Innehållet i politiken försvinner och för alla som inte likt fotbollsfans ägnar sig åt att skrika sina hejarramsor på politiska arenor sprider sig ett tyst förakt - framför allt för intellektuella debattörer som ägnar sig åt kvasiintellektuella verbala bataljer.

För att komma ifrån denna meningslösa pajkastning ser inte jag någon annan utväg än att politiken måste byta argumentationsgrunder och se till att de ord och beskrivningar som stämplar varje form av inlägg i debatten tas bort och förnyas. Framför allt verker det som att de som driver en politik som befrämjar humanistiska värden och ett välfärdsorienterat samhälle som i grunden styrs av politik och inte av ekonomiska egenintressen förlorar i den nuvarande debatten på att ständigt förknippas med negativa sidor av totalitära staters behandling av sin befolkning.

Förändra den politiska debatten till dagens samhällsnivå så kanske även radikala ungdomar hittar något att tro på som kan sammanlänka deras kamp mot företags djurskyddsbrott och mijöbrott med samhället i övrigt. För det är väl den radikala ungdomliga kraften som saknas i samhällsdebatten idag.