För en borgerlig jämställdhetspolitik anno 2010

Värderingsklimatet i Sverige håller sakta men säkert på att förändras. Att det tar tid är inte så anmärkningsvärt som det först kan verka. I ett samhälle som under så lång tid styrts av ett och samma parti finns ett mångfacetterat arv av föreställningar. Föreställningar, nästintill patenterade, som kommer med modersmjölken och som programmerar oss att tänka "rätt" vad gäller begrepp som rättvisa, solidaritet och godhet. I de forna kommunistiska länderna fanns alltid en historia av något annat. Enbart så kunde människorna överleva det mentala förtryck som pågick. I Sverige finns ingen tradition av något annat. Här är borgerlig politik en parentes i historieböckerna. En parentes som beprövas med ojämna mellanrum, som en flykt från, istället för som ett val, till något nytt.

Miljöpartiets Maria Wetterstrands popularitet är intressant. Den säger nämligen mer om våra politikers brister i allmänhet än om hennes tillgångar i synnerhet. Alliansen behöver släppa fram starka kvinnliga profiler i rampljuset. Kvinnor som symboliserar ett tydligt alternativ till vänsterns politik. Ingen kvinna i väljarkåren som tycker jämställdhetsfrågan är viktig kommer nämligen köpa borgerlighetens tafatta försök att framställa sig som kvoteringsvurmande, nyfrälsta jämställdhetsivrare. De kvinnor som ser strukturella ojämlikheter, som rabblar könsmaktsordningens lov morgon, middag och kväll, kommer fortsätta att rösta på vad de uppfattar som originalet. Vad är högerns alternativ till den politik som vänstern prövat i flera decennier utan större framgång? Var finns visionerna? Analyserna? Om man på allvar vill lösa jämställdhetens olösta problem är det dags att ställa nya frågor. Bara så kan man förvänta sig nya svar.

Under alliansregeringen har skatterna sänkts kraftigt. Kvinnor dominerar den offentliga sektorn i Sverige. Dessa kvinnor har fått mer pengar i plånboken varje månad. Ett vårdbiträde har fått en hel månadslön extra per år. Vilken socialdemokratisk regering lyckades med denna bedrift? Att kvinnor kan försörja sig själva är ett reellt tecken på jämställdhet. Att män också fått mer i plånboken står inte på något vis i konflikt till det faktum att den som haft mindre förr, nu fått mer. Det är dags att göra sig av med socialistiskt arvegods som säger att bra är bara om alla har det lika dåligt.

Rut-avdragets positiva effekter för jämställdheten är ett annat exempel på åtgärd som vidtagits av den sittande regeringen. I Finland ses deras motsvarande avdrag som en självklar jämställdhetssatsning. En satsning som initierats av vänsterkantens politiker, som skapar tusentals jobb till kvinnor som traditionellt stått allra längst bort från arbetsmarknaden. Kvinnor som gått från svart till vitt, från ingen trygghet till schyssta löner och pension. För en annan grupp kvinnor, som vänstern numera vurmar för, som önskar göra karriär öppnas en värld av nya avlastningsmöjligheter. Möjligheter som kan leda till att de vågar tacka ja till det där styrelseuppdraget eller den eftertraktade VD-posten. Kvinnor tackar nämligen i princip aldrig ja till en livsomvälvande möjlighet om de inte är säkra på att resten av livet också kommer att gå ihop.

En borgerlig jämställdhetspolitik måste handla om pluralism, valfrihet och individuella lösningar. Om att uppmuntra kvinnor att välja smart. Att starta eget inom de branscher de behärskar bäst. Vården och skolan är exempel på områden där kvinnor i större utsträckning borde ta sig fram. Precis som de gör i andra länder som vi föraktfullt ser ner på för deras, i våra ögon ojämställda, jämställdhetspolitik. På så vis får vi också fler kvinnliga ledare som både kan och vill sitta i de så symboltyngda bolagsstyrelserna.

Inför valet 2010 är vi många borgerligt sinnade kvinnor som tröttnat på politiska floskler och standardiserade jämställdhetslösningar. Vi vill inte veta av ytterligare politiskt korrekta slagord eller bevittna ytterligare kvinnodagar där vi in absurdum förväntas förfäras över den låga andelen kvinnor på styrelseposter. Vi är också trötta på att de val vi trots allt gör inte bemöts med den respekt de förtjänar. Vi vill ha en politik som möjliggör våra individuella livsval och där vi uppmuntras att våga välja vad som är riktigt och viktigt för just oss. Det är därmed minst lika viktigt att samhället och politiken respekterar de val vi kvinnor gör. De strukturer som automatiskt uppstår av fria kvinnors, fria val måste respekteras. Trots att de ibland strider mot makthavarnas egna bilder av vad som är riktigt och viktigt.

Vi är många, kvinnor som män, som tröttnat på hur grupper i marginalerna gjort jämställdhetsfrågan till sin; å ena sidan radikalfeministerna, å andra sidan bakåtsträvande kvinnor som längtar efter nostalgins rosaskimmer. Detta har förhindrat en seriös debatt om seriösa frågor.

Kvinnornas val 2010 handlar om att politiken inte med hjälp av tvångsinsatser ska få ändra utfallet av våra individuella val. Vi förstår vårt eget bästa. Den som inte håller med får driva en politik för motsatsen. Vem kastar första stenen?

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/21505

10 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Mycket tänkvärt. Hög tid att kasta radikalfeminismen över bord och börja tänka, män som kvinnor. Jag tror makten över media och opinonsbildare är central funktion. Vettiga personer, helst kvinnor men också män, måste in och ta debatten med de vettlösa. Alternativet - årtionden av skyttegravskrig?

Permalänk | Anmäl #1 Tommy Sandström, 2010-04-26, 22:05

Tack!
Nu har du satt agendan för "en borgerlig jämställdhetspolitik 2010" och nu hoppas jag M, Fp, C och KD lyssnar till denna appell. För den eminerar ur djupet av svenska folkets själ.
Sätt P för feministernas framfart och skapa ett klimat för män och kvinnor för att samarbeta över könsgränserna och samtidigt kunna trivas i sina resp könsroller.

Permalänk | Anmäl #2 Christina Lundqvist, 2010-04-27, 04:54

"Kvinnornas val 2010 handlar om att politiken inte med hjälp av tvångsinsatser ska få ändra utfallet av våra individuella val."

Detta är det bästa jag läst på länge. Just så. Slut med det nu!

Permalänk | Anmäl #3 Christina Lundqvist, 2010-04-27, 06:03

Alice T. har inte direkt mina åsikter men är mycket smart.

De borgerliga har nog inte något större intresse av jämlikhet mellan könen egentligen. Alice vill också flytta fokus från jämlikhet till
individuell frihet. Gör det rätt skickligt. Men det sker lite forcerat för som sagt värdet jämlikhet finns det inget riktigt genuint borgerligt intresse för. Inte jämlikhet av någon sort.

Sedan är Socialdemokraterna i praktiken ett reformliberalt parti, Alice T. målar upp ett socialistisk spöke och jagar upp sig över det. Men visst Socialdemokraternas jämlikhetssträvanden är radikala för det sätter fingret i såret på att de borgerliga egentigen tycker att en social hierarki är något naturligt och gott.

Permalänk | Anmäl #4 Doktor Eleph@nt, 2010-04-29, 00:13

Doktor Eleph@nt,

Hellre god naturlig social hierarki. än det tvångssamhälle med maodockor som går som robotar och lever sitt liv för att passa den socialistiska ideologin.

Permalänk | Anmäl #5 Christina Lundqvist, 2010-04-29, 13:39

#5 Christina Lundqvist, 2010-04-29, 14:39

Några naturliga hierarkier finns inte. Alla sådana är skapade av oss människor.

Gällande artikeln: "Vi är många, kvinnor som män, som tröttnat på..." kan hellre avslutas med ... köpta medieröster som Teodorescus. Jag är synnerligen trött på debattörer som vägrar medge att att acceptera status quo också är att acceptera tvång. Frågan är bara på vems sida man skall ställa sig. De svagaste i samhället, eller de starkaste. Teodorescu har redan bestämst sig för att sparka på de som ligger.

Permalänk | Anmäl #6 nafetS, 2010-04-29, 14:38

#6 nafetS

Den naturliga sociala hierarkin uppstår ur de strukturer som växer fram ur kvinnors och mäns fria vilja och val. Helt utan tvång. Precis som Teodorescu skriver.

Permalänk | Anmäl #7 Christina Lundqvist, 2010-04-29, 15:13

Klockrent, Alice! En borgelig jämställdhetspolitik borde handla om pluralism, valfrihet och individuella lösningar - Och att staten respekterar utfallet av dessa val.

Dra här en gräns mot radikalfeministerna som är så tjock att den inte kan missförstås.

Permalänk | Anmäl #8 Håkan Eriksson, 2010-04-29, 21:43

Media, Politik, stat och kommun är numera kvinnornas sak. Politiker är personer som bara värderar kvinnor, kvinnors behov och kvinnors åsikter.

Männens områden är numera:
Hackers, IT-experter, organiserad brottslighet, fotboll och dataspelsbranchen! =)

och eftersom alla brancher som blir mansdominerade växer sig enormt starka - så kommer just feministerna att dra kortaste strået av att männen skräms bort från staliga, kommunala och politiska världen....

det är ju ända kvinnorna som måste föda barnen! ..och män som föredrar att spela dataspel, se på fotboll och sitta hemma i sin etta och jobba med IT-tjänser och mjukvara, för att på kvällen kolla på porr och och dra en tarzan.. - såna män bryr sig inte om att skaffa barn! ... om 30 år så är det nästan bara muslimska män som fortfarande vill bilda familj! (jag lovar!)

då står de över-politiska, super-ideologiska kvinnorna där, med sina biologiska klockor, bland massa andra kvinnor som också har tickande biologiska klockor!

Frågan är vad dessa kvinnor då ska använda sina höjda löner till? smink och hudbehandlingar? för att visa upp sig för de andra kvinnorna eller??? eller kanske dyra barnvagnar - till sina adopterade bebisar??

de kommer stå där, ensamma, massa humanist-utbildade singelkvinnor, omgivna av nästan bara kvinnor....

frågan är vad de ska klaga på då? när patriarkatet håller sig undan och inte syns till på kaffe-latte-stället, på universitetet eller i kommunens lokaler - vem ska feministerna gnälla på då??

jag myser när jag tänker på framtiden! =) ,,.,.,.,.,

Permalänk | Anmäl #9 invandrarTjej, 2010-06-29, 15:23

Är det så att även männen som förstår sitt eget bästa när 80% av föräldraförsäkringen tas ut av kvinnor? Eller är det oproblematiskt?

Permalänk | Anmäl #10 Anders Monemar, 2010-08-05, 13:57