Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv
Publicerad: 2010-04-26 11:04, Uppdaterad: 2011-11-02 17:11
"Mona Sahlin skulle aldrig ha fått den position hon nu har om hon inte åtagit sig att hålla i yxan när det gällde att slå ihjäl tanken på en arbetstidsförkortning. Det var så hon tjänade sina politiska sporrar och visade att hon var en kvinna som partitoppen kunde lita på." Det skriver INGA-LISA SANGREGORIO, författare och en av initiativtagarna till Grupp 8.
Inga-Lisa Sangregorio är författare och debattör. Hon var en av de kvinnor som startade Grupp 8.
De senaste månaderna har jag haft anledning att tänka tillbaka på och skriva om sjuttiotalets kvinnorörelse. Sjuttiotalet var en tid då många engagerade sig politiskt, i de vänstergrupper som uppstod, splittrades och ofta dog ut inom loppet av några år. Många av de ledande i de grupperna har senare bytt sida, erkänt hur fel de hade och fått ledande poster inte minst inom medierna.
Kvinnorörelsen skiljer sig från de grupperna i två avseenden. För det första har den fått ett bestående inflytande, och för det andra har ingen haft anledning att ångra sitt deltagande. Vem har hört någon kvinna göra avbön för sina förvillelser inom kvinnorörelsen?
Det här kunde vara en framgångshistoria, men det är det tyvärr inte. Det är lätt att peka på områden där kvinnorna flyttat fram sina positioner och där både mäns och kvinnors liv förbättrats tack vare reformer som drevs fram av kvinnorörelsen. De viktigaste är daghemsutbyggnaden och avskaffandet av sambeskattningen. Även om en och annan Anka på senare tid hävdat motsatsen är och förblir en egen försörjning förutsättningen för både mäns och kvinnors frigörelse. En del svenska män underskattar hur mycket de vunnit på att slippa vara ensamma försörjare och att inte behöva fråga sig om hon stannar kvar av kärlek eller av brist på alternativ. Att hemmafru som "yrke" inte längre existerar i dagens Sverige är ett stort framsteg.
Ändå måste jag säga att "det var inte den gröna färgen" (eller röda). Målet för sjuttiotalets kvinnorörelse var aldrig jämställdhet på det nuvarande samhällets villkor utan frigörelse. Det handlade inte om att få in lika många kvinnor som män på olika nivåer i samhällshierarkin utan om att avskaffa hierarkierna. "Vi vill inte ha fler kvinnliga direktörer, vi vill inte ha några direktörer alls!" skrev jag en gång i Kvinnobulletinen, när Fredrika Bremerförbundets ordförande förutspådde att det år 2000 skulle finnas lika många kvinnliga som manliga bankdirektörer.
Vad som faktiskt hänt under de senaste trettio åren sammanfattas genialt i denna aforism:
"Den ökande ojämlikheten blir lättare att acceptera om den delas lika mellan könen och kallas jämställdhet." Kanske är det den utvecklingen som förklarar den bitterhet och det hat som många män ger uttryck för i kommentarerna till den här artikelserien?
En egen försörjning är en nödvändig men inte tillräcklig förutsättning för frigörelse. Livet består av annat än arbete, och kvinnorörelsens mål var inte bara bröd utan också rosor. Viktiga förutsättningar för ett rikare och roligare liv är, hävdade vi, kortare arbetstid för alla och boendeformer som underlättar samarbete över hushållsgränserna.
Låt mig börja med arbetstiden. Logiken är enkel: om alla vuxna förvärvsarbetar, samtidigt som den tekniska utvecklingen ökat produktiviteten så att fler kan tillverka mer på kortare tid - då är det väl egendomligt att den dagliga arbetstiden är lika lång som 1919? (På hushållsbasis har arbetstiden i själva verket ökat kraftigt.)
Redan på 1930-talet skrev Bertrand Russell att mänsklighetens olycka är att i stället för att tillverka lika mycket på hälften så kort tid väljer vi att tillverka dubbelt så mycket på lika lång tid. Hur många gånger produktiviteten ökat sen dess vågar jag inte ens gissa, men planeten verkar ju inte må så bra av vår överdrivna flit.
Ändå är motståndet mot en arbetstidsförkortning lika kompakt som obegripligt, och lika starkt hos vänstern som hos högern. Att "dela på jobben" - självklart för vanliga dödliga - är tabu bland politiker. Det är inte bara Anders Borg som maniskt driver sin så kallade arbetslinje. Mona Sahlin skulle aldrig ha fått den position hon nu har om hon inte åtagit sig att hålla i yxan när det gällde att slå ihjäl tanken på en arbetstidsförkortning. Det var så hon tjänade sina politiska sporrar och visade att hon var en kvinna som partitoppen kunde lita på. Kortare arbetstid avfärdade hon som något som bara drevs av "gamla tanter i kvinnoförbundet". (Numera har även socialdemokratiska kvinnoförbundet övergivit tanken på kortare arbetstid.)
Målet är, om jag förstår det rätt, en omvänd Benthamprincip. I stället för "största möjliga lycka åt största möjliga antal", som var den princip den brittiske artonhundratalsfilosofen Jeremy Bentham ansåg borde styra politiken, verkar man sträva efter "största möjliga olycka åt största möjliga antal". Hur kan man annars försvara att halva befolkningen lockas/tvingas arbeta halvt ihjäl sig medan den andra halvan är arbetslös, sjukskriven eller förtidspensionerad? Eller ägnar sig åt att coacha andra till att söka jobb som inte finns?
Kvinnorörelsen har ofta anklagats för att vilja "krossa familjen". Det är fullkomligt fel. Däremot har vi velat öppna familjen, bland annat genom kollektiva boendeformer med samarbete över hushållsgränserna kring vardagliga sysslor som matlagning och skötsel av gemensamma lokaler. Det är en lösning som jag är övertygad om har framtiden för sig.
Den 7-9 maj hålls en stor konferens i Stockholm om "cohousing", med deltagare från många länder. Cohousing är en form av boende där en grupp hushåll delar på gemensamma lokaler och samarbetar kring dagliga sysslor. Att samarbeta kring vardagens sysslor har visat sig ge inte bara praktiska utan också sociala fördelar. Barn får tillgång till fler vuxna än de egna föräldrarna, den som inte har egna barn får nära kontakt med andras, och män och kvinnor deltar självklart i samarbetet som individer, inte som aktörer i kärnfamiljens nollsummespel. Det är faktiskt en lösning som bara har fördelar, inte bara sociala utan också ekonomiska och miljömässiga.
Alliansens "lösning" är skattelättnader för dem som låter någon annan (kvinna) hand om det jordiska.
Men har du inte missförstått ämnet? Jag ser i andanom svenskläraren hötta med rödpennan. Det här skulle ju handla om valrörelsen.Men det är just mot bakgrunden av det som kunde vara som årets valrörelse framstår i all sin osannolika futtighet.
Jag har försökt tränga in i både alliansens och oppositionens idévärld och funnit att bådas taktik går ut på att försöka köpa röster via skatterna. Skillnaden är att alliansen vill fortsätta sänka skatterna för så många som möjligt (Fredrik Reinfeldts ständiga tjat om 3,4 miljoner löntagare), medan de rödgröna i stället vill höja dem. Inte för de många, nej gud bevare oss. I stället handlar det om symboliska men för den enskilde kännbara skattehöjningar för ett litet antal människor som de egna väljarna ska inbillas tro är "rika". Vi rödgröna vill minsann ha rättvisa, de allra rikaste måste vara med och betala!
(Låt mig gärna erkänna att min bristande entusiasm beror på att den magra tallbacke som jag råkar vara delägare i efter Skatteverkets senaste fantasifulla upptaxering placerat mig själv bland dessa "allra rikaste", en utveckling som jag tyvärr inte märkt av i min plånbok.)
Hur som helst: futtigt är ordet. Inte en idé sen Eldkvarn brann, till höger eller till vänster.
Jag skulle önska att jag kunde glädja mig åt att Sverige nu av allt att döma kommer att få sin första kvinnliga statsminister. I stället känner jag lika stor lust att fly landet inför valrörelsen som inför prinsessbröllopet.
Låt oss trösta oss med att historien inte är slut, och att framtiden lever i våra drömmar.
Berätta om din vardag, dina erfarenheter och vilka krav du ställer på våra politiska partier! OBS! Endast för kvinnor.

Sq2540sthlms svar till Gudrun Schyman

Feministiskt initiativ efterlyser systerskapet hos vänstern

Det är dags att lägg ned traditionen att sätta kvinnor i andra rummet

Våldet mot kvinnor har fått för lite uppmärksamhet i valet

Feministiskt Initiativ (F!) - inte ett feministiskt alternativ!


Alliansens satsningar på jämställdhet gör skillnad

Företagande leder till kvinnlig frigörelse

Jag har inte förlöjligat Sq2540sthlm. Än.

Rödgrönt kvinnonätverk: "Vad fan har Alliansen och Rayman emot oss kvinnor?"

Ömkligt av Maria Hagberg att inta offerrollen

Rasistanklagelser fick mig att lämna Feministiskt initiativ
Jämställdhetspolitik utmanar demokratiska värden

Unga kvinnor ser rakt igenom Birgitta Ohlsson

Syna de rödgrönas jämställdhetsbluff

Som feminist kände jag igen statsministerns kränkande maktspel

Vänsterfeminist: därför är moderaterna kvinnornas självklara val

Bildt har varit en katastrof i Iranfrågan

Statlig ingenjörskonst ger ingen jämställdhet

Du har fel om oss unga feminister, Ebba Witt Brattström!


100 år av manliga statsministrar - dags för en kvinna

Vi unga kvinnor sätter press på partierna i föräldraförsäkringsfrågan


Bästa förskolan är medicinen mot dåligt samvete

Gröna innovatörer och småföretagare – nya maskrosor i Miljöpartiets Sverige?

Jag drömmer om ett Sverige fritt ifrån elitvänsterns dubbelmoral

Feministerna och politikerna sviker kvinnor som mig


S införde stalinistisk kapitalism i början av 80-talet och sedan har det bara blivit värre
Extremfeminism och Maskulinism ingen framkomlig väg för jämställdhet!

"En gång rödstrumpa, alltid rödstrumpa"

Det är vi Moderatkvinnor som är de verkliga feministerna


De rödgrönas flört med oss ensamstående mammor är ett hån

Nyamko Sabuni skall inte driva kvinnofrågor


Nyamko Sabuni inte kompetent att driva kvinnofrågor

För en borgerlig jämställdhetspolitik anno 2010

Delad föräldraförsäkring den viktigaste frågan för oss barnlösa kvinnor

Den chockerande sanningen om valet 2010

De rödgröna har gett bort kvinnofrågorna till Reinfeldt
Kvinnor är kvinnor och män är män
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




15 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Inga-Lisa S är för mig obekant.Klickar man in på hennes sida för presentation som medlem på newsmill finns ingenting.Startade grupp 8.Det var lite tunt.Men placeringen på politikerskalans färger är väl rött S,V.Mona Sahlin är för mig en kvinna som brinner för jämnställdhet heltidsarbete osv.Lyssnar sällan på oppositionens politiska budskap Har ju dragits med den i ca 50 år av min stund på den svenska jorden.Hon är väl uppvuxen på Bommersvik,heter det så?Utbildning?Orförande i Barbiedockornas förening.Har hon ngn form av t.ex gymnasieutbildning?Hon har i alla fall en undermålig engelska.Hörde henne tala detta språk på besök i Storbritannien och det var då darrigt.Till oss svenskar talar hon som en dagisfröken.Väljare är ofta vuxna och mkt utbildade och pålästa.När man sedan slår sig ihop med MP-som behöver TOTAL massmedial granskning innan Maria W för stora delar av svenska folket bakom ljuset.Hon kommer att höja skatter,återinföra friår.Stänga kärkraftverk.Bygga ut järnvägar.Varför har inte godsherre Persson byggt ut järnvägen och infrastrukturen.Tänk när han kommunaliserade skolan.Ja mkt har vi fått utstå innan äntligen alliansen tog över och fick visa att det finns annan väg att styra ett land.Att låta människor och inte staten bestämma över våra liv från vaggan till graven.Enda skälet att jag har mer pengar över på lönen när räkningarna är betalda är alliansens skattesänkningar.Jag ÄR INTE HÖGAVLÖNAD ELLER RIK.Jag är sjuksköterska som kommer att få 78 kr/mån i tjänstepension.Kanon! Riv upp pensionsöverenskommelsen.Alla inte politiker och tjänar en bra hacka när de är aktiva och får sedan åtskilliga ek.förmåner resten av livet.Samarbete med vänsterpartiet orkar jag inte ens nämna.Om man ändå som politiker kunde leva som man lär.Jag tänker osökt på L.Ohly med barn i privatskola.Ylva Johansson med RUT-avdrag.Lämnar landet lagom direkt om M.Sahlin skall sänka landet rakt ner i bråddjupet då räcker inga flytvästar i välden!
Jag läste den här artikeln och tänke men, men och men. Här kommer några av dem.
Jag skulle inte hålla det för uteslutet att en och annan kvinna i efterhand har ångrat både det ena och det andra hon gjort i jämställdhetens namn. Som kallat män för djur, tafsat på kypare och föraktat och trakasserat kvinnor som sminkade sig, bar högklackat och ville vara hemma med barnen.
Rösträtten var en bra mycket större jämställdhetsreform än dagisreformen och hippierörelsen betydde mer för kvinnors rätt till sin kropp och sexualitet än sambeskattningen. Det finns en övertro på politiska reformer när det gäller att påverka ”the hearts and minds”. Storebror kan inte få oss att börja bete oss civiliserat mot varandra, det måste vi faktiskt ta ansvar för var och en av oss.
Låt oss börja med arbetstiden. ... Vad annat handlar den här artikeln om? Visst skulle det väl vara trevligt om vi som delfinerna kunde nöja oss med två timmar arbete om dagen för att gneta ihop brödfödan och leka resten av tiden, men det är inte den verklighet vi lever i. Tvärtom är det troligt att vi måste vänja oss vid att jobba mer om vi som är medelålders nu ska slippa tiggarstav och ättestupa (eller slippa bo i grottor och gräva upp ätbara rötter med vår fingernaglar) på vår ålders höst.
Jag hoppas att Mona Sahlins lag får fortsätta att träna på den ovana oppositionsrollen både för demokratins och välfärdens skull, men jag kan inte se hur hon förtjänar att anklagas för att ha svikit kvinnorna bara för att hon inte försöker driva genom en arbetstidsförkortning varken hon eller någon annan vettig människa tror vi har råd med.
Slutligen vill jag bekräfta Agneta Berglöws beskrivning av dagsläget. Även i vår lärarfamilj med höga studielån och låga löner har möjligheterna att spara för en regnig dag och sova gott även när bilen brakar ihop blivit väldigt mycket bättre. Pengar ger inte lycka, men brist på pengar samtidigt som man jobbar häcken av sig ökar definitivt risken för brist därpå.
Ja jag har ocksa funderat mycket om varfor vi i Sverige inte kortar arbetstiden sa att alla kan fa jobb. Det vore underbart om alla kunde ga till ett arbete. Men det beror narurligtvis pa att foretage/arbetsgivarna maste ga med vinst for att foretaget ska overleva. Givet detta skulle de som har arbete behova sanka sina loner for att fler ska fa jobb. Och jag har aldrig traffat pa en manniska som ar villig att sanka sin lon for att hjalpa andra. Det ar ofta sant som andra borde gora inte jag sjalv. Sorgligt men sant.
T.ex. skulle det innebara att de som inte tjanar sa mycket men ager vardefulla fastigheter skulle behova salja sin dyra fastighet, och kanske kopa en nagot billigare for att fa pengar i planboken och kompensera dennu sankta lonen. Men det later ofta som om man har placerat sina pengar i en fastighet sa ska inte den raknas in nar man ska berakna hur rik eller fattig man ar! Salj fastigheten sa ska ni se att planboken blir braddfull!
Två saker.
1. Mats Forssblad, vad gör du? Varför ska ni SD:are alltid, alltid blanda in ras i alla möjliga frågor? Ta bort kommentaren, Newsmill.
2. En bra artikel av en feminist. För en gångs skull får man väl säga.
Jag håller med om mycket det du skrev, men det är inte så enkelt som du tror. Jag menar parollen "inga fler kvinnliga direktörer utan inga direktörer alls" säger en del om vilken fantasivärld man levde i. Många saker som vi tar för givet idag skulle aldrig kunna ske om vi inte jobbade som vi gjorde. Det är lätt och populistiskt att säga att vi ska jobba mindre förrän man börjar räkna på siffrorna.
Sverige är inte så rikt som många tror, vi har inte överskott i år och de år vi har överskott behövs det alltid pengar till något. Infrastruktur går sönder, nya gröna satsningar måste göras, sjukhuslönerna måste höjas. Välfärden måste uppehållas.
Du vet väl att vi bara blir äldre och äldre? Färre och färre som jobbar kommer försörja fler och fler pensionärer, människor som är i din ålder och äldre.
Sen är den ojämlika utvecklingen tragisk, men det är ett annat ämne. Att sedan män har vissa problem med feminismen är inte konstigt, feminismen har massiva problem med män och har alltid haft. Det är inte alltid 'bitterhat' utan snarare sunt motstånd. Och nu pratar jag inte om uppenbara saker som avskaffandet av hemmafrun eller lika lön för lika arbete. Det är jämställdhet, en helt annan sak.
Grupp 8:orna var ett slag för sig om man jämför med de radikalfeminister som vi ser idag breda ut sig på maktens parnasser. Det gör ju att en och annan man får något nostalgiskt i blicken. En man fick ju ändå vara en man i dessa tider, även om det var i velour och blå palestinaschal. Att Mona Sahlin mest är ute efter makt och går den nya klassens intressen; jag det kan jag bara bekräfta.
Det var inte Mona Sahlin som slog ihjäl tanken på och slängde förslaget om förkortad arbetsdag i papperskorgen, det var LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin och Kommunals ordförande Ylva Thörn. Och för båda dessa kvinnors karriärer är det inte någon som tvivlar på att det var rätt beslut för deras egen privata ekonomis bästa, Wanja Lundby-Wedin nu också med bland AMF-s toppbonusar, det som vi helst ville slippa se att S skulle följa Skandia-chefernas dåliga exempel. Men det verkar som att det är helt omöjligt att sätta ner foten och bromsa i tid, det bara liksom tutar och kör, i samma slags ideologiska töckenmödding. Skulle vara så skönt att få höra en äkta feminist inom S och LO någon enstaka gång. Det är inte att undra på att FI och Schyman fortfarande finns kvar som politiker inom vänsteralliansen, det är därför att jämlikhet och solidaritet mellan kvinnor är en bristvara.
#10 Birgitta Måhl,
"FI och Schyman fortfarande finns kvar som politiker inom vänsteralliansen". Det är väl det dom inte gör. De har ju gett sig ut i en riktigt sekteristisk vandring-utan-mål efter alla avhopp med ett väljarstöd på ca 0,5 procent. Mer lär de aldrig kunna få...
Om du kan tänka dig att slå dig ihop med säg 5 pers för att täcka 4 heltider så går du ner till 6.4 timmar om dagen.
Bara att finna en arbetsplats med tillräckligt monoton och likriktad aktivitet och sätta igång, eller förståss starta något eget.
Eller var det så att du vill sitta i utredningar och förklara för oss som jobbar att vi skall betala någons fritid?
Ahh, …det var så du menade…
Planekonomi och foträta skor (dvs one size fits all!) – jasså bara en övervintrad röding som gav upp ett sista skri innan det eviga mörkret och tystnaden…
Ja, det känns alltid mer fotriktigt då en man sätter ner foten. Allt det där om feminism som vi en gång fick lära oss att tycka antingen för eller emot, det sitter där i ryggmärgen, som en reflex kommer palestinasjal, velour i samma anda som planekonomi och foträta skor. Rödstrumpor, hade inte det namnet ett ganska historiskt välgrundat bakom sig, och var det inte någon manlig sekt som var förebilden? Nej, jag bara försöker sprida lite falska rykten....
Visst är utvecklingen tragisk. Det intressanta är att så fort man talar om detta med intelligenta reflekterande människor så är alla överens om att förkortad arbetstid är ett måste. Varför finns det inte på dagordningen någonstans utom hos miljöpartiet?
Inga-Lisa allt fer upptäcker att feminism står för sexism & förtryck & att man medvetet sprider lögner t.ex att socialstyrelsen visat på att högutbidade kvinnor får den bästa vården å lågutbildade män den sämsta ändå sprider feminister lögnen att kvinnor får sämre vård.Att skolan idag är ett matriarkat som slår ut pojkar till droger våld & brott att det är lika många pojkar som skadar sig själva att det är dubbelt så många killar som tar livet av sig ändå så talar feminister bara om tjejer som mår dåligt.Du & andra feminister har dessa pojkars blod på era händer eftersom ni står för en ism som är sexistisk å förtryckande som delar upp människor i vi & dom & vi som genomskådat er blir allt fler å är dom snabbast växande just nu medans du tillhör gårdagen som allt fler vänder sitt ansikte från & skakar på sitt huvud åt å säger hur stolligt det blev
Tack Inga-Lisa :-)
Mitt hjärta började klappa varmt igen...nu när du skriver historien om vad 70-talets kvinnorörelse strävade mot. Jag har...som du säger...aldrig någonsin hört en kvinna ångra sig och göra avbön för att hon haft fel när hon utbildat sig, försörjt sig, valt make efter kärlek och inrättat sitt liv för att leva som både samhällsvarelse och "hemma"-varelse.
Feminismens mål var (och är) också "rosor" - precis som du säger. Att vara människa, att leva gott i samklang med andra människor. Någonstans har vi hamnat snett....rosorna kanske dog i den hårda konkurrensen?
Vem är det som håller tävlan och konkurrens människor emellan som den kraft som driver allt framåt? Någonstans där ligger förklaringen till backlash...
Inga-Lisa, Birgitta & Gunnel
Ert problem är att ni och de som vill inte tar saken i era egna händer och går ner i arbetstid och startar de företag ni efterfrågar och gör detta. Varför dessa kollektivistiska drömmar?
.
Ert problem är att sådana som jag inte vill vara med i ert projekt och ni kan inte göra något åt det. Det är socialisters eviga problem och varför era drömmar bara går att genomföra med tvång. Härliga drömmar ni har.
Kortfattat, vad hindrar er alla som vill gå ner i arbetstid att göra det? Sätt igång! Bara att förhandla och gå ner i lön – skitlätt!
Att övervintrade och improduktiva pseudosocialister väljer att kväka lite medan vi som jobbar betalar allt i samhället är som vanligt.
Så, …nu skall vi se hur vi kan effektivsera driften av 122 ställverk norr om Dalälven, …hänger du med Inga-Lisa? Tidiga morgnar och sena kvällar, mycket borta från familjen i veckorna.
Nä nä, …tänkte väl det. Men så ta en kaka till då! *burp*
Gunnel Gomér,
Jämlikhet mellan könen, samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter är självklar. Jag tror du får de flesta män och kvinnor med dig i den strävan.
Det är när det inte räcker utan man vill gå flera steg vidare, när man vill tvinga rosa tyllkjolar på pojkar och tvinga alla män att ta förädraledighet som det börjar gå utför för då är det något fel på hela ideologin.
Låt oss glömma de rosa tyllkjolarna Christina...
...sånt hör till "halmgubbarna". Till 99,99% finns ingen människa som önskar tvinga på pojkar tyllkjolar. Däremot finns det människor som vill tillåta en liten pojke som är intresserad av en tyllkjol att ta på sig den. Det finns människor som vill att du inte rusar fram och ger honom en Stålmansdräkt i tillrättaförande sexistisk nit. Jag hör till dem :-)
§§§
När det gäller barnen är saken inte lika enkel. I princip kan vi inte tvinga någon att älska och ta hand om sina barn - vare sig man eller kvinna. Däremot kan vi göra en hel del för att underlätta pappors möjligheter till vardagskontakt med sina barn. Vi kan göra en hel del för att minska det sociala tvånget...både för män och kvinnor. För kvinnor det upplevda tvånget att ensam bära ansvaret för omvårdnad. För män det upplevda tvånget att ensam bära ansvaret för familjens försörjning.
Det är kring detta våra diskussioner bör kretsa.
Män som bara vill ha barn under förutsättning att de slipper ta hand om barnen kroppar och själar och fostran till vardags...de kanske inte borde ha barn? Ungar är liksom inte ett fritidssysselsättning 15 minuter om dagen...om jag får lov att leverera en drypande moralism? Diskussioner om de frånvarande papporna och männens och barnens emotionella bristsituation blir meningslös om vi inte är beredda att diskutera lösningar.
Hur regler kring föräldraförsäkring än utformas kan det inte vara tal om TVÅNG. Det värsta som kan hända är att en man frivilligt avstår från ett riktat bidrag och i stället fortsätter jobba som vanligt. Eller hur?