Jag värderar ABBA likadant i dag som på 70-talet

Berör oss inte ABBA! Vad är det för snack. Det är klart att all musik berör annars skulle vi inte lyssna på den. Den träffar oss i högerhjärnan där sånt hör hemma, men skribenten verkar helt och hållet vänsterhjärnad och kunde alltså bara höra texterna.

Självklart var vänstertexter mer deprimerande klagande och upprört arga än ABBA:s glada Dancing Queen och Money, Money, Money. Men musik handlar som sagt inte om ord i första hand och det är tillåtet att vara glad också.

Det är bara människor med totalt stängda hjärtan som kan undgå att beröras av sådan musik som ABBA:s Mamma Mia eller de andra slagdängorna. De som sätter upp språkliga teser och sedan ska bevisa dem, hur befängda de än blir i praktiken. Därför att enbart språk tar inte hänsyn till resten av vad vi människor är. Ett språk behöver bottna i något. I erfarenheter i upplevelser annars är det dött. Det finns inte vissa känslor som är förbjudna och andra som är politiskt korrekta. Vi känner det vi känner, men vi behöver inte alltid handla efter detta.

Musiken går in i kroppen och det system vi har där orden inte finns. Och alla som förnekar detta har ännu inte kunnat knyta ihop sina olika hjärnhalvor. Uppenbarligen är ABBA fortfarande en fara för sådana revolutionärer. Det gäller att inte lyssna.

I alla diktaturer har konstarterna genomgått en politiskt korrekt inriktning till något storartat fyrkantigt och alldeles förstenat. Det kan fortfarande betraktas i Ryssland och Rumänien till exempel. Med de enorma "palats" som byggdes till härskarens ära. Och de många kvarter med bostäder åt vanligt folk, som måste rivas. Hitlers planer på ett storstilat Berlin i likadan fyrkantighet blev aldrig verklighet.

Musiken skulle vara likadan. Antingen pompösa Wagner eller rätt inriktade militärmarscher eller slagord sjungna i Internationalen. Oj hoppsan den senare används visst fortfarande för att elda massorna.

Det är bara sorgligt att det finns människor, som är lika oberörda som i sin ungdom och alltså inte har utvecklats ett enda dugg utan håller de järnhårda känslokalla ideologierna levande.

Beror det inte också på vilka känslor man matade sig med på 70-talet. Hatet var ju väldigt omsorgsfullt odlat. Hatet mot kapitalet, könsmaktsordningen, familjen,trivsel och trevnad. Allt eländigt skulle hyllas i eviga missnöjesyttringar över Nicaraguas prekära belägenhet

ABBAs musik dök inte djupt ner i själen, förvisso men den ökade den lättsinniga oansvariga glädjen, att livet egentligen bara kunde vara en källa att läppja ur för stunden för att höja livsandarna och därför var den också ett hot mot de vänsterkrafter som genom att hålla hatet kokande blev allenarådande under 70-talet.

Fast vi var många även då som insåg det ihåliga i hela denna ideologi. Vi gick glatt och såg filmen Grease fast den "på den tiden" var föremål för förbudvarning för sitt lättsinne.

ABBA tjänade massor av pengar och var internationellt framgångsrika. Två faktorer som fick "proggen" med sina imbecilla produkter att explodera av avund, missunnsamhet och med det kom det struntprat den typen av vänster kalla "analys". Proggen bekräftade att begåvning är begåvning och maktlysten enfald bara - enfald. Kolla deras affischer bara.

Många har åsikter om progvänstern men det verkar som om väldigt få var med.
Jag var med. Det var en väldigt positiv tid, till skillnad mot idag. Vi hade ett fokus som låg utanför oss själva. Lyckliga över att tillhöra ett kollektiv, att inte behöva framhålla oss som individer. Levde i nuet. Glömde oss själva. Kände att vi behövdes för andras skull, de som hade det sämre än vi.
Vi var genuint ointresserade av status.
Naivt? Javisst.
Släppte vi fram narcissistiska knäppgökar? Javisst.
Blev vi med tiden väletablerade högavlönade egoister? Javisst.
Men betyder inte att vi hade fel eller att ungarna är lyckligare nu.
Tvärtom.
Att känna sig obehövd och trösta sig med ägodelar är inget vidare, det känner vi alla innerst inne, eller hur?

Denna tid var väl mestadels färgad i jantelagen anda och därför var avundsjukan enorm på ABBAS framgång.. Det de tjänade under denna tiden var ju en spottstyve mot vad stora popikoner idag tjänar. Då det är mer FINT idag att tjäna pengar och vara mer egotänkande.
Men det man glömmer bort är att ABBA var och är en oerhörd reklam för Sverige. De var första bandet som satte Svreige på världskartan i en popvärld som styrdes mestadels av England..
Så de är en STORA och ngt att vara stolt över.

Pia
Det du skriver om jantelagen är precis tvärtemot min egen upplevelse av progtiden. Det var just jantelagen vi bröt emot. Alla jag kände läste Sandemose. Vi läste Paolo Freire. Vi beundrade dom som vågade själva. Ifrågasatte alla auktoriteter. Till orimlighetens gräns.
Att spela musik var mycket viktigare än att spela bra eller att sälja skivor.
Det var just för att vi förkastade jantelagen vi tyckte Abba var ointressanta. Dom följde ju reglerna och uppfyllde lydnadsplikten.
Vi sket i nationell stolthet.

@1-Ann Helena Rudberg-
Av alla fåniga kommentarer här så tar du priset. Med egna analyser om höger och vänster hjärnhalvor samt Stalin och diktaurer, så tar du sen i ordentligt med "Det är bara människor med totalt stängda hjärtan som kan undgå att beröras av sådan musik som ABBA:s". Ska man skratta eller gråta?
Jag kanske kan kontra då med att skriva att eftersom du (högst troligen) inte gillade Jethro Tull, Frank Zappa eller Gentle Giant så använde du inte hjärnan lika mycket som oss andra som älskade dessa artister.
Det här debatten har blivit en vänster - höger debatt men för mej var det kvaliten på musiken som var det viktiga. Därför stod jag inte ut med att lyssna på ABBA, detta menlösa band. Dom fick visserligen till en och annan slagdänga, efter att ha kopierad vilt runt omkring i pop och rockvärlden, men det sorgliga är att Svensk musikindustri har stannat där. Artister idag har fortfarande någon sorts ABBA-komplex och det har blivit ett självändamål att varje schlager ska låta som ett groteskt ABBA arrangemang. Army of Lovers med flera var ett praktexempel på detta.
Tyvärr kan Svensk musik idag, med Idol i topp, bara närmast jämföras med utblandad lättmjölk. Kanske är det i alla fall Reinfeldts fel?

replica chanel replica chanel
replica gucci replica gucci
replica hermes replica hermes
replica louis vuitton replica louis vuitton
discount handbags discount handbags
designer handbags designer handbags