Planera för tiden efter Islamiska republiken

Nyligen revolutioniserades geofysiken av den iranska mullan Kazem Sadighi. Under fredagsbönen 16 april informerade han nationen om att inkorrekt hijab-bärande ökar risken för jordbävning: "Vissa kvinnor som ej har lämplig klädsel ... förleder unga män, fördärvar deras renhet och sprider synd i samhället, vilket ökar antalet jordbävningar".

"Vad ska vi göra för att inte hamna under spillrorna? ...Vi har ingen väg annan än att söka skydd i religion och anpassa oss till islams moraliska formler."

Teherans placering i jordbävningskänsligt område gör det till en fråga om tid innan mångmiljonstaden drabbas av en storskalv. Iranier behöver dock inte satsa på säkrare byggnader som japanerna, utan bör sätta sin tillit till tygstycken som ska hindra män från frestelse - och därmed Gud från våldsamt humör.

Sadighis internationellt uppmärksammade uttalande fick just de fnittriga reaktioner den förtjänade: I måndags anordnades "Boobquake", initierat av amerikanska studenten Jen McCreight. Hennes uppmaning till kvinnor världen över, att visa så mycket hud som möjligt för att motbevisa mullan, ledde till över 199 500 anmälda på Boobquakes Facebooksida. (Se där, äntligen kom det något gott ur 31 års elände!)

Enligt Sadighis banbrytande seismologiska teori borde West Lafayette (McCreights hemstad och kampanjens "epicentrum") ha slukats av marken vid det här laget, men Guds vrede tycks ha uteblivit.

Sadighis okunnighet må vara komisk vid första anblick, men skrattet och himlanden med ögonen följs av bottenlös sorg. Har mänskligheten inte kommit längre i "herrens år" 2010?

Varje medborgare vill att hennes land ska bidra till mänsklighetens framåtskridande, inte skämten på Jay Lenos program. Varje iranier som inte vilseletts av mullornas "annars-kommer-Gud-och-tar-dig"-taktik får nu ännu en anledning till att fråga sig: Hur hamnade vi i denna soppa?

Kanske borde vi snarare undra: Hur kommer det sig att vi har stannat i soppan i hela 31 år? Och hur kommer vi ur den?

I somras upplevde Iran massiva protester mot regimen. Tusentals med olika ålder, kön, etnicitet, religion och politisk hemvist gav blod för friheten. Regimen står alltjämt kvar, men lever på lånad tid. Den brännande följdfrågan blir: Vilka ska ersätta mullorna?

Iransk opposition är i akut avsaknad av bra ledare:

Affischnamnet för förra årets proteströrelse var Mir-Hossein Mousavi, en man som stödde gisslantagandet på amerikanska ambassaden 1979 och var premiärminister under 1988 års massavrättningar - något som historikern Ervand Abrahamian kallat för "en våldshandling utan tidigare motsvarighet i iransk historia". Ska mannen som då kallades för "bestämd radikal" av The Economist leda Iran på "Hoppets gröna väg"?

Vi har Shahens son, Reza Pahlavi, som idag bor i USA. Visserligen anser många honom vara legitim kung, men faderns diktatur (orsaken bakom missnöjet som banade väg för Islamiska Revolutionen till att börja med) gör att desto fler betraktar kronprinsen med skepticism. Man kan även fråga sig om Iran på 2010-talet bör återvända till ett föråldrat system där ledaren ärver sin position.

Slutligen har vi Maryam Rajavi, slöjbärande ledare för Folkets Mojahedin vars islamism-light inte är betryggande lång bort från nuvarande regimens värderingar. (Att partinamnet härrör från ordet Jihad säger kanske tillräckligt.) Organisationen saknar folkligt stöd, bland annat för att den allierade sig med fienden Saddam under Iran-Irak-kriget.

Varför saknas det en iransk exilregering med presumtiva blivande ministrar, villiga att leda landet efter ett regimskifte? En betydande andel av Irans intelligentia är i exil. Oppositionen har haft tre decennier på sig att forma en paraplyorganisation med alla partier inkluderade.

Be en ung iranier nämna sju iranska partier och denne kommer att misslyckas, inte för att ungdomarna inte bryr sig utan för att partierna ej har lyckats etablera sig.

Omvärldens otillräckliga stöd beror delvis på att man inte vet vilka grupper man ska stödja.

Det råder för stor splittring inom iranska oppositionen. Istället för att enas mot en gemensam fiende bildar vissa partier snarare nya fraktioner.

Med bättre enighet hade vi vid det här laget lyckats hålla ett val i exil. Miss Iran-tävlingar i exil går för sig, så varför skulle ett preliminärt demokratiskt val vara omöjligt i dagens informationsålder? Med bättre samarbete hade miljoner exiliranier kunnat samlas i vallokaler världen över, från Stockholm till Tokyo, Los Angeles till Sydney och Dubai till Montreal. Med id-handlingar i hand hade de kunnat rösta på partier och kandidater som genom internet hade spridit sina budskap internationellt.

Det behövs även mer folkbildning. Många talar vitt och brett om demokrati, tolerans och frihet, bara för att slå bakut när deras egna värderingar kritiseras. Den sanna innebörden av demokrati och fri debatt behöver förankras djupare, för att förbereda nationen på att kunna hantera friheten på ett moget sätt dagen då man väl lyckas nå den.

Under förra årets protester trädde många unga fram. Ungdomar som tidigare inte hade engagerat sig aktiverades och visade att de kunde samarbeta, opåverkade av föräldrargenerationens splittring. Än finns det hopp.

"Vad ska vi göra för att inte hamna under spillrorna?" Hur ska Iran byggas upp efter detta 31 år långa skalv? Vi har ingen annan väg än att söka varandras skydd och anpassa oss till demokratins formler.

Nima Dervish (9 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/21726

6 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Ni har ju Parvin Ardalan och Shirin Ebadi. Finns det inte en uppslutning kring dem som en debatt kring demokrati och Iran post-islamiska republiken kunde centreras kring, till en början!?

Här i Sverige finns flera forskare och opinionsbildare med iranskt ursprung som kunde föra debatten och sprida den utomlands. Ser man till antalet artiklar här inne så verkar svensk-iranierna inte nödbedda.

Allt ni behöver göra är att bilda bredare nätverk utomlands. anordna internationella seminarier där de olika grupperingarna möts.

Jag trodde faktiskt att detta redan gjordes

Permalänk | Anmäl #1 Niclas Kuoppa, 2010-04-29, 20:07

Ur mitt kvinnliga perspektiv kan det tolkas som om män som hävdar att kvinnor måste täcka hela sina kroppar så pass att han knappast ser ens ögonen för att män kan riskera att ha sexuellt relaterande tankegångar, handlingar samt kan inte ens vad en del män även hävdar att inte kunna ha förmågan att kontrollera sina blickar. Får mig uppfatta dessa män med låg intellektuell och känslomässigt intellekt som inte kan klara av att ens se ens en arm eller ben av en enda kvinna. Trots att det är helt biologiskt naturligt att både män och kvinnor har både ben och armar och andra kroppsdelar. Dock måste det finnas något som dessa varelser inte verkar heller ha förmågan till ömsesidig respekt, ömsedig hänsyn samt ömsedig förståelse. För att demokrati ska överhuvudtaget kunna uppnå måste den komma från gräsrotsnivå eller med andra ord det är folket själva som vill skapa ett samhälle där både flickor, pojkar och kvinnor och män ska kunna känna sig trygga utan att oroa sig över om någon av det motsatta könet skulle helt plötsligt tappa totalt fattningen bara för att han eller hon skulle se en arm eller ben. Islamisterna förespråkar ett ganska ohållbart samhälle som inte följer med i resten av världens enorma positiva ekonomiska utveckling. Det är som om de är kvar på 100 talet och resten är på 2000 - talet.

Om man tittar tillbaka i den svenska historian har kvinnor även haft klädesplagg t.ex. sjal på huvudet när den svenska kyrkan inte var separerad från staten. Men svenska folket via enormt hårt arbete lyckats befria stat och religion samt infört demokrati i landet. Nu kommer det bakåtsträvande varelser som måste inse att deras kamp har redan för ganska länge sedan varit förlorad.

Permalänk | Anmäl #3 Eva Johansson , 2010-04-30, 10:32

Till Bo T

Här har vi någon som skrivit en artikel om Iran och en enighet som saknas och du drar upp Israel från ingenstans.

Klart att Israel skall skyddas likt alla andra länder som utsätts för hot men håll dig till det som tas upp i artikeln.

Inte undra på att man inte kommer någonstans när man har människor som Bo T som tar en debatt och gör om den till något helt annat.

Permalänk | Anmäl #4 Ali Roomi, 2010-04-30, 18:29

Om 30 år är vi där om takten håller i sig. Vad kan vi lära oss av de Iranska oppositionsgrupperna? Har ni några förslag? Vi vill veta allt om hur man tacklar islam.

Permalänk | Anmäl #5 Henrik C, 2010-05-01, 09:44

Du skriver: "Kanske borde vi snarare undra: Hur kommer det sig att vi har stannat i soppan i hela 31 år? Och hur kommer vi ur den?"

det som krävs är att alla s.k. intellektuella, forskare och opinionsbildare med iranskt ursprung i exil, slutar använda sin demokrati och yttrandefrihet till att framställa regimen som rumsrent och beskriva dagens Iran som en kasidemokrati (Hur var det nu under Khatamis tid) genom ologiska och falska analys. Ungefär 90 000 Iranier finns i Sverige. Många av de fick fristad i Sverige endast pga politiska skäl.

Men vad gjorde dem av det, ju dem tog sin svenska medborgarskap och hårdförvärvade rikedom i Sverige och återvände till samma land vars regering berövade dem deras grundläggande och fundamentala rättigheter. Många kommer nog hävda att det är inget fel med det, men problemet är att för att dessa exiliranier ska kunna tillbaka måste dem hålla tyst om regimens 30 år långa kränkningar och likgiltigt titta bort när regimen begår så här mycket övervåld.

Iran kommer inte att bli fri innan sådana som du och jag som lever i exil förstår att frihet inte kommer grattis och att det kräver uppoffringar. Detta har folket i Iran har fattat insett nu.

Sedan föreslår jag alla exiliranier att kolla historien bakom ordet quisling samt ägna lite tid åt att läsa om de olika motståndsrörelser mot Hitler regimen under andra världskriget.

Problemet med oss exiliranier är att vi glömde vårt folk så fort vi fick en fristad. Så den moralisk korrekta slutsatsen är att oppositionen finns och att vi exiliranier kommer med bortförklaringar såsom att den är inte enad, för att slippa betala det höga pris som en avsättning av denna regim kräver.

När jag, du och majoriteten av exiliranierna i världen inte rädds att betala detta pris eller att förlora privilegier och personliga förmåner, precis som vårt folk gör det på Irans gator idag så kommer friheten till Iran.

Permalänk | Anmäl #6 Massud Kiani, 2010-06-17, 01:06

'Israel ska skyddas exakt som alla andra' Men vad trevligt!! De har stulit ett land som är till för judar, kristna och muslimer och inte endast för judar men under namnet 'Palestina' och inte Israel, den yngsta staten som mest har begått brott i Palestina och i andra länder endå ska de beskyddas? De har slängt ut oss Palestinier från vårat eget land och de ska skyddas? Hade de velat ha fred hade freden funnits för längesen, men icke.

Permalänk | Anmäl #7 Sara, 2011-10-28, 23:19