Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Miljöpartiet

Miljöpartiet håller kongress i helgen. Läs (13) Skriv

EMU

Nyval i Grekland. Kan landet räddas kvar i eurozonen? Läs (91) Skriv

Hyresrättens roll i ekonomin

Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv

Kvinnornas val 2010

Helena von Schantz om Kvinnornas val 2010

Nyamko Sabuni skall inte driva kvinnofrågor

Kvinnofrågorna kan Nyamko Sabuni med fördel lämna åt Claes Borgström, Eva Lundgren och Gudrun Schyman. Däremot ska hon fortsätta att driva jämställdhetsfrågor med samma beundransvärda mod, handlingskraft och målmedvetenhet.


Om författaren

Helena von Schantz är lärare i engelska, franska och svenska och föreläser om lärstilar och språkmetodik. Hon är även medlem i folkpartiet och ordförande för Liberala Kvinnor i Östergötland - folkpartiets kvinnoförbund.

Plötsligt är det ett jäkla liv om jämställdhet. Karin Eder-Ekman påstår att jämställdheten landat i "tvärpolitisk tystnad" (vad i all sin dar hon nu menar med det) och att Folkpartiet slutat profilera sig i jämställdhetsfrågor, ett annat förbluffande påstående. Partiet har trots allt försett landet med en jämställdhetsminister. Att Gudrun Schyman och Claes Borgström stämmer in i underkännandet av alliansens jämställdhetspolitik är väntat. Det som är mer märkligt är att alliansen också gör det. I SVD säger Maud Olofsson att alliansen måste skärpa sig på det området. Schlingman öppnar panikslaget för kvotering i bolagsstyrelser och Birgitta Ohlsson sitter i Korseld och säger att alliansens jämställdhetspolitik inte har varit "offensiv" och "radikal" nog. Denna samstämmighet i media ger intrycket av att underkännandet av alliansens jämställdhetspolitik är en etablerad sanning. Är det det? Vad är det då Nyamko Sabuni har gjort och inte gjort?

Vi är det bästa landet i världen på att fästa tjusiga formuleringar på pränt. Att leva upp till de tjusiga formuleringarna är däremot en annan femma. Vår jämställdhetsminister har gjort precis tvärtom. Hon uttalar sig när hon tänker uträtta något och då för att tala om vad och varför. Därpå har Nyamko Sabuni kavlat upp ärmarna, ställt sig på verkstadsgolvet och börjat jobba. Åtgärderna har varit av två slag. Dels skarpa satsningar på de svagaste i vårt samhälle som våldtäktsoffer, offer för hedersvåld och våld i relationer. Dels lika skarpa satsningar på att göra samhället och dess institutioner mer jämställda. Vackra formuleringar om jämställdhetsintegrering har vi haft länge. Under Nyamko Sabuni blev ordet verkstad. Vi fick en rekordstor satsning på att kartlägga och åtgärda brister i jämställdhet i kommuner och landsting. Jämställdhetsintegreringsprojektet är orsaken till de flesta av de larmrapporter vi har läst de senaste åren. Rapporter om ambulanspersonal som behandlar män och kvinnor olika, hemtjänsttimmar som fördelas olika, socionomer som hanterar pojkars och flickors sexualitet olika och mycket mer. Tack vare den här satsningen har vi alltså fått reda på massor av brister i jämställdhet som vi inte visste om tidigare. Och det man känner till kan man faktiskt åtgärda. Ironiskt nog är det kanske just den här satsningen som har stärkt bilden av att samhället är ojämställt och av att för litet görs. Kanske borde Nyamko ha gjort som sina företrädare; Klappat sig för bröstet och sagt hurra vad jag och Sverige är bra?

Eva Lundgren skriver att Nyamko Sabuni inte är kompetent att driva kvinnofrågor. Någon verklig motivering kan jag inte hitta i Lundgrens svårlästa artikel, men det finns en tydlig skillnad mellan rödgrön jämställdhetsretorik och alliansens som kanske kan sprida ljus över påståendet. Clas Borgström och Gudrun Schyman talar om kvinnor och könsmaktsordning. Män får enbart komma till tals när det gäller papparollen och det är bara här man får föreställa sig att det finns jämställdhetsvinster för männen. I alliansens jämställdhetspolitik är åtgärderna och handlingsplanerna könsneutrala. Att Nyamko och alliansen inte driver "kvinnofrågor" ser jag närmast som en rekommendation. Jämställdhet är nämligen ingen kvinnofråga det är en grundläggande mänsklig rättighet. Den främsta jämställdhetssatsningen som aviseras av de röd-gröna är kvotering i föräldraförsäkringen. En annan trolig konsekvens av ett maktskifte blir kvotering i bolagsstyrelser. Ger dessa statliga tvångsåtgärder oss ett bättre och mer jämställt samhälle? Tror man att svaret är ja skall man rösta rödgrönt. Anser man att kvotering bara är att ersätta en orättvisa med en annan får man tänka ett steg till. Inser man att jämställdhet framför allt handlar om attityder, tänkande, tolerans och förhållningssätt får man tänka ytterligare ett steg.

Följ med mig på en liten tur till slutet av sjuttiotalet. Då hade vi så tajta jeans att vi var tvungna att hjälpas åt för att få fast dragkedjorna. Där kan vi snacka kameltå. Behå använde vi aldrig. Bara magar visade vi minst lika ofta som tonårstjejer idag och på badstranden var det topless som gällde. Hur ofta hörde jag någon kommentera min eller någon väninnas klädsel? Aldrig. Om en manlig blick råkade fastna på ett guppande bröst flyttade den sig snabbt och generat. Kvinnor hade varit objekt, men det var de minsann inte längre. De visste alla och ingen ville bli anklagad för att vara en mullig mansgris. Jag och mina väninnor hade sex med vem vi ville när vi ville. Första kvällen eller den hundraförsta. Ändå hörde jag aldrig någon kallas för hora, slyna, bock eller bög eller något skvaller om andras eller egna sexualvanor. Under min gymnasietid var det ytterst sällan som vi var uppdelade killar/tjejer på fritiden. Mina kompisar var killar och tjejer och jag höll inte mycket reda på vilket. Jag växte upp i tron att jag levde i ett fullkomligt jämställt samhälle.

Det gjorde jag förstås inte. Många yrken var stängda för kvinnor, de som blev utsatta för våldtäkt eller andra övergrepp funderade oftast inte ens på att anmäla, för det var vårt lagskydd alltför klent, våra pappor läste tidningen i soffan medan våra mammor diskade. Det här var alltså en tid då det fanns massor som behövde rättas till lagvägen, men då ytterst få under trettio skulle ha ifrågasatt att kvinnor och män har samma värde och rättigheter. I dag lever vi i ett samhälle som till formen är mycket mer jämställt, men hur är det med innehållet? Om min tonårsdotter går till skolan utan bh kommer hon att bli utsatt för glåpord, gliringar, viskningar och rykten. I skolan blir både pojkar och flickor brutalt intvingade i korrekt könsadekvat beteende. Annars blir de kallade för bög eller hora både av sitt eget kön och det andra. Man behöver bara lyssna på vad både ungar och vuxna säger i Bjästa-dokumentären för att förstå hur långt vi har halkat från den frihet och tolerans som rådde på sjuttiotalet.

När jag bestämde mig för att engagera mig för jämställdhet var det inte för att kvinnor tjänar mindre än män. Det var inte heller för att pappor tar ut en mindre andel av föräldraförsäkrningen. Det som fick mig att engagera mig var att jag kunde se att både mina egna barn och mina elever styrdes och begränsades av idéer om kön och av bristande jämställdhet. Flickor blir kallade hora, slampa, slyna och förväntas vara mjuka, tystlåtna och lydiga. Pojkar får heta bög, kärring och tönt och ska framför allt undvika allt som uppfattas som kvinnligt. I det här är pojkarna mer drabbade än flickorna. Flickor får vakta sitt beteende och sin klädsel men de får röra sig på en rätt bred skala av manligt- kvinnligt. Ingen har några problem med pojkflickor men gudnåde flickpojken. Ingen vill veta av den gråtmilde, kramgode gossen med sluttande axlar som skriver poesi, dansar balett och vill bli barnmorska.

Vad beror det på att vi har gått från vad jag uppfattade som en jämställd och tolerant attityd till varandra till att tvinga in varandra i trånga, illasittande könskostymer? Är det en backlash mot en uppifrån styrd för snabb förändring à la Iran? Beror det på globaliseringen? Vårt mediasamhälle? Är det de mer delaktiga papporna som förväntar sig att deras söner skall vara "riktiga män"? Beror det på religion och vågen av fundamentalism som svept över världen?

Den här frågan kan jag inte besvara. Men jag kan svara på vad vi ska göra åt saken. Ett jämställt samhälle har vi när vi anser att vi alla har samma värde, när vi behandlar varandra som om vi hade samma värde, när olikheter bejakas och så många män och kvinnor som möjligt kan vara sig själva. Så macho, feminina, nördiga, utåtagerande, försynta, husliga, fåfänga, tekniska, skvallriga, barnkära som vi faktiskt är. När jag som kvinna kan strunta i att gulla över en barnvagn utan att ses som kall och onaturlig. När en man kan gilla att baka småkakor, knyppla och titta på musikaler utan att provocera sina arbetskamrater. När vi slutar lägga oss i varandras sexliv. När pojkar får gråta och ha sluttande axlar och när flickor får välja karriär framför barn och kan behålla sina lurviga ben, kön och armhålor utan gliringar och andra kostnader.

Varken Nyamko Sabuni eller någon annan politiker kan ge mig allt det här. Däremot kan jag själv ge andra det, uppfostra mina barn att erbjuda och begära det och jag kan efterfråga det av dem jag kommer i kontakt med och jag kan kräva det av min man och mina vänner. Det är dags för en andra Age of Aquarius. Stötta Nyamko Sabuni som målmedvetet och oförtrutet arbetar för att göra samhället mer jämställt och kavla sedan upp era egna ärmar och sopa där ni befinner er. Den verkliga jämställdhetsrevolutionen ligger i våra egna händer.





Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/21801

20 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Schantz är det snyggaste och grymmaste jag sett/hört/läst sen jag började använda huvudets innehåll!

Permalänk | Anmäl #2 Snälla, 2010-05-01, 18:35

Kollar om det är något skumt med kommentarsmodereringen eller om alla läsare helt enkelt håller med mig.

Permalänk | Anmäl #3 Helena von Schantz, 2010-05-01, 19:31

Om "snälla" är en elev kan jag upplysa om att jag enbart tar emot mutor i kontanter.

Permalänk | Anmäl #4 Helena von Schantz, 2010-05-01, 20:57

Vackert så! Detta var befriande fritt från den politisering som präglat begreppet jämlikhet, där fokus har varit på akademiska konstruktioner som framförs av personer som har mycket att vinna på att deras slutsatser är det enda som diskuteras.

Det blir inte lättare av att jämlikhetsbegreppet på sistone använts politiskt, framförallt av vänster-blocket, för att framföra kritik mot sina politiska motståndare.

Ta till exempel Eva Lundgren som nästan slår knut på sig själv för att skruva till kritiken mot Nyamko Sabuni - man kan nästan misstänka att det är mer ett försvar av hennes egen forskning som inte på något sätt kan anses objektiv när hon talar om en "skala från politiskt debattsugna och kunniga feministrödstrumpor, till vrålande, kvinnohatande alfahannar".

Helena von Schantz visar att det går att diskutera begreppet jämlikhet utan att likna alla män vid talibaner, utan att påstå att det är en manlig konspiration, utan att anklaga alla män att vara översittare och svin.

Tack för det!

Permalänk | Anmäl #5 Dilbert, 2010-05-02, 00:31

Bra och välgenomtänkt artikel.
Jag har bara en fråga, inte speciellt relaterad till ämnet, men som jag har funderat på ett tag.
Hur säger/skriver man 'könsmaktsordning' på engelska?
Är medveten om att svenska sammansatta ord är svåra att översätta, men hur jag än försöker så kommer jag inte fram till nånting som låter halvvettigt. Frågan är inte så banal som det verkar. Svenska politiker och kanske speciellt professionella forskare hittar på ord som när man läser dom verkar som om det som ordet beskriver finns på riktigt. Den svenska debatten vimlar av nya psykologiska störningar (fobier, hit och dit t.ex) för att inte tala om fula ord.
Sex, Power, Order,
Order of Sexual Power?
Power of Sex Order?
Sex of Power Order?
Sex Order of Power?
Sex related order of Power?
Hur jag än försöker så blir det bara löjligare och löjligare. Nån idee?

Permalänk | Anmäl #6 Andrzej Stanislawski, 2010-05-02, 09:51

Dilbert, tack för ditt inlägg. Jag delar din analys av Eva Lundgrens inlägg, i den mån jag kunde följa hennes argumentation. Det man kallar kvinnohatande alfahannar är, tror jag, män som vänder sig mot att kvinnor framställs som offer som ska hållas under armarna och kompenseras för gamla oförrätter och samtidigt som de själva framställs som maktgalna och kvinnofientliga. Bilden av kvinnor som svagare, mindre kompetenta, mindre värda verkar vara ungefär lika spridd bland kvinnor som bland män. Tittar man på det som kom fram ur jämställdhetsintegreringen var det ju lika ofta kvinnor som särbehandlade kvinnor negativt som män som gjorde det. Kvinnor är alltså lika mycket förövare som offer och vi behöver själva skärpa oss.

Själv vill jag inte bli betraktad och behandlad som ett offer. Det tycker jag är ett speciellt otrevligt sätt att förminska min styrka och mitt människovärde. Istället skulle jag vilja att vi tar efter männen och har mer av kvinnligt nätverkande och samarbete. Kvinnor som lyfter, stöttar och hjälper varandra och kvinnor som röstar med fötterna när företagsstyrelser bara består av män om vi nu stör oss på det.

Permalänk | Anmäl #7 Helena von Schantz, 2010-05-02, 11:02

Kan bara hålla med Snälla och Dibert!

Permalänk | Anmäl #8 Anders B Westin, 2010-05-02, 14:47

Kan i och för sig lägga till en reflektion.

Vad var det som inte fanns i min och Helenas befriande ungdom.

Svar: Stereotypfabriken Kommersiell TV.

Det var någon som sa att det stygga förfallet började med Dallas.
Innan Dallas hade vi en dröm om den goda människan. Med Dallas fick ondskan och den ytliga biffigheten ett ansikte.

Efter Dallas öppnade dammluckorna.

Helena och jag och alla andra kunde "helt fritt" utan överordnad kommersiell programmering bygga vår egen ungdomskultur.
Nu finns en extrem turboväxel via kommersiella attitydspioner.

Permalänk | Anmäl #9 Anders B Westin, 2010-05-02, 14:58

Inte ofta man får läsa något så klarsynt nu för tiden i jämställdhetsdebatten.

Det är hårt arbete ute i verkligheten som gör skillnad när det gäller våldsoffer och förövare. Inte glassiga, svepande förslag på verkningslösa låtsasåtgärders som de Lundgren, Borgström, Schyman och deras likar tjatar om i debatterna.

Och män och kvinnor är inte alltigenom lika. Däremot har de samma värde, vilket är en helt annan sak.

Tänk om vi kunde börja prata om hur vi når rättvis behandling av människor, istället för särbehandling av olika kön, religion, ras och allt vad de självutnämnda rättrogna nu kan komma på. Ta vara på var och ens egenskaper, istället för att brännmärka.
Och framförallt - kavla ärmarna och sopa där vi själva befinner oss.

Permalänk | Anmäl #10 pr1vat3, 2010-05-02, 18:55

Andrzej, tack för dina uppskattande ord och alldeles speciellt för din allt annat än banala fråga. Mitt förslag är att vi rensar ordet könsmaktsordning ur det svenska språket. Det är inte bara svårt att översätta , det är svårt att förklara – ens så man själv begriper det. Lyckas vi inte i den strävan är det åtminstone önskvärt att undvika internationell bestörtning genom att sprida det utanför landets gränser. Vi kan väl nöja oss med att förklara att ”In Sweden sex and power are in order " eller att "sex gives power to the order" (en skämtsam liten gliring till påven) eller "the order of power is sex” (en skämtsam liten gliring till finländska och italienska politiker).

Permalänk | Anmäl #11 Helena von Schantz, 2010-05-02, 19:07

Tack så mycket, Anders! När jag läste “Snällas” kommentar var min teori att det är en eller flera elever som skrivit den till ackompanjemang av fnitter, men eftersom du håller med skjuter jag bort sådana fula misstankar och väljer att känna mig stärkt och bekräftad istället för som en driftkucku. Åtminstone tills i morgon då jag kanske får facit.

Jag som tyckte om Dallas. Det var lättare att vara snäll själv när man fått spy självisk galla med JR och Sue Ellen. Modern Katharsis. Men du har förstås rätt Anders. Frågan är vad vi ska göra åt saken?

Permalänk | Anmäl #12 Helena von Schantz, 2010-05-02, 19:14

Privat3, roligt att du tycker att jag är klarsynt. Tack! Jag håller med dig helt när det gäller skillnaden mellan att vara lika och ha samma värde och vilket det är som ska gälla.
Det vore också bra att ta ett samlat grepp när det gäller diskriminering. Därför tycker jag det är bra att jämställdhet och integration lyder under samma minister. Man skulle kanske ha en diskrimineringsminister istället?

Permalänk | Anmäl #13 Helena von Schantz, 2010-05-02, 19:25

Helt rätt - Sabuni verkar vara tusen gånger vettigare än Borgström. Den sistnämnde är inte minst skyldig till det ställningskrig som vi fått i genusdebatten i Sverige. Vart kommer vi med det? Men även Sabuni har en hel del att lära - det såg vi inte minst när hon mötte Per Ström i Lund för någon vecka sedan.

Bra att Sabuni inte vill kalla sig för feminist. Feminismen har blivit en hatets och åsiktsförtryckets ideologi. En vidrig ideologi helt enkelt. Ingen feminist (eller Bris eller Rädda barnen) vill svara mig på frågan om man stödjer övergreppen emot Pop; ett litet, litet barn som inte får berätta för kompisarna om han är en flicka eller pojke - allt i den heliga feminismens namn (se mera i SvD).

Permalänk | Anmäl #14 Tommy Sandström, 2010-05-03, 08:58

Äntligen! klart att inte en jämställdhetsminister INTE ska driva kvinnofrågor utan JÄMSTÄLLDHETSFRÅGOR!
Klarsynt reflekterat Helena..
Tack!

Mvh/ M

Permalänk | Anmäl #15 Maria Jern, 2010-05-03, 10:55

Helena
Vi får debattera och tro att vi har svaret.

Men vad vi än gör och säger så är det som att kasta en sten i Atlanten.
Det blir en tillfällig krusning.

Ingen har en chans mot kraften i kommersiell TV och numera även processer som genereras av internetsamhället.

Politiker tror att de kan styra verkligheten. Men det är numera precis tvärtom. Media styr politiken.

Permalänk | Anmäl #16 Anders B Westin, 2010-05-03, 11:59

Tommy, jag tycker att Sabuni gör det en jämställdhetsminister ska göra och jag tycker att hon ska få välja vad hon kallar sig utan att man för den skull drar förhastade slutsatser. Jag kallar mig feminist och vill gärna även jag slippa drabbas av förhastade slutsatser. Tittar du på SAO:s definition kanske du upptäcker att du är en själv, vad vet jag.
När det gäller Pop vet jag inte vad det handlar om – trots att jag prenumererar på SVD och läser den något så när uppmärksamt. Men det kanske stod om det i sportdelen? (det går inte att göra smileys i kommentarer så du får tänka dig en)

Permalänk | Anmäl #17 Helena von Schantz, 2010-05-03, 17:56

Tack snälla Maria!

Permalänk | Anmäl #18 Helena von Schantz, 2010-05-03, 17:56

Anders, nu låter du som mina föräldrar. De brukar säga att ”människan är mot människan en varg.” Då får jag alltid lust att fråga vem dom har varit en varg mot nu då. Bort med självförverkligande negativa profetior. Jag vägrar tro att vi är ohjälpligt i medias händer.
Du har rätt i att vi inte kan göra så mycket politiskt – åtminstone inte om man vill vara liberal – men vi gräsrötter måste lära oss att styra media. Tänk så snabbt det gick att få bort klorblekt papper den vägen. Vi kan väl börja med att sluta läsa skvaller.

Permalänk | Anmäl #19 Helena von Schantz, 2010-05-03, 18:10

Bra skrivet. Jämställdhet får vi när vi kan möta varandra utifrån individnivå och låta mångfalden få finnas, med just män som får vara precis så som de vill vara och kvinnor likaså..Jämställdhet är väl även att möta varandra i respekt och vi alla bemöter varandra som vi själva vill bli bemötta. Pojkflickor eller flickpojar, bögar, flator , transor ja när alla får vara den de är och rätt att leva sina liv fullt ut. Vi ska stå upp och belysa det som är under all kritik vad gäller ojämställdhet och se till att få ett friskare modernare samhälle.

Permalänk | Anmäl #20 Pia Bernthling, 2010-05-04, 21:38

Pia, tack för dina uppskattande ord. De flesta vill ha jämställdhet, men när det handlar om vad vi uppfattar som jämställdhet går åsikterna isär. Jag tänker hellre i termer av frihet, handlingsutrymme, makt över sitt liv än i termer av rättvisa, för vad är rättvist? Där har vi igen något vi aldrig kan bli helt överens om. Jag instämmer alltså helt i din lovsång till frihet och tolerans.

Permalänk | Anmäl #21 Helena von Schantz, 2010-05-05, 21:04


annons:
annons:

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

100 000 gymnasieelever sitter nu och skriver nationellt prov i svenska. Enligt uppgift ingår två Newsmill-artiklar, ...

annons:

Om Newsmill

Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.

 

Läs mer om Newsmill

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

100 000 gymnasieelever sitter nu och skriver nationellt prov i svenska. Enligt uppgift ingår två Newsmill-artiklar, ...

Vad är att Milla?

Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.


 
© 2008 Newsmill. All rights reserved.