Den svenska utrikespolitikens dagar är räknade

Handen på hjärtat - vad vet du om Lissabonfördraget, planritningen för ett integrerat och mer demokratiskt EU? Har du hört några politiker förklara eller debattera den nya ordningens konsekvenser för Sveriges intressen?

För en vanlig väljare krävs det en redig dos pluggande för att begripa hur Lissabon påverkar Maastricht, Amsterdam, Nice, Luxemburg och alla de andra fördragen. Dokumenten är författade på mastig byråkratiska och förutsätter erfarenhet och förkunskaper. Den som vänder sig till källan blir inte klokare. På EUs frågor-och-svar möter oss en glättad reklamkampanj, som slugt väjer för tänkbara ledsamheter. Allt skall bli bättre! Inga av de fagra slutmålen är i konflikt med varann. På frågan om de olika ländernas parlament kommer att få mer att säga till om efter reformen svarar EU obetingat "Ja!". Men frågan om Europaparlamentet kommer att få mer att säga till om besvaras med ett lika frejdigt "Ja!".

Ett av Lissabon-fördragets synliga resultat är Europas nya super-utrikesminister Catherine Ashton. Hon är oerfaren - något som kan drabba oss också på det nationella planet. Men är hon rustad att förstå, och navigera mellan, de komplikationer som stundar då - för att ta ett exempel - Kina och Iran spenderar miljoner på inflytande i Afrika och Latinamerika? Ashton har ett förflutet inom det extremt ensidiga och skadliga CND, den Stasi- och antagligen KGB-infiltrerade brittiska "freds"-rörelse som var nära att skjuta NATO-politiken i sank under det kalla krigets mest dramatiska skede. Den gången trädde den tyske kanslern Helmut Schmidt fram som Europas räddare och drev igenom utplaceringen av de kärnvapen som krävdes för att hålla Sovjetunionen i schack. Att liknande frågor snart kan hamna på Ashtons bord känns olustigt.Ashton är en apparatchik. Hon värderar lojalitet, inte expertis. Hennes stab speglar inte Europas globala intressen utan hennes egna. Tre personer på hennes kansli bereder Latinamerika-ärenden. Ingen av dem kan spanska!

Vad betyder EUs utrikesvision i Lissabons tecken för svensk utrikespolitik och för Sveriges nationella intressen? Flera saker, av vilka inga diskuteras under valkampanjen. Partierna tror, eller låtsas som om, den nya diplomatiska maktfördelningen är okontroversiell; att den komner att administreras rationellt och rättvist; att de nya EU-ambassaderna kommer att tillvarata Sveriges intressen.

Det roterande ordförandeskapet, som lät också de minsta spela första fiolen för en kort säsong, försvinner. Ett permanent rådsordförandeskap är sämre för Sverige, inte bara därför att vi förlorar vårt halvår i solen utan också därför att likasinnade andrarangsnationer också flyttas ned ett pinnhål. Sverige, Polen, Ungern och Tjeckien har med viss framgång kunnat blockera Spaniens cyniska kampanjer för den kubanska diktaturen. Det blir långt svårare med den nya europeiska diplomatkåren och de nya EU-ambassaderna, där de stora länderna kommer att dominera långt mer ostört än hittills.

Den centrala frågan har inte ställts: Kommer EU någonsin att kunna nå fram till en gemensam utrikespolitik? Är det inte önsketänkande att låtsas som om nationella intressen är på väg ut ur historien? Svenskar tror sig kanske leva i en postnationalistisk värld, men det gör knappast fransmän och spanjorer. Sanningen är att Sydeuropas stora - mindre - länder är ointresserade av mänskliga rättigheter. De struntar redan i klubbade EU-beslut om mänskliga rättigheter på Kuba och andra platser. För t.ex. Italien, som inte har några människorättsambitioner, utgör den nya ordningen ingen huvudvärk, men för Sverige, vars dominerande utrikespolitiska intresse varit MR-frågorna, är det en bister verklighet som stundar.

Någon invänder att Sveriges världsförbättrarpatos varit löjligt, hycklande och vänstervridet och att det är bra att det nu mister sitt spelrum. Men detta på sin höjd ett argument för Sveriges belackare, inte någon ursäkt för de politiker som förhandlat bort utrikespolitikens verktyg.

Snart kommer svenska ambassader vida ikring att börja stängas. Det är klart att ett litet land måste spara och prioritera. Men nedläggningarna kommer att försvaras med att de nya EU-ambassaderna kommer att bevaka våra intressen lika bra. Vi skall inte göra oss några illusioner om det. De kommer framför allt att bevaka de stora ländernas intressen. Kanske är detta ett nödvändigt offer för Europas enhet, kanske är det ett skandalöst oansvar - men medan vi grälat om antalet vargar i Värmland och andra inbillade ödesfrågor har den svenska utrikespolitiken fått helt nya betingelser, utan någon debatt och utan något tecken på att ens våra makthavare reflekterat över saken. Att detta skett i ett land som varit formligen besatt av sin alliansfrihet gör det inte mindre kuriöst.

Nathan Shachar (12 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/21893

7 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Det börjar bli dags att lämna den byråkratiska diktaturen EU(SSR).

Permalänk | Anmäl #3 Johnny Andersson, 2010-05-04, 18:04

Natan S. som valbloggare, det var goda nyheter. Tack för det.

Permalänk | Anmäl #5 Clam, 2010-05-04, 19:31

Håller med Johnny Andersson #3 . Dags att överge skeppet som sedan länge är på väg ner mot botten.

Permalänk | Anmäl #6 Thomas Dén, 2010-05-05, 00:22

Håller med. på 70 talet hade Sverige en oerhörd stark ställning inte minst i 3dje världen, och påverkade stärkt institusjonell utveckling i många av Sveriges samarbetsländer - Botswana har t.ex. en Ombudsman, men den positiva Sverigebilden var även en hjälp för Svensk export. Som anställd inom biståndsindustrin är det skrämmande hur makt och resurser överlåtes till arroganta EU byråkrater som skyddar sig bakom en hämmande byråkrati. Mer och mer av biståndet går genom EU och som direkt budjettstöd med lite kontroll eller påverkan. Svenska regeringen värkar ju gjöra sitt bästa för att försvaga Sverige internationellt...

Permalänk | Anmäl #9 Yngve Frey, 2010-05-05, 18:15

Det jag blivit varse är att Sverige i och med Lissabonfördraget återinfört dödsstraffet. Visste ni det? Nähä, det verkar inte politikerna heller veta om eftersom de tiger som muren om det. Eller låtsas de som om det regnar?

i och med Lissabonfördraget godkändes per automatik den europeiska stadgan, och i den finns dödsstraffet omnämnt i en fotnot till en fotnot. Visst är det väldigt finstilt text MEN DET FINNS DÄR! Så nu vet ni det. Jag tror att vi har blivit grundlurade. Vad tror ni?

Permalänk | Anmäl #11 Cavatus Carlson, 2010-05-05, 23:08

Det jag blivit varse är att Sverige i och med Lissabonfördraget återinfört dödsstraffet. Visste ni det? Nähä, det verkar inte politikerna heller veta om eftersom de tiger som muren om det. Eller låtsas de som om det regnar?

i och med Lissabonfördraget godkändes per automatik den europeiska stadgan, och i den finns dödsstraffet omnämnt i en fotnot till en fotnot. Visst är det väldigt finstilt text MEN DET FINNS DÄR! Så nu vet ni det. Jag tror att vi har blivit grundlurade. Vad tror ni?

Permalänk | Anmäl #12 Cavatus Carlson, 2010-05-06, 11:23

Nathan; Vet att du alltid vet vad du talar om och det låter mycket oroande hur Ashton t ex har bemannat sin Latinamerikadesk och visst verkar det vara något konstigt på gång med de ideligen inställda EU-Kuba mötet. Vad gäller Sveriges roll i MR frågor tycker jag mig ha märkt när man är ute på fält att Sverige sällan vågar göra sin röst hörd på egen hand, utan oftast vill luta sig mot EU - så vi har redan försvagat vår röst. Bra debattfråga du tar upp!

Permalänk | Anmäl #13 Eva Belfrage, 2010-05-08, 21:34