En demokratiseringsprocess med förhinder

Jag är bosatt i Udon Thani, Thailand. Detta är en relativt lugn och välskött stad som ligger nära gränsen till Laos, och som utgjorde en bas för USA under Vietnamkriget. Det finns därför gott om amerikaner och pensionerade krigsveteraner här, men det är inte någon utpräglad turistort. De "faranger" (västerlänningar enligt Thai) man träffar är antingen bosatta eller bara på genomresa till Laos.

Angående den politiska turbulensen som bröt ut i april, och som riskerade att leda till inbördeskrig enligt bedömare, råkar Udon Thani vara "rödskjortornas huvudstad". Det har förekommit oroligheter också här, som jag dock inte bevittnat eller personligen berörts av, men det mesta och värsta utspelar sig förstås i Bangkok. Det man märker av är små utspridda grupper av militärer i city, som visar sin närvaro men i övrigt uppträder diskret. Nu i dagarna har vapenvila och förhandlingar inletts efter att regeringen erbjudit en försoningsplan. Det är goda nyheter men med ett viktigt aber: regeringen vill ha nyvalet 14 november och glider på frågan om upplösning av parlamentet, vilket kan innebära att de ger sig själva möjligheten att tillsätta sympatisörer på höga poster vid den ombildning av militären och polisen som kommer att göras i september. Därför accepterar rödskjortorna inte detta sena valdatum. Det kommer nog att dröja ytterligare ett tag innan problemen helt är över.

Bakgrunden till det politiska läget är egentligen ganska enkel att skissera upp, och det är också ganska klart för en sansad bedömare vilka som har den huvudsakliga skulden i detta. De upprörda åsikter och ståndpunkter som Bo Lundgren hävdar på Newsmill är för mig en gåta, och jag håller med Pierre Wiktorin om det olämpliga i att värna om status quo på bekostnad av demokratiska principer.

Det finns ett stående mantra i thailändsk politik om att landets tidigare premiärminister Thaksin Shinawatra var en "populist", men det ljuder också ihåligt i de flestas öron. Med Thaksin fick detta starkt hierarkiska och elitistiska land till slut en politisk ledare som lyckades genomföra genomgripande reformer till de fattigas fördel (bl.a. billig sjukvård och skuldavskrivningar), förutom att hans parti Thai Rak Thai styrde landet ur en djup ekonomisk kris. Thaksin fick således folkets förtroende och majoriteten av rösterna. Att avfärda detta som "populism" är ytlig propaganda.

Den ekonomiska eliten med stöd av armén och kungahuset och som i dagsläget representeras av premiärministern Abhisit Vejjajeva, såg sin ställning hotad. Vid en militärkupp 2006 avsattes den populäre och demokratiskt valde Thaksin, med anklagelser om korruption. Han dömdes också med hjälp av en ny, retroaktivt verkande lag, och hans tillgångar konfiskerades. Bakom detta låg general Prem, som också i det följande skulle utnyttja sitt inflytande över Thailands juridiska system, vars domare han själv tillsatt.

Efter en tid av militärt styre, då landets ekonomi sjönk i botten men general Prem fick tid att stärka sitt politiska läger hos domstolar och polis, utlystes ett val under 2006; dock inte förrän man förbjudit Thaksins parti att delta. Resultatet blev ironiskt nog att Folkets Makt vann en jordskredsseger med Samak Sundaravej som premiärminister, ett parti som starkt stödde Thaksin. Detta var inte heller acceptabelt för general Prem. Åter med hjälp av domstolar avsattes Samak för att mot betalning ha deltagit i två matlagningsprogram på TV, och också hans parti upplöstes. Efter dessa och andra farsartade affärer där all opposition raderades från den politiska kartan, blev slutligen general Prem nöjd när Abhisit valdes till premiärminister 2008.

Den nuvarande regeringen är alltså inte demokratiskt vald, trots att just det ofta påståtts i den svenska debatten. Istället skulle Thaksin eller den opposition han representerar säkert vinna vid ett omval - och det är naturligtvis därför rödskjortorna begär omval, och därför den nuvarande regeringen så ihärdigt förvägrat dem det.

Sedan är det också klart att Thaksin var en hänsynslös och konfrontativ politiker, som antagligen gjorde sig skyldig till viss korruption (även om nuvarande regering - också korrupt - uppenbart överdriver problemet). Men det är också ett faktum att rödskjortorna inte överlag är okritiska till honom, och många av dem stödjer honom inte ens. Bilden är inte svartvit och är det aldrig i sådana här sammanhang; men jag har inga problem med att utse nuvarande regering till de riktiga skurkarna i dramat.

Jag själv förvånas över alla svenska kommentatorer, som i bloggar och artikelkommentarer reflexmässigt tagit parti emot rödskjortorna. Det räcker tydligen med att Thaksin och rödskjortorna positionerat sig emot den ekonomiska eliten med underklassen bakom sig, för att trigga dessa reaktioner. Visst är deras politiska läger starkt vänstervridet, men att de därmed måste ha "fel" är fyrkantigt politiskt tänkande så gott som något. Jag själv räknar mig som liberal, men jag ser mycket väl att Thailand befinner sig i ett läge där rödskjortorna behövs för demokratisering och modernisering.

Bo Lundgren medger själv att den nuvarande regeringen öppet uttrycker åsikten att underklassen inte har förstånd nog att ha full rösträtt. Av just denna anledning slog man undan oppositionens möjligheter att delta i senaste valet. Detta är ett inte särskilt smickrande eko från 1800-talets Sverige innan arbetarrörelsens genombrott. Ingen anständig högerpolitiker i ett fullt demokratiskt och modernt land skulle hävda något sådant 2010.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/21927

3 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Korr: Bo Lundgren ska förstås vara Bo Lundberg. General Prem heter Prem Tinsulanonda. Referens till justitiemordet på Thaksin är denna.

Dessa och andra justeringar gjorde jag i en ny version av artikeln, som jag skickade till granskning medan denna väntade på publicering. Jag kontaktade också red med önskan om att denna skulle raderas. Istället försvann den nya versionen; och jag fick inte möjlighet till ny redigering eller ens en ursäkt från redaktionen när jag påpekade det.

Skärpning, Karin, Leo och PM!

Permalänk | Anmäl #1 Rickard Berghorn, 2010-05-06, 00:49

Demokrati kommer från befolkningen som måste kämpa stenhårt och inte ge upp så att det kommer en förändring på regeringsnivå. Svenska folket lyckades och kvinnorna fick röst rätt 1920 och sedan satte den demokratiska processen igång med en enorm fart. Se nu hur sverige fungerar och ser ut. Det är intressant att Thailändrana i Sverige hör man aldrig att de skapar problem, men dessa jädrans islamister kan inte accpetera demokratins grundläggande värderingar.

Permalänk | Anmäl #2 Eva Johansson , 2010-05-06, 09:30

Trevligt med en nyanserad och begriplig beskrivning av situationen.

Henrik

Permalänk | Anmäl #3 Helge , 2010-05-11, 08:10