Marie Granlunds kritik saknar grund

Marie Granlund påstår att jag inte skulle lämna korrekta uppgifter om det alternativa förslag som oppositionen omhuldar när jag beskriver att det bland annat skulle basera kvalitetsbedömningen på om lärosätet använde sig av aktiva eller passiva verb i sina  så kallade lärandemål. Det är en allvarlig anklagelse; särskilt som den helt saknar grund.

Om Granlund hade intresserat sig för frågan innan det blev medial diskussion om denna viktiga reform så hade hon kanske gått in på Högskoleverkets hemsida under hösten och läst dokumenten där. Där låg dels ett utkast till formulär där lärosätena skulle fylla i sina lärandemål och examinationsformer, dels ett PM med bedömningskriterier där exempel på vilka verb som var godtagbara och inte noggrant angavs.

Regeringen har genom hela den långa processen med att ta fram denna proposition varit tydlig med att det är utbildningarnas resultat - inte vägen dit som ska mätas. Det finns två tunga skäl för denna bedömning. Ett är att en statlig granskning av lärandemålen löper stor risk att bli oavsiktligt styrande för verksamheten, vilket vore oförenligt med regeringens övergripande hållning om att förstärka universitet och högskolors autonomi. Det andra handlar om att ett sådant moment hade skapat en stor och oönskad byråkrati samt skiftat lärosätenas fokus till att lägga energi på pappersarbete istället för faktiskt kvalitetsarbete.

Granlund skriver också att det nya kvalitetssystemet skulle göra svenska utbildningar värdelösa utomlands. Inte heller detta påstående håller vid närmare granskning.
44 utvärderingsorgan från 24 olika länder är sammanslutna i en organisation som heter ENQA; i den organisationen ingår också Högskoleverket. ENQA har tagit fram riktlinjer som är utformade för att kunna tillämpas av alla lärosäten och kvalitetssäkringsorgan i Europa. Jag antar att det är Högskoleverkets framtida medlemskap i ENQA som Granlund anser hotat när hon hävdar att regeringens proposition gör svenska utbildningar värdelösa utomlands.

Det som är viktigt enligt det ramverk som ENQA jobbar efter är att utvärderingsorganet, i det här fallet Högskoleverket, är oberoende i den konkreta gransknings- och utvärderingsverksamheten. Ramverket är också tydligt när det gäller att utrymmet för olika specifika nationella lösningar. Att demokratiskt valda organ, såsom exempelvis i vårt fall riksdagen och på riksdagens mandat regeringen, däremot fastställer övergripande riktlinjer för vad som ska granskas är inget märkligt; så är det exempelvis i flera av våra nordiska grannländer, för att ta några näraliggande exempel.

Låt mig citera ett uttalande från ENQA i mars, i år:
"I ENQA:s rapport då riktlinjerna infördes 2005 betonades att europeisk högre utbildning präglas av en mångfald av politiska system, högre utbildningssystemen, sociokulturella och pedagogiska traditioner, språk, ambitioner och förväntningar. Detta gör en enda syn på kvalitet, normer och kvalitetssäkring inom högre utbildning olämplig. Å ena sidan är riktlinjerna avsedda att tillämpas på alla organ för kvalitetssäkring i Europa, oavsett deras struktur, funktion och storlek, och nationellt system där de är verksamma. Å andra sidan kan de rättsliga och kulturella aspekterna av det nationella systemet för högre utbildning inte bortses från vid prövningen av efterlevnaden av riktlinjerna. Det är meningslöst att anta en "hård linje" när det gäller överensstämmelse med riktlinjerna om det innebär att tillförlitliga och trovärdiga organhindras från att få fullt medlemskap i ENQA utan egen förskyllan. Alltså bör den praktiska hantering av riktlinjerna avspegla spänningarna mellan europeiska riktlinjer och nationell tradition, sammanhang och lagstiftning".

Är detta stöd för ett påstående om att kvalitetspropositionen kommer att undergräva svenska utbildningars internationella anseende? Jag har svårt att se det.

Socialdemokraterna genom främst Marie Granlund har nu ägnat åtskilligt med tid och kraft åt att angripa regeringens högskolepolitik. Inte med ett ord har hon redogjort för hur hennes och hennes partis alternativ i högskolepolitiken ser ut. Inte med ett ord berättar hon hur hennes vision av den framtida högskolan ser ut. Hur ska kvaliteten i den svenska högskolan vässas så att vi klarar den allt tuffare internationella konkurrensen? Marie Granlund ger inga besked. Socialdemokraterna lämnar väljarna i sticket.

Tobias Krantz (14 artiklar)

Anmäl