Sverige är långsiktigt i samma sits som Grekland

Mycket bra skrivet. Precis mina tankar, som jag haft i många år nu. Tack för att någon talar klarspråk. Själv tycker jag inte man behöver vara någon Einstein för att se i vilken riktning utvecklingen går, men ens omgivning verkar inte se några problem vid horisonten.

"Det svenska exportundret lämnar oss numera undrande vart det tagit vägen."

Att hela världens handel och länders export gått på en rejäl smäll i denna konstruerade finansiella kris är förstås ett faktum, Sverige likt resten av världen har drabbats. Men man undrar om artikelförfattaren överhuvudtaget någonsin gjort sig besväret att titta i den offentliga redovisningen av den svenska bruttonationalprodukten. Är skribenten överhuvudtaget medveten om att vi är en av världens stora exportnationer sett per capita och även totalt sett. Exporten per capita övertrumfar de flesta, även Tyskland och Kina spelar inte ens i samma division. Sett till exportöverskott är siffrorna än mer dominerande.

Under rekordåren var exporten relativt BNP ca 20% idag är den mer än 50%, under rekordåren hade vi balans i export/import det rörde sig runt nollstrecket sen åtminstone ett och ett halvt decennium har vi år från år rekordstort exportöverskott.

Och detta jämför artikelförfattaren med Grekland som pga euromedlemskapet har hamnat i en situation med gigantiska handelsunderskott.

Man bör kanske skilja på en nations interna ekonomi och dess utlandsställning. Offentlig verksamhet genererar mycket lite import t.ex. en krona spenderad på privat sektor genererar mycket mer import än dito på offentlig sektor.

Man behöver inte vara Einsten för att begripa att Greklands politik har gjort landet bankrutt., pension från 55 etc. Det enda som kan skapa välstånd är arbete, kanske låter tufft men så är det. Ju fler som lever på andras arbete eller lånade pengar leder till det vi ser i Grekland idag.
Dock tror jag inte att Sverige står inför en liknande situation eftersom medvetenheten om detta är större. Om de rödgröna tar över är förstås risken större.

Alla länder står inför samma situation som Grekland på sikt. Alla som är med i BIS. Läs Bankerna och skuldnätet av Ellen Hodgson Brown.

"lovade rättigheter, utfästelser, bidrag, stöd, mera stöd och förpliktelser från samhället" - m.a.o. det som i dagligt tal kallas för välfärd och dessa parasiterande (ekonomiskt gynnade genom omval) politiker som står bakom systemet förkroppsligar det som vi kallar för välfärdsstaten.

När dock ett system som detta fungerar så uselt, och tvingat samtliga EU:s medlemsstater till permanenta budgetunderskott, så förväntar man sig att ämnet tas upp till diskussion för att skapa ett kunskapsunderlag vid kommande val - en demokratisk förutsättning. Dock se, den politiska eliten - såväl till höger som till vänster - är totalt obenägen (med samtliga massmediers goda minne) att diskutera detta i någon form. En diskussion skulle nämligen ifrågasätta den överbeskattning som sker och med den, statens makt samt maktbalansen mellan stat och individ. Så detta är glödheta kol som ingen offentlig person ens vill ta i med tång. Vilket återspeglas tydligt i avsaknaden av en på ämnet fokuserad debatt.

Om vi nu har en politiskt uttalad önskan till trygghet som tycks kräva dessa åtaganden så finns det banne mig ingen orsak att inte kunna diskutera utformningen. DET STÅR NÄMLIGEN HELT KLART ATT STATENS INITIERING, STYRNING OCH FRAMFÖRALLT FINANSIERING AV DETTA SYSTEM INTE ÄR DEN ENDA LÖSNINGEN.

Dock makten i ohelig förening med medier visar inte minsta tecken på att vara villig att diskutera något som i slutändan skulle kunna innebära en beskärning av statens makt och inflytande, samt ett större inflytande för individen. Våra politiker verkar vara livrädda för en demokratisk samhällsordning med en balanserad maktfördelning mellan stat och individ. Dessutom har socialismens konstruktivistiska samhällsidéer genomsyrad såväl vetenskap som rättsväsende som politik på ett sätt så att det verkar ha framkallat någon form av intellektuell blockering.

Det är alltså INTE frågan om att avskaffa den trygghet vi uppnått, men väl att organisera om den på ett sådant sätt att individuella preferenser får större genomslag samt att ansvar och finansiering övergår till individen (t.ex. genom försäkringslösningar). Det kommer att finnas gott om uppgifter kvar för staten, även om livsstilsdiktaturen tvingas upphöra.

Vi skall inte föregripa några lösningar men vi måste kräva att bli involverade i en nödvändig omorganisation av det vi kallar välfärd.

Ja, du Jörgen! Vem ska kasta första stenen på systemet som fungerar så uselt? Anders Borg? Vi i massan är med och göder systemet genom skatterna. Vi klipps om och om igen - vi skinnflås inte - men snudd på. Det måste finnas lite lugg kvar som kan växa ut så vi kan klippas igen.

Ingen kommer att våga ta bladet från munnen. Alla med makt är för rädda om sin hals. Sitt skinn.

Det är nog inte riktigt så illa som Jörgen skriver. Regeringen har under dessa 4 år ordnat en balans som varit uthållig under en extraordinär finanskris. Samtidigt är fertiliteten i näst intill Europatopp (ca 1.9 barn per kvinna), vilket är en god indikator på läget i ett land. Grekland ligger på ca 1.3. Sverige har en basindustri kring malm/stål och skog/trö som inte enkelt kan outsoursas, pensionssystem som, även om det kritiseras, är second to none, en tung industri som är motorn i landet och stora internationellt (AB Volvo har tyngd över hela klotet). Men så behöver det inte alltid vara. Hade vi inte haft muskler inför finanskrisen så hade det varit ajöss.

Tack Jan Kallberg för KLARSPRÅK! Frisk fläkt som väcker sinnet till liv! Med alliansen måste jag då tycka att det går i en rejäl riktning på flera fronter! Tack åter igen!

En utmärkt artikel om Sveriges framtid.Dock finns en del saker att påpeka.

Vi har under de senaste tjugo åren låtit näringslivet sköta sig själv, vilket har varit ett spektakulärt misstag. Det enda vi fått från det är intresseorganisationer typ SNS som ökar kraven på anpassning av Sverige varje gång dom själva inte kan leverera. De mest framgångsrika industriländerna, Tyskland och Kina har en decennielång industripolitik medans Sverige har en samling nyliberaler som döljer sin okunnighet med floskler om att näringslivet utvecklas om staten inte lägger sig i. Eftersom både England och USA är bankrutta såborde det falla på sin orimlighet, men det är inget som stör högern.

Så om vi inte fixar våra intäckter så bör vi inte förvänta oss några utgifter.

Så jag håller i alt väsentligt med författaren men jag anser att ledaskapet i första hand bör användas för att skapa intäckter i framtiden.