Lyckas Islands Askungesaga väcka Åsa och Centern?

En ödets ironi: Åsa Torstensson satt med en strulande länk i Borlänge för att inviga Trafikverket. Det nya verket har hand om vägar, järnvägar och i förlängningen sjö- och luftfart. Alltså all infrastruktur - utom bredbanden. Torstensson och hennes regering vill detta decennium bränna en halv biljon kronor på nya vägar och järnvägar, merparten att hetta upp de tre storstadsregionerna ytterligare.

De rödgröna plussar på med dryga 200 miljarder - mest för snabbjärnvägar - till glädje för de stora städerna. Vi får alla bidra med med finansiering, efter samma princip som medeltidens stadstullar. Inget sägs heller om hur många hus och gårdar som läggs öde i skogsbygden ifall drivmedelskatten höjs 50 öre. Blågrön eller rödgrön regering spelar mindre roll, intresset tycks svalt för bredbandens infrastruktur. Allra minst hur vi använder dessa nät för distansarbete, videokonferenser och webb-baserad utbildning.

Proppen Orvar. Det är ministrar och revirpinkande chefer som är proppen. Det är nördar och andra entusiaster som driver på distansutvecklingen kring jobb, möten och utbildning, inte sällan med mothåll från etablissemanget. Anställda vill distansjobba mer och de utbildar sig gärna via webben, så där ligger inte problemet. Samma visa som när haschrökande hippies runt San Francisco Bay förlöste smådatorer och Internet på 80-talet. Då satte Gunnar Sträng och Televerket krokben.

Denna gång behövdes en vulkan i ändan på statsråd och andra makthavare för att de skulle sätta sig i en videokonferens. Branschen upplevde en boom. Äntligen bal för Askungen. Frågan är hur länge? Att resa och parta med cocktails är kul. Och ger bra traktamenten.

Byråkrater sänker distansarbetet. Bara en av tio arbetar hemifrån, huvudsakligen företagare och högre chefer som får bestämma själva. Bara fyra av tio företag med fler än tio anställda har folk som distansjobbar, en siffra som legat still under 2000-talet. Trots att 80 % av de svenska hushållen har snabbt bredband, mest i Europa. Med säkra pipor är säkerheten inget hinder längre. Trots det medverkar handfallna myndigheter till proppen Orvar.

Ett exempel: Reser jag kommunalt till jobbet räcker biljetten till halva resekostnaden, skattebetalarna står för resten. För bilen drar man av 18 kronor milen. Hälften skattefuskar med detta avdrag säger Skatteverket. Men jobbar jag i ett rum i bostaden får man i bästa fall dra av en tiondel av verkliga kostnaden, kanske 2000 av 20 000 kronor. Otack är miljöomtankens lön. Osäkerhet kring arbetsrätten kyler ner intresset ytterligare.

Halva privata bilåkandet är resor till jobbet, i tjänsten och för studier. Motsvarar ungefär sex miljoner ton CO2 av de tolv privatbilarna spyr ut varje år. Anta att hälften av alla anställda jobbade hemifrån halva veckan - vilket förmodligen är fullt möjligt om vi lär oss använda tekniken. Bilresandet minskar då med en åttondel, vilket betyder 1,5 miljoner ton mindre växthusgas varje år. Vilket nog är snabbaste sättet att bidra till klimatmålet 40 % mindre utsläpp 2020.

Lägg sedan till sparad tid, färre lungcancerfall och det faktum att man kan vänta med att bygga motorvägar runt storstäderna, som Förbifart Stockholm.

Töreboda? Ett exempel till: I stället för att köpa hus i Bromma för 5,5 miljoner köper jag en likadan kåk i Töreboda för tiondelen och distansjobbar där tre dagar i veckan. De andra två dagarna tillbringar jag på kontoret i Stockholm och i en etta, köpt för en miljon. Bättre liv för familjen. 4 miljoner mindre lån minskar räntan med cirka 200 tusen per år. Simsalabim, det kluvna Sverige - som Centern så gärna talar om - blir mindre kluvet. En sådan vision hade man velat se i Torstensson rapport Bredbandsstrategi för Sverige i november. Strategi? Var?

I hennes propp Tillgängliga elektroniska kommunikationer, som kom första april, talas det varmt om teknik för undervisning och annat på distans. Men inte heller där någon vision hur vi lär oss använda bredbanden för att förändra samhället. Lika illa när Torstensson ledde EU-ministrarnas telekommöte i januari.

Är Torstensson regeringens Askunge månne?

Ola Nordman bedre. Ingen kan säga hur mycket vi kan spara genom att lösa upp proppen Orvar, så att vi effektivare använder webben för arbete och utbildning. Norrmännen ligger före.

Ersätter statsanställda i Norge en av fem flygresor med en videokonferens innebär det 28 000 ton mindre koldioxid och staten spar 300 miljoner norska kronor. Allt enligt fjolårets rapport från Fornyings- og administrationsdepartementet . Approximerat efter folkmängden skulle det för Sveriges del innebära 700 miljoner svenska kronor - men vi har inte ens orkat tillsätta ett sådant departement.

För en sådan bal måste ministrar och andra statstjänare bli goda föredömen och stalla flygplanen. Och i stället använda videolänkarna när de vill prata med Bryssel. Kanske borde Torstensson snacka med sina gräsrötter, som här.