Utveckling är liv. Den går inte att stoppa.

I ett sällsynt ordrikt och ostrukturerat inlägg försöker Karin Svensson-Schmidt, från Skåne och numera MP-anknuten, dels göra moderatena till opålitliga syndabockar. Deras "sidbyte"gjorde att Citybanan blev försenad, anser hon, vilket är tämligen irrelevant i dag. Byta åsikt har även fru S-S gjort, det var inte så länge sedan hon var V-partist. Dels vill hon, om jag tolkat ordsvallet något så när rätt, tala emot Förbifart Stockholm fast utan att helt stänga dörren. Hon är här uppbackad av en tidigare tågexpert, som således inte är helt opartisk.

Fakta i ingressen talar för sig själva. Att Sverige är stort och glesbefolkat vet alla. Och Stockholm som huvudstad är unik, inte bara för allt vatten (som hindrar trafiken) utan också för att det bara någon mil utanför tullarna finns stora skogsområden. "Glesbygden" är alltså redan nu ett konkret begrepp för många i regionen. Och allt fler blir det som kommer att färdas 5, 10. 15 mil dagligen. Att då tro att man ska kunna bygga ut kollektivtrafiken så mycket att invånarna i stort sett kan göra sig av sina bilar är minst sagt fantailöst. Hur de sedan ska ta sig till snabbtågen är också en bra fråga.

Som förortsbo lär man sig snabbt att undvika att ta bilen om det går. Till och från jobbet brukar inte vara det stora problemet. Ändå tvingades vi när vi bodde i närförorten Täby att periodvis ha två bilar för att få ihop "livspusslet". Arbete på oregelbundna tider, lämna och hämta barn, hjälpa mormor till doktorn, handla på stormarknad, plocka svamp....

Så hur mycket kollektivtrafiken byggs ut och effektiviseras kommer regioninvånarnas behov av bil att kvarstå. Och ju förr de röd-gröna inser att deras egen Carin Jämtin har rätt när hon anser att Förbifart Stockholm är nödvändig, desto bättre. Att ändra sig kan vara ett sätt att få ökat förtroende, det kan väl Karin Svensson-Schmidt förmedla till Mona Sahlin.