Hur den intellektuella egendomen dödar kreativiteten

På nittiotalet uppstod ett juridiskt dilemma kring MPEG-2 i USA. MPEG-2 är en standard som används för avkodning av digitalt kodad video av bland annat DVD-spelare. Problemen uppstod när avtal kring den intellektuella egendomen krockade med varandra. Lösningen utvecklades av en organisation vid namn MPEG LA. MPEG LA förändrade byråkratin kring avkodandet av digitalvideo genom att ersätta den rådande licensmodellen med en ny byråkratisk standard där man sammanslog rättigheterna från fler patenthavare i en enda licens och på så vis skapade en modell för korslicenser. Sedan dess använder man samma korslicensieringsmetod för MPEG-4, IEE 1394, VC-1, ATSC och AVC/H.264. MPEG-2 är idag den mest använda standarden inom hemelektronik vad gäller avkodning av digitalsignaler.

När läste du senast ett användaravtal? Varje gång vi konsumerar elektronik eller enskild mjukvara följer det med ett litet häfte som vanligtvis innehåller instruktioner och juridiska användaravtal som vi accepterar per automatik när vi använder produkten. Juridiken är upplagd på så vis att det inte spelar någon roll om kunden läser avtalet eller ej. Sekunden du använder din mobiltelefon har du accepterat vad företaget tar och inte tar ansvar för och i vilka scenarion du får göra vad. Hur många gånger har du läst användaravtalet för din mobiltelefon med inspelningsfunktionalitet?

Den första Maj i år publicerade journalisten och före detta mjukvaruutvecklaren Eugenia Loli-Queru en artikel på OSNews.com där hon belyser en väldigt dyster byråkratisk realitet där man inte längre kan skapa eller ta del av konst och kultur via digitala videoformat. Användaravtalen för MPEG-2 (HDV-kameror, t ex) och h.264 (digitalkameror, HD dSLRs, AVCHD) säger att inspelning bara får ske för privat bruk. Då begränsningen rör formatet som används för behandlingen av digitalsignalerna spelar det ingen som helst roll om det är en kamera som riktar sig mot privatperson eller företag. Om du tänkt använda något du filmat i kommersiella syften är du enligt användaravtalet tvingad att betala ersättning till MPEG-LA för varje kopia du, eller någon annan på vägen, tjänat pengar på. Allt enligt våra lagar om intellektuell egendom, oavsett om kameran kostat femsiffrigt eller mer. Paragraferna följer med samtliga enheter med videoninspelningsmöjlighet i MPEG och h.264.

En dominerande del av samtlig digital video på Internet är direkt kodad i eller har någonstans på vägen varit i kontakt med de berörda formaten. Då man förbjudit kommersiell användning av filmen i alla former har det ingen betydelse om det är du som uppladdare och filmskapare som säljer produkten eller om det är någon annan som på något vis tjänar pengar på att den visas, t ex YouTube som tjänar pengar via annonsförsäljning. Hånfullt har MPEG-LA förlängt sin gratislicens att sända h.264 och MPEG-4 på Internet till 2015. Samtidigt arbetar organisationen W3C på en ny version av märkspråket HTML som används för att din webbläsare ska förstå hur en hemsida skall se ut grafiskt från att ha överförts som ren hypertext. Det nya HTML5 kommer garanterat revolutionera Internet bland annat genom att ha inbyggt stöd för streaming av video och på så vis ta marknadsdelar från det rådande Adobe Flash (används av b la YouTube). Den 29:e April i år annonserade Dean Hachamovitch, chefen för utvecklingen av Internet Explorer hos Microsoft, att Internet Explorer 9 bara kommer att stödja videostreaming i formatet h.264.

Det eviga ältandet kring fildelningen påverkar inte bara illegal spridning av upphovsrättsskyddat material utan allt som omfattas av lagarna kring upphovsrätt och patent. När dominoeffekten orsakad av det pinsamma åtalet mot The Pirate Bay spelat ut sin roll är vi kvar med omöjligheten att skapa konst och nå publik gratis på Internet. När den sista brickan faller expirerar även våra förlängda gratislicenser och plötsligt är vi som deltar i kulturen kriminella. En gång till.