Ekots undersökning om Psykiatrin lika undermålig som den om Teatern

Sommaren 2007 genomförde Ekot en undersökning av psykiatrin, i form av en reportageserie. Eftersom undersökningsresultaten var anmärkningsvärt vilseledande beskrev jag förfaringssättet i Svensk Psykiatri, en föreningstidskrift för psykiatriker. Min kritik av undersökningen berördes också i tidningen Journalisten 2008 men min anmälan till Granskningsnämnden avslogs eftersom ärendet då var äldre än sex månader. Det hela utvecklades till en Catch 22 situation.

Så vad handlade Ekots psykiatriprogram om egentligen? Jo Ekots reportrar, Daniel Velasco och Bo-Göran Bodin basunerade ut att en enkät som besvarats av fler än tusen anställda inom psykiatrisk slutenvård visade att åtta av tio hade sett kollegor kränka patienterna och nästan hälften hade sett kollegor använda övervåld. Patienter fick komma till tals i programmen och berätta om de kränkningar de utsatts för. Citat som ”De pratar inte med patienterna”, ”Greta lämnades naken och utslagen för allmän beskådan” och ”Patienterna skulle skrämmas och straffas så att de höll sig lugna och fogliga” fanns att läsa på Ekots hemsida. Anders Milton intervjuades och uttryckte förvåning över resultatet och P-O Sjöblom, då psykiatrisamordnare och biträdande sjukvårdsdirektör i Stockholms län, som själv saknade forskarutbildning, uppskattade att ungefär 20 % av personalen inom psykiatrin hade fel attityd och var olämpliga för sitt jobb.

Forskningsmedel och forskningstid är en exklusiv vara för sjukvårdens personal, varför vi kanske bör vara tacksamma om andra gör arbetet åt oss. Ekots enkät levererades till 1 900 anställda inom slutenvårdens rättspsykiatriska och allmänpsykiatriska avdelningar, på tolv sjukhus runt om i landet. Sjukvårdsledningarna gav reportrarna legitimitet och de förmedlade kontakterna till kliniker och anställda.

I Stockholms län anmodade psykiatrisamordnaren sina verksamhetschefer att distribuera enkäterna vilket skedde med hjälp av internposten. I följebrevet till enkäten skriver reportrarna ”vi som skriver det här jobbar på Sveriges Radio med en reportageserie om psykiatrin, där vi bland annat kommer att belysa personalens situation”. De höll en förbindlig ton och presenterade sig som att de båda hade jobbat som medicinreportrar och att den ena själv var sjuksköterska med erfarenhet av psykiatrisk vård. De hoppades att mottagaren inte skulle ta illa upp av enkätfrågorna, men att svaren var mycket viktiga och att uppgiftslämnarna skulle förbli anonyma. De tackade stort på förhand. Mottagarna av enkäten kände kanske också tacksamhet över att public service intresserade sig för deras ibland rätt bistra vardag.

Emellertid framkom det snart att reportrarna saknade intresse för personalens arbetssituation. Enkäten innehöll ett tjugotal frågor. Utöver frågor om uppgiftslämnarens profession och hur länge denne hade arbetat inom psykiatrisk slutenvård berörde i stort sett samtliga frågor arbetsmiljön: De tillfrågades om tillgången till extravak på avdelningen; om uppgiftslämnaren själv hade utsatts för våld eller hot och om detta i så fall hade ökat med åren; om våld förekom mellan patienter och om personalen i så fall kunde skydda patienterna; om den upplevda kvalitén på den givna vården; om trivsel och om uppgiftslämnaren själv hade övervägt att sluta sitt arbete på grund av hot. Svaren på alla dessa frågor har hitintills inte redovisats. Istället valde Ekot att endast redovisa svaren på två frågor som inte alls berörde personalens arbetsmiljö utan istället, förmodligen till stor förvåning för de som svarat på enkäten, fokuserades på negativ behandling av patienterna. Den ena frågan gällde verbala kränkningar och löd ”Hur ofta har du upplevt att personal kränkt en patient genom exempelvis kommentarer och uttalanden?” Frågan följdes av sex svarsalternativ ”aldrig”, ”någon enstaka gång”, ” flera gånger per år”, ”några gånger per månad”, ”varje vecka” eller ”dagligen”. Ingenstans efterfrågas förekomst av fysiska kränkningar specifikt, vilket dock Ekots rapportering gav sken av när de angav att 80% av personalen hade sett kränkningar. Den andra frågan löd ”Hur ofta har du upplevt att personal använt mer våld än vad situationen krävde mot en patient?” varvid fem svarsalternativ med frekvenser alltifrån ”aldrig” till ”dagligen” följde. Svaren på dessa två frågor redovisades dock utan angivande av frekvens, dvs. Ekot gjorde ingen skillnad på om det var fråga om en enstaka verbal kränkning som iakttagits under en tioårsperiod eller om det handlade om dagliga trakasserier av patienterna. Inte heller kunde man utifrån undersökningen veta om resultatet avspeglade beteenden som förekom hos flertalet i en personalgrupp på en viss avdelning, eller om det rörde sig om en enstaka incident som bevittnades av flera i personalen, eftersom hela personalgruppen besvarade samma enkätfrågor om ”någon annans beteende”. Förklaringsvärdet utifrån denna typ av undersökning är ungefär likvärdigt med att bedöma trafiksäkerheten utifrån om trafikanter har bevittnat en fortkörning någon gång under de senaste tio åren, det vill säga noll. Av denna enkla anledning efterfrågade jag information om enkätens svarsfrekvenser för att möjligen kunna dra mer nyanserade slutsatser av undersökningen. Tyvärr lät Ekot meddela att man ”lämnar av princip inte ut arbetsmaterial till någon utomstående, vare sig till privatpersoner, företag, myndigheter - eller till forskare som vill gå genvägar”. Vidare hänvisade Ekots nyhetschef Rolf Stengård till källskyddet som i detta fall bestod av 1100 anonyma personer som antagligen ville att resultatet skulle publiceras, det var ju själva ändamålet med enkäten. Han lät vidare hälsa att Ekot publicerar endast materialet om Granskningsnämnden skulle kräva det. Det var ju ett kaxigt erbjudande, till intet förpliktigande, eftersom Granskningsnämndens preskriptionsgräns då redan hade passerats.

I den korta debatt som följde i tidningen Journalisten, hävdade reportern Daniel Velasco att jag hade misstyckt till publikation av en enkät om övergrepp inom psykiatrin, vilket förstås inte var fallet. Jag vilar inte i en naiv uppfattning om att det inte förekommer kränkande behandling eller att det inte finns olämplig personal inom psykiatrin. Psykiatrisk personal är som andra människor och kränkningar förekommer i alla hem, i alla skolor och på alla arbetsplatser, mer eller mindre överlagt. Medvetna kränkningar och övergrepp på patienter är givetvis helt oacceptabelt. Men Ekots information var i själva verket en ren desinformation. Ekot är förstås inget universitet och behöver inte anpassa sig till de etiska krav som ställs på forskning. Men Ekots reportrar hade inte desto mindre iklätt sig forskningens mantel: De har gett personalen falska förespeglingar om att vilja undersöka deras arbetsmiljö genom att ställa en rad frågor om denna, medan den dolda agendan uppenbarligen var avslöjanden utifrån två ”insmugna” frågor om kränkande behandling. Svaren har sedan redovisats i förvrängd form.

Ekot presenterade en produkt snarlik den som ideologiska tankesmedjor levererar. En ideologisk tankesmedja behöver aldrig öppet redovisa sina metoder eller resultat varför de kan komma undan med både fusk och förvrängning utan påföljd. Att Ekot fick genomföra undersökningen med stöd av sjukvårdsledningarna kan nog betraktas som synnerligen anmärkningsvärt som i sig borde granskas.

Ekot drar sig uppenbarligen inte för att ersätta vetenskaplig stringens med mer säljande sensationsjournalistik. Denna gång var det teaterfolkets tur. Framgent bör anställda vara mycket försiktiga med att delta i journalistiska projekt och om området behöver belysas kräva att det är seriösa forskare som får tillträde.

susanne bejerot (1 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/21517

1 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Vare sig journalister eller konstnärer bör få klä ut sig till vetenskapare. Kan man tänka sig en varningstext med begravningsram,liknande den på snusburkarna: "Den här undersökningen kan förenkla och förvränga verkligheten" ?

Permalänk | Anmäl #1 Clam, 2010-04-26, 18:31