Åldersbedömning av ensamkommande barn – nödvändigt ur barnperspektivet

Ber direkt om ursäkt för slarvfelet att ange fel "Sune"- och "Bert"-författare. Självklart ska det vara Anders Jacobsson och inte Sören Olsson, men det var för sent att ändra när det upptäcktes.

Ja jag tänker på min mamma som hade jobbat i sex år när hon fick mig. Då var hon 21.

Alltså så betraktades för omkring 70 år sedan "barn" som vuxna ur arbetssynvinkel. Också jag hade kunnat börja jobba när jag var 15, men gjorde det inte förrän jag var 18 och hade tagit studenten (vilket tio procent gjorde då 1964).

För inte alls länge sedan så blev "barnen" alltså vuxna när de var konfirmerade och gick ut i samhället som arbetskraft, precis som människor i andra länder nu också får göra.

Det är först senare generationer som ses som att de ska förbli "barn" och gå länge i skolan. Men en del börjar dock jobba som 18-19-åringar. Att låta dessa inkommande barn och ungdomar starta på fel sätt gagnar varken dem eller oss. Gör ordentliga åldersbedömningar.

Det är lätt att känna och tänka "Rätt ska vara rätt!".

Men vad är ett barn?

#2 Ann Helena tar "arbete" som utgångspunkt för vuxenhet. Det tror jag är feltänk. Min farmor började arbeta vid 11 års ålder, min mamma vid 14 och jag vid 16 års ålder. Jag blev myndig vid 21 år och förblev alltså i vissa avseenden länge ett barn, ansågs inte fullt beslutskapabel före 21 år.

De här pojkarna, varav majoriteten idag kommer från Afghanistan och Somalia, har många gånger arbetat sedan 7-årsåldern. De har långt ifrån alltid gått i skola. Ingenting talar dock för att de varit behandlade som vuxna av sina föräldrar eller omkringliggande samhälle. Frågan är om de känner sig som vuxna?

Jag har en väninna, flykting från Östafrika. Hon var fullvuxen då hon kom till Sverige. Men hon vet inte om hon är född 1962 eller 1963, inte heller vilket datum. Någon gång på våren, bara det vet hon säkert. Födelsedatum och firande av födelsedagar var ingen fråga i hennes hemland. Vuxenhet bedömdes på andra sätt. Hennes son, idag 15 år, ser ut som 18-19. Han är mycket lång och stark - en idrottskille.

Är det viktigt att åldersbedöma? Ja, men inte regelmässigt. Jag föreslår åldersbedömning bara i de fall där det finns välgrundad misstanke om åldersbedrägeri. Det finns ingen anledning att bli byråkratiskt stelbent och slösa skattemedel - bara för att förebygga svensk kritik mot invandring och mot att ta emot de asylsökande.

Jonas Andersson föreslår begreppet "ensamkommande ungdomar" eftersom det vanligtvis handlar om tonåringar. Jag föreslår den mer korrekta termen "ensamkommande under 18 år".
Ett enkelt sätt att komma ifrån "barn"-bråk!

Mycket bra och sansats skrivet. Intressant läsning dessutom.
Det är väldigt märkligt, men ändå så ofattbart typsikt, att det just i Sverige är ett så stort problem att tala klartext kring dessa frågor. Som vanlig medborgare kan jag inte låta bli att ständigt häpna över hur urbota dumt tyckareliten beter sig. Tror de inte att vi begriper?

Det ska ALLTID sitta någon självutnämnd censor i Stockholm (oftast) och rätta andra människor, peka finger och hyscha till tystnad. Personer som ikläder sig rollen att bestämma vad som får sägas och göras. Moralkärringar rätt och slätt.

På något sätt tycks dessa människor också inbilla sig att vanliga svenskar inte klarar av att hantera sanningen . Att det bara är de själva som är öppensinniga och fördomsfulla nog. De tror också att de gör invandrarna någon slags tjänst. Istället lyckas de alltid med motsatsen. Det vill säga att göra oss infödda svenskar vansinniga och alla invandrare en gigantisk björntjänst.

I grunden tycks det också finnas ett förakt och en slags rasism mot den befolkningsgrupp som man själv tillhör. Som sagt, väldigt märkligt men ändå så otroligt typiskt för Sverige.

Klockren artikel.Inget att invända.

När Danmark började ålderstesta,testades 126 "barn" och trots väldigt fördelaktig(man friade hellre än dömde) bedömning framkom att 83 st av 126 kunde med säkerhet sägas vara över 18 år.Några närmade sig tretio års åldern enligt bedömmningen.

Varför kommer så många flyktningsbarn till Sverige? Tänk......

Den medicinska aspekten är ju jätteviktig som Jonas M. Andersson
skriver om här.
Därför är det ju självklart att åldersbedömningar bör införas.

Tack för en bra artikel Jonas!

Jag blir rädd när jag läser den här artikeln. Det betyder ju att vi idag enbart litar till folks egna uttalanden om vilken ålder de innehar. Är vi verkligen så naiva så att vi inte fattar att det förekommer ett omfattande fusk i den här hanteringen?

Självklart så ska vi härma Norge när det gäller ålderskontroll. Självklart!

Jonas M Andersson får räkna med att hans inlägg på det stora hela kommer att ignoreras. Varför? Jo, därför att han resonerar rationellt i en fråga som politiker och media en gång för alla har bestämt handlar om KÄNSLOR. Kalla fakta som fysisk ålder, människosmuggling och kostnader är helt fel ingång till frågan enligt dessa människor. Istället är den rätta utgångspunkten främlingsfientlighet och rasism, den vita mannens skuld och bilder på ledsna barn.

@ #3, Gunnel Gomér

Jag håller helt med om att det inte finns någon anledning till stelbent ålderstestning av alla. Det räcker gott att urvalet omfattar de som ser ut att kunna vara över 18 år, precis som sker i Norge och Danmark. Min kvalificerade gissning är att det skulle innebära att minst hälften slapp att gå igenom ålderstest.

En mycket, mycket bra och sansad artikel som dessutom beskriver saker som för ett normalt land (dit räknas inte Sverige) med en normal flyktingpolitik är rena självklarheter.

När får vi apatiska ensamkommande flyktingbarn? Kanske betyder lata 25 åriga ankarmän när man översätter journalisternas nyspråk till vanlig svenska? Vad vet jag, mitt förtroende får ni aldrig tillbaka, så går det när man lyckas luras, men blir avslöjad.

Denna varböld ur diskussionssynpunkt måste punkteras. Hyckleriet måste få ett slut. Gör adekvata tester för att återvinna folks förtroende. Det går inte i långa loppet att Sverige isolerar sig och envist dunkar huvudet i väggen när länderna runt omkring oss har börjar ifrågasätta denna enorma människosmuggling.

Man måste börja få kalla en spade för en spade.

http://aktualia.wordpress.com/2010/04/05/farliga-makthavare/

Hej Jonas #10

Du skriver att uppemot hälften av pojkarna kan tänkas vara över 18 år. OK, vi tar det som utgångspunkt. I artikeln skriver du: "Frågan är vem som vinner på att dessa unga vuxna ska regrediera, inte bara till att vara ungdomar utan till att vara barn? "

Jag undrar lite över detta tänkande. När slutar en människa att vara barn? När är man vuxen och kompetent att klara sig själv?

Det förefaller mig dumt att svara: Vid 18 år *punkt* Även om de internationella överenskommelserna och lag säger 18 år. Själv blev jag vuxen vid 16 eller 21 eller 29 års ålder. Jag menar "vuxen", definierat på olika sätt alltså.

Som tror det MÅSTE väl dessa pojkar redigrediera i Sverige? Även om de är 20 år. De pratar som 2-åringar, förstår inte sammanhang och är nybörjare i både mataffären och skolan.

Min fråga till dig som mött många av dessa pojkar är:
KÄNNER de sig som vuxna? UPPFÖR de sig som vuxna?

Gunnel Gomér #14.

Inte bara pojkar, 20% av de ensamkommande är flickor/kvinnor. Enligt lagtexten så slutar en människa att vara barn när man uppnått den fysiska åldern 18 år. Det är ingen definitionsfråga när det gäller att söka asyl som barn eller vuxen - antingen är du över 18 och ska söka asyl som vuxen eller så är du under 18 och ska söka asyl som barn.

När människor som är över 18 år medvetet väljer att låtsas vara under 18 år så är det bedrägeri, oavsett hur gamla de känner sig.

Om du åker utomlands på semester, regredierar du till att bli en tvååring för att du inte behärskar språket eller för att kulturen är något annorlunda? Jag gissar att svaret på den frågan blir Nej, och då blir följdfrågan: Varför tror du att vuxna människor från andra länder som kommer hit till Sverigeskulle vara annorlunda och sämre?

#9 Elin Eriksson har förmodligen helt rätt. I detta fall handlar allt om prestige, karriärer och politisk makt. Sanningen är helt ovidkommande.

Och Gunnel Gomér argument att "du är den ålder du känner dig som" känns ju inte direkt konstruktiv.Och känner de sig ändå som små barn finns det väl ännu större skäl att stävja att de skiljs från sina föräldrar?

# 15 Tack för svar!

Jasså är det såpass många som 20% som är flickor? Bra information! Är de i tonåren också?

Njaaa...annorlunda och sämre? Jag har bott på landsbygden i Afrika. Och jag måste säga att jag ofta kände mig som en två-åring eftersom jag pratade som en två-åring. Men visst, jag hade också vuxna förmågor som gjorde mig livskompetent även i obekant miljö. Sådan livskompetens har säkerligen de här ungdomarna också - fast på en mer oerfaren nivå.

Vi är eniga om lagens gräns 18 år. Vi är eniga om att uppsåtligt åldersbedrägeri är orätt. Vi är eniga om att åldersbestämmning ska göras vid misstanke om bedrägeri.

Men jag tror att vi resonerar olika i resonemang om "vuxenhet". Man är inte fullvuxen bara för att man fyllt 18 år. Jag tror att många svenska tonårsföräldrar håller med mig.

Och då blir frågan: Hur hanterar vi då de ensamkommande på ett bra sätt?

Angående många kommentarer till detta,
välskrivna inlägg:

Det enda som kan sägas är,
att precis lika svårt som det var,
för maktahavare i forna östländer,
att på minsta lilla sätt vidgå,
att det fanns problem där,
lika svårt har makthavare här,
inklusive tredje statsmakten,
att vidgå problem vi har här,
inte förrän muren rasar,
där som sen här,
kommer det att gå,
att nämna sakerna vid deras rätta namn,
eller kanske blir vi ett nytt Nordkorea?
Den som lever får se.

Rent allmänt allvarligt måste man,
ändå säga,
att det är skräp att kasta skit,
på de som kommer hit.
Vi låter dem komma, och
vi bestämmer reglerna för,
att få komma,
å bo här hos oss,
och sen säger vi att de är dumma
när de kommer hit,
och är som de är.

Sluta peka finger. Ändra reglerna istället. Om det går.

#9 Du har så rätt. Sanningen har sedan länge slutat att vara en faktor inom svensk invandringspolitik.

Det är ju egentligen inte alls bra att barn ska åka till Sverige ensamma. Alltså är det mest humana att inte ta emot dem, så att man inte uppmuntrar föräldrar, flyktingsmugglare med flera att utsätta barnen för detta. Ta i stället emot familjer kvoterade i god ordning via FN's flyktingkommisariat.

Frågan är vad dessa barn & ungdomar är utsatta för hemma?

Somalia och Afghanistan, två länder i inbördeskrig, dessutom bombade av stormaktsarméer. Just nu kommer de flesta ensamkommande barn därifrån. Om jag vore mamma i Afghanistan skulle jag nog försöka rädda åtminstone en unge. Som jag hoppades skulle få en utbildning och ett arbete och kunna ta hand om mig när/om jag blev gammal.

Proportioner Mats...Fyra miljoner afghaner lever redan i flyktingläger, mest i Pakistan. Gör det någon humanistisk skillnad för dig om det är en ensam frisk 18-åring eller en hel familj med mor, far, barn, åldringar och en änke-faster som trampat på en rysk gammal mina?

De flesta ensamkommande flyktingbarn är inte småbarn utan snarare tonåringar. År 2009 var 56 procent i åldern 16-17 år, 36,4 procent i åldern 13-15 år, 5,6 procent var i åldern 7-12 år och två procent i åldern 0-6 år. Att samlingsnamnet ändå är barn beror på att man räknas som barn tills man fyller 18 år, både enligt Barnkonventionen och svensk lag. Sveriges Kommuner och Landsting och även Migrationsverket använder ibland termen ”ensamkommande barn och ungdomar” för att begreppet skall reflektera åldersfördelningen.

Nästan alla barn som kommer ensamma saknar identitetshandlingar. Många har varit på flykt i månader, ibland i flera år, och levt med oro, rädsla och fysiska ansträngningar som är svåra att föreställa sig. Att någon ljuger om sin ålder för att man tror att det ökar chanserna att få stanna är kanske inte så konstigt, utan snarast naturligt.

Rädda Barnen har full förståelse för att det kan vara nödvändigt att i vissa fall ifrågasätta en uppgiven ålder, men det finns i dagsläget inga säkra metoder för åldersbedömning. Hur ska man då komma tillrätta med svårigheterna kring åldersbedömning av ensamkommande flyktingbarn?

Frågan är viktig, - om en person bedöms vara barn eller vuxen kan få långtgående konsekvenser i asylprocessen och mottagandet. Barn har till exempel rätt till sjukvård och skola och får inte skickas tillbaka till hemlandet utan att någon tar emot dem. Men det är tveksamt om åldersbedömningar idag görs på ett rättssäkert och riktigt sätt. Detta vet Rädda Barnen genom kontakter med barn och ombud.

Rädda Barnen kräver därför att en uppgiven ålder under 18 år inte får ändras utan att en barnläkare gjort en medicinsk utredning. Åldersbedömningar måste dessutom vara möjliga att överklaga. Det är statens ansvar att ta fram rättssäkra och tillförlitliga metoder för att bedöma åldern, förenliga med principen om barnets bästa.

I övrigt så anser Rädda Barnen att alla barn och unga som kommer ensamma till Sverige och söker asyl ska få en god man inom 24 timmar och de ska inte behöva stanna mer än 7 dagar i transitboende.

Vänligen,

Anna Kläppe
Public Affairs Koordinator
Rädda Barnen

Hej Anna och tack för ditt svar.

Jag tycker att man måste börja i rätt ände när man tolkar statistiken (där 92,4% är tonåringar) och säga att den reflekterar den av den asylsökande uppgivna åldern. Enligt min egen fleråriga erfarenhet så är medelåldern betydligt högre än den uppgivna åldern, något som även bekräftas av åldersbedömningar i Norge, Danmark och Finland. Därav problematiken som jag belyser i min artikel och som du och Rädda barnen) tyvärr missar att bemöta; Det finns ett flertal barn och ungdomar som drabbas av att det finns ett stort mörkertal vuxna som får passera som barn. Jag är också fullt medveten om att det är barnkonventionen som ligger till grund, och att den tyvärr utnyttjas av många.

Att nästan alla ungdomar som kommer saknar identitetshandligar är också min erfarenhet. För de flesta handlar det dock om ett medvetet val, och en stor andel har regelbunden kontakt med släktingar och vänner i hemlandet - antingen via telefon eller dator. Många skulle även kunna ordna papper, men väljer att inte göra det för att göra det så svårt som möjligt för Migrationsverket att kontrollera deras uppgifter. Det vet både Migrationsverket, vi som jobbat med detta en längre tid, och förmodligen även Rädda Barnen. Kan vi inte hjälpas åt att slåss för de som behöver det, istället för de som låtsas att de behöver det?

"Många har varit på flykt i månader, ibland i flera år, och levt med oro, rädsla och fysiska ansträngningar som är svåra att föreställa sig." skriver du. Ja, det är korrekt. Lika korrekt är det att väldigt många andra inte varit på flykt i månader utan kommit direkt till Sverige, utan att ha levt med oro, rädsla eller fysiska ansträngningar, och utan att komma från krigszoner eller oroshärdar. Varför undviker Rädda Barnen att tala om den frågan? Självklart ska vi ta hand om och hjälpa flyktingar, det är därför jag jobbar med detta. Tyvärr innebär jobbet att man även ser den andra sidan väldigt klart och tydligt, och jag med flera tycker att det är dags att sätta fokus även på den sidan. Att man åker till ett annat land för att förbättra sina förutsättningar är helt mänskligt och normalt, det tror jag ingen ifrågasätter. Vi har lagar och regler som reglerar migrationen, och vi bör alla hjälpas åt för att se till att de som verkligen har giltiga asylskäl ska få stanna. Men lagarna reglerar även att de som saknar giltiga skäl samt de som ljuger om sin bakgrund, situation eller ålder ska avvisas.

Vad gäller åldersbedömningar så finns det moderna rön som talar om en statistiskt säkerställd felmarginal på mellan 12 och 18 månader. Det skulle innebära att vi med stor bibehållen rättssäkerhet skulle kunna rensa bort alla som är över 20 från systemet, vilket är till gagn för alla precis som jag skrev i min artikel. Varför vill inte Rädda Barnen värna om de som verkligen kan säkerställas vara barn, utan är beredda att offra dessa för att rädda vuxna åldersbedragare? Det görs redan i våra nordiska grannländer av läkare och tandläkare, är Rädda Barnens officiella inställning att vi är lite förmer och lite mer humana än dem? Vem värnar om säkerheten för de barn som tvingas bo med vuxna som låtsas vara barn?

"Frågan är viktig, - om en person bedöms vara barn eller vuxen kan få långtgående konsekvenser i asylprocessen och mottagandet." Ja visst är det så, och det är förstås även anledningen att vi som jobbar med ensamkommande ungdomar ofta istället får jobba med unga vuxna. Det finns starka incitament att ljuga ner sin ålder, eftersom det innebär bättre boende, mer rättshjälp och större chans att få PUT. Eftersom dessa incitament är så starka finns det också större anledning att ta frågan om åldersbedömningar på allvar, för att inte utnyttjas av skrupelfria flyktingsmugglare som säljer en historia till sina klienter.

"Detta vet Rädda Barnen genom kontakter med barn och ombud.". Det är mycket möjligt att det förekommer tveksamheter även åt andra hållet, och desto större anledning att lyfta och verkligen få diskutera frågan. Så länge som rimligt tvivel kommer den asylsökande till godo så är chanserna stora för barn att verkligen få bevisa att de är barn. Vem är det som förlorar på det? Jag som jobbat med detta i över sju år har sett en hel del vuxna män och kvinnor passera genom verksamheten, och till sist är bägaren full. Det är inte till gagn för någon att blunda för att problemet finns.

Rädda Barnen borde ta sitt ansvar och slåss för att rättvisa åldersbedömningar blir praxis, för barnens skull. De som är barn har inget att förlora på det, bara de som låtsas vara barn - och varför ska Rädda Barnen skydda deras intressen?

Ser fram emot svar, och hoppas att mina frågeställningar kan väcka ett intresse även från er sida. Varför inte delta i debatten, varför inte skriva om Rädda Barnens inställning på NewsMill eller DN debatt?

Mvh Jonas.M.Andersson

Jonas, svaret till Rädda Barnen är enkelt, pengar.

Enligt Migrationsverkets prognoser kommer över 3000 unga som söker asyl i Sverige under 2012 uppge att de kommer ensamma utan anhöriga och att de är under 18 år och därmed betraktas de som ensamkommande barn. Eftersom asylprocessen gör skillnad på omyndiga och vuxna och Migrationsverket av erfarenhet vet att det förekommer att asylsökande på uppmaning av anhöriga och smugglarorganisationer återberättar påhittade eller modifierade historier om sina asylskäl och anger en felaktigt lägre ålder har Migrationsverket skyldighet att inte bara att utreda asylskäl utan också göra åldersbedömningar för att försäkra sig om att beslut inte fattas på felaktiga grunder. "I de fall sökandes uppgift om att hon eller han är under 18 år framstår som tvivelaktig måste Migrationsverket göra en åldersbedömning." (Etniska rådet)
Men Migrationsverkets tillvägagångssätt för åldersbedömning är otillförlitligt, Socialstyrelsens anvisningar och rekommendationer, som Migrationsverket följer, är otidsenliga och utifrån synsättet att det skall vara uppenbart att den asylsökande inte är över 18 år får sannolikt ett okänt antal av de 3000 unga som söker asyl i Sverige i år sin asylansökan prövad som omyndiga, trots att de är vuxna.
Det är inget nytt så har det varit under många år vilket ställt till problem i olika avseenden.
Som god man och särskilt tillförordnad vårdnadshavare under många år anser jag, möjligen med undantag för socialsekreterare som gör livet surt för gode män och BBIC utredningar som sällan träffar målet, att åldersfrågan kanske är den allra viktigaste eftersom
korrekta åldersbedömningar är av stor betydelse i asylprocessen och ställningstaganden i andra rättsliga och sociala sammanhang, Därför blir avsaknaden av effektiva system för en säker åldersbedömning inte bara ett problem för Migrationsverket utan också för andra berörda myndigheter, förvaltningar, gode män och för dem som lämnat felaktiga uppgifter om sin ålder och fått uppehållstillstånd på felaktiga grunder.
Socialstyrelsen utreder nu frågan om åldersbestämning av unga däribland ensamkommande ungdomar och förhoppningsvis kommer nya anvisningar och rekommendationer.
Med hänvisning till norska erfarenheter av odontologiska tester av asylsökande unga höjs nu röster för att även Sverige rutinmässigt skall börja tillämpa medicinska åldersbedömningar. Jag hoppas att Migrationsministern förstår att det är en återvändsgränd som inte leder till en rättssäker ordning.

Enligt statistik från Migrationsverket har sedan 2004 till och med 2011, 11913 personer som sökt asyl i Sverige uppgett att de är under arton år och att de kommit hit ensamma utan nära anhöriga. Hur många av dessa personer som felaktigt bedöms som omyndiga är oklart men uppskattningsvis kanske det handlar om mellan 10-40%.
Politiker och myndigheter måste minska riskerna för att felaktiga åldersbedömningar görs och ge instruktioner till Migrationsverket att förändra regelveket, införa nya rutiner utarbeta metoder för en säkrare handläggning vid åldersbedömningar utan att göra det svårare för unga att får uppehållstillstånd.
Oavsett om asylsökande unga är 17 eller 18 år är det angelägnare att visa humanitet än att ägna tid åt den mer eller mindre olösliga frågan om tillförlitliga metoder för åldersbedömning. Sverige kan inte ta emot alla asylsökande barn och ungdomar utropas det från en del håll vilket kanske är sant men vi kan ta emot flera och upphöra med att överföra unga till första asylland enligt Dublin ll.
Kanske vore det en bra idé att vända på den nuvarande strategin och att betrakta ungdomar som varande över arton år om det inte är uppenbart att de är under arton år men samtidigt ta särskild hänsyn när de råder tveksamheter om åldern och införa en tredje kategori, myndiga unga som ett komplement till myndiga och omyndiga och pröva deras ansökan om uppehållstillstånd på samma sätt som man prövar omyndiga.

Missriktad välvilja
För övrigt kan man förvånas över att personal på HVB och inom Socialtjänsten med hänvisning till socialstyrelsens anvisningar och Migrationsverkets ansvar inte anmäler till Migrationsverket att omyndiga som de möter uppenbart är vuxna.