Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv

Publicerad: 2010-04-30 13:04, Uppdaterad: 2011-11-02 16:11
"Att inte våga diskutera problemen är att nedlåtande betrakta "de Andra" som en grupp som inte kan hantera öppen kritik och som till varje pris måste skyddas från den. Detta är den paternalistiska syn som Rädda Barnen företrädde i historien kring min censurerade forskning. Vilka är det egentligen vi skyddar med denna politisk korrekta attityd? Jag menar att vi framförallt skyddar oss själva från anklagelser om rasism, islamofobi och främlingsfientlighet." Det skriver forskaren PERNILLA OUIS.
Pernilla Ouis, fil. dr. och biträdande lektor i hälsa och samhälle, Malmö högskola
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta åt farsen att Rädda Barnen gång på gång sprider samma lögn kring hur det gick till när min rapport om tidiga äktenskap, hedersrelaterat våld och sexuella övergrepp bland tonårsflickor i Jemen, Libanon och de ockuperade palestinska områdena censurerades av dem. Eva Svedling, chef för "Påverkan och Medlem Rädda Barnen" skriver i en kommentar till Sara Mohammeds artikel om mig och forskningsrapporten:
"Det var lokala forskare som gjorde grundarbetet till rapporten som sedan lades fram. Pernilla Ouis skrev dock en inledning till rapportern, men den ansågs inte av de lokala forskarna ha stöd i den studie som genomförts. Forskarna ansåg helt enkelt att slutsatserna som Ouis dragit var för generella och därför felaktiga. Pernilla Ouis gav då möjligheten att lyfta hela avsnittet eller att skriva om. Hon valde att lyfta avsnittet. Detta har sedan Pernilla Ouis och några andra med henne tolkat som om Rädda Barnen censurerat rapporten. Inget kunde vara mer felaktigt. Dessutom har Pernilla Ouis aldrig hindrats från att trycka texten i sitt eget namn."
Jag har klara bevis från mailväxling och de uttalanden Rädda Barnen gjorde i media att invändningen att de lokala forskarna var emot min analys är en falsk efterkonstruktion. Svenska Rädda Barnens ledning på regionkontoret ifrågasatte min analys direkt i ett första skede och skickade ut en förfrågan till sin personal om de höll med om mitt resultat - vilket vittnar om en syn på forskning som något som är underställt organisationens åsikter och syften. Efter ett regionalt personalmöte presenterades en lista över ändringar jag skulle göra, bland annat att jag inte skulle påstå att samhällen i Mellanöstern var patriarkala. Inga forskare var involverade i denna process, och ingen protest från dem kom till mig alls. Vi hade haft en avslutande workshop i projektet och forskarna var alla överens om den analys som gjordes. Rädda Barnen uttalade framförallt att min rapport skulle utsätta sin egen personal för risker om den publicerades, samt att fenomenen som forskningen behandlade var individuella och marginella och inte hade sin förklaring i vare sig kultur eller religion. Detta var en politisk (korrekt?) uppfattning som inte hade stöd i min forskning, och det här är egentligen pudelns kärna i vår konflikt.
När sedan Birgitta Forsman, docent i forskningsetik, i en artikel i Universitetsläraren ifrågasatte Rädda Barnens rätt att censurera forskningen och jämförde det med ett läkemedelsföretag som ändrar sina forskningsresultat, lyckades Rädda Barnen trolla fram ett protestbrev från de lokala forskare som konsulterats. Detta skedde ett och ett halvt år efter projektets slut, av forskare som inte alla kan läsa engelska. Hur kunde de ta del av min rapport? Jag hävdar att en vulgärtolkning av rapporten har spridits i regionen med Rädda Barnens goda minne. Det finns inga motsägelser i de olika forskarnas teoretiska förståelser av problematiken i sina respektive landsanalyser och den analys jag hade gjort. Jag uppmanar verkligen Rädda Barnen att läsa och jämföra hur vi förstod detta! I mitt tycke uttalade sig till och med de lokala forskarna hårdare och mer kategoriskt än jag gjorde. Exempelvis har det jemenitiska forskarlagets analys citerats av Sverigedemokraterna på deras hemsida, ett citat som felaktigt tillskrivs mig.
Jag valde aldrig att "lyfta avsnitten". Rädda Barnen tog bort de analytiska delarna i mitt kapitel mot min uttalade vilja. Min ursprungliga text finns numera publicerad i en internationell vetenskaplig tidskrift, förhandsgranskad av expertis på området. Journalisten Nima Dervish har dokumenterat händelseförloppet på sin blogg där all mailväxling och annan dokumentation finns tillgänglig, inklusive den censurerade texten. Han har även korrekt redogjort för detaljerna i sin bok (tillsammans med Emre Güngör) Varför mördar man sin dotter? (Norstedts, 2009) Man kan undra vad jag egentligen har för intresse att hålla mig kvar vid denna historia, eftersom jag fått upprättelser på flera olika håll.
Jag tror vi bör lyfta blicken och fråga oss själva varför dessa frågor är så laddade. Jag blir ständigt anklagad för att vara islamofob när jag undersöker och debatterar religiösa och kulturella mekanismer för förtryck. Att kritisera islam som normsystem är inte samma sak som att säga att muslimer bör diskrimineras. Jag har tidigare hävdat att man bör skilja på islamofobi och muslimofobi. När jag kritiserar negativa konsekvenser av exempelvis islamistiska tolkningar av islam (typ homofobi och occidentalism) och blir anklagad för att understödja rasism mot muslimer, är en det samma paradoxala parallell som man skulle anklaga en kritiker mot regimen i Iran för att understödja diskriminering av iranier. Det är fullständigt bisarra anklagelser. Svenska anti-rasister tenderar att se muslimer som en enda homogen grupp. De förstår inte dynamiken i den inomislamiska debatten, utan verkar tro att alla muslimer intar samma position i alla frågor. Det är djupt problematiskt.
Jag är medveten att det är politiskt laddat att kritisera "de Andras" kultur och religion, och att detta lätt kan missbrukas i en främlingsfientlig diskurs, men sådan kritik behöver inte innebära etnocentrism eller att man tycker sin egen kultur är förträfflig i alla avseenden. Om vi däremot låter bli att diskutera dessa svåra frågor, osynliggör vi offren för patriarkala hedersstrukturer. Om vi betraktar det hedersrelaterade våld som våld utfört av enstaka individer friställda från sitt sociala och kulturella sammanhang, tenderar vi att marginalisera problemen och att verkligen demonisera och stigmatisera "de Andra". Att förstå kulturella mekanismer skapar begriplighet för hedersproblematiken, och att även förövare kan ses som offer som känner sig "tvingade" av sin egen grupp att utföra fruktansvärda våldsdåd mot nära och kära familjemedlemmar.
Att inte våga diskutera problemen är att nedlåtande betrakta "de Andra" som en grupp som inte kan hantera öppen kritik och som till varje pris måste skyddas från den. Detta är den paternalistiska syn som Rädda Barnen företrädde i historien kring min censurerade forskning. Vilka är det egentligen vi skyddar med denna politisk korrekta attityd? Jag menar att vi framförallt skyddar oss själva från anklagelser om rasism, islamofobi och främlingsfientlighet. Det är en bekväm position. Vi vill ju alla vara goda, fina människor. Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Rädda vuxna räddar inga barn.
Franska nationalförsamlingen har antagit en resolution mot heltäckande slöja. Efter Belgien står Frankrike på tur att lagstifta i den kontroversiella frågan.

Förbudsliberalernas inställning till burkan håller inte

Burka inte synonymt med förtryck

Burkaförbud leder bara till dubbelbestraffning av kvinnorna

Rädda Barnen: Vi ljuger inte alls, Pernilla Ouis

Professor Per Bauhn: Burkaförbudet hör inte hemma i det liberala samhället

Islamofobi är ett större hot än burka

Inför förbud mot heltäckande slöjor


Ge belgiska kvinnor asyl i Sverige

Belgiens burkaförbud inte vägen fram
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




26 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Utmärkt artikel. Och ja, Pernilla, det finns faktiskt krafter som vill stämpla förnuftigt tal om religion, kultur och politik i dessa världsdelar som islamofobi, rasism och alla möjliga andra invektiv. Jämför med hur kritik av Israel ofta betecknas som antisemitism.
Notera hur du också retar upp feminister. Du pratar ju om 'hedersstrukturer' vilket är stämplat som absolut tabu. Sådant prat är per definition rasism, det har Gudrun Schyman slagit fast tidigare här på Newsmill.
Välkommen in i de censurerades skara. Själv har två av mina artiklar censurerats av Newsmill men finns att läsa överallt, även i våra grannländer.
Det politiskt korrekta står idag över all forskning, all kunskap, all fakta, all statistik och allt kritiskt tänkande. Sverige är ett totalitärt system där bara en del av verkligheten är tillåten och där det bara finns en sanning.
Visst kan det bero på rädsla. Men rädslan måste också ha ett ursprung. Detta och mycket annat resonerar jag omkring på min blogg Osagt.
Hoppas att du och många fler kan stå upp den bristande åsiktsfriheten i detta land, som är som allra störst då det gäller kritik mot vettlös, kravlös asylpolitik och dess konsekvenser och kostnader.
All form av kartläggning av problematik med en kravlös asylpolitik bemöts hårt och oftast med de åsiktsassociationer som är så vanlig som härskartekniker.
Ett par frågor:
Hur har det blivit så här?
Hur lång tid kommer fasaden att hålla?
Hur kommer Svenskar i gemen att uppfatta det när muren rämnar?
Jag har alltid röstat på Moderaterna och som en form av avbön är det mitt sätt att bearbeta tiden bakom muren genom att förtälja för andra när jag först såg igenom densamma.
Sverige Fidelis är min blogg
Ceasar
Det går inte att kritisera religion. Om man kallar Muhammed pedofil (som han skulle kunna bedömas med utgångspunkt av hans val av sängkamrater) eller Jesus för bög (med utgångspunkt för hans lärjungeumgänge) så kanske det måste censureras i ett samhälle som respekterar religionsfrihet. Frågan är väl vad demokratin tål? Och vad yttrandefriheten orkar med?
Grundproblemet till den politiska korrektheten tror jag är bristande historieundervisning. Svenskar förstår i allmänhet inte hur det var innan moderniseringen eller hur klankulturer fungerar.
Om det fanns ett land där folk var exakt som Sverige för, säg, 250 år sedan så skulle forskning om det landets kultur censureras på precis samma sätt och av samma orsaker som Rädda Barnen verkar göra här.
Det ändrar naturligtvis inte att den bristande integriteten hos t.ex. Rädda Barnen och svenska medier är patetiskt.
Vi är många som påtalat att det är en unken människosyn att välja ut en del av befolkningen och alltid presentera dem som offer. Kritik får ej riktas, ansvar får ej utkrävas och krav får ej ställas. Det är att omyndigförklara en stor del av den svenska befolkningen, oavsett hur goda intentioner man har.
Är det verkligen rätt väg att gå för att skapa ett modernt, jämställt och icke främlingsfientligt land? Eller är det i själva verket så att det synsätt som idag råder leder till mer utanförskap, sämre integration och växande samhällsklyftor?
Välkommen till det politiskt korrekta Sverige, självständigt och kritiskt tänkande sker på egen risk...
Det här var ingen dålig historia, otroligt intressant att läsa och mycket tänkvärd.
Jag trodde verkligen inte att sånt här förekom i Rädda Barnen, har alltid trott att det är barnen de kämpar för, inte för det politiskt korrekta.
Väntar spänt på replik till artikeln.
Kan bara instämma i Forsblads och Grandmo´s kommentarer.
Utmärkt artikel!
Det besynnerliga och totalt obegripliga är att någon enda tänkande individ kan undgå att se fakta; hur svårt kan det va´? Om jag får använda ett slitet uttryck.
Undviker numera att se/höra/läsa uttalanden från kända och erkända personligheter inom politik, kultur och media eftersom risken att bli besviken är ansenlig.
Rensa bort politik, etnicism, religion, kulturer m.m. och testa olika företeelser enbart som sakfrågor, det är en möjlig väg för att komma vidare och återgå till demokratiska värderingar.
Om t.ex. små flickor i 7-8-årsåldern är illa klädda i 20 graders kyla och djup snö att ta sig fram genom, bedöm då frågor om de fryser och drar på sig sjukdomar. Mycket enkelt.
Ställ det mot att pojkar i samma ålder i deras sällskap har täckjackor, varma byxor och mössor, ja typiska "svenska" barnkläder.
Detta menar jag är en sakfråga som bara har ett svar i vårt kalla, nordiska klimat.
Tror att det som förr hette barnavårdsnämnden, skulle ha haft åsikter om föräldraskapet när det gäller de sommarklädda flickorna i vinterkylan.
Ändå misstänker jag att frågan idag skulle kompliceras om etnicitet och religion förs in i bedömningen av flickornas klädsel.
Många skulle svika de frysande flickorna.
# Forsblad. Klumpa inte ihop feminister, utgå inte från fru Schyman. Kvinnohatet på Newsmill späds på av hennes ovilja (?)att begripa.
Sist: De som bor fint i rikegetton, har bra lön och ännu bättre kommande pension, varför skulle de bry sig om annat än sitt eget varumärke och sitt goda liv?
Varför skulle de vilja bli utmobbade ur sin flock?
Utmärkt artikel, jag blev verkligen häpen när jag läste detta. Hur kan man agera på detta ohederliga sätt för att försöka vara "politiskt korrekt"?
Men det är egentligen typiskt för hur svenska myndigheter stoppar huvudet i sanden och vägrar erkänna att det finns problem inom vissa kulturer -- eftersom dessa kulturer råkar vara allmänt ogillade av vissa. Enligt myndighets-logiken undertrycker man därför alla obekväma fakta, eftersom man tror att verkligheten blir för komplicerad för oss vanliga människor annars.
Det påminner om vissa kommunistländer, där problem förtigs för att inte allmänheten ska börja tro att regimen inte har allt under 100% kontroll!
Starkt av dig att orka stå upp mot etablissemanget Pernilla! Kämpa på och låt dig inte knäckas!
Utan att för den skull kommentera tjafset med Rädda Barnen som jag inte är insatt i, misstänker jag ibland, men utan att veta, att det finns en rädsla för den monolitiska eller statiska kulturuppfattning som råder i vissa läger.
Denna syn på kultur är felaktig och bekämpas bäst genom att visa på kulturers mångfald och föränderlighet och på den mångfald av förhållningssätt människor har till kulturer. Titta bara på den mångfald av förhållningssätt och praktiker som finns inom kristendomen och islam idag och genom historien.
Kunskap om kulturer bidrar till förståelsen av mänskligt beteende, men det finns massor av andra faktorer och omständigheter som också gör det. En kultur formas inte i ett vakuum och den ingår i ett sammanhang av andra kulturer. Och viktigt att poängtera är att kulturer och omständigheter förändras.
Men den monolitiska och statiska synen på kultur bekämpas inte genom att sopa förtryckande normer och praktiker under mattan. De måste studeras, förstås, kritiseras och bekämpas i termer av normer, maktstrukturer och praktiker med målet att befria både förtryckta och förtryckare, vilka, som Ouis nämner, inte alltid är så lätta att hålla isär.
Och så vad gäller begreppet politiskt (in)korrekt används det så mycket på Newsmill att det sedan länge vattnats ur på all mening och innehåll.
En mycket viktig artikel av en mycket modig forskare. Eftersom du inte tar antivetenskapliga direktiv från den politiskt korrekta eliten, kan du betrakta din (svenska) vetenskapliga karriär som avslutad. Hoppas du finner möjligheter att fortsätta ditt viktiga arbete i något annat land.
Tack, Pernilla. Man undrar när tillnyktringen ska komma. Om den gör det, blir det först efter valet, eftersom allt som skulle kunna andas kritik mot migrationen tas som intäkt för att ett visst utomparlamentariskt parti gynnas.
Den politiska korrektheten börjar nu ta orimliga proportioner i sin iver att tysta ner allt och alla som vågar andas kritik mot invandringspolitiken. Expressens nedgörande av författaren Anders Jacobsson är ett flagrant exempel.
Om någon kritik överhuvudtaget ska få framföras av t.ex. islam måste alltid en edsförsäkran först lämnas att man absolut inte viker från den förda politiken, men viktigast av allt är att alltid krydda utsagan med ett avståndstagande från eller ett skuldbeläggande av Sverigedemokraterna, precis som Jasenko Selimovich gör här: http://tinyurl.com/39lakyw. Då får man lov att uttala sig i en viss utsträckning.
Somliga anser att denna spelade godhet som multikulturförespråkarna håller sig med snarast kan diagnosticeras som patologisk. Det tas upp här:
http://aktualia.wordpress.com/2010/04/05/farliga-makthavare/
Som lekman har jag svårt att få grepp om vad artikeln beskriver. Lokala forskare? Vad består din forskning i då, att analysera och aggregera vad många lokala forskare skrivit? Men de har ju rimligtvis skrivit egna slutsatser i anknytning till sin forskning? Har RB förvanskat dem också? Det är förvirrande.
Missförstå mig inte, jag hyser inga tvivel mot dig, vill bara förstå. Har läst Nima Dervish och hans engagemang i denna fråga och det är en hedersman, någon jag litar på, så din trovärdighet är hög.
Pernilla
Det är lätt att förstå din situation. Du hindras att skriva att kejsaren är naken och dom som hindrar dig ljuger om anledningen. Jobbigt.
Hade det varit bättre om dom sagt att visserligen har du rätt men klarspråk försvårar deras arbete? För så kan det naturligtvis vara. Eller hur?
Bra artikel som illustrerar att yttrandefriheten i Sverige inte gäller islam. Demokratin är försatt ur spel med oförutsägbara konsekvenser.
#21
Begreppet politiskt korrekt, eller ska vi säga anklagelsen, beskyllningen, är det överlägset mest vanliga motargumentet på Newsmill.
Jag förstår att det blivit det då det är så enkelt och effektivt att kasta fram det och helt omöjligt att försvara sig mot det. För hur bevisar man att man inte är pk eller att man inte låter sin analys styras huruvida den är pk? Det går bara inte.
Problemet med ett urskiljningslöst kulsprutesmatter av begreppet pk är att det står ivägen för ambitionen att gräva lite djupare för att se orsakerna till något argument man vill kritisera. Det blir lite jobbigare och tar lite mer tid, men det KAN vara värt det.
Detta betyder dock inte att man inte kan kombinera en djupare analys med en slutsats om att "du skriver som du gör för att du vill vara pk!"
I samband med ämnet rekommenderas en mycket intressant pakistansk (!) film om konflikten mellan islam och det moderna samhället, om fundamentalism inom islamism och inom antiislamism, Khuda Kay Liye
Mångfacetterad och överraskande.
http://www.imdb.com/title/tt1068956/
Yttrandefriheten sitter illa till efterhand och jag förstår mycket väl hur båda Pernilla Ouis och Maj Grandmo må känna det när egentlig helt seriösa alster censureras.
Sverige är snart i det läge att de där har ett budskap där är på kant med den rådande konformitet, ser sig tvingad att formulera sig i stil med det sättet systemkritiker gjorde i det forna östblocket för inte drabbas av censur eller värre.
Man skrev i "kod" på ett sätt så det egentliga budskapet bara framgick om man besatt förmågan att så att säga kunna "läsa mellan raderna".
Detta är en demokratisk katastrof av stora mått och det är förvånande att inte fler intellektuella ser det och reagerar, är Sveriges elit verkligen en sån samling gummiryggar?
De flesta som har skrivit här har en hel del viktiga poänger och visst finns det en yttrandefrihet att ta hänsyn till. Jag ser ju ett försök att ljuga om forskningsresultat.
Sanningen kan vara obekväm, men det betyder inte att man får ljuga om den.
Islam är ju egentligen en religion med många olika sidor. Det finns t.o.m. vissa muslimska länder som ligger före våra europeiska länder i jämställdhet. Man har rätt att kritisera "de andra", men det behövs inga förolämpningar för att göra det. Man kan faktiskt hålla sig till sakfrågorna. Jag är socialist och förolämpar inte UMP även om jag kritiserar deras politik.
Jag har fått en text som var en ren kritik mot Israels politik censurerad och det enda jag gjorde var att jämföra Mellanösternpolitiken med West Side Story.
Vi föddes inte till denna jord för att leta och hitta fel hos varandra. Båda dessa saker - leta och finna - ägnar sig Pernilla Quis ivrigt åt. Dock endast då det gäller muslimska kulturer. Om hon hade valt att med samma frenesi och omsorg finna och hitta fel i den Västerländska kulturen så vore hon mindre suspekt. Förmodligen skulle hon i den senare kulturen ha ännu bättre "fiskelycka" med hänsyn tagen till nykolonialism, etnisk rensning, förtryck av främmande folk, värdeförfall och värdeförflackning, dekadens, korruption och lönsamhetskalkyler på humanismens bekostnad. Pernilla Q har hakat på den populistiska trend som driver islamofobin och har tydligen beslutat sig för att göras karriär på den. Vad vore enklare.
Snacka om serverade räkmackor.
Nu känner hon sig orättvist behandlad av Röda Korset som var ansvarig utgivare för ett alster som Pernilla Q skrivit i. Hjälporganisationen ansåg sig inte vilja stå för Pernilla Q:s fördomsfulla slutsatser som inte ens de andra författarna i skriften sa sig kunna acceptera. Hon ombads skriva om och hennes första misslyckade skrivning lyftes ut. Nu är Pernilla Q arg. Vad har hon för Agenda egentligen? Hela hennes fortsatta tillvaro tycks gå ut på attt hämnas för den tid då hon själv bar slöja. Att kalla hennes verk-samhet för forskning är verkligen en lapsus.
Jag håller med Niclas Kuoppa.
Så fort jag läser argumentet Politiskt Korrekt så tappar jag intresset. Det används av människor som känner sig ignorerade. Ibland kan det förstås bero på att omgivningen inte vill ta till sig den geniala sanning vederbörande avslöjar. För det mesta används det av människor som inte vill inse att deras idéer inte alls är särskilt geniala. Då är det säkert skönt att beskylla de som har en annan mening för att vara fega och osjälvständiga istället för att vässa sina egna argument.
Det är en ganska fräck anklagelse att beskylla andra för PK, dvs att sakna civilkurage. Man ska ha bra på fötterna då tycker jag.
Niclas Kuoppa/Olof Lindberg: intressant... Nu argumenterar som "PK" börjar användas som en generisk anklagelse, ungefär som att kalla någon "rasist".
Ungefär som att -- efter Mana-tidningen för några år sedan -- när man hör ordet "antirasism" så översätter man internt till "antisemitiskt".
1. Kan du ge några lika stora och svepande exempel där PK missbrukats?
2. Kan du visa på att det aktuella fallet skulle bero på något annat? Har t.ex. "Rädda Barnen" gett en _motiverad_ och _detaljerad_ förklaring?
Jag kan bara instämma med #16 Niclas Kuoppa i att debatten tyvärr präglas av demonisering. Jag är en av de skyldiga.
Det finns inget behov av att demonisera muslimer för att varna för islam och muslimsk kultur. Det finns heller inget behov av att demonisera motståndare till islamiseringen av Sverige för att stödja den förda invandringspolitiken.
Med redaktionens hjälp kan debatten befrias från demonisering men huvudansvaret har förstås vi kommentatorer.
Jo Magnus Johansson, jag skrev lite taffligt något om (bög)Jesus som kan tänkas uppröra fundamentala kristna på samma sätt som jag förmodligen skulle kunnat uppröra fundamentala islamister med ett insinuerande om en pedofilistiskt lagd profet. Bögämnet var nog bara en omedveten flört åt ecce homo-hållet. Och ett slag (i luften?) mot vidskepelsens förvånande stora makt i ett relativt sekulärt samhälle.