Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv

Publicerad: 2010-04-27 11:04, Uppdaterad: 2011-11-02 17:11
Ekot har utnyttjat ett antal skrämmande berättelser om sexuella kränkningar för att legitimera en dåligt underbyggd undersökning och hävdar sedan att alla som kritiserar undersökningen kränker de som trätt fram. Detta finner jag ytterst märkligt. De som vågade berätta förtjänar bättre respekt än så.
Förbundsdirektör för bransch- och arbetsgivarorganisationen Svensk Scenkonst, som organiserar majoriteten av Sveriges institutionsteatrar.
Den 15 februari toppar ekot sina sändningar med att "Varannan skådespelerska sextrakasseras på jobbet men teatervärlden talar tyst om problemen". Ekots granskning får enormt genomslag och Svensk Scenkonst blir tillsammans med Teaterförbundet inom ett par dagar kallade till såväl Riksdagens Kulturutskott som till Kulturdepartementet för att diskutera det allvarliga läget.
I Ekosändningar, Kulturnytt och Studio ett är undersökningens betydande begränsningar långtifrån tydliga. I Studio ett får jag efter påannonsen "varannan svensk skådespelerska sextrakasseras" frågan hur jag reagerar på dessa chockerande siffror. Denna fråga har jag fått flera gånger tidigare, bland annat av Ekot utan att nämna vad man baserar påståendet på.
Lördagen den 17 april tar programmet Medierna i P1 upp undersökningen och dömer ut den kvantitativa delen som underlag för några som helst slutsatser. "Prov utan värde" är ett omdöme av en expert på statistik.
Som svar på denna kritik hävdar den ansvarige reportern Jesper Lindau och ekochefen Staffan Sillén att de som kritiserar undersökningen kränker dem som med sina berättelser trätt fram och berättat om de kränkningar de blivit utsatta för. Jag ställer mig minst sagt undrande till denna invändning. Såvitt jag vet har alla som tagit del av berättelserna reagerat med avsky och indignation. Men det legitimerar inte att Ekot och därefter andra medier utan grund utpekar varannan svensk skådespelerska som offer för sexuella trakasserier och därmed också åtskilliga teateranställda män som förövare. "Lekare ligge ogill" hette det i den gamla västgötalagen. Den tidens skådespelare kunde utan straff alltså behandlas hursomhelst. Idag kan vi kräva att scenens folk behandlas med samma respekt och opartiskhet som andra yrkesgrupper.
En sak förtjänar att upprepas om och om igen: diskrimineringsfrågorna är och förblir en högprioriterad fråga för vår bransch. Svensk Scenkonst arbetar med detta och med jämställdhetsfrågor i vid mening sedan flera år tillbaka. I många fall gör vi det tillsammans med Teaterförbundet. Vi har gjort mycket, men långt ifrån tillräckligt, och mer kommer att göras under de närmaste åren för att komma tillrätta med problemen. Vi har nyligen inlett ett samarbete med Svenska Filminstitutet och Film & TV-producenterna, där vi under det närmaste året kommer att arbeta tillsammans kring diskriminering och jämställdhet. Slutligen: Ekot ska ha tack för alla personliga berättelser man grävde fram, som belyste problemet. Men det försvarar inte att man använde berättelserna för att bekräfta dåligt underbyggda fakta. De som vågade berätta förtjänar bättre respekt än så.
Sture Carlsson, förbundsdirektör, Svensk Scenkonst
Wennstams bok, Zandéns artikel här på Newsmill och nu senast Ekots granskning, ger ingen smickrande bild av artistbranschen. Vad är det för fel på kultureliten?

Författare/förläggare, medie och bokbranschen behöver varandra på gott och ont

Det tysta drevet mot Unni Drougge är ett demokratiproblem

Ekots undersökning om Psykiatrin lika undermålig som den om Teatern

Teaterförbundet: Därför är Ekots undersökning viktig

Ingen slump att Kultursverige gör ner Ekots undersökning

Jag har sett även kvinnliga chefer sextrakassera

Jag stod ut med sextrakasserierna i alla år - i dag satte jag ner foten

Jag ber om ursäkt för att jag förminskade Lina Thomsgård

Sanningen om mig och Åsa Beckman

Problemet med de manliga skådespelarnas Bergman-komplex
Det är dags för kravmärkt kultur

Därför förolämpade Stig Larsson Åsa Beckman

Kvinnor som bjuder ut sig till kända män får skylla sig själva

När jag började som kulturjournalist var sextrakasserier vardag

Manliga skådespelare ofta aggressiva och utan empati

Teaterchefernas ansvar att sätta stopp för männens sexuella trakasserier

Fylla och missbruk bakom teatermännens sexövergrepp
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




3 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Det är väldigt svårt att överhuvudtaget kunna ifrågasätta konstnärligt arbete efter de premisser som ursprungligen gjorts med de personer som först tog fram denna debatt.
Det finns dom som missbrukat sin ställning, men även dem som betett sig som svin i syfte för att ta fram en roll.
Det många unga skådespelare inte förstår är att det går inte att säga att det här är ett yrke vilket som helst.
Om man ska bli en Tommy Berggren, En Jarl Kulle, en Keve Hjelm så kan man inte tänka i en 9-5 tillvaro. Då arbetar man dygnets alla timmar helt och hållet med sig självt.
Man kan inte gå in i en roll om man ska spela ett svin utan att förarga sin omgivning eftersom det krävs psykisk press att verkligen gå in i det onda.
Det leder också till bieffekter av missbruk och annat, ibland är det svårt att sudda ut gränserna mellan det egna jaget och rollfigurerna.
Peter Sellers var ett praktsvin och det berodde i huvudsak av att han inte hade en egen personlighet, han skapade en rollfigur som han sedan blev i flera månader både i jobbet och privat.
Jag tror det krävs att man inte har någon egen personlighet om man ska bli en lysande skådespelare, om de som styr denna debatt får bestämma så kommer lysande skådespelare bli en utrotningshotad art.
Ekot har redan gått ut och rättat genom att säga ungefär att upplevelserna som återgavs inte kunde visas vara representativa för populationen utan enbart gällde den enskilde upplevelser, så Sture Carlsson slår in öppna dörrar.
Däremot är det problematiskt att Ekot alls redovisar kvantitativa data som ska vara representativa för en större population utan att vara det på grund av för låg svarsfrekvens.
De enskilda personernas upplevelser var ett kvalitativ element i en annars kvantitativ undersökning så dessa upplevelser gäller endast den enskilde och inte populationen. Det var exakt där som Ekot gick fel i det avseendet.
Dags att undersöka den lilla klick radikalfeminister som styr och ställer inom media. Ta bara TT och Expressens skriverier om Odells uttalande om Tobleronepolitik. Media ska leverera nyheter, inte själva vara nyheten. Så var det i det gamla DDR. Att media idag i Sverige år 2010 styrs av en radikalfeministisk agenda, det är inte värdigt en demokrati.