Det bästa anti-val jag gjort

Har ni tänkt på vad lyckade idrottsmän alltid kommer med för råd till unga killar och tjejer som också vill bli världsmästare? Träna många olika sporter så länge ni orkar. Specialisera er så sent som möjligt.

Det ligger något i det. Inte bara för alla som vill bli nästa Zlatan.

När jag gick ut högstadiet hade jag extremt dålig koll på vad jag ville bli. Som liten hade jag aldrig ett drömyrke, inte ens fotbollsproffs. Okej, jag hade lätt för språk och det kändes naturligt att skriva. Men samtidigt gillade jag matematik och fysik av motsatt skäl, för att jag inte hade lätt för dem. Matte och fysik var som två obegripliga språk som jag aldrig riktigt förstod mer än hälsningsfraserna av, som mystiska koder med en inneboende logik jag ville lösa. Jag minns hur frustrerande det var när klasskompisar helt naturligt förstod hur man skulle ställa upp en formel eller räkna ut en omkrets. Lika naturligt som när jag kunde stava till en engelsk glosa första gången jag hörde den.

Antagligen var det en av anledningarna att jag valde Natur. Förhoppningen att kunna knäcka de där koderna en dag. En annan anledning var ren lathet. Natur var lite av allt, som en plockbuffé med ämnen. Lät bra för en som ville skjuta upp det där jobbiga beslutet med att bestämma yrke.

Ju mer jag tänker tillbaka på gymnasietiden, ju mer inser jag hur dålig koll jag hade. Jag hade två föreställningar; dels att den linje du läste var det du skulle jobba med framöver (Natur = lite av allt = jag behövde inte bestämma mig), dels att när du väl väljer ett yrke kommer du att jobba med det livet ut. Bägge föreställningar visade sig vara helt fel.

Jag knäckte aldrig någon matte-kod under min tid på gymnasiet. Än idag förstår jag inte hur jag lyckades få höga betyg i ämnen som fysik och matematik. Kemi ska vi inte tala om. Fullständigt obegripligt. Jag kommer ihåg kemilärare Rolfs blick, en blandning av uppgivenhet och desperation, när jag än en gång med en fråga avslöjat att jag inte förstått en helt grundläggande sak om molekyler eller joner. För frågade gjorde jag, ofta och hela tiden. Jag ville ju veta, få koll, inse. Jag pluggade och läste på och frågade tusen frågor och lyckades oväntat bra på många prov. Men något grepp om den naturvetenskapliga världen fick jag aldrig.

Inte för att det nu ärligt spelar så stor praktisk roll för mig i rollen som musikjournalist. Matte-kunskaperna? Möjligen när jag räknar ut moms till en faktura. Under gymnasieåren visste jag nog innerst inne att jag aldrig skulle bli ingenjör eller Greenpeace-aktivist som undersöker förorenade hav. Kemist fanns inte på kartan, som sagt. Det fattade Rolf rätt tidigt. Jag insåg så småningom att det var journalist jag ville bli, men det tog lång tid. Inte ens när jag kom in på journalistutbildningen i Göteborg var jag helt övertygad. Frågan är om ens idag är helt säker på mitt val, eller anti-val.

Såhär med tjugo års perspektiv känns valet att gå Natur däremot som ett av de bästa anti-val jag gjort. Under de åren fick jag en inblick i en främmande värld som jag visste att jag inte skulle leva i senare, men som fick upp min vetgirighet och viljan att alltid ställa frågor. Något som är själva grunden till mitt jobb idag.

Sedan är det alltså som proffsidrottarna säger, det skadar inte att hålla på med olika saker så länge som möjligt. Jag är säker på att jag utan tre år med Natur inte bara hade varit sämre på de gröna frågorna på Trivial Pursuit, utan också varit en snävare person. En annan, fattigare person.

För omväxling inte bara förnöjer, det utvecklar en. Oavsett vad man vill utvecklas till. Och faktiskt oavsett om man från början vet vart man vill hamna till slut eller ej.

Anders Dahlbom (1 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/21656

1 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

"På natur går de smartaste" citerar A Schröder "alla" i hennes ungdomliga närhet. Och vet ni vad!? Då väljer hon det! Så präktigt och visst klarar hon det, hon måste vara en av "de smartaste". Sen kommer det: "1.9 på högskoleprovet". Har hon verkligen varit journalist den här människan? Artikeln om "den breda linjen" blev "klubben av inbördes beundran", vi andra fattar tydligen inte ett smack, vare sig hur världen fungerar, hur man räknar ihop vad en limpa och ett paket mjölk kostar eller hur man blir artillerist (tack gode gud för det förresten). Nej, jag läste en bit, sen kan ni, era självgoda Nturvetare sitta och klappa varandra på axlarna och viska sweet nothings i varandras öron. Maken till dravel har jag inte läst på länge. Puke...

Permalänk | Anmäl #1 Fred Haan, 2010-04-29, 07:47